Vet ni vad detta är?

Frågade sonen sina föräldrar, och visade fram ett papper där han precis plitat ned tre krumelurer, som såg ut som e n i. Nä, svarade vi, efter att först ha sagt e n i och fått till svar att det inte stämde.

Det hela började förresten med att jag frågade ”Vad har ni lärt er idag?”, under middagen. Tonårsdottern svarade ”Inget” men lillebror ropade glatt ”Jag har lärt mig nått idag!” och studsade iväg efter penna och papper för att visa oss.

De där krumelurerna var siffrorna 100 – 10 – 1 med egyptiska tecken. Sonen fortsatte med babylonska siffror, kinesiska, romerska osv. Vi fastnade på de romerska, för varken sonen eller hans föräldrar kom ihåg vilken av D C L som betydde vad (500 – 100 – 50, har jag lärt mig nu). Så maken googlade och landade på en sida på Wikipedia med en jämförelsetabell. Nytt papper fram och sonen kastade sig över det för att skriva av tabellen:20140224-191547.jpg

När han kom till det kinesiska tecknen så sa han ”Oj, den såg inte lätt ut!” och det höll vi med om (se längst upp till höger i tabellen, under kinesiska). Efter en stunds tystnad kom det ett glatt utrop ”Jag klarade det, kolla själv!”.

Detta ivriga studium av kinesiska tecken för siffror fortsatte och ett tu tre utbrast han ”Det var den kinesiska femman, mamma!”, och det var det. Det var den siffran han kom ihåg från lärarens genomgång under dagen, som han ritat som exempel på första lappen.

Frågade när tabellen var klar (han har själv lagt in de egyptiska talen 1 och 10 som han mindes från dagens lektion, eftersom de egyptiska ej fanns med på Wikipedia-sidan) om jag fick fota hans tabell och blogga om den. Han samtyckte. Och det är jag glad för.

För det här gör mig glad och det vill jag gärna sprida. Han är en gosse som gillar matte, men som tyckt det varit trist senaste året, ja, utom Kluringarna då. Så att se honom komma hem och vara så ivrig att dela med sig av sina nyvunna kunskaper och insikter, det värmer en mors hjärta. Tack Elenore, för att du än en gång öppnade den spännande dörren in i matematikens värld för honom!

Och tänk, jag och maken lärde oss också något nytt idag, tack vare att jag ställde frågan:
Vad lärde du dig idag?

Mitt i prick!

På sommarlovet följde minstingen med momo på loppis. Många fynd gjordes, bland annat en ‘kardborrboll-darttavla’ för fem kronor.

Igårkväll var han inte helt nöjd med livet. Ville spika upp den där tavlan på rummet men hans elaka föräldrar kom med alternativa lösningar till spikande som inte gjorde honom lycklig.

Jag frågade:

Vill du att jag kommer och kastar med dig?

Efter lite grumsande kom det ett:

Ja, ok då.

Sagt och gjort. Fixade en jättebra upphängningspunkt och så kastade vi några testkast. Efter att ha rådbråkat min hjärna för att undvika att vi skulle tävla mot varandra i att samla mest poäng, så kom vi på att vi kunde bara lägga samman poängen och se var vi landade. En miniräknare kom framåt gömmorna i hans rum och den använde han.

Men det blev inte riktigt bra. Helt plötsligt stod det ett tal som slutade på sex, och eftersom det bara finns jämna tiotal på tavlan insåg han att han slagit in fel nummer i miniräknaren.

Så vi bestämde oss för att räkna i huvudet istället. Och då kom jag på det – vi skulle satsa på att tillsammans nå EXAKT ett tusen poäng!

20130828-061625.jpg

Vi satte igång, kastade varannat kast var, och räknade. 120. 340. 350. 780 osv. När vi nådde 880 började det bli spännande! Jag frågade hur mycket jag behövde kasta för att nå exakt 1000, och fick 120 till svar. Men inte blev det så. Det gick några kast till, sen var vi helt plötsligt på 1060. Och då skulle vi ju kasta 60 för att subtrahera oss ner till exakt 1000.

Vi höll på där fram och tillbaka tills jag rätt vad det var satte bollen på 40. Och eftersom vi stod på 960 så blev det ju ETT TUSEN!!

Vilken glädje! High five! Stoooora kramen! Genast ville han spela en gång till – men klockan var läggdags och jag lovade att vi kunde spela en omgång varje dag om han ville.

Det ville han. Men så kom han på att ikväll har han fotbollsträning. Så jag sa att då kan vi ta en vända direkt efter skolan istället.

Mycket nöjd och glad gjorde han sig i ordning för sängen. Mycket glad och nöjd mamma tänkte:

Där fick jag till det utan tävling, istället med gott samarbete! Dessutom med matematik som han älskar, men bestämt sig för att hata, denna terminen.

Det är inte så enkelt att komma runt tävlingsmomentet tycker jag – har du några bra tips?

Köksäventyr

Matematik, hemkunskap, logistik, läsförståelse Köksäventyret som gick snettoch förmågan att kunna omsätta instruktioner till handling – det är mycket två gossar i lågstadieåldern kan lära sig av att få fritt spelrum i köket för att baka chokladbollar.

”Ska det vara så här?” frågade de lite nervöst.
”Mamma, kom och titta! Är det inte lite väl löst? Men vi tog ju två matskedar vatten.”

”Ni har rätt, så löst ska det inte vara, tog ni verkligen matskedar?”, frågar mamman, som redan vet svaret.

Insikten kröp snabbt närmare och de utbrast i kör ”NEJ! Vi tog ju decilitermåttet! Åhh…”.

Börja om från början, ny bunke, nytvättade händer, nya ingredienser
och den underbara kommentaren:
”Nu vet jag verkligen vad skillnaden mellan tesked, matsked och deciliter är!”

Köksframgång

Nu återstår sanering av köket – något som gossarna ifråga själva får ta hand om också så klart! Barn är så mycket mer kompetenta än vad vi ofta tror dem om, och jag försöker varje dag att komma ihåg det. Dessutom är det livsviktigt att vara behövd – och vad kan familjen vara i större behov av än en tallrik chokladbollar! Hur tänker du kring frågan att känna sig behövd?