Hedra mig själv i just denna stund

Sitter här och försöker få ur mig något. Något vettigt helst, men i brist på det bara något, vad som helst. Och det är som förgjort. Kryper i kroppen, pirr i benen, ett pirr som jag vet betyder Gå och lägg dig människa!

Trött efter en intensiv och rolig vecka, som samtidigt inneburit för lite tid hemma. Varit ute och flängt varje dag, och har dessutom ätit ute på olika ställen alltför många gånger. Och det känns. Inser att kroppen mår bäst av att arbeta hemifrån i större grad än jag gjort denna veckan, vilket för mig innebär att jag äter den mat jag själv väljer, den mat kroppen mår gott av, i en mer rimlig mängd, än när det står uppdukat framför mig.

Tisdagen bjöd på en heldag i Helsingborg – ljuvligt väder och Pernilla Tillander och hennes Maja är lika ljuvligt sällskap!

Och då har det ändå verkligen varit fina dagar, allesammans. Och tur är väl det, för nästa och nästnästa vecka blir lika intensiva och förhoppningsvis även lika roliga. Därefter lugnar det ner sig, vilket jag ser fram emot. Till dess kan jag hedra mig själv i just denna stund, genom att helt enkelt följa katten Pops exempel och gå och lägga mig.

Vad hände där?

Vaknar. Kollar på klockan. Fem. Vänder mig om, borrar ner näsan i sängtygen och ligger där ett par minuter och funderar på om jag ska gå upp och kissa. Men nej, det är så skönt i sängen. Så jag ligger kvar, vrider och vänder mig en smula, för egentligen hade jag behövt gå på toa.

Katten PopSen piper katten Pop, säger att det är dags för mat. Jag tänker att han är helt knäpp som tycker klockan fem är lämplig frukosttid, men visst… kliver ur sängen, går ner för trappan, skopar upp lite knaper till honom, och tittar på klockan: 06:27. Blir helt paff!

Va? 06:27? Vad hände där egentligen?

Jag har ingen känsla över att jag somnade om. Och sov i 1,5 timme till. Men tydligen gjorde jag just det.

Är det inte lite förunderligt? Att det finns saker som sker i och runt mig och mitt liv, helt utan att jag är medveten om dem? Som att jag somnade om och sov ett par timmar till, utan att jag överhuvudtaget var medveten om att tiden gick? Och tänk så mycket annat som bara sker i bakgrunden, helt utan att mitt medvetna jag är inblandat. Merparten av kroppens alla finurliga funktioner är ju sådana. De bara är där, finns och fungerar, arbetar tyst på i bakgrunden och ser till mig och mitt välbefinnandes allra bästa. Andning, blodcirkulation, matsmältning, lappandet och lagandet av små skavanker, skrapsår och blåmärken. Hår och naglar som växer, njurar och lever som renar systemet. Och så mycket mer.

Tänk. Kroppen gör alltid (!) sitt allra bästa för att i varje stund säkra mitt välbefinnande. Den gör alltid vad den förmår för att jag ska må så bra som möjligt. Vilken fantastisk gåva! Har du tänkt på det någon gång, vilken ofantlig gåva det är oss givet?

Flow

Vilken dag! Har haft ett härligt flow hela dagen och dessbättre är den ju inte till ända än. 🙂

Har haft tre härliga möten i verkliga livet. Har deltagit i inspirerande dialog och fått kick-i-häcken-uppmaningar på Facebook. När jag sedan agerade på kick-i-häcken-uppmaningen och skickade iväg en epost med en förfrågan fick jag omedelbar positiv återkoppling dessutom.

Nu njuter jag av den goda kraften som följt mig under dagen, känner in hur det bubblar i mig, var sätter sig känslorna av flow i kroppen min?, låter den skölja över mig själv och min familj, och tänkte också delge er den, därav detta blogginlägg. Att skriva detta fungerar ju också som en stunds reflektion för mig.

by HERO_Respondi, reflektion, flow, energi

Att sätta mig med penna och papper, eller bakom tangentbordet (fast då gäller det att hålla sig från att kolla mailen, undvika min tendens till ”ska bara”-beteende, som att kasta en flukt på Facebook, Aftonbladet, googla den där filmen som någon snackade om eller något annat!) och verkligen samla mina tankar. Få ner på pränt det som hänt, det jag känt, det jag tänkt. Det gillar jag.

Jag har velat göra det mer än jag gjort hittills dock. Därför startade jag denna blogg (och de andra bloggarna jag också har igång/på G för den delen), som ett sätt att minska steget till handling för mig. Nu har jag en liten sporre som säger ”Är det inte dags att skriva ett blogginlägg? Vad har hänt idag som jag vill reflektera lite grann över, som kan ge mig själv och kanske andra något att tänka på?”. Härligt!

Hur reflekterar du över dagen som gått? Dela gärna med dig i en kommentar, kanske ditt sätt att reflektera kan ge inspiration till någon annan!

Tvärtom

Kom i säng senare än vanligt igår, eftersom jag & maken var på invigningsfest. Har jobbat hela dagen idag & när maken hämtade mig på väg från jobb var jag så trött att jag lutade mig tillbaka & vilade ögonen.

Väl hemma kände jag mest för att lägga mig på sängen & vila lite… men så tänkte jag steget längre. Har mest suttit framför datorn hela dagen – jag måste röra lite på mig! Valet föll på trädgården (kunde också blivit en sväng till kolonin eller en promenad). Började vattna tomatplantorna, och övergick därefter till ogräsrensning. Resultatet blev en hel bunke full. Härligt!

Dessutom fick jag en insikt!
Under årtusendena har vi jobbat & slitit, rört mycket på oss & aktivt jobbat med kroppen hela dagarna. Då är det ju naturligt att ryggmärgsreflexen säger ”Jag är trött, bäst jag lägger mig & vilar en stund!” när man kommer hem från en dag på jobbet. Men idag jobbar de flesta av oss alldeles för lite med kroppen. Åtminstone gör jag det. Så därför blev jag så nöjd när jag lyckades göra en tvärtom-reflex idag – istället för att vila (vilket min kropp gjort hela dagen framför datorn) så bestämde jag mig för rörelse, samtidigt som min hjärna kunde vila lite. Att rensa ogräs/jobba i trädgården är mycket meditativt & kräver inte mycket tankeverksamhet. Win-win-win helt enkelt! (Trädgården, kroppen, hjärnan!)

Vad brukar du göra för tvärtom-sak, när kropp & hjärna behöver byta fokus?