I know what you mean!

I walked behind two people while walking through Hyde Park, and overheard part of their conversation.

Sometimes I give you book on how to live a good life and sometimes I give you books with good stories in them‘, the older man told his younger female walking companion, in an acccusatory tone.

20140530-085004-31804767.jpg

I can spin a few different stories that might or might not have sparked that exchange. But the one that I believe is most likely, is that the women figured she knew what the man meant when he giving her a book/books over time. And perhaps she’s right. But still, how can she know? Unless she’s a mind reader, of course.

And it’s just as easy to imagine that when the woman asked the man how he picks the books he gives her, that he imagined that she was accusing him of trying to control her, or something like that. And perhaps he’s right. But still, how can he know what she thinks, what her intent was?

Isn’t it funny we have so much thinking about what other people intend? I know I let my imagination run wild now and again. And get upset, or happy, or sad, by what I believe might be what was intended. I have a few friends who have started to use clarifying questions to make sure they stop themselves from going down the rabbit hole of I know what you mean-thinking.

Because really, doesn’t it make more sense to ask and find out for sure? In a way, perhaps that’s what the lady given books tried to do. But perhaps she didn’t ask? Perhaps she accused instead? So the trick is – how to ask to avoid getting the annoyed retort the lady above received?

KASAM

KASAM står för Känsla Av SAMmanhang och är ett begrepp myntat av Aaron Antonovsky. Jag har på sista tiden reflekterat kring de olika sammanhang jag befinner mig i, och vilka olika delar av min personlighet som kommer till utlopp i de olika sammanhangen.

Jag ingår i en familj, och det är ju ett ganska tydligt sammanhang. Eller…. Tänker vidare och fnissar lite, och inser att det kan vara ganska löst definierat det med. Minns hur paff min make blev då vi blev tillsammans, då han insåg att födelsedagskalas anordnade av mig, definitivt bestod av familjen, men oj, vilken storfamilj. Närmsta familjen, släkten (både de bestående av blodsband, men likväl de som är ingifta och kanske tom frånskilda och därmed i mångas ögon ”inte längre en del av”-familjen, men så icke i mina tankar), goda vänner. Alla ingår de i sammanhanget Min familj. Och därför blir det alltid ganska stort antal individer som bjuds in.

Men visst, det finns den allra närmsta familjen, så klart, bestående av de tre unika människor jag bor tillsammans med, plus katt, kryp (dvs marsvinet) och numera även tre kycklingar.

Sen har jag ett för mig oerhört viktigt sammanhang, som vuxit fram senaste 1,5 åren, sedan #skolvårens födelse på Twitter, nämligen Back Office-sammanhanget. Just nu består back office av in alles fem personer, och om ni visste vilken stor betydelse detta sammanhang har i mitt liv. De finns där i vått och torrt, och jag får så oerhört mycket ut av den mer eller mindre dagliga konversation som vi alla deltar i. Tack gode gud för iMessenger, säger jag bara. Bland dessa fantastiska människor kan jag vara mig själv, och jag upplever endast kärlek, stöd, uppmuntran. Dömande, avund, missunsamhet och tjuvnyp finns inte på kartan helt enkelt. Jag är så oerhört tacksam för att vara en del av just det sammanhanget!

Min mastermind-grupp icke att förglömma dock. Det är ett sammanhang som vuxit fram parallellt med #skolvåren, med några veckors försprång, och det har utökats detta året så nu är vi sex personer. Fantastiska personer. Vilket mod jag får ta del av, kärlek, utmaningar, himlastormande glädje och djupaste förtvivlan. Allt får plats. Allt möts på samma vis, med kärlek, omtanke och acceptans. En ynnest att vara del av även det.

Jag upplever KASAM även i många andra sällskap, så klart, till exempel i Twitter-sfären jag rör mig i, med mina kollegor i Supercoach Academy, Södra Sallerups kyrkokör osv, men familjen, Back Office och Mastermind-gruppen sticker ut lite extra just nu.

20140529-093038-34238187.jpg

Jag funderar i detta nu på vad dessa olika sammanhang ger mig, vilka av mina behov jag täcker genom att vara en del av olika grupperingar. Det är en tanke att reflektera vidare över, just nu känner jag mest tacksamhet över det jag är delaktig i.

Vilka för dig betydelsefulla sammanhang är du en del av?

