Bådeock!

Blir så fascinerad av tendensen att tänka antingen eller som jag stöter på lite överallt. Själv har jag mycket större fallenhet åt både ock-tänkande.

Som det här med att varannan treåring surfar på nätet, som varit i ropet senaste dagarna. Taget ur sitt sammanhang och uppblåst till orimliga proportioner kan det låta hemskt. Men varför ska det handla om antingen eller? Varför funkar inte både ock? Det finns enormt många bra, pedagogiska, kreativt stimulerande appar. Människor med olika funktionsnedsättningar kan ha stor glädje och nytta av den ”nya” tekniken, ja, utan tvekan kan det gagna oss alla.

För mycket av det goda kan dock bli för bra. Det är närmast en universalregel.

När det gäller just användande av surfplattor, datorer, dataspel, mobiler med mera, oavsett ålder på användaren!, så behövs regler och struktur. Vi behöver diskutera hur vi vill ha det i de sammanhang vi hör hemma, som familjen. Typiska familjeprinciper kan vara att vi äter middag tillsammans, umgås som familj, sköter sömn, hygien, motion och arbete (om det så är skola eller jobb) samt odlar mer än ett intresse. Så enkelt, och så svårt, kan det vara. Att börja prata om det är ett väldigt bra första steg, för det är så mycket enklare att leva upp till förväntningar som uttalats. Är jag dessutom delaktig i att forma familjens gemensamma regler så ökar chansen att jag lever upp till dem.

Och betänk, att det handlar inte om antingen eller, utan både ock. För de allra allra flesta av oss är världen inte svart eller vit, utan består av ett myller av gråa nyanser.

Varför angriper vi ofta nymodigheter som om de innebär problem? Jag drar mig till minnes hur boktryckarkonsten, teater och opera, rock ‘n roll och R&B, för att inte tala om charleston och lindy hop, togs emot som om det var samhällsomstörtande aktiviteter och ett garanterat steg mot världens undergång. Visst har det lett till förändringar, men inte – hittills – världens undergång. Har vi inte kommit längre än så här i våra attityder?Greyness

Våga var lite nyfiken! Fåga dig själv hur något du inte är insatt i kanske kan gagna dig! Testa och se. Kanske är det du testar något för dig, kanske inte, men oavsett vilket, så kanske det finns andra som gillar just den grejen. Låt dem då få göra det. Om du oroar dig över eventuella negativa konsekvenser, inled en dialog med de som tycker annorlunda än du, istället för predika total avhållsamhet. Kanske möts ni på halva vägen och går därifrån med ökad insikt! Båda två!

Bejaka de gråa nyanserna!

Fokus

Det handlar om fokus just nu.

Frågan för mig är: hur fokusera bland allt jag brinner för, när det finns så mycket jag tycker är spännande och intressant?

Någon liknade mig vid en sol, som skiner och sprider energi och värme i alla riktningar. Härligt, men samtidigt ganska ineffektivt om jag vill ”tutta fjutt” på saker och ting, vilket jag ju vill. Tog till mig den där liknelsen, och inser att det är dags att sluta sprida min energi överallt. Det är dags att fokusera strålarna, genom ett förstoringsglas, så det blir extra koncentrerat, och sen – ja, då ska ni få se på ”tutta fjutt” minsann!

Vaddå ”tutta fjutt”? Jo, jag menar, att jag vill se det hända saker, jag söker handling, inte (bara) ord och teorier. Och då gäller det att jag fokuserar, nu ska det bli mer handling och lite mindre ord!

Jag tycker om att brinna, ja, jag älskar tom att brinna för en sak. Och jag gör det. Mycket. Det viktiga är att brinna klokt, så att jag inte brinner upp. Och därför känner jag att fokus är extra viktigt för mig. Vad brinner du för? Dela gärna med dig i kommentarfältet!

Elden, fokus, brinna, handling

Rädslor

Rädslor kan sätta stopp för mycket. Både stort som smått. Det händer mycket just nu, och jag möter många som står i begrepp att vända blad inom olika områden. Därför blev jag så glad när Alan Seale delade nedanstående citat i ett nyhetsbrev i veckan.

mark nepo

Betänk vilka möjligheter som kan öppnas för oss om vi vågar tänja våra komfortzoner lite grann. Det måste inte vara stora kliv eller halsbrytande äventyr. Det kan räcka med det lilla.

