Jag = min personlighet?

Vem är jag? Det är en fråga jag reflekterat över på många olika sätt, under lång tid. Det har säkert du också. Skulle tro vi alla snuddar vid den där frågan ett antal gånger under livet, om inte annat så under tonåren, då jag vill minnas att denna frågan upptog mycket av mina tankar.

Läste följande om personlighet idag, då jag rensade mailen:

image

Personligheten ja. Är den jag? Eller är den en skapelse, en konstruktion, något vi drar till med för att kategorisera och förklara, men som i och med just den processen också begränsar och avskärmar oss? Tycker det är lite svårt att förhålla mig till personlighet som koncept, för det är ju ganska lätt att beskriva mig själv, genom just det begreppet. ”Sån e jag ju”, är en tanke som dyker upp, både en och två gånger. Men är det verkligen så? Är jag sån?

Jag är en Etta enligt Enneagrammet, och har haft stor glädje av den kategoriseringen, och inte minst dessa dagliga enneagramtankar som jag prenumererat på i många år nu. Samtidigt känner jag att jag kommit långt från flera av de klassiska sakerna som karaktäriserar just Ettan. Mycket finns kvar, men väldigt många är jag förbi. Har gått genom dem. Inte runt om. Utan just genom. Har kommit ut på andra sidan, och undrar lite – vem är jag nu då? Ska jag annamma en ny personlighet? Ska jag definiera det eller den jag är, när jag är Jag? Eller ska jag bara försöka vara Jag, i min renaste essens?