För min skull…

Publicerad den av
Svara

Varför läser du det här? Prenumererar du på dessa blogginlägg? Eller har du dem i din RSS-läsare av något slag, t ex Feedly? Eller är den en sån där blogg som du håller lite koll på, emellan åt, surfar in och kollar ett par inlägg nu och då? Kanske du ser länkar till blogginläggen i mina sociala media-flöden? Eller var det någon som delade en länk som gjorde dig nyfiken?

Oavsett vilket så är du varmt välkommen. Jag uppskattar dig, som läser, kanske kommenterar, gillar något inlägg eller delar vidare. Ofantligt mycket! 

Men ska jag vara fullt ärligt är det dock så, att den jag skriver för i främsta hand är mig själv. För när jag skriver, så väcks – oftast – något i mig. Det händer något. Allt som oftast. Visst – någon enstaka gång bara kastar jag ut ett inlägg för sakens skull, eftersom jag har en föresats att blogga dagligen. Så är det. Men det är verkligen undantagsfall. Majoriteten av inläggen jag skriver gör nämligen att det händer något i mig. En reflektion. En ny tanke. En insikt. En fråga. Nyfikenhet. Förvåning. Upprördhet. Igenkänning.

Och vet du? Nu när jag tänker efter – jag tror inte jag skulle gilla det om någon skrev, målade, musicerade, skapade i någon form, UTAN att det händer något i dem själva? Om det enkom gjordes för någon annan, och inte väckte något alls i skaparen av verket.  Är det ens möjligt? Och om det vore möjligt, håller du med mig om att det vore ofantligt sorgligt?

Växtkraft, del två

Publicerad den av
Svara

Trodde du det var kört, att odlingssäsongen är slut? Mmm. Det tänkte nog jag med. Men så fick jag ett ryck, googlade sensommarsådd och hittade en massa tips, inte minst från Sara Bäckmo som driver fantastiskt inspirerande Skillnadens Trädgård. Tänk att vara helt självförsörjande på grönsaker under sju av årets alla månader. Det vore nått det…

Nåväl, sagt och gjort, vi införskaffade ju en drös med fröer häromdagen när vi var inne i stan. Jag sådde och förkultiverade, och häromdagen såg jag att de första fröerna faktiskt grott, små små grönkålsplantor tittar upp ur jorden minsann! Naturens växtkraft slutar aldrig att fascinera mig. När solen sken och jag hade ett par timmar innan avfärd för en liten resa (yup yup, ännu en liten tur) så passade jag på att förkultivera än mer. Det är ju bra att inte sätta allt exakt samma dag, utan sprida ut det lite Sockerärtor (i syfte att skörda skotten, snarast än tro att det kommer några ärtskidor), grönkål, tatsoikål, pak choi, spenat, blandade salladssorter, rädisor och salladslök. Det vore allt lite kul om vi hade rejält med grönkål till vintern, så jag kan skörda grönkål till mina gröna morgonsmoothies.

plantor

Och vem vet, kanske jag får ännu ett ryck och förkultiverar ytterligare lite grann. Snart ska potatisen upp ur landen och det finns allt ganska mycket plats mellan befintliga växter i perennarabatter och annat med. Men att vara självförsörjande som Sara Bäckmo, nej du, det är vi inte ens i närheten av att vara. Men vem vet, en dag kanske?

Vad är en tanke?

Publicerad den av
Svara

Satte mig på tågsätet som tilldelats mig, och blir genast nöjd med platsen jag fick. På det uppfällda bordet sitter nämligen en stor reklamskylt med rubriken – Vad är en tanke?  Och det passar ju mig som hand i handske, då just det är något jag reflekterat mycket över senaste två åren. Jag drar upp mobilen och tar ett foto, och googlar mig fram till Sveriges Unga Akademin tävling Prisfrågan, där jag läser mer om detaljerna. Beslutar mig där och då för att skicka in ett bidrag till tävlingen. I någon form. Troligen text, det är det medium jag känner mig allra mest bekväm i.

Om du själv har tankar kring tankar, och lockas av denna frågeställning så kolla in http://sverigesungaakademi.se/prisfragan och läs mer själv. Själv tar jag fram min IPad och sätter mig och funderar. 

Hm. 

Vad är en tanke?

Egentligen?

Podcast 31/52 – Asking is not receiving

Publicerad den av
Svara

Podcast recommendation 31/52 from the Good Life Project marks the return of ordinary counting in this series. I went off the deep end and named two blog posts after each other number 27… Oops. Anyway. Here I am, back on track full out, it’s week 31 and here’s the 31st podcast recommendation in this year-long series.

BoldomaticPost_When-asking-for-help-make-surSo here it is, an episode from Good Life Project with Jonathan Fields, that I listened to a couple of times yesterday, as I was picking black currants. A short riff on something that I haven’t really given a lot of thought to; the difference between asking for help, advice or assistance, and being open to receiving it.

Asking is not receiving.

