Kategoriarkiv: Hållbar framtid

Släck inte hoppet om framtiden, snälla!

Publicerad den av
1

Vaknar. Har för en gångs skull satt väckarklockan. För säkerhets skull. Idag är det muntlig framställan i Migrationsdomstolen för ett av mina Gode Barn. Vi ska ta bussen om en timmes tid, möta det offentliga biträdet en stund innan det är dags att ta plats i domstolen.

Har aldrig varit i domstol. Pirrigt, och nervöst. Inte så mycket för vad som kan komma att krävas av mig där – troligen är jag kallad enkom som God Man, dvs för att finnas där för mitt Gode Barn. Ett stöd, en trygghet. Och det ska jag vara. Det är dagens intention: Support.

Men pirrigt, och nervöst. För vad som kommer efter. Inom ett par veckors tid kommer domen. Avslag på asylansökan, igen? Eller bifall? Nervöst, för jag vet hur mitt Gode Barn ser på det där. Hur hen ser att ett avslag, i praktiken innebär en dödsdom. Hur hen inte förstår hur någon kan tycka att hen ska kunna leva i Afghanistan. Att hen inget har där. Inget stöd. Hot. Rädslor och otrygghet. Och en förskräcklig landssituation.

Och jo. Migrationsverkets nya landsdirektiv kom efter deras initiala avslag. Min farhåga att det inte spelar någon roll. Att hen räknas som vuxen och därmed som en person som borde kunna klara sig i detta land. Ett av de mest otrygga på jorden. Där det, varje dag, kommer nyheter om nya hemskheter. Bomber som brinner av; dödar och skadar i mängder. Mest hazaras. Folk som skjuts ihjäl. Mest hazaras. Dag ut och dag in, nya rubriker. Fast inte här så klart. Det når näppeligen svensk media. Inte tillräckligt förskräckligt? Eller är det så krasst att det inte händer människor som är tillräckligt lika oss för att skapa den förfärande igenkänningen och därmed väcka sympati och empati? Så media låter helt enkelt bli att rapportera om det.

Och på sätt och vis gör det mig glad. Jag vill inte veta allt elände som sker över jordens yta. Jag väljer bort den typen av nyheter. Aktivt. Men mitt Gode Barn letar upp det. Får det i sina flöden, ständiga påminnelser om att landet som Sverige anser att hen ska åka tillbaka till, är ett land i sönderfall. Ett land utan en fungerande stadsapparat. Ett land utan framtidshopp…

hopp om framtidenJag förstår hen som samlar bevis för att det helt enkelt inte är möjligt att leva tryggt i Afghanistan. Samtidigt sänker hen sig själv. Förtvivlan växer. Desperationen blir allt större. Och rädslan – för vad ska hen göra om det blir avslag igen? Varför tror Migrationsverket att jag tagit mig till Sverige, om det gick att leva säkert i Afghanistan? Varför skulle jag ge mig ut på en sån resa, till ett land vars kultur jag inte känner, vars språk är helt okänt för mig, där jag ingen känner? Varför skulle jag söka asyl här om jag kunde leva i Afghanistan? Jag kan inte det. Där dör jag. Så vad gör vi, säger hen, liten och rädd, och tittar mig i ögonen, vad gör vi om det blir avslag igen? Och jag, jag sitter tyst. Har inget svar. För jag vet inte. Vet inte vad vi gör då. Så jag säger det enda jag kan säga: En sak i taget. Nu ska vi göra det bästa vi kan på muntliga framställan, så tar vi nästa hinder när det kommer, om det kommer.

Fast inom mig skriker jag, till allsköns makter, till vem som helst som kan påverka situationen och göra skillnad: Snälla, låt mitt Gode Barn få hopp om framtiden. Låt hen få stanna här; fortsätta lära sig svenska; kunna gå utanför huset utan rädsla för att bli dödas; bygga sig en framtid. Snälla!