Tillskott i familjen!

Men inte av den mänskliga sorten, om du nu trodde det. Nej, familjen Roth har införskaffat tre stycken fyra veckor gamla kycklingar av sorten Faverolle, som vi köpt från finaste Maria i Brandkårsskogen.

20140527-145340-53620124.jpg

I måndagskväll åkte vi dit för att hämta hem nyförvärven, och inte minst lillebror var eld och lågor. De låter för härligt dessutom, det är ett kvittrande och pipande som gör det omöjligt att inte dra på smilbanden.

Bör kanske tillägga att vi har tillstånd från Malmö Stad för att hålla upp till fem hönor, ingen tupp tillåten, så vi har allt pappersarbete på plats!

Ska bli ett sant nöje att lära känna hönor bättre, har väldigt lite erfarenhet av dem, men har länge haft en dröm om att bli med höns. Maria har också fantastiskt vackra Brahma, som vi dock inte kunde införskaffa, eftersom hönshuset vi köpt är lite för litet för de majestätiska fåglarna. Men vem vet var detta slutar…

Vad är ditt bästa tips till nyblivna hönsägare?

Impossible not to have an impact

Julia Butterfly Hill interviewed by Chris Martenson on Peak Prosperity is am amazing podcast that I sincerely propose that you listen to.

You can find it on iTunes or here (where you will also find a transcript of the podcast if you’d rather read): http://www.peakprosperity.com/podcast/85294/julia-butterfly-hill-living-meaning

When I listen to podcasts and stumble upon a gem, I usually make a screen dump on my phone (since I basically only listen to podcasts via my smart phone), and Julia had me screen dump all of eight times. I will not tell you about all of these hidden diamonds at once though.

Julia said something which made me stop, breathe, take in and totally accept what she was talking about, when it comes to having an impact. This is what she said:

… because no choice happens in a vacuum, it is not only spiritually impossible, it is scientifically impossible to make no difference. And we need to deeply get that.

It is actually impossible as a person on the planet today to make no difference, to have no impact. And so the question: ”Can I make a difference?” It is a myth, it is a lie, it perpetuates a disease of disconnect. It makes sure that we are good consumers. It makes sure that we feel disempowered. When we get that every single choice makes a difference, because it is impossible to make no difference, we actually realize that seven billion of us and growing are activists. We are all actively changing the world, even if we do not see the impact of that choice.

And so the question stops being, ”Can one person make a difference?” And the question then becomes, ”Okay, I do make a difference. What kind of a difference do I want to make with the gift of my life? What am I committed to seeing in the world? And how can I have my life be a contribution to that?” So it is not ”can I make a difference?” It is ”I do make a difference.” And we need to deeply, deeply, deeply get that.

Now, given the recent election to the European Parliament, and the hopelessness that I can see as a result of these results, really getting it, that I, that You, have an impact, I think is a huge factor in turning towards a feeling of hope, rather than numbing hopelessness.

20140527-105302-39182451.jpg

Can you see how it is impossible for you not to make a difference in the world?

Vända ryggen till eller möta blicken?

Sonen som följde med till vallokalen igår är hemma från skolan idag. Han frågade nyss ”Mamma, vem vann igår?”, så jag plockade fram @jacobmollstam:s valgrafik som jag såg på Twitter i morse.

Twitter och Facebook är fyllt av tankar kring valresultatet, om antal röstande, om fördelningen, om uppgångar och nedgångar för olika partier och trender som är mer eller mindre tydliga.

Att Sverigedemokraterna går framåt i Sverige och att liknande partier gör detsamma i stora delar av Europa tycker jag är riktigt ledsamt. Men jag tror inte vi vinner så mycket på att vända ryggen till. Jag tror mer på att möta blicken. Att mötas, att samtala, att vara nyfiken och öppen för att våga föra ett samtal. Det kan vara ett tufft samtal, ett jobbigt samtal, och säkert på många sätt ett frustrerande samtal. Men jag tror det behöver föras. Jag tror vi behöver nå in i varandras hjärtan, fånga den samhörigheten som vi alla är en del av, oavsett om vi vill det eller ej. Jag tror dessa samtal gör sig allra bäst i köttvärlden, så gå en promenad, bjud på en fika, ta en lunch, eller byt några ord vid busshållplatsen med en annan människa. Bjud upp till dans. Lär dig något av och om denna medmänniska och försök förmedla dina egna tankar kring samhället, medmänsklighet och framtid.

