Jag = min personlighet?

Vem är jag? Det är en fråga jag reflekterat över på många olika sätt, under lång tid. Det har säkert du också. Skulle tro vi alla snuddar vid den där frågan ett antal gånger under livet, om inte annat så under tonåren, då jag vill minnas att denna frågan upptog mycket av mina tankar.

Läste följande om personlighet idag, då jag rensade mailen:

image

Personligheten ja. Är den jag? Eller är den en skapelse, en konstruktion, något vi drar till med för att kategorisera och förklara, men som i och med just den processen också begränsar och avskärmar oss? Tycker det är lite svårt att förhålla mig till personlighet som koncept, för det är ju ganska lätt att beskriva mig själv, genom just det begreppet. ”Sån e jag ju”, är en tanke som dyker upp, både en och två gånger. Men är det verkligen så? Är jag sån?

Jag är en Etta enligt Enneagrammet, och har haft stor glädje av den kategoriseringen, och inte minst dessa dagliga enneagramtankar som jag prenumererat på i många år nu. Samtidigt känner jag att jag kommit långt från flera av de klassiska sakerna som karaktäriserar just Ettan. Mycket finns kvar, men väldigt många är jag förbi. Har gått genom dem. Inte runt om. Utan just genom. Har kommit ut på andra sidan, och undrar lite – vem är jag nu då? Ska jag annamma en ny personlighet? Ska jag definiera det eller den jag är, när jag är Jag? Eller ska jag bara försöka vara Jag, i min renaste essens?

6 thoughts on “Jag = min personlighet?

  1. Jag fick den här kommentaren på en status jag lagt in på FB. Den berörde mig djupt.
    Håll till godo. 🙂

    ”Första gången vi träffades så presenterade du dej med att säga -Jag är ren energi. Jag vill absolut inte säga att det inte stämmer men en minst lika bra beskrivning på dej (efter vad jag har sett) vore -Jag är ren glädje. Inte bara för att du hittar glädje i de flesta av livets alla omöjliga hörn utan för att du dessutom sprider din glädje på ett så härligt sätt. Jag älskar dej med Iwan. Jag hoppas att du har det bra och att du får en riktigt härlig sommar när den nu behagar infinna sej ;)”

  2. Spännande tankegångar du delar med dig av! Och så viktiga. Jag erfar att hur vi än försöker ”bara vara i vår renaste essens” så hoppar hjärnan genast dit och paketerar in det 🙂 Det blir väl på nåt befriande sätt lättare att förstå. Så är ju tillåtelsen att förändras ständigt och kontinuerligt en frihet i sig. När det kör ihop sig testar jag att sätt mig ner och säga; ”jag är.”
    Punkt. 🙂

    Kram till dig och tack för att du delar med dig!

Kommentera här/Please comment here

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s