Orden kommer

Publicerad den av
1

När jag väl sätter mig, så kommer de. Orden. Tankarna som snurrar runt, en får fäste, fingrarna börjar löpa över tangentbordet. Och tre timmar senare är 18 utkast till den kommande boken på plats. Sara, den goda, sitter mittemot mig och låter sina fingrar löpa lika snabbt över sitt tangentbord.


Vad det ska bli? En bok. En jag själv skulle vilja ha och använda. Det dröjer lite tills den finns fysisk dock, vi har precis bara börjat skrivprocessen. Mersmak ger det. Så tur att vi ska vara här hela helgen!

Gott Barn behöver boende i Malmö!

Publicerad den av
2

Tar alla chanser just nu och är desperat. Är som du kanske vet God Man till ensamkommande ungdomar, tre stycken. En av dem bor i Malmö, och har just blivit uppskriven i ålder till arton år samt fått avslag på sin asylansökan, något vi kommer överklaga. Som myndig släpper Socialtjänsten sitt ansvar för mitt Gode Barn, vilket betyder att hen blir utan boende den 24 oktober. Då ska hen ta sitt pick och pack och bege sig till Migrationsverket, som kan bistå med en-två nätter på Jägersbo-boendet, och som därefter kommer placera henom på ett boende nånstans i Sverige. Sannolikt i Skåne, men inte säkert. Och garanterat inte i Malmö, eftersom Migrationsverket nämligen inte har några permanenta boenden i Malmö, till personalens stora förtvivlan.

Det skär i mig att se hens förtvivlan för avslaget, och jag vill göra allt jag kan för att säkra att hen inte utöver den oron också ska behöva lämna Malmö och därmed tappa sin skolgång, som i nuläget är det enda som kommer att kvarstå av den tillvaro hen levt i under det senaste knappa året. Om Migrationsverket kan fixa ett boende i närheten av Malmö finns det en liten chans att kommunerna kan komma överens om att hen får gå kvar i skolan, men ärligt talat vågar jag inte chansa på det. Oddsen talar snarast emot det. Och eftersom överklagansprocessen kan ta allt från några månader till uppemot ett halvår så känns det oerhört viktigt för mitt Gode Barns psykologiska och sociala välbefinnande att hen kan fortsätta gå i skolan under tiden. Det om något vore att ge mitt Gode Barn ett välbehövligt andrum för en kortare period. För är det inte folk som flytt som behöver andrum snarast än vi som befinner oss i vår trygga hemmiljö?andrum

Och ja, jag inser att det inte ligger inom ramen för God Mans uppdrag att säkra boende för mitt Gode Barn i Malmö under dessa omständigheter, men som medmänniska vill jag göra det. Så det är utifrån det jag ställer frågan. Och jag kvarstår dessutom som God Man tills domen vunnit laga kraft eller hens ”ursprungsfödelsedag” infaller, vilket ger mig ett par veckor till.

Så nu frågar jag Dig, om du på något vis kan bistå mig och mitt Gode Barn i att hitta ett boende i Malmö till hen? Finns det? Går det att lösa på något vis? Eller är det min soffa som gäller (vilket av rutiga och randiga skäl inte är en optimal lösning för stunden – men är default just nu!)?

Om vi ordnar boende själv så höjs dagersättningen från 24 kronor om dagen till 61 kronor, vilket ska räcka till allt. Det betyder att det inte är tal om någon regelrätt hyra, men hen kan åtminstone stå för sina egna matkostnader.

Så snälla, hjälp oss! Vad Du än kan göra för att säkra att vi faktiskt hittar en bra lösning för mitt Gode Barn – låt mig veta! Alla kan inte göra allt, men alla kan göra något. Så kanske har du ett extrarum som står tomt? Eller känner någon som har det? Eller har kontakter på någon organisation som vet hur vi kan hitta en lösning? 

