Spännande!
Tittade just på dagens vlogg, och fick syn på en väsentlig skillnad i blogg vs vlogg, åtminstone min typ av vlogg (dvs mina FB Lives).

När du läser det här, kan du inte få syn på h u r denna text växer fram. Det är en aspekt av bloggtexten som inte är uppenbar för någon utomstående. Och kanske inte ens för mig, givet att jag måste bara väldigt uppmärksam för att se vad som händer när, hur texten växer fram, var jag går tillbaka, ändrar, justerar, lägger till, vrider och vänder på stycken i syfte att förmedla mitt budskap på bästa vis.

Men, om du tittar på FB Live #142 så kan du göra just det. Du kan ta del av hur mina tankar växer fram. Hur jag börjar nånstans, i en utgångspunkt, där jag kan välja mellan en oändlig mängd möjliga vägar… och så gör jag det. Strosar nerför vald väg, en stund. Innan jag gör ett mentalt hopp tillbaka till min utgångspunkt där jag väljer en annan väg att strosa nedför. En väg som i sin tur kanske förgrenar sig, och ger mig ett val: vart ska jag ta vägen nu? Emellanåt gör jag nog lite mer rejäla skutt från en väg till en annan utan att orka gå ända bort till vägkorsningen.

Slutet dyker alltsom oftast upp lite abrupt. Överraskar mig, men känns samtidigt ofta helt rätt. Fast kanske jag egentligen skulle kunna sitta och svamla i timmar, något jag medvetet väljer bort av hänsyn till just dig.

Det här är en aspekt av vloggandet som jag tycker om. Kanske för att jag tycker om det utforskande i det? Jag menar – det är ju därför jag tycker om att blogga. Just för att det, för mig, är en utforskande huppegupptäcktsfärd som emellanåt tar mig till helt okända världar.

Skillnaden som gör skillnaden är att du, i vloggen, bjuds in att huppegupptäcktsfärda tillsammans med mig, medan du i bloggen snarast får ta del av slutpunkten. Månne vloggen, så som jag oftast skapar den, är evolutionär utveckling i realtid?