Tankar skapar känslor

Känt/Hänt/Tänkt/Lärt är en av avslutningsmetoderna i Metodboken (sidan 97) som jag lagt på minnet inför 60 timmars tankespjärn. När vi frukosterat klart denna dag tre av tre var det dags. En kvarts reflektion under tystnad, innan vi delade med oss av våra respektive insikter i relation till vad vi känt, vad som hänt, vad vi tänkt och vad vi lärt.

Eftersom temat för denna pilotomgång av 60 timmars tankespjärn landade i tankar skapar känslor så kopplade jag samman vad jag känt med vad jag tänkt, och insåg ganska omgående att jag rört mig över stora delar av känslospektrat:

Vilket hus jag fått fatt i, det här blir bra det!Lugn.

Jag gör för lite, detta kan väl ändå ingen vara villig att betala för?!
Otillräcklig.

Jag ser och hör insikter och lärdomar, och så fantastiskt det är att vi alla både ger och får tankespjärn av varandra!
Nöjd.

Jomen ok då, en liten slant kan det ju vara värt. Men mer? Hm…
I tvivel.

Amen va f-n, nu måste jag ju ’komma på något’. Leverera nu Helena!
Pressad.

Det här behöver fler. Att få lov att bara vara, i gemenskap med möjlighet att dra sig tillbaka stundom. Detta är bara den första 60 timmars tankespjärn av många, jag bara vet det!
Tvärsäker.

Alltså, så enormt fina personer mina tre testpiloter är. Härliga och underbara människor på alla sätt och vis!
Upplyft och glad.

Jag vågade. Jag gjorde! Caspian, David och Marcus hängde på och gav mig dem som gåva!
Tacksamhet.

Från självklarhet, till tvivel och tvekan, till enorm glädje och upprymdhet, till en känsla av otillräcklighet som övergår i svallande tacksamhet. En salig blandning av känslor, som har sitt upphov i tankar som kommer till mig. Som tur är så vet jag att jag inte behöver ta dem för sanning. Och ett av mina främsta verktyg för att ge mig själv den distans jag behöver för att inte falla i fällan att tro på allt jag tänker, är frågan: Hur gagnar detta?

Och som du förstår av listan på känslor jag upplevt under pilotomgången, så har jag ställt mig själv den frågan ett antal gånger. För inte minst under tiden så gagnar det varken mig eller mina deltagare om jag skulle fastna i en känsla av otillräcklighet, tvivel eller att vara pressad att leverera till varje pris.

Genom att ställa frågan till mig själv får jag den distans jag behöver för att släppa taget om den aktuella tanken/känslan. Jag behöver inte banka på mig själv för att jag tänkt en tanke som ger upphov till en känsla av tvivel. Jag behöver definitivt inte stanna kvar i känslor som inte gagnar mig, som ett sätt att straffa mig själv för att jag känner det jag känner, eller som en rutinmässig vana att försätta mig i ett martyrskap.

När jag får syn på mig med hjälp av denna frågeställning, så släpper min inre låsning och jag är fri att återvända till, och agera utifrån, det som sker i stunden.

1-0 till Metodboken

259 visningar vs 103.

Metodboken vs Jag ser…

Ett inlägg, kort och koncist, med tips om att skaffa Metodboken, en fantastisk liten bok smockfylld med idéer till kreativa möten, indelat i fyra delar: Starta, Skapa, Stärka, Avsluta.

Ett annat inlägg, långt och komplext. Suggestivt och måhända ganska jobbigt. Det viktigaste jag någonsin skrivit, enligt mig själv. Något jag önskar, mer än något annat, att fler skulle få syn på. Titta sig i spegeln, med handen på hjärtat erkänna de roller vi alla tar, lite till mans. Vissa kommer kanske enklare till oss, andra inte. Poängen är, att se att vi alla ikläder oss roller, och att alla dessa roller fyller en funktion. Men att fundamentalism – valet (vanan?) att alltid kliva in i en och samma roll, oavsett situation – skadar. Att jag bidrar som allra mest om jag både ser de roller som förekommer, ser vilken roll jag själv klivit in i, och också ser – och bjuder in, antingen faktiskt, eller genom att själv försöka tala för, de roller som saknas, de vars röster inte hörs.

Vad betyder det, att det blir 1-0 till Metodboken i relation till Jag ser… i statistiken? Betyder det något överhuvudtaget? Eller är det bara jag som söker bekräftelse på generaliseringar att folk i gemen hellre vill ha det som är lätt att smälta, lätt att agera på, som inte kräver någon vidare introspektion?

Kanske.
Kanske inte.
Jag vet inte jag.

Fast önska kan jag. Jag önskar av hela mitt hjärta, att vi blir bättre på att se. Att reflektera. Att dela. Öppet, ärligt.

Vi.
Jag.

Jag försöker. Det är vad jag kan göra. Och vill göra. Reflekterar. Tar in. Håller ett öppet sinne. Avstår från att döma, i görligaste mån (men gud så svårt det är emellanåt!).

Vad gör du?
Allt? Inget?
Mycket? Lite?

Vill inte väcka tankar som leder till dåligt samvete. (Gagnar inte en endaste kotte!)
Vill inspirera att ta in, öppna upp, medvetet och aktivt söka nya perspektiv, sätta sig i någon annans sits och verkligen känna efter hur det känns. Om så bara en bråkdel av vad det faktiskt innebär att vara den som sitter på just den sitsen känns… ändock, en bråkdels aning är bättre än ingen. Ett uns ökad förståelse kan vara skillnaden som gör skillnad, i livet, i samhället, både kort- som långsiktigt.

Vad gör du, för att öppna upp, ta in, söka nya perspektiv?
Hur gör du? Och varför för den delen?

Kanske gör du inget alls. Fast… då borde du inte läsa denna text i detta nu, eller?

Metodboken

Den här, den e bra att ha, sa hon, den goda Fröken Ann, och kastade Metodboken i knät på mig. Började bläddra, utbrast per omgående En sån vill jag ha!, och sen var saken biff. Du förstår, Metodboken går att beställa (gratis) från Sensus. Så det gjorde vi. Nu finns det ett exemplar hemma hos alla fruarna.

Om du någonsin kallar till olika former av (kreativa) möten, så rekommenderar jag dig varmt att beställa hem Metodboken även du. Riktigt bra och definitivt mycket att bygga på!