Etikettarkiv: twitter

Instagrammade ögonblick av lycka

Publicerad den av
5

Sitter nere på stranden vid Sibbarp och läser bok. Make och son spelar fotboll med en boll de lånade av sällskapet vid nästa buskage, ett sällskap som just nu ligger och solar, läser och snackar.

(Dottern är hos momo och njuter av uppmärksamhet, excellent service och ett helt gästhus i egen besittning om någon undrar.)

Hört och läst många synpunkter på alla dessa bilder av solsken, fester, grillande på stranden, fikastunder i trädgården, barn med glass i högsta hugg, loppisfynd, bärplockning, och allt vad vi översköljs med på sociala media som Facebook, Twitter, Instagram. Många av dessa synpunkter är negativa, att vi målar upp oäkta fasader av hur bra vi har det, medan smärtan, sorgen, ensamheten inte får plats, inte är välkommen.

20140717-170933-61773997.jpg

Så kanske det är, men samtidigt slås jag av tanken att alla dessa instagrammade ögonblick av lycka kanske också hjälper oss att känna tacksamhet. Tacksamhet över det jag har, just här och nu, över det jag värderar så högt att jag vill föreviga det och dela det.

Kanske det är en anledning till sociala medias framgång, att det också möjliggör en mikrostund av reflektion, av tacksamhet, glädje och njutning. Jag vet att jag själv kan känna hur tacksamheten över liv och leverne, hus och hem, familj och vänner, kan lägga sig mjukt och varmt i mitt inre, som vore det en gåva. För är det inte just det som tacksamhet är, en gåva som öppnar för en stunds lycka?

Tackar Twitter för tipset!

Publicerad den av
1

Under ett par dagars tid har nacke och skuldror låst sig, sakta smärtat mer och mer, och jag har riktigt känt hur nackspärren kryper närmre och närmre. Haft varmt på, make och dotter har masserat och jag har försökt hålla nacken i ett vilsamt läge, samtidigt som jag inte hållit den stilla i ett och samma läge under någon lång tid. Men så gjorde jag slag i saken att be mina twänner om tips på massör eller dylikt, så jag kastade ut en fråga i morse.

Fick nästan bums tipset att kontakta Chiropraktikakuten i Limhamn, så jag slog en signal och fick tyvärr beskedet att det var fullbokat både idag och imorgon. Men receptionisten bad att få återkomma, efter att ha snackat med en kollega. Efter en liten stund ringde hon upp och glad i hågen begav jag mig söderut vid halv ett-snåret.

20140716-172201-62521761.jpg

Jag har aldrig varit hos en kiropraktor, men Birgitte som tog emot mig var verkligen proffsig med ett fantastiskt trevligt bemötande. Hon förklarade pedagogiskt vad som var mitt problem, vad hon skulle göra åt det, så efter handpåläggning och medföljande lite knak och brak, kände jag mig genast bättre och kunde raskt bege mig hemåt med en ny tid imorgon kväll. Det kallar jag service det!

Jag blir verkligen glad när jag möts av verkliga proffs och sådant bemötande tycker jag ska premieras. Ett sätt jag kan göra det på är ju att sprida ordet vidare, oavsett om det nu är så att de är i behov av fler kunder eller ej. Tänker du som jag när det gäller att skicka vidare i någon form?

#afkAlmedalen – som en virvelvind!

Publicerad den av
5

Vet du, #skolvåren är i Almedalen och kör #afkAlmedalen och jag är som uppfylld! Det är fullt ös medvetslös men på ett så himla skönt sätt samtidigt.

Vi har kört #skolvåren Walk n Talk i dagarna två, har tre tillfällen kvar (ons-fre), och döm om vår glädje när vi såg att Dagens Samhälle i sin Almedalen-guide lyfter fram en av dessa walks som dagens höjdpunkt (näst längst ner, kl 14) :

20140701-222822-80902477.jpg

Dessutom ska jag imorgon sitta med i en paneldebatt under rubriken ”Kultur som stänger ute. Om (icke)-representationen av kulturarbetare med funktionsnedsättning”, och det är inte utan att det kittlar lite i kistan nu.

