Lévinas – en introduktion (bok 9 av 26)

Lévinas – en introduktion, skriven av Peter Kemp, en kort liten bok i serien Vår tids tänkare, utgiven av Daidalos förlag, är en bok jag fick som tips på Twitter för ett par år sedan, i ett samtal med förskole- och skolpersonal om filosofi. Mina twänners djupa samtal gick mig i stor grad förbi, då de refererade till Lévinas och andra filosofer, som jag aldrig ens hört talas om. Det gjorde mig nyfiken, så jag beställde boken, som sedan stått orörd i bokhyllan. Tills nu. Nu har jag läst den, men kan inte direkt säga att jag känner mig så mycket klokare. Måhända är det enkom ovana – men det här sättet att i komplicerade termer metaanalysera vad en filosof anser, ofta i relation till vad andra filosofer anser… blir mest svårt. Svårläst och svårförståeligt. I bokens slutkläm finns en av Lévinas egna texter om kärlek med, och den har jag lättare att ta till mig än analysen av texten. Vet inte riktigt vad det säger om mig, mer än att jag i läsningen av denna bok definitivt befinner mig utanför min förmåga att förstå. Och det i sig är ett ganska spännande tillstånd för mig att befinna mig i. Åtminstone under tiden det tar mig att läsa en bok på 90 sidor. Hade den varit 590 sidor lång är jag inte säker att jag tagit mig igenom den.

Vissa små guldkorn finner jag dock. Som t ex detta om livsnjutningen:
Självet har sin tillkomst i livsnjutningen. Njutningen av livet innebär njutningen av allt det ”vi lever av”. […] När man talar om att ”känna livsglädje” och att ”älska livet” handlar det om denna njutning. Den erhålls utan vidare och den lycka som upplevs är alltid lika ny, alltid oberoende av det förflutna: Ett lyckotillfälle inträffar alltid första gången. 

Men faktiskt är det allra sista sidan innehållande Peter Kemps konklusion, som jag finner allra mest givande, inte minst med tanke på det samhälleliga klimat med starka uttryck för rädslan för ”den Andre” som vi lever i just nu (min tolkning). Den Andre är i stort är vad Lévinas verk handlar om som jag förstår det. Peter Kemp skriver (min betoning i texten):
[…] Då blir längtan efter gemenskap med dem som är annorlunda till en önskan om att få kontroll över alla andra och att spegla sig i dem, och därigenom förvandlas kärleken till det Andra till hat till de främmande. 
Ställd inför detta finns det enligt Lévinas bara en sak att göra: undervisa egoisten om att han inte känner det verkliga livet, att han har berövat sin tillvaro den rikedom som mötet med den Andre ger, och att han bidrar till krig, inte till fred. 
Kanske svarar egoisten att han måste försvara sig mot tyranniet och döden genom att vara egoist liksom de andra. […] Han vill således rättfärdiggöra att han har vänt blicken bort från den förtrycktes ångestfulla ansikte och låst in sig i hem och ekonomi. 
Men den Andres ögon hemsöker honom bakifrån:
Var har du gjort av Abel, din broder?


Boken jag skriver om är del i den bokläsningsutmaning jag skapat för mig själv under 2018, att läsa och blogga om 26 svenska och 26 engelska böcker, en per vecka, böcker som jag redan har hemma.

 

Instagrammade ögonblick av lycka

Sitter nere på stranden vid Sibbarp och läser bok. Make och son spelar fotboll med en boll de lånade av sällskapet vid nästa buskage, ett sällskap som just nu ligger och solar, läser och snackar.

(Dottern är hos momo och njuter av uppmärksamhet, excellent service och ett helt gästhus i egen besittning om någon undrar.)

Hört och läst många synpunkter på alla dessa bilder av solsken, fester, grillande på stranden, fikastunder i trädgården, barn med glass i högsta hugg, loppisfynd, bärplockning, och allt vad vi översköljs med på sociala media som Facebook, Twitter, Instagram. Många av dessa synpunkter är negativa, att vi målar upp oäkta fasader av hur bra vi har det, medan smärtan, sorgen, ensamheten inte får plats, inte är välkommen.

20140717-170933-61773997.jpg

Så kanske det är, men samtidigt slås jag av tanken att alla dessa instagrammade ögonblick av lycka kanske också hjälper oss att känna tacksamhet. Tacksamhet över det jag har, just här och nu, över det jag värderar så högt att jag vill föreviga det och dela det.

Kanske det är en anledning till sociala medias framgång, att det också möjliggör en mikrostund av reflektion, av tacksamhet, glädje och njutning. Jag vet att jag själv kan känna hur tacksamheten över liv och leverne, hus och hem, familj och vänner, kan lägga sig mjukt och varmt i mitt inre, som vore det en gåva. För är det inte just det som tacksamhet är, en gåva som öppnar för en stunds lycka?

