Utmaningarnas tidevarv

Igår var det skolstart för barnen och själv återgick jag till arbets-mode, fullt ut. Jag är egenföretagare sedan snart 7 år tillbaka och beroende på uppdragstyp styr jag över min tid mer eller mindre. Senaste 1,5 åren har jag inte haft något heltidsuppdrag – på eget bevåg – och jag trivs väldigt bra med min varierade arbetsvecka och -situation.

Igår drog jag dock igång ett antal utmaningar, närmare bestämt fem stycken, och det känns riktigt bra. En puff att faktiskt hoppa på allt detta fick jag då en vän bjöd in till en motionsutmaning på tio dagar som tog slut förra veckan. Följer du mig på Instagram, Facebook och/eller Twitter kanske du såg hashtaggen #McChallenge2014 i mitt flöde första halvan av augusti? Det var en väldigt fin påminnelse för mig att utmaningar funkar bra för mig.

Jag menar dock inte tävling, märk väl. Snarast tvärt om faktiskt. Jag tävlar inte med någon annan om nånting, för mig handlar det inte om att vara störst, bäst och vackrast på bekostnad av någon annan. Nä, utmaningen är snarast att tänja på mina egna gränser, se vad som väntar på andra sidan något för mig okänt, att se vad jag kan åstadkomma om jag tar mig förbi mina begränsande berättelser om mig själv, min kapacitet och förmåga. Att göra det med stöd och uppmuntran samt en viss grad av ansvarsskyldighet gentemot både mig själv och andra, det gör det enklare för mig att ta mig genom en utmaning.

Utmaningarna jag kör just nu, som jag beskriver i kommande inlägg, är:

  1. 7 minute workout for 7 months
  2. Headspace
  3. 90 day money game
  4. 100 conversations
  5. Do something solo

Dessutom är jag inne på min 25e dag i rad av tyskkursen på DuoLingo, vilket helt klart blivit del av min dagliga rutin.

Utmaningarnas tidevarv

Så för mig är det helt klart utmaningarnas tidevarv. När utmanade du dig senast? När gjorde du något som tänjde dina gränser och kanske tom förvånade dig själv?

Mitt i prick!

På sommarlovet följde minstingen med momo på loppis. Många fynd gjordes, bland annat en ‘kardborrboll-darttavla’ för fem kronor.

Igårkväll var han inte helt nöjd med livet. Ville spika upp den där tavlan på rummet men hans elaka föräldrar kom med alternativa lösningar till spikande som inte gjorde honom lycklig.

Jag frågade:

Vill du att jag kommer och kastar med dig?

Efter lite grumsande kom det ett:

Ja, ok då.

Sagt och gjort. Fixade en jättebra upphängningspunkt och så kastade vi några testkast. Efter att ha rådbråkat min hjärna för att undvika att vi skulle tävla mot varandra i att samla mest poäng, så kom vi på att vi kunde bara lägga samman poängen och se var vi landade. En miniräknare kom framåt gömmorna i hans rum och den använde han.

Men det blev inte riktigt bra. Helt plötsligt stod det ett tal som slutade på sex, och eftersom det bara finns jämna tiotal på tavlan insåg han att han slagit in fel nummer i miniräknaren.

Så vi bestämde oss för att räkna i huvudet istället. Och då kom jag på det – vi skulle satsa på att tillsammans nå EXAKT ett tusen poäng!

20130828-061625.jpg

Vi satte igång, kastade varannat kast var, och räknade. 120. 340. 350. 780 osv. När vi nådde 880 började det bli spännande! Jag frågade hur mycket jag behövde kasta för att nå exakt 1000, och fick 120 till svar. Men inte blev det så. Det gick några kast till, sen var vi helt plötsligt på 1060. Och då skulle vi ju kasta 60 för att subtrahera oss ner till exakt 1000.

Vi höll på där fram och tillbaka tills jag rätt vad det var satte bollen på 40. Och eftersom vi stod på 960 så blev det ju ETT TUSEN!!

Vilken glädje! High five! Stoooora kramen! Genast ville han spela en gång till – men klockan var läggdags och jag lovade att vi kunde spela en omgång varje dag om han ville.

Det ville han. Men så kom han på att ikväll har han fotbollsträning. Så jag sa att då kan vi ta en vända direkt efter skolan istället.

Mycket nöjd och glad gjorde han sig i ordning för sängen. Mycket glad och nöjd mamma tänkte:

Där fick jag till det utan tävling, istället med gott samarbete! Dessutom med matematik som han älskar, men bestämt sig för att hata, denna terminen.

Det är inte så enkelt att komma runt tävlingsmomentet tycker jag – har du några bra tips?