Oj, så många tabbar…

Publicerad den av
8

Oj, så många tabbar du har uppe, sa han, Caspian, när han kastade en flukt på min dator.

Mmm, svarade jag, jag har ju det. Du vet, saker att komma ihåg, komma tillbaka till, läsa mer om/av, agera på osv. 

Du vet att du kan öppna nya fönster istället va?

Mmm, svarade jag igen. Fast jag gillar inte en massa fönster, tabbarna funkar mycket bättre tycker jag. 

Det gick en dag eller två, och sen var jag tvungen att starta om datorn. Chrome frågade: Vill du återställa webläsaren som den var innan omstart? 

Tryckte på Ja-knappen… men nope. Inte öppnades alla mina 30 tabbar inte… borta! Allesammans. En handfull av dem var sådana sidor jag är inne på rutinmässigt, Messenger, Facebook, Trello, Basecamp, Harvest. De öppnar jag enkelt igen.

Men de övriga. Alla de där bra-att-ha-sidorna som jag tänkt återvända till, sidorna med saker som jag tänkt ta någon form av action på, påminnelser om det ena eller det andra.

Borta.

Öppnar Historik-fliken i webläsaren och scrollar lite innan jag inser det futila i att ens tro att jag ska kunna komma ihåg vad det var jag öppnat för en månad eller två sedan och ändå inte agerat på. Och eftersom historiken loggar allt och jag utöver de tabbar jag faktiskt låter vara kvar också öppnar och stänger en drös varje dag… så la jag ner det projektet innan jag ens dragit igång det.

Det får vara.
Det jag kommer ihåg, det kommer jag ihåg.
Det jag inte kommer ihåg, ja, då var det väl inget av reall vikt.

Ganska skönt, ärligt talat.
Poof, sa det, och så kan jag börja på ett blankt blad. En form av omstart, inte bara för datorn, utan även för mig. Tänk, vilken gåva!

Evolutionär utveckling i realtid?

Publicerad den av
2

Spännande!
Tittade just på dagens vlogg, och fick syn på en väsentlig skillnad i blogg vs vlogg, åtminstone min typ av vlogg (dvs mina FB Lives).

När du läser det här, kan du inte få syn på h u r denna text växer fram. Det är en aspekt av bloggtexten som inte är uppenbar för någon utomstående. Och kanske inte ens för mig, givet att jag måste bara väldigt uppmärksam för att se vad som händer när, hur texten växer fram, var jag går tillbaka, ändrar, justerar, lägger till, vrider och vänder på stycken i syfte att förmedla mitt budskap på bästa vis.

Men, om du tittar på FB Live #142 så kan du göra just det. Du kan ta del av hur mina tankar växer fram. Hur jag börjar nånstans, i en utgångspunkt, där jag kan välja mellan en oändlig mängd möjliga vägar… och så gör jag det. Strosar nerför vald väg, en stund. Innan jag gör ett mentalt hopp tillbaka till min utgångspunkt där jag väljer en annan väg att strosa nedför. En väg som i sin tur kanske förgrenar sig, och ger mig ett val: vart ska jag ta vägen nu? Emellanåt gör jag nog lite mer rejäla skutt från en väg till en annan utan att orka gå ända bort till vägkorsningen.

Slutet dyker alltsom oftast upp lite abrupt. Överraskar mig, men känns samtidigt ofta helt rätt. Fast kanske jag egentligen skulle kunna sitta och svamla i timmar, något jag medvetet väljer bort av hänsyn till just dig.

Det här är en aspekt av vloggandet som jag tycker om. Kanske för att jag tycker om det utforskande i det? Jag menar – det är ju därför jag tycker om att blogga. Just för att det, för mig, är en utforskande huppegupptäcktsfärd som emellanåt tar mig till helt okända världar.

Skillnaden som gör skillnaden är att du, i vloggen, bjuds in att huppegupptäcktsfärda tillsammans med mig, medan du i bloggen snarast får ta del av slutpunkten. Månne vloggen, så som jag oftast skapar den, är evolutionär utveckling i realtid?