Bloggandet ligger långt ner på prioriteringslistan ska du veta, så vill du ha lite koll på vad som händer just nu så följ mig eller #skolvåren och/eller hashtaggen #afkAlmedalen på Twitter.

Hoppas vi ses på en walk?

Provtänka

Publicerad den av
6

En av de saker jag verkligen varit mig behjälplig är den ökade möjligheten som sociala media och digitala verktyg rent generellt ger mig att provtänka tillsammans med andra. På Twitter kan ett samtal flöda fram och tillbaka nästan på samma sätt som afk, och att tex samskriva ett dokument på Google Drive där flera individer kan samskapa i realtid är helt underbart. Jag älskar det och det har hjälpt mig få ofärdiga tankar att bli flygfärdiga.

Redan för ett år sen skrev jag ett litet upprop och bad om att få testa mina tankar, men på sistone så upplever jag att det blivit än svårare att provtänka just på Twitter, de ofärdiga tankarna där jag blir så hjälpt av att få tänka tillsammans med andra, tas emot så hårdhänt på något vis. Men som Troed Troedson kommenterade på blogginlägget för ett år sen, så ligger det ju på mig, dvs, jag får ta mitt ansvar för hur jag tar emot omgivningens reaktioner. Om jag låter mig sänkas av dem, eller fortsätter framåt, det är upp till mig.

Tror dock fortfarande det vore enklare att få fler att våga provtänka om man inte vore så rädd för hur omgivningen skulle fara fram. Men jag kan ju inte förändra någon annan, bara mig själv. Så jag beslutar mig nu för att:
1) fortsätta provtänka även publikt
2) vara varsam med andras provtankar
3) vara varsam överlag med andras tankar, eftersom jag egentligen tror alla (?!) tankar är provtankar, för de har alla möjlighet att växa vidare
4) vara lika varsam med mina egna tankar, för de är ju också under utveckling!

20140622-093818-34698679.jpg

Och varsam, vad menar jag egentligen med det då? Blev det mesigt och snömosigt nu månne?
Jo, jag menar att jag inte behöver ta fram stridsyxan så fort en tanke dyker upp, i mig eller utanför mig, utan åtminstone ge den lite tid att testa sina vingar. Göra en provflygning eller två. Störtar den så dyker nästa tanke säkert upp inom kort, och då gäller det att vara varsam med den. Och så snurrar det på. De ofärdiga tankarna får en chans att utveckla sin flygfärdighet eller bevisa sin flygoduglighet. På det viset borde jag gå miste om färre tankar med inneboende flygfärdighet, eller hur?

Hur och var provtänker du allra bäst?

Tagga ner!

Publicerad den av
5

Igår när jag satt i trädgården och bloggade slank jag in på Twitter med jämna mellanrum också. Jag gillar ju Twitter, trots att det är ett lätt besvärligt förhållande vi har, som inte alltid gagnar mig.

Nåväl, igår dök detta upp i mitt flöde:

20140616-221952-80392492.jpg

Skrattade högt av igenkänning, och frågade @filippanna om jag fick lov att blogga om detta, vilket jag fick. Tack för det!

Jag har taggat ner nått så sanslöst mycket senaste året – fast det betyder inte att jag inte gör, inte agerar, inte är i farten. Det handlar mer om mitt inre liv på något vis, med en mycket mer djup förankring i mitt personliga Varför. Överlag är jag lugnare inombords än någonsin förut. Oavsett hur mycket det gungar och svajar runt omkring mig.

Dessutom blir jag allt mindre spridbar och tävlingsinriktad i både språkbruk och tankevärld. Strider mycket mindre. Tävlar inte alls lika mycket. Vill inte använda den språkdräkten överhuvudtaget och inte heller angripa livet så. Ja, tom ordet angripa känns lite för stridslystet.