Våga gör som Mark Nepo säger så klokt: kliv utan tvekan en tum in i det okända.

Har du gjort det någon gång? Som egenföretagare har jag gjort det många gånger – att starta eget utmanade ganska många rädslor – men även som privatperson så klart. Det är sådana här tillfällen som gör att jag växer. Och det gillar jag! Berätta gärna hur du tänker kring att ta små kliv för att utmana dina rädslor!

Livsuppgift!

Läste nyligen i Sanna Nova Emilias bok ”Att lära med hjärtat” omLäs boken: Att lära med hjärtat!
att meningen med livet är att hitta en mening med det, och hur vi som individer står inför ett val, att antingen fylla våra liv med mening eller med meningslöshet. Underbart formulerat, och har du inte läst boken så rekommenderar jag den varmt!

För egen del så trillade polletten ned hösten 2010 när jag läste den fantastiska boken The Art of Non-Conformity av Chris Guillebeau. Under tiden jag läste fick jag en uppenbarelse om vad meningen med mitt liv är.  Kunde äntligen sätta ord på det, det hade varit så undflyende under många år, men där och då lossnade det. Så till den milda grad att jag klev upp i vargatimmarna och satt och skrev av mig alla mina tankar kring min nyfunna livsmening!

Meningen med mitt liv är att göra ett positivt avtryck, oavsett som det gäller individer, grupper & avdelningar, företag & organisationer eller samhället i stort. Med detta menar jag att få människor att tro på sin egen förmåga, att bli lite rakare i ryggen i trygg förvissning om att de kan, att de tar ett steg i en riktning de inte trodde var möjligt. Och givetvis är jag en av dem som jag jobbar som allra hårdast med.

Riktning

Meningen med mitt liv är en tanke som jag nuddar vid dagligen, ofta många gånger under en dag. Det hjälper mig att bibehålla fokus men också att hålla rätt riktning.
Berätta gärna om dina tankar kring detta med mening och meningslöshet! Har du hittat meningen med ditt liv?

Flow

Vilken dag! Har haft ett härligt flow hela dagen och dessbättre är den ju inte till ända än. 🙂

Har haft tre härliga möten i verkliga livet. Har deltagit i inspirerande dialog och fått kick-i-häcken-uppmaningar på Facebook. När jag sedan agerade på kick-i-häcken-uppmaningen och skickade iväg en epost med en förfrågan fick jag omedelbar positiv återkoppling dessutom.

Nu njuter jag av den goda kraften som följt mig under dagen, känner in hur det bubblar i mig, var sätter sig känslorna av flow i kroppen min?, låter den skölja över mig själv och min familj, och tänkte också delge er den, därav detta blogginlägg. Att skriva detta fungerar ju också som en stunds reflektion för mig.

by HERO_Respondi, reflektion, flow, energi

Att sätta mig med penna och papper, eller bakom tangentbordet (fast då gäller det att hålla sig från att kolla mailen, undvika min tendens till ”ska bara”-beteende, som att kasta en flukt på Facebook, Aftonbladet, googla den där filmen som någon snackade om eller något annat!) och verkligen samla mina tankar. Få ner på pränt det som hänt, det jag känt, det jag tänkt. Det gillar jag.

Jag har velat göra det mer än jag gjort hittills dock. Därför startade jag denna blogg (och de andra bloggarna jag också har igång/på G för den delen), som ett sätt att minska steget till handling för mig. Nu har jag en liten sporre som säger ”Är det inte dags att skriva ett blogginlägg? Vad har hänt idag som jag vill reflektera lite grann över, som kan ge mig själv och kanske andra något att tänka på?”. Härligt!

Hur reflekterar du över dagen som gått? Dela gärna med dig i en kommentar, kanske ditt sätt att reflektera kan ge inspiration till någon annan!

Driven

Finns det oftast en stark och driven individ i en organisation, avdelning, grupp, förening, projektgrupp mm? Delar de starka/drivna upp världen mellan sig, tar sin plats i ett sammanhang där det saknas en tydlig ledarfigur? Blir det maktkamp om två drivna individer arbetar i samma sammanhang? Klarar de av att arbeta tillsammans? Vad händer med sammanslutningar som bara består av drivna ledare? Tar någon på sig rollen att leda gruppen, eller blir det ett vakuum? Är det därför t ex Copenhagen Summit 2009 och Rio-konferensen 2012 bara bidde en tummetott, om ens det?