 

Drömvecka?

Publicerad den av
Svara

David Stiernholm berättade i Hur kan vi-podden att han i sin kalender har en bild av hans ”drömvecka” sett utifrån hans kalender. Ett par dagar för leverans ute hos kund, en dag för möten, en dag för kreativt arbete och ett par dagar obokad familjetid. Eller hur det nu var. Men typ så.

Just idag önskar jag att jag haft en sån där tydlig drömvecka, som jag fluktat på när jag tackat ja till grej på grej på grej. För så ser min vecka ut, fullspäckad från morgon till kväll tisdag till fredag, plus konserter med min kör både lördag (i Svenska Gustafskyrkan i Köpenhamn klockan 17) och söndag (i Husie kyrka klockan 16). Bara måndagen som var relativt obokad, bortsett från kvällsövning med kören inför helgens begivenheter.

En drömvecka för mig… har minst ett par dagar av mig-tid. Gärna en dag ute hos kund. En eller två kvällsaktiviteter, men inte mer. Och eftersom jag har körsång på måndagar (och gitarrlektion därefter varannan måndag dessutom) och för stunden Lindy hop-kurs på onsdagar så är kvällarna egentligen redan fullbokade, utifrån det kriteriet. En CoachWalk eller två, och dessutom ett coachsamtal med min egen coach, vill jag också ha med. Lite sociala aktiviteter på det, kanske en familjemiddag, eller en tur till min mamma, och så gott om utrymme för promenader och cykelturer. Hur ser din drömvecka ut?

Jag vet nog i stort hur min drömvecka ser ut… så det handlar nog snarast om att se till att fylla kalendern mer medvetet för att efterlikna drömveckoscenariot?

Mandala!

Publicerad den av
2

Mandala betyder cirkel, hemligt rum, centrum, på sanskrit.

Tanken är att hålla sig innanför cirkeln… till dess det är en begränsning du inte vill förhålla dig till. Det var uppmaningen jag fick första gången jag skulle måla mandala, som ett inslag i en coachutbildning jag gick på Coachwalk Academy. Jag tyckte det var så fint, att det finns en ram att förhålla sig till, och den kan man också välja att inte förhålla sig till. Som så mycket annat i livet.

Har suktat efter att måla mer mandala ända sedan dess, men inte kommit till skott. Men så lyckades jag skapa ett specialartillfälle hos Lisa Rislöw, där jag och fem andra kvinnor ställdes inför vars en vit målarduk, en massa färgburkar, plasthandskar och trasor. Med ramar att förhålla oss till och varm vägledning av Lisa, gav vi oss alla i kast med att skapa vår alldeles egna mandala, eller som Lisa själv skriver ”möten med din inre signatur”.

Inspirerande. Rogivande. Meditativt. Kreativt.
Spänningsfyllt – den där lilla stundens tvekan innan handen lägger an till målarduken… vad vill komma ur mig, vad vill ske, i just detta nu?

Fantastiskt god fika, som välbehövligt break då den lagda grunden torkade, innan vi gav oss i kast med själva Mandalaskapandet med vit akrylpenna.

Sex kvinnor.
Sex Mandala.
Oerhört skilda skapelser. Allas våra inre signaturer tog sig väldigt unika uttryck.
Alla sex väldigt kraftfulla. Speciella. Värdefulla.

Vi avslutade med att dela ett par ord om våra respektive Mandala – betydelsen och signifikansen som vi, var och en, läste in i dem. Ingen jämförelse mandala emellan, utan varje mandala fick ta plats utifrån sina alldeles egna förutsättningar. Så där som jag önskar alla och envar i mänsklig skepnad skulle få lov att göra.

Får du chansen att Måla Mandala – så rekommenderar jag dig varmt att ta tillfället i akt!

Den bästa positionen är…

Publicerad den av
5

Naprapatjonas. Finns på Instagram och även på Facebook, upptäckte jag precis. Har du inte upptäckt honom (välj vilken form av socialt media-flöde som passar dig bäst) så råder jag dig att kolla in och följa honom, per omgående.