20140526-122651-44811998.jpg

Jag tror på en hållbar lärande framtid. Jag jobbar på att skapa den framtiden varje dag. Jag tror på kärlek, att kärlek handlar om möten, och att det är en bra väg till den hållbara lärande framtid jag drömmer om.

Vad tror du på? Och kantas vägen dit av att vända ryggen till eller genom att möta blicken?

#jagskarösta

Ja, jag har faktiskt redan röstat, det klarades av i förmiddags.

20140525-163326-59606059.jpg

9-åringen följde med oss till vallokalen (som är sagda barns skolmatsal) och det blev ett intressant samtal före/under/efter måste jag säga.

20140525-163326-59606365.jpg

Mr B frågade ‘Är det Sverigedemokraterna som inte tycker om alla?’ och fortsatte att fundera ‘Jag tror ingen röstar på dem!’.

Önskar så att han finge rätt. Tyvärr tror varken jag eller maken att hans önskan lär slå in.

Dock uppmanar jag dig att gå och rösta om du inte gjort det ännu!

20140525-172825-62905752.jpg

En ljuvlig dag som denna, då solen skiner, grönskan frodas, blomknoppar spricker ut i ljuvlig blom, och katten njuter bland mangolden, då är det svårt att se varför vi ska bygga murar – mentala eller faktiska – mellan människor.

20140525-163326-59606717.jpg
Vad ska till för att få fler att välja kärlek?

#BGT2014

It’s that time of year again, the yearly auditions for Britain’s Got Talent are underways, and the clips on YouTube are viewed over and over at my house.

This is definitely one of my absolute favorites this year:

Now, be sure to watch all the way to the end, because Simon Cowell does something totally surprising!

Hard to resist these two boys, wouldn’t you say?

Sexuality = procreation ?

Now, this isn’t a topic I have written about before, and it’s not something I have given a whole lot of thought to. But all the same, here’s a TED Talk my friend Charlotte Rudenstam (who is passionate and very skilled on this!) shared a while ago, and it really made me think:

So, why did this talk make me think?

Well, because there are so any ruuuuuuules (concerning all aspects of life, not just sexuality) that we believe are True, Necessary, Mandatory to obey and Unquestionable. (Can you tell I am a wee bit frustrated with this??)

Edward Wilson says that we need to understand that human sexuality is first a bonding device and only secondarily procreation. I think that’s true. This matters because our evolved sexuality is in direct conflict with many aspects of the modern world. The contradiction between what we should feel and what we actually do feel generates a huge amount of unnecessary suffering.

Christopher Ryan

By rules I mean both the written rules we are surrounded by, but also the unwritten stuff that seems to be culturally developed in different societies. I understand it makes sense to set rules in a society, that’s not what I’m getting at. But it’s like we set rules, written or unwritten, and then sort of forget the reason for them. And believe that a rule that makes sense for me automatically must make sense – and be adhered to – by everybody. But really – why would it?

Hygienic design

Hygienic design is what I’ve been playing with today, in Westernwald in Germany. It’s the first time I am here. Lovely scenery, check out the view from my hotel:

20140522-152856-55736325.jpg

My old experience as a hygienic design expert in a machine development project comes in handy in one of the few assignments I still have connecting me to my past professional life. I’ve been a project manager and validation engineer within the Pharma industry for many years, even though I’ve ventured away from that field.

To a large extent it really makes me happy to see that it’s all in the discussion, in meeting people and talking to them. Not telling them what’s right and wrong, because there is no such thing basically. But just to get people to realize the value of putting on hygienic design glasses once in a while (especially if you are working with machine development targeting Life Science).

I like it, because I really don’t like saying this is right, this is wrong anymore. It’s like life, which is seldom black and white, it’s more grey scales really. If I can make these engineers and mechanical designers really get that, and take one or two steps towards a lighter grey, then I’ve done good today.

And can you imagine – I even got applauds when we were finished with the wrap up! That’s a first, for a hygienic design workshop.

Soon I will be driven to the airport, to fly home, and boy am I happy that I don’t have any travel plans for the coming weeks, at least none I am aware of at the moment. I long for home, even though the feeling of home is something I carry within me. You know what I mean?