På eftermiddagen trillade det in ett Viber från min dotter:

Mina tankar går så här:
Vi har skapat en värld som är uppbyggd på tävling och konkurrens. En värld där människor försöker ta sig fram, oavsett om det är på någon annans bekostnad. Därför är de som har det bra också rädda för de som har det sämre, för tänk om man skulle hamna där? Har du klättrat på någons bekostnad kan ju någon annan göra detsamma mot dig.

Ville fundera vidare, och blev inspirerad att göra ett blogginlägg av det, så jag frågade om jag fick använda frågorna, och var de kom från:

Härligt empatisk och klok unge. Hon behövde själv fundera vidare över sina egna tankar i frågorna, för hon saknade svar. Nyss trillade hennes tankar in i ett nytt Viber, och jag säger bara: det är dags att vuxenvärlden bjuder in barn och ungdomar att faktiskt titta på de samhällsproblem vi står inför. För snacka om klokhet! Snacka om insikt! Och snacka om uppfinningsrikedom och förmåga att både

Klyftorna i samhället växer, och dotterns reflektion över det hon ser på stan är ett tydligt tecken på det. Varför accepterar vi det? Varför gör vi inte något åt det? Det är ju, idag, faktiskt möjligt att utrota fattigdom och svält. Men gör vi det? Nä. Varför inte?

Är det rädslor, som jag spånade kring ovan? Är det avståndet, tanken att det är inte jag, jag kan stänga dörren om mig och krypa in i mitt eget trygga bo, och låtsas som att världen utanför ser annorlunda ut?

Nyss trillade hennes tankar in i ett nytt Viber, och jag säger bara: det är dags att vuxenvärlden bjuder in barn och ungdomar att faktiskt titta på och agera för att lösa de samhällsproblem vi står inför. Tillsammans kan vi klara både dagens och morgondagens problem, men då måste vi i vuxenvärlden kliva ur vägen!

Hon föreslog att jag tog med hennes tankar i detta blogginlägg, så här kommer de:

Mina tankar om detta är: vi har skapat vår värld så här och vi kan inte hindra att det kommer finnas fattiga eller uteliggare eller tiggare. Dom fattiga är rädda om sina pengar och vill inte ge det till människor men kan använda det till att köpa massa onödiga saker. Jag tror dom tycker att människor är människor men att dom får lösa sina problem själv ingen vill väl vara fattig men dom som är det tycker jag vi ska hjälpa istället för att låtsats som om dom inte finns där. För alla är vi männsiskor och oavsett vilken människa man är så ska man hjälpa alla och inte stötta ut nån oavsett om det beror på hudfärg religon och fattighet/ rikedom alla vill väl må bra. Men vår värld kommer aldrig vara perfekt eller bli perfekt vilket är svårt att förstå för om man inte är i den sitationen som dom är det svårt att känna som dom.

I mig väcker hennes frågor bara mer frågor, så jag säger som tösen min, jag får fundera vidare. Men jag tänker inte stanna vid tankar. Jag kommer fortsätta kämpa för ett framtida hållbart lärande samhälle, för jag tror att vi kan skapa det, liksom vi skapat det samhälle vi lever i nu. Tror du att vi tillsammans kan skapa ett bättre samhälle?