Operation Pannrumsröjning

I helgen drog jag igång Operation Pannrumsröjning. Vi bytte från gaspanna till bergvärme för ett år sedan och sedan dess är det markant kallare och mindre luftgenomströmning i pannrummet, vilket inte är helt optimalt för allt som består av organiskt material, får jag erkänna. Så tvättmaskinen har gått varm med kläder och annat av tyg, både sånt som ska bevaras och sådant som jag har för avsikt att skänka till EU-migranter i Malmö.

Men det finns en himla massa annat där nere, som också kan komma andra till gagn, allt från ett antal par urvuxna (och i flera fall knappt använda, så där som det kan bli med små pojkars snabbväxande fötter) fotbollsskor, till leksaker, köksgeråd och annat smått och gott.

Operation pannrumsröjning

Himla skönt känns det att ha påbörjat detta, även om jag vet att jag har ytterligare ett par helger räddade, vad gäller sysselsättning. Dessutom måste jag tillstå att jag närmast blir matt av tanken på alla prylar… vilket vansinnigt samhällsmönster vi skapat med detta eviga shoppande. Glad i hågen blir jag därför när jag betänker att vi i familjen Roth trots allt förändrat våra (köpe)vanor rejält de senaste tio åren. Så pass att jag faktiskt lovar att pannrummet inte kommer bli så fullt igen, som det varit till dags dato.

Har du en massa prylar undanstoppade som du inte använder i dagsläget, kanske inte använt på åratal, och troligen aldrig mer kommer använda? Som kanske, kanske, skulle kunna göra livet enklare, varmare, tryggare eller gladare för någon annan? Om svaret är ja så kanske det är läge att fundera på motsvarande Operation Röj&Skänk hemma hos dig?

Telefonkiosken

Ute och promenerade stötte jag på en telefonkiosk. En fungerande och ganska ny telefonkiosk i gott skick.

20130824-063212.jpg
(Tänk, inte ens telefonen som jag skriver detta inlägg på tror att jag menar att skriva telefonkiosk. Istället rekommenderar den ordet telefonlurar.)

Minns du när telefonkiosken var vanlig? Idag är den ju i princip helt onödig, då mer eller mindre alla går omkring med egen telefon på fickan.

Uppslagsverk i bokform är ytterligare ett sånt där exempel. Har en full uppsättning av Nationalencyklopedin som vi nästan aldrig använder. Vi söker mycket fakta och kunskap, men gör det på nätet. Har försökt skänka bort det utan att lyckas. Vill du ha det så hojta!

Finns det andra saker/företeelser som är som telefonkiosken och uppslagsverket fast mindre påtagliga? Det som är passé, men som vi kanske inte fått upp ögonen för riktigt än? Onödigt för vi har alla tillgång till och använder andra alternativ, men kanske av gammal vana ändå inte släpper taget?

Att ifrågasätta utifrån ett öppet sinne – det vill säga, utan att jag på förhand bestämt mig för vad jag tycker – är en handling som jag tror kan gagna många. Själv har jag frågat Varför så länge nu att det börjar bli en vana. Är nyfiken och intresserad av vilka tankar som väcks. Att fråga Varför går av sig själv numera. Och det är inte jobbigt eller oönskat, utan jag tackar för det. Det hjälper mig att verkligen se mig själv och min omgivning.

Har du någon ‘telefonkiosk’ i ditt liv, som du egentligen inte har behov för längre?