Månadsarkiv: juli 2015

Växtkraft!

Publicerad den av
1

Blir så imponerad av växters fantastiska förmåga och kraft, att få fäste, växa, frodas, på de mest bisarra ställen. Gick en promenad härförleden och upptäckte denna lilla smultronplanta som sitter precis vid en garageuppfart och alltså blir påkörd av en bil dag efter annan. Men likväl så var den full av mogna smultron (nyligen påkörda som bilden visar)

smultron

Smultronreva som fattat tycke för en trottoarkant i Malmö.

Och sonen fascinerades av fikonträdens livskraft under vår nyligen avslutade semestervecka kring Franska Rivieran. Här en av de mer udda placeringarna, men vi såg dem verkligen överallt!

En fikonplanta har slagit sig tillrätta i en grenklyka, ca 4 meter upp på ett av de ståtliga barrträd som finns överallt kring Franska Rivieran.

En av mina favoriter har jag dock inte bild på just här. På en av tvärgatorna här i grannskapet finns ett gammalt hamlat pileträd som har en fullvuxen vinbärsbuske i kronan. Första gången jag såg den så tog det ett tag innan jag kunde identifiera vad jag faktiskt såg, för det var så otippat. Och jodå, den vinbärsbusken ger gott om bär, år efter år, jag håller lite koll på den nämligen.

Är inte växtkraften fullkomligt fascinerande, så säg?

John Cleese and Groundhog Day

Publicerad den av
Svara

Just finished reading John Cleese autobiography So, Anyway… which is a book I recommend even for those who, like me, haven’t really got the British comedy scene from the 60s onwards down pat. One of the foremost insights I had when reading was how apparent it is that life unfolds, in mysterious ways, and how going with the flow of life can lead to fantastic careers, such as John Cleese’s.

But besides that, he talks a lot about writing (he sees himself first and foremost, as a writer rather than an actor), and stipulates a few rules for writing funny stuff, the second of which I really enjoyed reading:

BoldomaticPost_Your-thoughts-follow-your-moo

This I’ve found to be true: My emotions are a guide to my current state of mind, or mood, to use John’s words. I react to the world, from my current internal mindset, rather than have the outside world create my mood. I find this important!

It’s a bit like Groundhog day, you know, the movie with Bill Murray, where he keeps on reliving February 2nd, over and over again. The same things occur, and depending on his current internal mood, he’s happy, sad, angry, annoyed, depressed, frustrated about it. The same things. But his mood determines whether or not he perceives it to be good or bad, happy or sad, cheery or boring. This is true also in my life, as well as your’s, and is not a movie-feature.

If I’m in a miserable state of mind, I will see all things through that lens. It’s not the miserable things of the world that causes me to feel miserable. My mood tints the world into appearing miserable.

If I’m in a happy-go-lucky state of mind, I will see all things through that lens. It’s not the happy things of the world that causes me to feel happy-go-lucky. My mood tints the world into appearing happy-go-lucky.

One day I knock over a glass of water on the kitchen table and you would not want to be around me, for all the shouting, swearing and cursing going on, ruining my entire day and giving me ample evidence the whole world is out to get me. Another day, I laugh at my own clumsiness and after wiping it up just goes about my business, without a single cuss-word crossing my lips.

Have you experienced that as well, where the same things happened twice in a row, but your reaction is totally different?

När andan faller på

Publicerad den av
1

Maken och jag har funderat över lite sensommarsådder, och eftersom vi var inne i stan idag så tänkte vi titta efter lite fröer. Och sen insåg vi…. var i allsindar hittar man fröer inne i centrala Malmö?

Men då vaknade någon fördold minnesbild i mig, att det finns en liten gammaldags järnhandlare nära Moderna Museet och månne att han kanske har lite fröer, och kanske tom fröer från Runåbergs, som är vårt favoritställe att shoppa fröer online på. (Men just nu ville jag ha fatt i fröer bums för jag var lite i odlingstagen, som du snart kommer se!)

Och minsann om det inte stämde på pricken!

malmö järnhandelMalmö Järnhandel hade ett ställ med fröer, och visst var det bland annat fröer från just Runåbergs. Sagt och gjort, vi införskaffade lite sallads-, rädisa, asiatiska kålbladväxt- och salladslökfröer och lite annat smått och gott.

När jag väl luskat rätt på de fröer jag jag var intresserad av så gick jag runt och insöp atmosfären, tittade på pryglar och tingestar av allsköns färg, form och funktion. Matti i butiken frågade om jag letade efter något speciellt men jag bara sa att jag njöt av att snoka runt. Han smajlade och höll med om att det finns mycket att titta på bland hyllorna!