Ett av de inslag han delat som gjort allra mest intryck i mig är detta, där han så tydligt devisen ”Den bästa positionen är den nästa positionen”, något jag definitivt behöver ta till mig på fler plan än det intellektuella. För jag suger på detta. Jag sätter mig i soffan med laptopen i knät… och sen sitter jag där. Knattrar och knattrar och byter inte position på timmar emellanåt. Så långt från att vara i ständig rörelse som det är möjligt att vara. Och det straffar sig. Kroppen säger tydligt ifrån. Fast inte när jag är mitt i skrivandet, av vad det än är jag knattrar fram. Men när jag sen ska ta mig upp ur soffan…

Ja, Naprapatjonas, jag är en del av #ettrörligare2019 jag också. Från och med nu, säger jag och byter position i soffan, sätter datorn på soffryggen och står på knä framför den.

Börjar googla efter Katy Bowman och en artikel om hur hon bor utan sittmöbler som stolar och soffor. Byter ställning minst tre gånger under tiden, hittar inte exakt den artikel jag var ute efter, men nått liknande, skumläser och inser… det finns mycket jag kan göra för att inspireras till #ettrörligare2019.

Ta del av videon som inspirerade mig, följ Naprapatjonas, och haka på #ettrörligare2019 även du vettja!

Bestäm dig, sa Dave.

Publicerad den av
4

Coachsamtal med min coach idag, och jag fick precis vad jag behövde. En knuff i häcken för att fatta ett beslut. Ett beslut kring något jag just nu skapar, som ger mig något att arbeta vidare med. Vad, hur länge, hur många. Var och när återstår att besluta om, men nu när jag bestämt mig för hur länge och hur många så är var och när ganska enkla att besluta om.

Idéen kläcktes för ett par veckor sedan och landade så himla bra i mig. Känns helt rätt! En fokuspunkt som naturlig slut- såväl som startpunkt på den resa jag gjort och gör, en övergång från en fas till en annan, och jag har hållit mig i mitt varför i ett par veckors tid, för att landa i det. Men Hur:et har fladdrat in och ut ur synfältet mitt, och det blev tydligt idag att jag lätt skulle kunna fastna här. I val och kval. Ska det vara si, eller så? Ska det vara x eller y antal deltagare? En dag, två dagar, tre dagar, samlat eller utspritt? Och hundra andra funderingar…

Där hade jag kunnat uppehålla mig lång tid. Men icke.
Bestäm dig, sa Dave.

Så jag bestämde mig.
Vad vi ska hitta på.
Hur många vi ska vara och hur många dagar vi ska vara tillsammans.
Klart!

Så skönt.
Nu vet jag.
Och kan börja jobba för det.

Ett pilotprojekt blir det, och pirrar gör det. Rejält, och på det allra bästa av sätt!

Den gyllene regeln

Publicerad den av
1

Den gyllene regeln. Förekommer i de flesta (alla?) religioner i en eller annan form. I bibeln uttrycks den så här: Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem.

Det är nånting i den som skavt för min del, främst för att jag läst in en betydelse av att jag då ska behandla folk som jag vill bli behandlad, snarare än som de vill bli behandlade. Som om det funnes någon slags universell one-size-fits-all som dessutom är baserad på mina mått.

Men när jag läste ett par rader ur Agneta Sjödins bok En av de tolv så kände jag hur poletten trillade ned. Agneta skriver: [Jesus] sa åt oss att aldrig göra åtskillnad på folk, utan möta varje människa med ett kärleksfullt och ödmjukt sinne. Vi skulle alltid hjälpa våra bröder och systrar i nöd. ‘Vad du ger är vad du får. Ge och få tillbaka tusenfalt.’ Det lärde Jesus oss.

Poletten som trillade handlar om undertexten, det vill säga de tankar jag tänker i varje möte. Om jag tänker fy bubblan, vilken rälig, elak och ogin typ så landar nog inte mötet så särdeles väl. Tänker jag istället oh, vilken underbart, härlig och fantastisk människa är det bra mycket större chans att mötet landar särdeles väl!