#SkaneGlobal

Publicerad den av
Svara

Kastas mellan glädje till förtvivlan och tillbaka igen. Morgonen började med att vi sjöng för familjens nyblivna sjuttonåring. Därefter besök på Migrationsverket tillsammans med ena Gode Barnet, som fick sitt beslut på asylansökan. Avslag. Det känns så tungt, och fullkomligt absurt, att jag inte har ord att beskriva det mer. Än. Det kommer nog.#SkaneGlobalDärefter ägnade jag eftermiddagen åt SkåneGlobal – för ett hållbart näringsliv i södra Sverige – innan jag och minstingen körde en timmes PokémonGo-jakt i stan innan det var dags för födelsedagsmiddag på La Roche.

Dagens breakout-session på konferensen, kring frågan ”Hur tar vi tillvara den kompetens som finns i Sverige genom nyanlända?” var främsta behållningen från #SkaneGlobal, för alla kan verkligen göra nått!

Under den modererade delen av eftermiddagen som föregick breakout-sessionen så saknade jag helhetsbilden dock. Givet befintligt paradigm, så var det nog rimliga exempel och företag som lyftes fram, men är det paradigmet hållbart i sig? Jag tvivlar (eller vet nog…), och tror att vi måste börja ifrågasätta själva grunderna som så mycket av vårt samhälleliga och ekonomiska samspel står på, för att verkligen kunna nå något som rimligtvis kan stå sig som Hållbart, på riktigt. Hur tänker du?

Äppleäventyr!

Publicerad den av
1

Idag lånade jag bil och körde till Vejbystrand där mor min bor. Plockat äpplen i parti och minut, sorterat i A (perfekta för vinterförvaring på vinden), B (nästan felfria, mer lämpade till äppelringar än månadslång förvaring dock), och C-kategori (bör ätas upp och/eller användas ganska omgående), och fyllt hela bilen. En kass med päron och en rejäl knippe persilja fick också följa med hem.äppelplockardag

Väl hemkommen fick jag hjälp av Mr B och E att tömma bilen på alla äpplena och dessutom har vi redan fixat vinterförvaringen på vinden till de A-klassade äpplena. Tidigare virade vi in varje äpple i tidningspapper och la dem i lådor på vinden, förra året experimenterade jag med gott resultat med att lägga ut dem en och en på tidningspapper på golvet helt enkelt. Funkade bra.

I år har jag fler äpplen på golvytan än förra året, men fortfarande är mer än halva den tillgängliga ytan tom. Så det lockar lite att ta ännu en äppelplockardag i Vejbystrand någon av de nästkommande helgerna. Får väl se om lockelsen består. Annars kanske jag knackar på hos grannarna som jag vet har gott om äpplen de med?

Fördjupad kärleksrelation

Publicerad den av
4

Torkar mina tårar. Sliter av mig offerkoftan och sveper möjlighetsmanteln om mig. Tar chansen att fördjupa min kärleksrelation med mig själv. Vaknar på morgonen i ensam majestät. Slås jag av att jag gör det. Älskar mig. Har en kärleksrelation till mig själv, en relation jag inte värnat så mycket som den förtjänar. Det är nog lätt hänt att den får stå tillbaka – jag är säkert inte ensam om insikten att jag nånstans slutat visa mig själv min kärlek – men nu är det dags.

Står inför ett val. Det som varit är förbi. Att gå tillbaka finns inte.
Jag gläds åt det som varit, och möter nuet, och därmed framtiden, i nyfikenhet.kärleksrelation med migGes möjligheten att välja. Tar den. Väljer Mig.

Tar plats i mitt liv. Med nyfikenhet och värme inleder jag kurtisen, lockar, pockar, smeker varsamt, eggande. Får syn… på Mig. Vad jag vill. Tycker om. Önskar. Bejakar. Tar mig friheter. Flörtar, tittar mig djupt i ögonen och inleder djupa samtal om meningen med livet, om hur jag låter min onlyness (tack Nilofer Merchant för detta vackra ord och Sara för att du pekade mig i dess riktning!) blomma ut i full blom, och vad som faktiskt vill hända nu.