As I am writing this post I am listening to it once more, and there’s something to this short story that touches me. This sequence in particular makes me pause, and reflect, looking deep within:

There comes a time when you need to stand naked and silent in the room.
To not just lower the shields, but keep them down. 

Are you open to receiving?
To standing naked and silent?
If so, the real work begins…

How do you Do virtues?

Publicerad den av
Svara

I listened to Parker Palmer giving this commencement address to the graduating class at Naropa University, and several times I got goose bumps and shivers. For me, those have become telltale signs that there’s something important and/or very true being shared.


The six suggestions Parker provides on living a life worth exploring are simple. And powerful. So powerful I followed my urge to split this recommendation into six consecutive blog posts. You can read my thoughts on the first, second, third, fourth and fifth suggestion here.

BoldomaticPost_Daily-keep-your-death-beforeThe sixth suggestion is: ”Daily, keep your death before your eyes.” – St Benedict

If you hold a healthy awareness of your own mortality, your eyes will be opened to the grandeur and glory of life, and that will evoke all of the virtues I have named, as well as those I haven’t, such as hope, generosity and gratitude. 

We get to chose what virtues we hold high, which ones we try to model in the world. And the beauty is, we get a new chance to do so – model it, I mean – over and over again, moment by moment. And in a strange way, there is no tomorrow. Well, of course there is a tomorrow, but postponing my way of showing up in the world until tomorrow, that’s risky business. Because you might not be around tomorrow, and that’s a fact. There will come a tomorrow when I am not here, in this form at least, and the worst thing about that for me would be if I never got around to showing up as me, with my virtues and values held high, because I kept pushing it forward to the next moment, the next moment, the next moment.

Yes, it can be tricky to live according to your values. We are only human after all. That’s why it’s so important to be gentle with ourselves in our humanness. At the same time – it will never get less tricky, less awkward, less strange and unfamiliar, if I don’t start to act in accordance with my view of these virtues. And that’s actually something to ponder as well. I mean – virtues are all fine and dandy, love, hope, understanding, generosity, gratitude and so on. But how do I do them? How to express them in the world? How do I live in accordance with them, so that my actions mimics my beliefs? How do you do love for instance? Or gratitude?

Växtkraft!

Publicerad den av
1

Blir så imponerad av växters fantastiska förmåga och kraft, att få fäste, växa, frodas, på de mest bisarra ställen. Gick en promenad härförleden och upptäckte denna lilla smultronplanta som sitter precis vid en garageuppfart och alltså blir påkörd av en bil dag efter annan. Men likväl så var den full av mogna smultron (nyligen påkörda som bilden visar)

smultron

Smultronreva som fattat tycke för en trottoarkant i Malmö.

Och sonen fascinerades av fikonträdens livskraft under vår nyligen avslutade semestervecka kring Franska Rivieran. Här en av de mer udda placeringarna, men vi såg dem verkligen överallt!

En fikonplanta har slagit sig tillrätta i en grenklyka, ca 4 meter upp på ett av de ståtliga barrträd som finns överallt kring Franska Rivieran.

En av mina favoriter har jag dock inte bild på just här. På en av tvärgatorna här i grannskapet finns ett gammalt hamlat pileträd som har en fullvuxen vinbärsbuske i kronan. Första gången jag såg den så tog det ett tag innan jag kunde identifiera vad jag faktiskt såg, för det var så otippat. Och jodå, den vinbärsbusken ger gott om bär, år efter år, jag håller lite koll på den nämligen.

Är inte växtkraften fullkomligt fascinerande, så säg?

John Cleese and Groundhog Day

Publicerad den av
Svara

Just finished reading John Cleese autobiography So, Anyway… which is a book I recommend even for those who, like me, haven’t really got the British comedy scene from the 60s onwards down pat. One of the foremost insights I had when reading was how apparent it is that life unfolds, in mysterious ways, and how going with the flow of life can lead to fantastic careers, such as John Cleese’s.

But besides that, he talks a lot about writing (he sees himself first and foremost, as a writer rather than an actor), and stipulates a few rules for writing funny stuff, the second of which I really enjoyed reading:

BoldomaticPost_Your-thoughts-follow-your-moo

This I’ve found to be true: My emotions are a guide to my current state of mind, or mood, to use John’s words. I react to the world, from my current internal mindset, rather than have the outside world create my mood. I find this important!

It’s a bit like Groundhog day, you know, the movie with Bill Murray, where he keeps on reliving February 2nd, over and over again. The same things occur, and depending on his current internal mood, he’s happy, sad, angry, annoyed, depressed, frustrated about it. The same things. But his mood determines whether or not he perceives it to be good or bad, happy or sad, cheery or boring. This is true also in my life, as well as your’s, and is not a movie-feature.

If I’m in a miserable state of mind, I will see all things through that lens. It’s not the miserable things of the world that causes me to feel miserable. My mood tints the world into appearing miserable.

If I’m in a happy-go-lucky state of mind, I will see all things through that lens. It’s not the happy things of the world that causes me to feel happy-go-lucky. My mood tints the world into appearing happy-go-lucky.