För jag angriper inte mitt liv. Jag lever det. Jag skapar det. Jag tar mitt ansvar för det. Och det har gjort att jag idag njuter så mycket mer än nånsin tidigare! Och det, det är väl ändå meningen med livet, eller vad säger du?

Hur möter du världen?

Publicerad den av
Svara

Imorse vaknade jag tidigt och satt och arbetade i fyra timmar innan det var dags för sista skolavslutningen på lågstadiet, minstingen i familjen börjar mellanstadiet till hösten. Tiden går. Var på riktigt gott humör och skickade en hälsning till världen, via Twitter (se nedan) och Facebook:
möt världenHur mötte du världen idag? Och hur möter du världen imorgon?

 

Doing the right thing?

Publicerad den av
1

Åsa Minoz sent a link on Twitter the other day, as a response to a discussion on whether or not calling oneself PRO or ANTI actually makes any difference. Well, both me and Åsa believe it does make a difference. I am a pro-person myself, getting energized by the possibility to move ahead, to create, to reach something, somewhere. There are anti-people as well, who get equally energized by that position. We complement each other, in my view, and I am not (any more, thank god for that!) an advocate for My way or the highway.

Since I watched the clip that Åsa linked to, I have managed to send it to many people, because it’s just the most eloquent (and funny!) way to describe a system and its parts, so please, give Russ Ackoff 15 minutes, and watch/listen to him talking on Beyond continual improvement:

A few of the gems hidden within this talk, in my view, are these:

”If we have a system of improvement that is directed at improving the parts taken separately, you can be absolutely sure that the performance of the whole will not be improved.”

”Any process improvement effort 20140429-210259.jpgmust be focused on what you want, and not on what you don’t want.”

”Quality ought to contain a notion of value, not merely efficiency. That’s the difference between efficiency and effectiveness. Quality out to be directed at effectiveness. The difference between efficiency and effectiveness is the difference between knowledge and wisdom. And unfortunately, we don’t have enough wisdom to go around.”

Are you busy doing things right or doing the right thing?

En twittrande bensinmack

Publicerad den av
Svara

Var ute på promenad med dottern då vi gick förbi något som fick mig att asgarva och ta upp fånen för att föreviga lustigheten med foto.

20140303-061516.jpg

Jag twittrar mycket själv och det ger mig väldigt mycket, på gott och ont. Bekräftelse, ifrågasättande/tankespjärn och pepp men också en känga nu och då. Ibland så pass illa att jag känner ett behov av att ta paus från twittrandet.

Undrar hur ST1-mackens förhållande till Twitter kommer se ut?

Tankesnurr

Publicerad den av
Svara

Twitter fullkomligt självantände under sista timmarna av #skolvåren #afkHuddinge igår den 15 februari – och det har satt igång ett tankesnurr utan like i mitt inre. Det snurrar så mycket att jag inte kan samla tankarna just nu. Så därför kommer här en dikt kom till mig i rättan stund. Synkroniciteten, den är fin den. Så ett stort tack Sara Modig för att du just i detta nu fick mig in på detta spåret:

20140216-231612.jpgNu ska jag gå till sängs, och imorgon då räcker jag fram mitt väsens skål. Tom. Du?

Korten på bordet

Publicerad den av
8

Vad vill du åstadkomma? En förändrad skola? Två? En kommun som gör något annorlunda? En ny läroplan? Eller bara att den nya implementeras bättre över allt? Färre nationella prov, läxfria skolor, annan betygsskala? Eller kanske tvärt om, fler nationella prov, bättre läxstruktur och betyg i fler årskurser? Mer i lön till lärare? Storsatsning på att renovera skollokaler?