Väljer Mig. Fördjupar högst medvetet min kärleksrelation med Mig, och öppnar därmed för mer kärlek än vad som ryms inom den fysiska gräns min egen kropp utgör. Fördjupar min kärleksrelation till livet, till det som varit, det som är och det som blir. Omfamnar allt, i den varmaste djupaste omfamning jag förmår. Och jag förmår, var så säker!

Lång dag lider mot sitt slut

Publicerad den av
Svara

I morse gick jag upp lite efter fyra, för att åka hemifrån en timme senare, sammanstråla med Stellan Nordahl i Lund, och fara vidare mot Jönköping och R-dagen. R-företagen har en vision och grundtanke som jag stöttar till etthundra procent. Detta var tredje gången R-företagen anordnar R-dagen, och dagens tema var Medvetna val. Har varit en fantastiskt fin dag, på många sätt. Stellan höll huvudföreläsningen, följd av ytterligare två kortare och mycket tankeväckande pass, innan han deltog i en paneldebatt. Sedan var han tvungen att bege sig söderut igen för kvällens uppdrag. Därav att jag var med, för att rodda ett Open Space under eftermiddagen. Tog sedan tåget till Skåneland igen (som tur är fick jag sålt alla medhavda exemplar av Medvetna val – från offerkofta till möjlighetsmantel, vilket gjorde packningen något lättare!) och nu sitter jag här i soffan, helt slut i rutan, men ändå med en önskan att förmedla min känsla (hoppfylld!) efter dagen.
R-dagen

Kanske gör jag det enklast genom att dela min doodle från idag?

Min Gerbera!

Publicerad den av
12

Vilket ljuvligt sommarprojekt! Har deltagit i en knit-along, dvs ett sticka-tillsammans-fast-åndå-var-för-sig-projekt, Organic Summer KAL16 organiserad av Organic Knitters. Du kan hitta oerhört vackra bilder på sjalen i fråga, Gerbera, ett mönster skapt av Linnea Ornstein, under hashtaggen #OrganicSummerKAL16, på t ex Instagram.

Jag köpte två härvor vardera av garnet Cheeky Merino Joy från Rosy Green Wool, i färgerna Wild mallow och Arctic sea. Den sistnämnda är färgen jag valde att börja med. Gerbera 1

Jag inledde på väg till Almedalen med att nysta garnhärvan jag hade med mig, och satt ett par kvällar på Gotland och stickade. Och repade upp. Stickade, repade upp. Kom längre än tidigare, men sen smög det sig ändå, repa upp. Till slut insåg jag att stickmarkörer var ett måste, så jag smet inom en liten mysig garnbutik i Visby och köpte markörer. Nånstans där drog jag upp och började om för sista gången.Gerbera 2

Och sen gick det äntligen vägen. Men jag vet inte hur många gånger jag kontrollräknat och varit tvungen att backa bandet en bit för att få rätt på det hela. Hade sticket med under vår sommarsemester till Seattle/Vancouver.Gerbera 3Under sommarsemestern stickade jag både på tåg och flyg, och sakta men säkert har sjalen vuxit fram. Men det var först när vi kom hem som det tog fart på riktigt. Kanske också för att då kom ett par av de lite enklare delarna av mönstret, som inte krävde fullt lika koncentration som början och slutet.