Arla morgonstund

Vaknar i arla morgonstund. Kan inte somna om, eller, vill inte somna om, snarare. Går upp, tar morgonrocken, den vita i frotté, och smyger nerför trapporna. Katten Samifix vill gå ut, så jag släpper ut honom.

20140607-071745-26265204.jpg

Det kvittrar i träden och solen skiner. Vindstilla, mer eller mindre. Tar på mig träskorna och tar mig ut till kycklingarna, som jag släpper ut. De flyger glatt ut genom hönshusdörren och börjar dricka från utomhusvattentornet. På snart två veckor har de vuxit oerhört, närmast dubblat sin storlek, gissar jag. Mer och mer av de riktiga fjädrarna kommer fram, en av dem är lite vackert ljusbrun på ryggen.

Går mot brevlådan och hämtar tidningen och stannar. Förbluffad. Det surrar. Är det? JA, det ÄR det! Grannens rödbladiga blommande träd (av för mig okänd sort) är alldeles fullt av bin. Halleluja! Har bara sett fem bin tidigare i år, för ett par veckor sen då jag slet på odlingslotten och de surrade runt i hallonlandet. Men nu är de här. Äntligen. Vi behöver de där små krypen och det är en markant skillnad när jag tittar ut över trädgården idag kontra för 10-11 år sedan då vi flyttade hit. Det surrar, flyger och far väldigt mycket färre insekter och det grämer mig. Och då ska ni veta att Hasselbackens trädgård är ett paradis för insekter. För så mycket insektsvänliga blommande växter vi har, och så rufsig vår trädgård är, så inbjuder den verkligen till surr.

Går in igen, efter att ha misslyckats med att fånga de små flygfäna på bild. Tar ett foto på en vacker fläderblomma istället. Eller hylleblom, som det heter här nere i Skåne, det är det danska namnet på fläder. Det är dags att plocka dessa hylleblomster och sätta saft! Lämnar tidningen på matsalsbordet, plockar på mig min puttepadda och tar mig ut igen. Sätter mig vid trädgårdsbordet och börjar knattra.

20140607-072232-26552466.jpg

Livet. Det är det här det. Jag njuter av det. Jag hoppas även du njuter av de små ögonblicken av vardagligt underverk, så som de jag beskrivit ovan. Funderar kring hur det där citatet om lycka lyder nu igen? Googlar och finner detta:

Happiness is not getting what you want, it’s appreciating what you have. Gratitude is the key to happiness. – Michael Josephson

Ligger mycket i det där, tror jag. Vad tror du?

Längtan

Att längta. Tycker du om att längta? Längtan är en beståndsdel av lycka, lärde jag mig på en workshop med Imagination Club Scandinavia.

Efter en vecka på Gotland kom följande foto på Viber, med tillhörande text Till mamma från B.

20130709-125320.jpg

Blev därför än gladare när familjen rullade av Gotlandsbåten, plockade upp mig vid färjeterminalen och B sträckte fram ett inslaget paket. Med, just det, bären i! Med grässtrån och allt. Dessutom med ett litet tillskott av svarta vinbär och ett fåtal hallon. Allt plockat i trädgården av B, till sin mamma. En kärleksgåva helt enkelt. Ett tecken på att B längtat efter mig, likväl som jag längtat efter familjen.

Längtan är en del av lycka. Jag gillar att längta. Gör du?

Lyckan

Det är roligt med uppskattning. Men lyckas gör man för sig själv och med dem man tycker om.

Så sa Lars Winnerbäck i sitt första sommarprogram från den 7 juli 2000. Lyssna till de sista fem minuterna, hörvärt!

Han berättar hur folk säger till honom att han lyckats, och frågar hur det känns. Och vad är egentligen att lyckas? Är det att en massa människor vet vem man är? Att man sitter i morgonsoffor, eller figurerar på löpsedlar? Att man står på valbar plats till någon politisk position? Har 5000 vänner på Facebook och 10 000 Twitter-följare?

Tror du det finns människor som ”lyckats” med ovanstående, men som ändå inte känner sig lyckade? Det tror jag. Nä, det vet jag till och med.Here's nothing

Vad är egentligen lycka? Har Winnerbäck rätt?

Jag tror han är inne på något av vikt. Lycka är en känsla som kommer inifrån, som handlar om mig, inte om någon annan. Ska fundera lite mer kring detta, för jag hittar inte riktigt orden. Kan du hjälpa mig? Vad är lycka för dig?