ToolPoolOch dessutom finns ju ToolPool här, vilket jag gillar lite extra mycket. Kolla in det, gilla dem på Facebook och låna ett verktyg om du har behov av det.

Får ännu en påhälsning från minnesbanken innanför skallbenet som säger att den genomsnittliga borrmaskinen som säljs används totalt 15 minuter under sin livslängd. Har inte dubbelkollat huruvida det faktiskt stämmer fullt ut, men tänker att det *tyvärr* känns ganska sannolikt. Och likförbaskat ska vi alla ha en… eller så lånar man en hos Matti på Malmö Järnhandel!

Och jajamensan att fröerna kom i rättan tid. Har bredsått grönsgödslingsfröer bredvid gojibärplantorna och sått rädisor, spenat, sallad på friland i första uppgrävda potatisbädden. Plus att jag förkultiverat ett antal olika fröer i olika jordfyllda byttor och krukor så jag har något att fylla kommande tomma odlingsbäddar med, efterhand som vi skördar i trädgården.

När andan faller på är det bäst att agera, och det gjorde jag idag. Känns mig nöjd och glad med det. Själv då? Föll din anda också på idag?

On compassion

Publicerad den av
2

compassion

Continuing my collaboration with Sus and her marvelous ladies, prompted by a query from my coach on yesterday’s doodle on judgement. She read what I’d written and added: …and practice self-compassion for our sweet, humble humanity when we notice we have ”fallen into judgment” yet again….

She continued with wondering what my compassion sketch would look like, and that thought crept into my conscious mind during this morning’s meditation. So I brought out my IPad, Paper and Pen, and started doodling. A few botched attempts, and then I sent the text above out into MIX. Send a note to Sus asking if she was up for another collaboration. She said she’d gladly give it a go, and immediately got it right, with little Miss Balancing-Act above.

That’s what it can feel like for me, balancing in life. Putting one feet out in front of me, not knowing if I’ll wobble and fall, or stand steady, ready for the next foot to move ahead. But the real balancing act is about meeting both situations (the wobbly as well as the steady journey ahead) with compassion, for me, and for everyone else.

Realizing how I’m not the only one stumbling through life – occasionally falling down, sometimes in a flow – but this goes for everyone. We are all balancing our way through life. All of us.

Now, there’s a thought to sit with…

On judgement

Publicerad den av
3

judgement

My friend Sus found this Paper-doodle by me in MIX the other day (FiftyThree, check it out!) and pimped it with a toe-tapping highly judgmental Miss Know-It-All. She sent it to me and I was rejoiced! What a great reminder. Because that’s just how I feel at the moment. I fall into judgement daily, especially when checking my Twitter-feed. And then I judge myself for judging and not being compassionate…. A vicious cycle as you can understand. So I’ve decided to skip checking in on Twitter for the rest of the summer, adding this restraint onto my summer social media challenge.

Avoidance? Yeah. Spot on. But why not? I mean, I don’t enjoy a lot of what I read on Twitter at the moment, I don’t enjoy my reactions to it, and I end up feeling miserable, cursing some people, and feeling sorry for others. So why go after that feeling?

Nah, I’d rather spend my time on activities that I enjoy and take pleasure in. Like picking cherries, cooking cherry jam, gooseberry jam and marmalade and picking Bishop’s Weed for tomorrow’s lunch pie, all of which I’ve done today. Good trade-off wouldn’t you agree?

Podcast 29/52 – Bearing witness

Publicerad den av
Svara

Here’s a new recommendation for you, at long last! I have tons of episodes from On Being, Good Life Project and One You Feed that I’d love to recommend for you, but I also want to give you a taste of something new. So here’s Rich Roll in conversation with Andy Puddicombe, the voice and co-founder of Headspace, the meditation app that I’ve been using for almost a year now.

I’ve just listened to a few episodes of the Rich Roll Podcast, and I will be recommending some more as time goes, but the episode with Andy was really interesting, in part because I honestly had no clue to Andy’s extremely unusual background! I might be the only one in the Western world who’s missed out on that story, but… go figure. There I was, anyway. Rich and Andy cleared that up for me though, which I am happy about. Because Andy has lived a life with a story worth telling, that’s for sure.

BoldomaticPost_Most-people-assume-that-meditI’ve never taken to meditation before. Haven’t really tried, properly, and never got interested enough to actually give it a go. And I’m quite happy about that actually, because I sure had it wrong.

Andy got it right, in this quote. That’s the mis-conception that I had. That meditation was a way to stop the inner chatter, the endless jabber, that’s accompanied me all my life.

Perhaps lucky for me, I’d already gotten an understanding of how thoughts work, how they shape the world as I experience it, and what with daily blogging (being a form of self-coaching for me) for a couple of years, I’d gotten pretty ok at stepping back from myself, bearing witness.

