Månadsarkiv: november 2014

Giving away control?

Publicerad den av
Svara

Alan Watts speaks about organic leadership with his slightly hypnotic voice, and I freeze. Pause. Listen very intently. Play the clip over and over again, at least four times in a row. Hear new things everytime, am moved by what I hear.

In giving away the control, you’ve got it!

That’s a sentence that rings very true to me today, but just two, three years ago, it would have terrified me. I desperately needed,or thought I needed, to have the type of control Alan refers to here, the one lording over everyone else, fighting hard to get things done my way, not believing anyone else was as capable as me so I’d really better just do it myself from the get go etc.

And now…. who’s to say my way is the best way? Well. I was. Back then. Not so much anymore. Back then I wasn’t great at trusting others, but today, I’ve come to know – fully, in the deepest part of me, soul and all – that the act of trust that Alan speaks about is the way of love and acceptance.

In giving away the control, you’ve got it.

That sentence doesn’t terrify me at all now. How about you? Is there anything you *believe you* have control over that you could not relinquish?

Head count or heart count?

Publicerad den av
1

Talked to a client about leadership, and was reminded of this TED Talk by Simon Sinek:

I have a feeling that leadership today isn’t about asserting my will, fighting to get everyone onboard my ship, but rather to harness the strength and potential of all in my surroundings, to achieve something that also will benefit the world in a broader sense.

Achievement for your company, at the cost of others, isn’t sustainable, and I would argue that it’s not beneficial for anyone, really. Achievement for me at the cost of you, I believe is harmful. To us both. Because when we step on somebody else to get to the top, we are hurting ourselves at the same time, because we are connected.

I look forward to the day when I see more and more proof of the circle of trust that Simon talks about, the one where we count hearts rather than heads. I can actively participate in creating this future. And so can you. How? You tell me! What can you do today to take a step towards this future?

Seen somebody naked?

Publicerad den av
Svara

There is a TEDx Talk by Nic Askew entitled ”How to see somebody naked?” from TEDxHennepinAve that I stumbled upon on Facebook.

I started to watch, and all went quiet. Within. Without. Such is the power of the story being told in this TEDx Talk. It’s a story about the stories that Nic makes, or perhaps the word is that he’s more of a witness and capturer of these stories. Stories of people being naked. Raw. Beyong the words. In the in-between. That which can only be heard once the layers are peeled off, so that nothing else remains, but what must come out. Naked. Raw.

Have you witnessed something like this? And, perhaps even more importantly, have you ever shared yourself like this, naked, raw?

Momos gåva

Publicerad den av
3

När jag skrev om mina läsande barn så spann hjärnan loss på det där med gåvor. Jag mindes min handarbetande momo och hur hon gav mig gåvan att virka och sedermera även att sticka. Som liten, jag gick på förskola, lärde hon mig att virka luftmaskor. Och som jag virkade. Jag kunde virka upp ett helt nystan bara med luftmaskor, vilket gav mig ett helt nystan som jag i sin tur kunde fortsätta virka luftmaskor av. Tjockare och tjockare blev det. Roligt hade jag. Jag har ett svagt minne av ett förskolerum, ganska stort, med gulaktiga väggar, där jag satt i bortre änden – kan det ha funnits lite kuddar och madrasser och annat där (sådana där i galontyger, blåa och röda, minns du?) kanske? – och virkade, och virkade och virkade.

Har också ett mycket distinkt minne av att min mamma försökt lära mig sticka men utan framgång, för jag greppade inte alls hur jag skulle hålla händerna, fingrarnas position i förhållande till garnet och stickorna, och så skulle man vifta garnet fram och tillbaka på något vis. Gick inte alls. Kan min mamma tom ha sagt ”Du är för liten för detta, du får vänta några år, sen går det nog ska du se”. Men jag ville nog inte släppa det där, utan övertalade min momo att visa mig…. och av någon anledning så gick det då.

