Hej då 2017

Hej då 2017, året då…

  • jag läst, läst och läst lite till. 73 böcker och 22889 sidor enligt GoodReads. Men så korrekturläste jag ytterligare en bok som ännu inte är utgiven, så totalt blir det 74 böcker och 23014 sidor som jag tagit mig genom under 2017. Jag satte min #GoodreadsReadingChallenge för 2017 till 50 böcker, så jag passerade mitt mål med råge.
  • The Gifted Bookclub såg dagens ljus i samband med min födelsedag och under hösten har vi läst två böcker. Vi inleder 2018 med Flow av Mihaly Csikszentmihalyi, följer upp med Foe av J.M. Coetzee och jag ser med spänning fram emot kommande böcker.
  • jag för första gången tekniskt korrekturläst en bok (och vilken bok sen då! Sigrid sover på soffan ska du läsa!).
  • ChattyMeals gjorde sitt inträde i mitt liv, en bekantskap jag definitivt kommer underhålla under 2018.
  • jag förstod min relation till inre och yttre förväntningar, detta begrepp som jag under flera år reflekterat kring, och nu fått än större förståelse kring, såsom varande en Upholder, dvs Löfteshållare.
  • jag sprang mitt första lopp någonsin!
  • jag har testat digital sabbat, vilket gett mersmak, så pass att kommande års intention sprungit ur upplevelsen.
  • min förstfödda fyllde myndig och min sistfödde fyllde tonåring och började högstadiet. Som tiden går!
  • vi för första gången på evigheter inte lämnade landet under sommarsemestern (till barnens stora förtret).
  • vi fyra Rothar avslutar året med att delta i världens största street party, Hogmanay-firandet i Edinburgh.

Och med det önskar jag dig och de dina ett riktigt gott nytt år!

8 years of adventure

logga respondi in color jpgEight years ago, on Monday October 1st of 2007, was the first day of being self-employed. The first day of operating under the name of Respondi AB, not supported in any way by a boss, an employer, colleagues.

My sense of right-doings had stopped me from actually contacting potential customers to ensure I had an assignment starting October 1st, until I had officially quit my previous employment. I did have a lunch date set up with one though, on this very first day, and I left that meeting with a one-month assignment. That turned into a three year full time gig, in one of the most challenging projects I’ve ever worked with (the building of a greenfield API facility outside Mumbai, India, for those of you who understands that life science-mumbo jumbo).

At the end of that gig, working fewer and fewer hours/week for my client, as the need for me became smaller and smaller (the very best of assignments, in my view, where I slowly make myself unnecessary, as the organization itself get’s to be self-sufficient, constructing and setting in place the structures and routines necessary to function in a good way), I made a decision to train as a coach. And since then, well, life hasn’t been the same. In the very best sense possible!

That also meant I no longer wanted to find long-term full-time assignments, such as the above-mentioned gig, but rather have shorter assignments of a different type. I still have a few ties to the Life Science-industry, but less and less, and I am slowly transitioning out of that business, fully.

That in itself is an interesting journey, it’s like I am actively decommissioning myself from Life Science. It’s like starting a new job, and going through the first time of doing everything, except turned upside down. I’m doing stuff for the last time (at least, that’s my sensation), and am aware of it, which gives it a bit of a bittersweet flavor. It’s my choice though, and I know it’s the right one for me. Now I just have to learn to say No when asked to hang on a bit longer in the industry…. and that might well be my toughest challenge here. Have you got any experience with this process of slowly retracting from a specific industry/business to share with me?