Är vi så vana vid att det alltid ska vara hierarkiska organisationer så vi helt tappar förmågan att driva själva om organisationen är – åtminstone tänkt – platt? Vad händer när jag som driven individ kommer in som ny i ett sammanhang, där det finns andra som är erfarna och vana? Om dessa dessutom också är starka/drivna individer?

Visst är det förunderligt att jag, som normalt definierar mig som stark och driven, i en samling av likar agerar både osäkert och passivt. Är det för att jag känner att i förhållande till de andra har någon annan mer drivkraft än jag själv? Jag tror det är en pusselbit i alla fall.

I ett sammanhang där det saknas en tydlig ledare tar jag lätt på mig den rollen, kliver in i den enkelt och vant. Uppvisar någon/några andra ett stort driv, kan jag istället ta en mer passiv roll. Blir mer frågande och säker bekräftelse att jag är på rätt spår, vill inte fatta beslut utan att först stämma av med de gamla rävarna.

Och medan detta kanske är bra under en introduktionsfas, så kan det bli förödande om det håller i sig – för då kan den platta organisationen helt kullkastas. Från att ha varit en organisation med drivna individer som agerar utifrån eget ansvar, blir det ett intet, ett vakuum, där ingen ser sig som ledaren som ska fatta beslut och ge order, men ingen heller känner sig ha mandat att fatta egna beslut.

I värsta fall leder det till platt fall, organisationen klarar inte av att agera och blir helt handlingsförlamad.

I bästa fall tar gruppen tag i frågan, lyfter upp den på bordet, granskar, diskuterar och förhåller sig till den. Hur vill vi ha det? Vad passar oss bäst? Gruppen måste då också diskutera om vi vill behålla den platta organisationen. I sådana fall måste alla känna ansvar och både bemyndigas men också på eget bevåg kliva in i sitt eget mandat.

Kan Results-Only Work-Environment (ROWE) vara ett sätt att hantera detta för en platt organisation? Vilken cliff-hanger…

Tvärtom

Kom i säng senare än vanligt igår, eftersom jag & maken var på invigningsfest. Har jobbat hela dagen idag & när maken hämtade mig på väg från jobb var jag så trött att jag lutade mig tillbaka & vilade ögonen.

Väl hemma kände jag mest för att lägga mig på sängen & vila lite… men så tänkte jag steget längre. Har mest suttit framför datorn hela dagen – jag måste röra lite på mig! Valet föll på trädgården (kunde också blivit en sväng till kolonin eller en promenad). Började vattna tomatplantorna, och övergick därefter till ogräsrensning. Resultatet blev en hel bunke full. Härligt!

Dessutom fick jag en insikt!
Under årtusendena har vi jobbat & slitit, rört mycket på oss & aktivt jobbat med kroppen hela dagarna. Då är det ju naturligt att ryggmärgsreflexen säger ”Jag är trött, bäst jag lägger mig & vilar en stund!” när man kommer hem från en dag på jobbet. Men idag jobbar de flesta av oss alldeles för lite med kroppen. Åtminstone gör jag det. Så därför blev jag så nöjd när jag lyckades göra en tvärtom-reflex idag – istället för att vila (vilket min kropp gjort hela dagen framför datorn) så bestämde jag mig för rörelse, samtidigt som min hjärna kunde vila lite. Att rensa ogräs/jobba i trädgården är mycket meditativt & kräver inte mycket tankeverksamhet. Win-win-win helt enkelt! (Trädgården, kroppen, hjärnan!)

Vad brukar du göra för tvärtom-sak, när kropp & hjärna behöver byta fokus?

Inbjudan!

Jag tänkte som så här – bloggen är inte riktigt klar, jag har inte en susning om merparten av alla inställningar och finesser man kan göra i WordPress och det kommer garanterat bli en smått skumpig väg så här till en början.

Lite grann som detta fotot från fotokursen jag gick i somras. Det är det första foto jag någonsin tagit med just denna tekniken. Inte är det grannt, det finns mycket utrymme för förbättringar, men visst kan man se vad det föreställer! Så jag bjuder med varmt hjärta in er att följa med mig på resan, skumpig och dan. Kanske kan ni lära er ett eller annat av mina misstag, om inte annat?!