Min egenhändigt nålbundna sjal

Min egenhändigt nålbundna sjal

Har handarbetat mycket i mina dagar och det är en för liten del av mitt liv i nuet, senaste tio åren har det inte riktigt funnits plats för det. Eller. Det stämmer ju inte så klart. Jag har inte gjort plats åt det, är mer med sanningen överensstämmande. Men så ibland får jag ett ryck, river i förråden och hittar strumpstickor och yllegarn och skapar ett par handledsvärmare eller något annat användbart. Inte utan att det lockar att göra just det, ska nog se vad jag kan hitta i mina gömmor.

garnhärva

Vad har du fått för gåvor av de vuxna i din omgivning, som barn/ungdom? Är det en gåva du fortfarande bär med dig och gläds åt?

Varför då?

Publicerad den av
Svara

Fröken Ann länkade till en krönika av Staffan Forssell, generaldirektör på Kulturrådet, där han berättar om de tre farligaste frågorna i världen:

Varför då?
Varför då?
Varför då?

Länkade artikeln vidare på Facebook och fick medhåll direkt från min vän, tänkar-ninjan Michael Sillion, som kommenterade:

Farliga frågor

I krönikan skriver Staffan följande:

”Det sägs att toleranta, dynamiska samhällen ska klara barnets tre svåra frågor: ”Varför då? Varför då? Varför då?” Barnet ifrågasätter och utforskar. Att kunna ifrågasätta gängse världsbilder och föreställningar är en av konstens uppgifter, att utmana våra invanda tankar, att våga prova och tänka nytt.”

Dessutom påstår han att ”Totalitära styren och ideologier avskyr varför-frågorna”.

Jag har de senaste åren blivit alltmer förtjust i frågan Varför och kommer att fortsätta ställa den frågan, i olika former och sammanhang. När människor vet sitt varför så händer något i dem, och det säger jag av egen erfarenhet.

Simon Sinek on whyNär jag kom på mitt varför så var det lite som att mentalt gå från att vara lite här och där, utan syfte, utan tydlighet, ganska tunnsått liksom, till att helt plötsligt få en extrem klarhet, tydlighet, ett fokus, som en laserstråle.

Jag frågar mig själv varför på daglig basis, på olika vis, och det hjälper mig att hålla mitt fokus tydligt i mitt sinne. Vad skulle hända om du började fråga varför då lite oftare?

The What of a Transformative Coach

Publicerad den av
Svara

The other week my Supercoach Academy-colleague Steve M Nash posted a link explaining what a transformational coach does, and I rejoiced at the simplicity and beauty of it…. while also succumbing to darker thoughts of envy…. because if ever there was a blog post I wished I had written myself, it’s this one!

He starts of with an introduction, about the anguish of trying to explain what a transformative coach does, and knowing him, I can hear his voice speaking these words:

Steves party piece

Alas, much to my regret I didn’t write that article, but luckily enough, I know Steve so at least I got to read it, and I urge you to do so yourself. It’s a great explaination of transformational coaching, and also points at the amazing potential that is within us all, each and every one of us.

All the links I’ve created within this blog post links directly to Steves post, but just to be superclear, click here and read it for yourself, all the way through: http://www.smnash.com/transformative-coach/

answer within

So if that didn’t spark your curiosity to contact Steve, or me, here’s a final question for you:
If everything you need is already within you, what might be possible then?

#innoconference hela dagen lång!

Publicerad den av
1

Har hängt på Malmömässan hela dagen, på #innoconference, som är en konferens om hållbara framtidsperspektiv för en sundare värld, i anslutning till #innocarnival som går fredag och lördag där unga visar upp sina tankar och idéer och faktiskt förslag på hur vissa av morgondagens (och kanske tom dagens) problem skulle kunna mötas.

I princip varit den ende som twittrat (mest som @skolvaren) och det förundrar mig ärligt talat. Inte minst för att det är ett så rysligt smart sätt att sammanfatta de guldkorn jag uppfattar och samtidigt ta del av andras uppsnappade guldkorn…. utom i fall som idag, då jag mer eller mindre själv fyllt flödet. Trist! Och ganska icke-innovativt, eller?

