Kategoriarkiv: Personligt

Strange world

Publicerad den av
Svara

Sitting at Stansted Airport waiting for a delayed flight, headed for Copenhagen. Have spent a lovely week in England, mainly in Ely and the Peak District, both of which I definitely recommend.

But airports sure are strange worlds… They remind me of huge ant hills, or bee hives. People going in hordes along specific routes, stressed out, carrying so much luggage. Some eager, perhaps going for a holiday. Some travel-weary and homeward bound. Some have family and friends to travel with, others might be leaving them behind, or are headed for a longed after reunion.

20140728-154913-56953642.jpg

The noise and constant movement here is a stress to my system, I can feel myself gearing up internally, trying to cope with it all. Kids screaming, people talking, walking, running to catch a flight…

Our flight is even more delayed and I vow to myself to go with the flow of it. That’s the only sensible thing to do, and it will be most beneficial for me. We’ll all get home, sooner or later. In due time.

But it sure is a strange world, isn’t it?

All of me

Publicerad den av
Svara

A hauntingly beautiful song by John Legend that enforces my promise to myself to be me all the way, giving myself and the world all of me:

 

 

”All Of Me”

[Verse 1:]
What would I do without your smart mouth?
Drawing me in, and you kicking me out
You’ve got my head spinning, no kidding, I can’t pin you down
What’s going on in that beautiful mind
I’m on your magical mystery ride
And I’m so dizzy, don’t know what hit me, but I’ll be alright

[Pre-Chorus:]
My head’s under water
But I’m breathing fine
You’re crazy and I’m out of my mind

[Chorus:]
‘Cause all of me
Loves all of you
Love your curves and all your edges
All your perfect imperfections
Give your all to me
I’ll give my all to you
You’re my end and my beginning
Even when I lose I’m winning
‘Cause I give you all of me
And you give me all of you, ohoh

[Verse 2:]
How many times do I have to tell you
Even when you’re crying you’re beautiful too
The world is beating you down, I’m around through every mood
You’re my downfall, you’re my muse
My worst distraction, my rhythm and blues
I can’t stop singing, it’s ringing, in my head for you

[Pre-Chorus:]
My head’s under water
But I’m breathing fine
You’re crazy and I’m out of my mind

[Chorus:]
‘Cause all of me
Loves all of you
Love your curves and all your edges
All your perfect imperfections
Give your all to me
I’ll give my all to you
You’re my end and my beginning
Even when I lose I’m winning
‘Cause I give you all of me
And you give me all of you, ohoh

[Bridge:]
Give me all of you
Cards on the table, we’re both showing hearts
Risking it all, though it’s hard

[Chorus:]
‘Cause all of me
Loves all of you
Love your curves and all your edges
All your perfect imperfections
Give your all to me
I’ll give my all to you
You’re my end and my beginning
Even when I lose I’m winning
‘Cause I give you all of me
And you give me all of you

I give you all of me
And you give me all of you, ohoh

Namnändelsen A

Publicerad den av
2

20140710-103609-38169662.jpgLigger på britsen hos sjukgymnasten och blir (aku)punkterad. 20 minuter av stilla tid, med mobilen i tryggt förvar på besöksstolen ett par meter bort. Ganska skönt har jag insett. Perfekt sätt att varva ner. Och att låta tankarna flyga helt fritt. Denna gången landade de i namnändelsen A. Låg och funderade över alla flicknamn som slutar på A. Helena. Alma. Gunilla. Stina. Katja. Maria. Laila. Eva. Sara. Annika. Finns så många exempel. Sen började jag fundera över pojknamn som slutar på A. Och kom bara på ett enda namn. Ola. Hjärnan spann igenom namn på namn, men jag hittade inget annat exempel än Ola.

Anders
Benjamin
Carl
David
Emil
Fredrik
Göran
Hans
Ivar
Jonatan
Klas
Lars
Måns
Niklas
Ola
Peter
Quintus
Rasmus
Sture
Tomas
Ulf
Vidar
Wilhelm
Xerxes
Yngve
Zlatan
Åke
Ä???
Örjan

Att jag inte kommer på något pojknamn som börjar på Ä, det är väl lite underligt det med. Visst måste det finnas ett sånt också? Men baske mig om jag kommer på ett endaste pojknamn till som slutar på A. Nog måtte det väl finnas?

Börjar fundera över namn som både pojkar och flickor kan ha, men Maria är för mig ett flicknamn. Men nu kom jag på ett till namn. Noa finns ju också! Men inte kan det väl vara så att det endast finns två namn? Jag utmanar dig att motbevisa min bristande pojknamn-som-slutar-på-a-kunskap. Jag utlovar en gåva till alla som skriver in ett (nytt) pojknamn som slutar på A i kommentarerna nedan! Ola och Noa är de två jag kommit på hittills. Vilka fler finns?

Mindblown!

