När jag satt och reflekterade kring intentioner för året som komma skip, så dök wholeheartedness upp. Helhjärtat. Att leva, med hela hjärtat. Ordet/frasen stannade. Så det får det bli. Så som Brené Brown använder begreppet, så är det allomtäckande, och ger mig en ryggrad att luta mig mot, få styrka från, och växa med.
Att leva med hela hjärtat, helhjärtat.
För mig, så omfattar detta sårbarhet, medmänsklighet, integration och resilient, samvaro och kärlek, acceptans, glädje och skratt. Att leva ett liv. Inte överleva det. Utan leva det. Fullt ut. I upp- och nedgång, med tårar av glädje likväl som sorg, och att helt enkelt rida vågorna, göra det mesta och bästa av dem, att paddla när det behövs för att placera mig på precis rätt ställe för att kunna rida, rida och rida vågen som lyfter mig upp, som låter mig använda dess energi utan ansträngning… tills det tar slut. Och då börjar paddlingen igen.
Denna blandning, av ansträngning och lätthet, aldrig krystad, inte på ett sätt som dränerar energin. Resilient förvaltande, av mig, mitt liv, av att säkerställa att min onlyness tar plats i världen på bästa möjliga vis, till gagn för alla, hur det än må se ut.
Grandiost, kanske du tänker. Tror sig förmer än andra. Vem tror hon att hon är som skulle ha något att bidra med till världen på detta vis? Tja. Jag, liksom Marianne Williamson, tror att vi alla har det:
Vår djupaste rädsla är inte att vara otillräckliga.
Vår djupaste fruktan är att vi är omåttligt kraftfulla.
Det är vårt ljus, inte vårt mörker, som skrämmer oss mest.
Vi frågar oss själva: Vem är jag som tror mig vara briljant, storslagen och talangfull?
Egentligen, om du inte är det, vad är du då?
Du är ett barn av Gud. Att leka liten förbättrar inte världen.
Det är ingenting upplyst med att förminska dig,
så att andra inte ska känna sig osäkra omkring dig.
Vi föddes att manifestera Guds härlighet som är i oss.
Den är inte bara i några av oss, den är i oss alla.
Och när vi låter vårt ljus skina,
ger vi omedvetet andra människor tillåtelse att göra det samma.
När vi är frigjorda från vår egen rädsla,
frigör vår blotta närvaro automatiskt andra människor.
Så jag släpper mig fri, fri från rädslan att låta mitt ljus skina. Jag forester mig att (än mer!) under 2017 utforska att leva med hela hjärtat, wholehearted living, vilket enligt Brené Brown betyder:
”Ett helhjärtat leverne handlar om att leva våra liv utifrån en utgångspunkt av värdighet. Det betyder att odla det mod, den medmänsklighet och samvaro som krävs för att vakna upp på morgonen och tänka, Oavsett hur mycket som blir gjort, och vad som kvarstår ogjort, så duger jag. Det innebär att gå till sängs på kvällen och tänka, Ja, jag är perfekt och sårbar och emellanåt rädd, men det förändrar inte sanningen i att jag är värd kärlek och tillhörighet.”
2017 – mitt år för att – fullt ut – leva med hela hjärtat.
Värdig kärlek och tillhörighet – ja, det är jag – och det är du med!
Pingback: Hej då 2017 | HERO – the coach
Pingback: I samklang med livet som levs | HERO – the coach
Jag har äntligen börjat läsa Brené Brown. Jag fick tips om hennes böcker av dig, och kanske någon annan bloggare också, förra året. Det roliga är att jag känner igen mig, jag känner igen hur jag för flera år sedan började leva så, medvetet och mer sårbart. Jag ska blogga om det en dag…