Nåja, en av guldkornen idag kom på efterföljande middagen i Malmö Rådhus, så en av mina bordsgrannar som arbetar med lärarutbildning sa att hens främsta uppgift var ”att se till att lärarstudenterna lär sig pendlingen mellan Vad och Hur, för Varför är så självklar att den bara förutsätter jag alltid finns där i bakgrunden!”.

Tyvärr tror jag det är farligt att förutsätta något sådant, men å andra sidan gjorde det mig riktigt glad att höra hens resonemang, inte minst eftersom jag ju älskar frågan Varför!

Utöver detta har jag lyssnat till Lars Haikola, Leo Razzak, Fredrik Warberg, Astrid Kander, och Johan Söderman, där framför allt Fredriks tidsresa till 2050 var särskilt inspirerande, men även Johan, vars brandtal till hiphopen som folkbildning var riktigt tankeväckande.

Johan Söderman

Johan lyfte bland annat det som han ser är skillnaden mellan utbildning (en linjär process med en början och ett slut) och bildning (en cirkulär process som är ständigt pågående).

Bildningsresan – är det den som alldeles särskilt visar att det är vägen som är mödan värd?

Ängelns advokat

Publicerad den av
2

Har du hört talas om ängelns advokat? Om inte, så är du i gott sällskap, för det hade inte jag heller, förrän igår då jag läste om det i Brian Johnsons bok A Philosopher’s Notes, som jag varmt rekommenderar.

A Philosopher's NotesDjävulens advokat, honom har nog de flesta av oss stött på, i ena eller andra formen. Själv har jag ett fantastiskt gott exempel då min bror agerade densamme under en period i mitt liv då jag verkligen behövde någon som ställde tuffa och utmanande frågor till mig.

Men ibland undrar jag om vi inte förlitar oss för mycket på djävulens advokat, när det kanske skulle gagna oss mer att stifta bekantskap med ängelns advokat. För det är en skillnad mellan att fundera över det som kan gå fel och på vilka sätt det kan gå riktigt illa och dess motsats, att fundera över vad som vore möjligt om allt gick som på räls och hur vi kan vara förberedda på det.

Ängelns advokat

Själv har jag ofta ställt mig frågan: Vad är det värsta som kan hända? Men desto mer sällan, för att inte säga aldrig, har jag ställt mig själv frågan: Vad är det bästa som kan hända? Eller ännu hellre: Om allt gick fullkomligt förträffligt väl, hur skulle mitt liv se ut då?

A girl’s best friend

Publicerad den av
1

Diamonds right, that’s what you thought I’d blog about? Well. No. That’s a load of crock. Diamonds cannot be the best friend of anyone.

And really, I am misleading you. Because that’s not what I want to talk about. Rather it’s the best friends of a coach I’m curious about, and taking an even larger view on it, these are probably the best friends any human being can have! All of ‘em, including you, although it might not be something you are concious of.

So, anyway, as a coach, and as a human being, I have three best friends:

Questions – great questions can sometimes totally flip a client, as it can be an invitation to an insight. New bubbles of conciousness opens up in a flash moment.

Silence – I no longer have the urge to avoid silence, needing to speak the moment it goes quiet. No. Nowadays I love silence. It’s a great help, and again, by keeping silent, sometimes that can be an invite to a turning point. Accepting the silence without the nagging desire to fill it with something, just being with it, in it. Magic!

Mind – this is the greatest one of them all really. Because this is where insights come from. This is where original though come from. This is the one I listen for, and sometimes it sparks insights that strike like lightning, out of blue sky. Sometimes much more subtle, wispering ever so quietly, so the only way to pick up on it is by being very quiet with sharp ears.

serve

So these three are the best friends I’ve got, questions, silence and mind, all working together to create the best life and world there can be. This is how I can serve my coaching clients the best way I know, and it’s also my contribution to creating a more loving world.

What are your best friends, for serving yourself, your surroundings and the world?