Publicerad den av
1

The two days of The Independence Intensive with Rich Litvin and Steve Chandler didn’t blow my mind. I would have liked more, longer, deeper, more challenges, and above all more interaction with all the magnificent people attending the event.

However, watching Rich turn on his high-flame coaching in a nanosecond has been a true inspiration to witness. I’m gonna be much more fearless and vulnerable myself in my coaching from now on. Thanks Rich for modelling that for me in the most authentic way!

And Steve Chandler, the man with the voice that I struggled not to get stuck on. Now I love that voice, and even more, I love his message. And his humor. Man, that’s one funny man! I will keep on listening to your pods, and read your books, and your generosity is simply amazing. You make me reflect, think and act, and I thank you for that. You’ve flipped my mind several times already, and I look forward to more flips ahead!

20140720-234205-85325104.jpg

The resources made available to me/us as attendees, both before, during and after the event, all in themselves are value enough for the price of the Intensive. I will continue to grow and evolve as a direct result of all these resources!

1,5 day in. Enter: Steve Hardison.

And my mind blew. Totally.

I’ve never ever experienced presence like that. I’ve never met anyone so present. And it wasn’t the words he said. Not at all. It was where he was coming from. A place of love. 100% love. And 100% willingness to serve.

I am at a loss for words. But during the break after Hardison spoke, my whole body vibrated. And I was filled with a new purpose, a commitment so deep and immediate I feel all shook up.

20140720-233821-85101897.jpg

The main message from Steve Hardison was simple. Just be me. Whatever that is, be it, and be it fully. Be fully that which I am. And that which I am can change at any moment, and that’s just the way it is. But at the same time, Steve Hardison models beautifully how it’s possible to practice to live a life of love. Cuz love is all there is. Live. And love. Namaste Steve Hardison, namaste.

I have now gotten a resolve for two things:
1) Living and loving life, and doing it by being me.
2) Honouring the gift of life by serving the world and those around me.

Again. My mind just blew. And I love it. And boy am I grateful to myself for doing this sort of thing, attending challenging and potentiallty mindblowing events. What an experience!

When did you last have a mind blowing experience?

What’s my legacy?

Publicerad den av
Svara

Am attending a two day Independence intensive with Rich Litvin and Steve Chandler and we are asked to play the deathbed game by answering two questions:

What’s my legacy? What contribution do I want to make in the world?

We get a 5 min reflection time, to ponder these questions and our own mortality. Meanwhile Allison Crow is the visual recorder at the event and she’s capturing the deathbed game this way:

20140719-233343-84823613.jpg

I pick up my phone and start to write an email to myself. My mind immediately wanders towards the Swedish movement the school spring, aka #skolvåren, that I am one of the initiators of, and which for me is a conduit for one of the great passions of my life: the set goal I have to change school systems globally by 2020.

But what lies behind that, what’s the passion driving me? Why do I want to do this?

Well, in short because I see so much wasted and untapped potential just withering and shrivelling away, going unused, perishing. And that’s to the detriment of us all, I tell you. We have challenges today and tomorrow that require something else from humanity than what created the problems now challenging us. And to paraphrase Albert Einstein, you cannot solve a problem from within the same state of mind that created it in the first place.

So, I want more of us (all of us!) to level up. To climb up the ladder of consciousness, to a higher level. That’s what I see is in store for us, for humanity. We have but one way forward if we want to remain here on Earth and that is to level up. There is no doubt in my mind on that one.

I want a world inhabited by people who are consciously creating the world, rather than just reacting to what happens. And that’s why I want to change school systems on a global scale – because in today’s modern society school has a HUGE impact on all of out lives. So we need to make sure it’s an impact for the better, for the good of humanity, for the lives of the born and the unborn.

In short, that’s my contribution to the world.

What’s your legacy?

Instagrammade ögonblick av lycka

Publicerad den av
5

Sitter nere på stranden vid Sibbarp och läser bok. Make och son spelar fotboll med en boll de lånade av sällskapet vid nästa buskage, ett sällskap som just nu ligger och solar, läser och snackar.

(Dottern är hos momo och njuter av uppmärksamhet, excellent service och ett helt gästhus i egen besittning om någon undrar.)

Hört och läst många synpunkter på alla dessa bilder av solsken, fester, grillande på stranden, fikastunder i trädgården, barn med glass i högsta hugg, loppisfynd, bärplockning, och allt vad vi översköljs med på sociala media som Facebook, Twitter, Instagram. Många av dessa synpunkter är negativa, att vi målar upp oäkta fasader av hur bra vi har det, medan smärtan, sorgen, ensamheten inte får plats, inte är välkommen.

20140717-170933-61773997.jpg

Så kanske det är, men samtidigt slås jag av tanken att alla dessa instagrammade ögonblick av lycka kanske också hjälper oss att känna tacksamhet. Tacksamhet över det jag har, just här och nu, över det jag värderar så högt att jag vill föreviga det och dela det.