So when I started on the Headspace-journey, I had absolutely no wish, desire or ambition for it to help me ”stop my thoughts”. Not at all. I just really enjoyed giving myself 10-15-20 minutes a day devoted to stepping back and bearing witness, just being with myself. Sometimes in absolute calm. Sometimes agitated as hell. And not getting caught up in either of those states, but rather just seeing it, seeing me, in the moment.

Anyway. Whether or not you meditate or if you really loath meditation and such mumbo-jumbo, this interview is worth listening to, in my view. And if, by chance, you get interested in the Headspace app and want to give it a go, start with the free 10-day routine, and then let me know if you want to try more. Because I have a 30-day voucher to give away to someone who want’s it! Might it be you?

 

 

A part of being human

Publicerad den av
Svara

I listened to Parker Palmer giving this commencement address to the graduating class at Naropa University, and several times I got goose bumps and shivers. For me, those have become telltale signs that there’s something important and/or very true being shared.


The six suggestions Parker provides on living a life worth exploring are simple. And powerful. So powerful I followed my urge to split this recommendation into six consecutive blog posts. You can read my thoughts on the first, second, third and fourth suggestion here.

BoldomaticPost_Since-suffering-as-well-as-joThe fifth suggestion is: Since suffering as well as joy comes with being human, I urge you to remember this: Violence is what happens when we don’t know what else to do with our suffering.

As Parker says, violence can be directed inwards as well as outwards. And it’s not the answer, it’s not. Hardest for me has been to stop being violent inwards. Beating myself up, verbally, in the harsh and terrifying inner chatter, that accompanied me for so long. It’s almost weird trying to look back at it. I have a hard time remembering what it sounded like, specifically, because it’s so far from the inner chatter within me right now. My mental chatter has shifted, and as a result. I don’t suffer as much either. It’s like a merry-go-round. I suffer, beat myself up over something, and then suffer more, think I’m a wimp for it, so I beat myself up over it some more…. and so on.

And now. A totally different tone. A gentleness. Towards me. And to think I only realized it was possible to be gentle towards myself around my 35th birthday. (Born in 1972, you do the maths.) When I stopped being harsh on myself (and yes, I do believe that to be a form of violence) something else became possible. Because at that time not only could I could start to take in all of my own feelings, I could also start to take you in. And with that, your suffering no longer scared me (as much anyway). Being less likely to want to thrash out, verbally or physically, at your ways to try to escape your suffering. Understanding it doesn’t say much – if anything – about me, and everything about you.

Me being ok with feelings of suffering (both my own, and yours), those same feelings seem to pass through me quicker and more easily. The rabbit holes of my past used to be so deep it took me forever to get out of them. Now I fall into them, but not as deep, and not for as long. Maybe because I no longer fight desperately to get out of them?

 

 

Felaktig affärsmodell?

Publicerad den av
Svara

För en dryg vecka sedan stod jag i en evighetslång kö vid Europcars kontor på Nice-Côte d’Azur-flygplatsen. Klockan var runt elva på förmiddagen och jag hade, precis som alla andra, redan förbokat bil, valt försäkringar och angett extraförare, via hemsidan deras. Vi stod där i 10 minuter. Inget händer. 20 minuter. Inget händer. Efter ytterligare fem minuter lämnar en familj kontoret med bilnyckel i hand och vi tar ett – ETT! – kliv närmre vår tur. Men fortfarande med ca 10 andra familjer före oss i kön.

Jag dör en långsam död medan jag tänker:
Snacka om felaktig affärsmodell när varje kund tar 15-20 minuter att hantera.

Det i sig vore väl inte någon fara egentligen, om det vore ett banklån, eller en kapitalvara jag ville införskaffa. Då hade jag kanske tom tyckt att 15-20 minuter vore lite väl kort. Men vi snackar biluthyrning. På en flygplats i ett av de mest turistintensiva områdena kring Medelhavet, med en kö bakom oss som växer, och växer, och växer. De fem, stundtals sex personerna som bemannar uthyrningskontoret tittar sig stressat omkring, men likförbaskat går det inte snabbare för det. Tror vi stod där i kön i 1,5-2 timmar innan det till slut var vår tur att *äntligen* lämna kontoret med bilnyckel i hand.

europcarOch detta var inte unikt för Nice. Det  brukar alltid ta tid, har nog aldrig lämnat ett biluthyrningskontor nånstans i världen på mindre än en kvart.