One day I knock over a glass of water on the kitchen table and you would not want to be around me, for all the shouting, swearing and cursing going on, ruining my entire day and giving me ample evidence the whole world is out to get me. Another day, I laugh at my own clumsiness and after wiping it up just goes about my business, without a single cuss-word crossing my lips.

Have you experienced that as well, where the same things happened twice in a row, but your reaction is totally different?

När andan faller på

Publicerad den av
1

Maken och jag har funderat över lite sensommarsådder, och eftersom vi var inne i stan idag så tänkte vi titta efter lite fröer. Och sen insåg vi…. var i allsindar hittar man fröer inne i centrala Malmö?

Men då vaknade någon fördold minnesbild i mig, att det finns en liten gammaldags järnhandlare nära Moderna Museet och månne att han kanske har lite fröer, och kanske tom fröer från Runåbergs, som är vårt favoritställe att shoppa fröer online på. (Men just nu ville jag ha fatt i fröer bums för jag var lite i odlingstagen, som du snart kommer se!)

Och minsann om det inte stämde på pricken!

malmö järnhandelMalmö Järnhandel hade ett ställ med fröer, och visst var det bland annat fröer från just Runåbergs. Sagt och gjort, vi införskaffade lite sallads-, rädisa, asiatiska kålbladväxt- och salladslökfröer och lite annat smått och gott.

När jag väl luskat rätt på de fröer jag jag var intresserad av så gick jag runt och insöp atmosfären, tittade på pryglar och tingestar av allsköns färg, form och funktion. Matti i butiken frågade om jag letade efter något speciellt men jag bara sa att jag njöt av att snoka runt. Han smajlade och höll med om att det finns mycket att titta på bland hyllorna!

ToolPoolOch dessutom finns ju ToolPool här, vilket jag gillar lite extra mycket. Kolla in det, gilla dem på Facebook och låna ett verktyg om du har behov av det.

Får ännu en påhälsning från minnesbanken innanför skallbenet som säger att den genomsnittliga borrmaskinen som säljs används totalt 15 minuter under sin livslängd. Har inte dubbelkollat huruvida det faktiskt stämmer fullt ut, men tänker att det *tyvärr* känns ganska sannolikt. Och likförbaskat ska vi alla ha en… eller så lånar man en hos Matti på Malmö Järnhandel!

Och jajamensan att fröerna kom i rättan tid. Har bredsått grönsgödslingsfröer bredvid gojibärplantorna och sått rädisor, spenat, sallad på friland i första uppgrävda potatisbädden. Plus att jag förkultiverat ett antal olika fröer i olika jordfyllda byttor och krukor så jag har något att fylla kommande tomma odlingsbäddar med, efterhand som vi skördar i trädgården.

När andan faller på är det bäst att agera, och det gjorde jag idag. Känns mig nöjd och glad med det. Själv då? Föll din anda också på idag?

On compassion

Publicerad den av
2

compassion

Continuing my collaboration with Sus and her marvelous ladies, prompted by a query from my coach on yesterday’s doodle on judgement. She read what I’d written and added: …and practice self-compassion for our sweet, humble humanity when we notice we have ”fallen into judgment” yet again….

She continued with wondering what my compassion sketch would look like, and that thought crept into my conscious mind during this morning’s meditation. So I brought out my IPad, Paper and Pen, and started doodling. A few botched attempts, and then I sent the text above out into MIX. Send a note to Sus asking if she was up for another collaboration. She said she’d gladly give it a go, and immediately got it right, with little Miss Balancing-Act above.

That’s what it can feel like for me, balancing in life. Putting one feet out in front of me, not knowing if I’ll wobble and fall, or stand steady, ready for the next foot to move ahead. But the real balancing act is about meeting both situations (the wobbly as well as the steady journey ahead) with compassion, for me, and for everyone else.

Realizing how I’m not the only one stumbling through life – occasionally falling down, sometimes in a flow – but this goes for everyone. We are all balancing our way through life. All of us.

Now, there’s a thought to sit with…

On judgement

Publicerad den av
3

judgement

My friend Sus found this Paper-doodle by me in MIX the other day (FiftyThree, check it out!) and pimped it with a toe-tapping highly judgmental Miss Know-It-All. She sent it to me and I was rejoiced! What a great reminder. Because that’s just how I feel at the moment. I fall into judgement daily, especially when checking my Twitter-feed. And then I judge myself for judging and not being compassionate…. A vicious cycle as you can understand. So I’ve decided to skip checking in on Twitter for the rest of the summer, adding this restraint onto my summer social media challenge.

Avoidance? Yeah. Spot on. But why not? I mean, I don’t enjoy a lot of what I read on Twitter at the moment, I don’t enjoy my reactions to it, and I end up feeling miserable, cursing some people, and feeling sorry for others. So why go after that feeling?

Nah, I’d rather spend my time on activities that I enjoy and take pleasure in. Like picking cherries, cooking cherry jam, gooseberry jam and marmalade and picking Bishop’s Weed for tomorrow’s lunch pie, all of which I’ve done today. Good trade-off wouldn’t you agree?