Har många tankar kring ovanstående. Gillar somt och inte annat. Men, allt detta är för litet för mig. Det är mål som absolut kan skapa förbättring, visst, men inte på systemnivå. Jag tror inte en fantastisk skola (Nossebro är ett gott exempel, bland många) förändrar något i grunden för hela skolsystemet. Och det är vad jag vill. Förändra i grunden. Inte bara tänka utanför boxen, utan kasta bort den, och börja på nytt.

För jag vill bidra till att skapa ett hållbart lärande samhälle. Globalt. Varken mer eller mindre. Vad tror jag krävs för att nå dit? Tja, jag vet att jag inte åstadkommer detta ensam. Jag vet att jag inte besitter alla svar, om ens några.

Jag vet att min personliga övertygelse är att skola är ett verktyg för att nå dit. Därav #skolvåren. Kanske skulle jag twittrat om en #samhällsvår istället, men nu gjorde jag inte det.

Jag vet att detta är en process som pågått i många år i mig, och jag är därför mäkta glad över att ett fenomen som #skolvåren fötts. Jag har bidragit. Kanske tom agerat katalysator för det.

Tror jag att det räcker nu? Att vi nått tillräckligt många röster för att vi har 2000 följare på Twitter, 600 på Facebook och 54 000 träffar på skolvåren.se. Nä. Icke att vi ens tillnärmelsevis är i närheten av det som krävs för att nå ett hållbart lärande samhälle.

Jag vet att det för 100 år sedan krävdes att ca 10% av en befolkning börjat tänka tanken kring och agera för en förändring för att snöbollen skulle sättas i rullning, vilket möjliggjorde ett språng i utveckling. Jag vet även att det idag krävs mindre mängd, eftersom varje individ är hopkopplad med så många fler, på ett sätt som aldrig skett tidigare. Idag krävs det därför endast 1% för att snöbollen ska börja rulla.

Frågan ”Varför skola?” har inte nått 1% av befolkningen i Sverige än och därför tänker jag envisas med att ställa frågan ‘Varför skola?’ på alla sätt och alla ställen jag kan för att kunna åstadkomma VERKLIG förändring. Inte bara skapa något som kan bli ett gott exempel. Utan skapa något nytt, något som kan leda till ett hållbart lärande samhälle, där individens fulla potential uppmuntras, uppmanas och utmanas att blomma ut!

Min passion ligger inte i agerandet på det konkreta planet. Inte nu. Det är inte där jag är längre. Men här kommer vi till det riktigt viktiga: jag välkomnar helhjärtat alla som tänker och därefter agerar, som tar konkreta steg på vägen till något bättre i nuet! Inte minst för att mina egna barn befinner sig mitt inne i skolsvängen. Så om du är i en sådan position, snälla, gör allt du kan för att göra det bästa av det vi har idag, för alla de barn som befinner sig mitt i smeten just nu. Jag kommer att stå brevid och hurra och heja fram dig.

Själv ser jag inte konflikten mellan att göra det bästa av det som finns, samt att försöka skapa på nytt. Däremot har jag personlig erfarenhet av att det kan bli konflikt (om inget annat så bristande fokus och/eller tidsbrist) om en individ ska/vill göra båda sakerna samtidigt. Det kan leda till beslut som mitt eget, att inte ställa upp för omval till föräldraföreningen jag varit ordförande i de senaste fyra åren. Det är helt enkelt inte där jag ska vara längre.

Jag brinner för att skapa en bättre värld, och jag tror på att få fler att få upp ögonen för att vi kan berätta en annorlunda berättelse om samhället än det rådande (Tack Hadar för att du gav mig det citatet den dagen då jag behövde det som mest!).20130906-134014.jpg

Jag vill bidra till att fler får upp ögonen för möjligheten till en annan berättelse än den rådande. Det är vad jag vill göra. Och det är vad jag gör. Om du samtidigt gör detsamma, eller något mer konkret i nuet så kan det bli en synergieffekt av det hela. För jag tror de flesta skriver under på önskan om ett hållbart lärande samhälle.

Där la jag mina kort på bordet. Jag agerar. På mitt sätt.

Vad gör du?