Till det kommer det faktum att jag tycker det är en veritabel djungel att försöka hyra bil på nätet. Jag finner det omöjligt att jämföra priser för alla bolag räknar olika, försäkringspaketen är inte likadana, heter olika saker och så tycker jag det är svårt att veta vad som är rimlig försäkring och vad som bara är rent onödigt. Och som om inte det vore tillräckligt illa har jag hittills aldrig lyckats boka en hyrbil där det sen inte tillkommer någon kostnad vid uthämtning. Men det kan ju vara att jag är en usel bilhyrare, å andra sidan, som helt enkelt inte förstår alla möjliga tillval.

Så, intet ont i sig om Europcar. Vi fick en bra bil som funkade felfritt under hela vistelsen och det kändes tryggt och säkert att veta att vi hade möjlighet till 24-timmars support om något skulle inträffat.

Men finns det något biluthyrningsbolag som tagit ett nytt grepp på affärsmodellen, där det funkar smidigt och enkelt, och går snabbt och lätt att hämta ut sin bil?

 

Borta bra…

Publicerad den av
3

… men hemma bäst. Jamengisses så sann den klyschan är!

SItter i min egen säng och filosoferar, med sonen brevid mig (han spelar FIFA´15), medan maken lagar mujdarrah till kvällsmat och dottern sitter och myser i sitt rum. Hemkomna efter åtta dagar på Franska Rivieran, en fantastisk resa, ett underbart ställe, och ändå så är det så himla skönt att vara Hemma!

Vi har huserat i Les Issambres som gränsar till det något mer kända Sainte-Maxime. Right smack in the middle of Côte d’Azur, det blir inte bättre än så här helt enkelt.

baguette

Promenad till La Tarte Tropézienne för att köpa nybakade baguetter. Tog en dagstur med båt till Saint-Tropez (mest för att det var roligt att komma från havssidan!), där vi trängdes med resten av Frankrikes turister kändes det som.

view

Njöt av en tripp till Bagnols-en-Fôret, där vi stannade på vägen upp i bergen och fotograferade utsikten innan vi upptäckte den lilla staden och avnjöt en smarrig glass på det lilla torget.

gorges

Körde en vacker om än något läskig tur upp i bergen till Gorges du Verdon (det läskiga handlade mest om snäva u-svängar på de smala bergsvägarna!) där vi lunchade medhavd picnic-mat i en oerhört vacker flodfåra, där det var kallt som bara den i vattnet. Vilken upplevelse! Bergssidorna så höga och branta att jag fick svindel när jag vände huvudet upp i skyn för att granska omgivningarna.

Tog oss till Gassin, den lilla bergsbyn på en platå precis ovanför Saint-Tropez, för strosande i gränderna innan vi lyxade till det med en tre-rätters lunch på torget med utsikt över Saint-Tropez-bukten och bergsvidderna runt omkring. Vandrade omkring i de smala gränderna i Roquebrune-sur-Argens innan vi köpte picnicmat i den lilla butiken och tog oss till Lac de l’Arèna där vi slappade och badade i timmar i trädskuggan med utsikt över den vackra klippformationen Les Basses Roques.

plageOch så har vi badat på hemmaplan med. Poolen vid lägenheten frekventerades i timmar i sträck, och även havet lockade. Låg och snorklade (utan snorkel dock, helt klart något att investera i!) fram och tillbaka längst strandkanten, massvis med fiskar av olika sorter och storlekar.

foppa

Jag och sonen avnjöt ett par alldeles ljuvliga kvällsdopp i havet.

Nu ska jag få fatt på en sladd så jag kan föra över alla foton tagna med systemkameran till datorn så jag kan skapa en fotobok över vår fina semesterresa. För Borta är så bra att jag vill bibehålla minnena i en fin fotobok. Och jag vill inte vara utan Bortan, verkligen inte. Kontrasten berikar mitt liv. Men Hemma bäst. Utan tvekan!

Ser fram emot att få sova i min egen säng i natt – finns det något bättre?

Om att våga

Publicerad den av
Svara

sören kirkegaard

Ibland vågar jag. Och marken försvinner under mig. Jag vet inte vad jag kan, ska, borde göra. Eller inte göra. Men efter en stund så landar jag. Fast mark. Igen. Och jag kan ta några kliv innan det kanske är dags att våga förlora fotfästet än en gång.

Ibland vågar jag inte. Och då är det som jag krymper. Framförallt om jag vet att jag egentligen hade velat göra, det där som jag inte vågade.

Som tur är så förlorar jag inte mig själv, inte för gott. Finns nya val, ständigt, och kanske kanske vågade jag inte för det var ett för stort steg. Kanske behöver jag tassa lite försiktigare, göra något lite mindre vågligt, och stärka min mod-muskulatur innan jag ger mig på det där, som av någon anledning skrämmer så…

Tror vi alla har upplevt det som Sören Kirkegaard beskriver i de där två meningarna. För inte är jag väl ensam om att våga ibland, och ibland inte?