Kanske det är en anledning till sociala medias framgång, att det också möjliggör en mikrostund av reflektion, av tacksamhet, glädje och njutning. Jag vet att jag själv kan känna hur tacksamheten över liv och leverne, hus och hem, familj och vänner, kan lägga sig mjukt och varmt i mitt inre, som vore det en gåva. För är det inte just det som tacksamhet är, en gåva som öppnar för en stunds lycka?

Tackar Twitter för tipset!

Publicerad den av
1

Under ett par dagars tid har nacke och skuldror låst sig, sakta smärtat mer och mer, och jag har riktigt känt hur nackspärren kryper närmre och närmre. Haft varmt på, make och dotter har masserat och jag har försökt hålla nacken i ett vilsamt läge, samtidigt som jag inte hållit den stilla i ett och samma läge under någon lång tid. Men så gjorde jag slag i saken att be mina twänner om tips på massör eller dylikt, så jag kastade ut en fråga i morse.

Fick nästan bums tipset att kontakta Chiropraktikakuten i Limhamn, så jag slog en signal och fick tyvärr beskedet att det var fullbokat både idag och imorgon. Men receptionisten bad att få återkomma, efter att ha snackat med en kollega. Efter en liten stund ringde hon upp och glad i hågen begav jag mig söderut vid halv ett-snåret.

20140716-172201-62521761.jpg

Jag har aldrig varit hos en kiropraktor, men Birgitte som tog emot mig var verkligen proffsig med ett fantastiskt trevligt bemötande. Hon förklarade pedagogiskt vad som var mitt problem, vad hon skulle göra åt det, så efter handpåläggning och medföljande lite knak och brak, kände jag mig genast bättre och kunde raskt bege mig hemåt med en ny tid imorgon kväll. Det kallar jag service det!

Jag blir verkligen glad när jag möts av verkliga proffs och sådant bemötande tycker jag ska premieras. Ett sätt jag kan göra det på är ju att sprida ordet vidare, oavsett om det nu är så att de är i behov av fler kunder eller ej. Tänker du som jag när det gäller att skicka vidare i någon form?

Krusbärsplock

Publicerad den av
Svara

Läser Lasse Bergs tredje bok i Kalahari-serien, denna betitlad: Ut ur Kalahari – drömmen om det goda livet. Den är väldigt annorlunda jämfört med de två första böckerna, men definitivt läsvärd. Fast de två första böckerna berörde mig mer, djupare.

image

I boken beskriver han bland annat skillnaden mellan samlare och samlare, som tyvärr inte särskiljs med två olika ord i svenskan, men däremot gör det på engelska, tydliggjord i skillnaden mellan gatherer och collector.

Just idag har jag ägnat mig åt den första varianten av samlande, gathering, då jag och maken plockat rent krusbärsbuskarna. Senare i veckan blir troligen resultatet av det samlandet transformerat till den andra typen av samlande, collecting, då jag lär koka lite krusbärssylt/marmelad av åtminstone delar av skörden.

Krusbär

Men så funderar jag över om jag inte sett ett recept på krusbärsgranité sväva förbi nångång, nånstans. Har aldrig gjort granité, men vette hundan om jag inte ska testa, nu när jag har en sisådär 5 liter krusbär att leka med. Vad brukar du göra av krusbär? Har du något smarrigt krusbärsrecept att dela med dig av?

Jag = min personlighet?

Publicerad den av
6

Vem är jag? Det är en fråga jag reflekterat över på många olika sätt, under lång tid. Det har säkert du också. Skulle tro vi alla snuddar vid den där frågan ett antal gånger under livet, om inte annat så under tonåren, då jag vill minnas att denna frågan upptog mycket av mina tankar.

Läste följande om personlighet idag, då jag rensade mailen:

image

Personligheten ja. Är den jag? Eller är den en skapelse, en konstruktion, något vi drar till med för att kategorisera och förklara, men som i och med just den processen också begränsar och avskärmar oss? Tycker det är lite svårt att förhålla mig till personlighet som koncept, för det är ju ganska lätt att beskriva mig själv, genom just det begreppet. ”Sån e jag ju”, är en tanke som dyker upp, både en och två gånger. Men är det verkligen så? Är jag sån?

Jag är en Etta enligt Enneagrammet, och har haft stor glädje av den kategoriseringen, och inte minst dessa dagliga enneagramtankar som jag prenumererat på i många år nu. Samtidigt känner jag att jag kommit långt från flera av de klassiska sakerna som karaktäriserar just Ettan. Mycket finns kvar, men väldigt många är jag förbi. Har gått genom dem. Inte runt om. Utan just genom. Har kommit ut på andra sidan, och undrar lite – vem är jag nu då? Ska jag annamma en ny personlighet? Ska jag definiera det eller den jag är, när jag är Jag? Eller ska jag bara försöka vara Jag, i min renaste essens?