Och det är så klart vad gyllene regeln handlar om. Om undertexten. Jag vill verkligen bli bemött med en god undertext, och därför ska också jag möta alla med en god undertext och ett kärleksfullt och ödmjukt sinne. På detta vis får var och en precis vad hen behöver, för ett kärleksfullt och ödmjukt sinne uppfattar de individuella nyanserna!

Metodboken

Publicerad den av
5

Den här, den e bra att ha, sa hon, den goda Fröken Ann, och kastade Metodboken i knät på mig. Började bläddra, utbrast per omgående En sån vill jag ha!, och sen var saken biff. Du förstår, Metodboken går att beställa (gratis) från Sensus. Så det gjorde vi. Nu finns det ett exemplar hemma hos alla fruarna.

Om du någonsin kallar till olika former av (kreativa) möten, så rekommenderar jag dig varmt att beställa hem Metodboken även du. Riktigt bra och definitivt mycket att bygga på!

Innovationsspiralen!

Publicerad den av
2

Jag är i färd med att kläcka ett nytt koncept, erbjuda en tjänst jag inte tidigare erbjudit, något som känns som en given grej utifrån min personliga och yrkesmässiga resa sedan 5-10-15 år.

Jag bubblade om detta på dagens Hyvens nätverksfrukost och fick tankehjälp av Helena Kurki som studsade fram till whiteboardtavlan och ritade innovationsspiralen som hon sen berättade insiktsfullt och inspirerande om.

Poängen med innovationsspiralen är, som jag ser det, tvåfaldig:
För det första, vikten av korta cykler (eller loopar) – att det inte är ett linjärt tillvägagångssätt som funkar bäst i en innovationsprocess, utan mer av design thinking, med iterativa design- och prototypfaser med mycket lärande som gör nästa loop än bättre.

För det andra, vikten av att inte försöka detaljplanera kommande steg alltför tidigt. Jag känner själv hur lätt det är att redan nu gå vilse bland alla möjliga Hur gällande min nya idé. Som tur är så fångar jag mig själv när jag går vilse bland Hur-alternativen, och leder mig själv hem till källan igen. Jag är precis i begynnelsen av denna process, och känner att det är mitt grundläggande Varför som jag behöver sätta, så jag grundar resten av utvecklings- och prototyparbetet på ett syfte jag kan stå för, fullt ut.

Föga förvånande är detta även temat på dagens live:

Hållen. Famnad.

Publicerad den av
2

Ett dygn i goda vänninors lag. Ja, fruar till och med.
Det är vad vi kallar oss, varandras fruar.
För det är liksom så.

Vernissage var anledningen, resan icke-förhandlingsbar.
Det hade verkligen krävts något i hästväg för att stoppa oss tre från att ta oss till Sus i Oxelösund denna helgen.

Hållen.
Famnad.

Har hållt.
Har famnat.

Ömsesidigheten, samspelet, växelverkan. Eller som Sus skrev:
Så fint att vi sågs, samskapade i walking spiraldevelopment outdoor thinking tillsammans. Åt gott och hade vernissage. Utbildning och bildning, utveckling och framåtsyftande. I vila. I mental och logisk förflyttning. Jag är tillfreds. Tack som kom.

Känner mig lite som Julie Andrews i Sound of music, när hon studsar runt på bergstopparna, sjungandes The hiiiiiiills are aliiiiive med öppna armar, redo och villig att famna hela världen. Med den bilden på hornhinnan, kanske du kan förstå min enorma och närmast euforiska känsla av både tacksamhet som KASAM inför att vara del i en kvartett som denna?

Och ärligt – kan du inte det, så är det hög tid att du skapar dig ett sammanhang som ger dig den känslan! Du förstår, den resa vi fyra gjort – tillsammans men också i våra enskilda liv, hur de utvecklats, och vilken stor roll detta forum spelat i skeden och livsval – sedan vi sammanstrålande 2013, den går inte av för hackor. Så jag säger det igen: Ett sammanhang som detta borde alla människor se till att de är en del av. Är du inte det, så skapa dig ett!