Men efterhand insåg jag svårigheten i att komma ihåg exakt var jag var, så jag började skriva upp vilken rad jag var på. Här kan du se sjalens framväxt senaste månaden:
Diagram B klart. 9/7
Klar med rad 25 avig. 14/7
Diagram C klart. Klar med rad 37 avig. 16/7
Klar med rad 47 avig. 18/7
Klar med rad 61 avig – på tåget 21JUL
Klar med diagram D – 27/7 på flyget
Klar m avig rad 81 – 28/7 på flyget
Klar m avig rad 93 – 31/7
Klar m rad 99 – 2/8 Västra Hamnen
Klar m rad 107 – 2/8
Diagram E klart – 3/8
Klar med avig 119 – 3/8
Klar med rät 126 – 5/8
Klar med 135 avig – 6/8
Klar m diagram F – 7/8
Klar m varv 141 – 7/8
Klar m avig 143 – 8/8
Klar m avig 145 – 9/8
Klar m varv 146 – 10AUG
Halvvägs varv 148 – 11/8 bussen till Sjöbo
Klar m varv 149 – 11/8 bussen till Malmö
Klar m varv 152 – 11/8
Klar m varv 157 – 12/8
Klar! Avmaskad! 13AUG
Blockad – 14AUGGerbera 4

Idag är sista dagen att delta i den utlottning av garn som arrangören av #OrganicSummerKAL16 ordnat, så igårkväll stickade jag så det stod härliga till och maskade av. Imorse fäste jag trådar, blötade sjalen och blockade den, dvs spände ut den i fuktigt tillstånd så den får sin vackra form och mönstret riktigt kommer till sin rätt. Nu sitter jag här och väntar ivrigt på att den ska torka, men det kan nog dröja ett tag till innan den torkat ordentligt. Lovar att lägga upp ett foto på den färdiga sjalen när den är i bruk (tillägg 20160816: se foto nedan på färdig sjal).Gerbera 5

Det är länge sedan jag stickade på allvar, de senaste tio åren har det blivit några handledsvärmare med jämna mellanrum och en och annan mössa, samt lite disktrasor, ett projekt jag inledde i våras. Perfekt gå-bort-present, kan jag meddela, och funkar finfint. Bortsett från att jag alltså inte stickat något större på ett eller två decennier, så har jag aldrig stickat ett mönster som krävt så mycket av mig som detta. Himla roligt att skapa med händerna, att se hur det växer fram, ögla för ögla. Fascinerande! Och jag bleknar vid tanken på att hitta på ett mönster som detta… Linnea, du och andra mönsterskapare har min stora vördnad för jobbet ni gör!

Den stora frågan är om jag ska börja på nästa Gerbera bums eller om jag istället ska börja på den damtröja i ljuvligt ullgarn som jag definitivt inte tänkt köpa under Almedalsveckan, men det gick liksom inte att motstå. Vad tycker du jag ska sätta händerna i härnäst?

Älskar proffs!

Publicerad den av
5

SMAIdag var jag med sonen hos SwedenMobile i Malmö för att införskaffa en ny mobil till honom, sedan den förra mött döden i en liten cykelvurpa härom veckan. Får vänta en stund medan kunderna före oss blir betjänta men när det väl är vår tur får vi den mest proffsiga service man kan önska sig. Ihab lyssnade till vårt behov, och våra förslag på mobil, innan han dubbelkollade på gsmarena.com för att säkra att det inte fanns bättre alternativ i ungefär samma prisklass med lite sömsmån. Pedagogiskt visade han oss de andra mobiler han jämförde med, vilka aspekter av en mobil som han tittar på i en jämförelse, och hur vår valda modell stod sig i jämförelse mot de andra. (CPU och internminne högst på listan om du undrar.) Mr B med nya mobilenDär lärde vi oss något nytt!

Vi landade i ett beslut att köpa mobilen vi kom dit för att införskaffa (en Motorola Moto G4 16GB) så våra egna eftersökningar visade sig vara ganska lyckade, och fick sedan lite extra hjälp med att få igång mobilen innan vi drog därifrån, fast inte innan jag hunnat tacka Ihab så mycket för det proffsiga bemötandet!

För ett proffs är verkligen vad han är. Ihab var kunnig, uppvisade ett fantastiskt kundbemötande – både för mor och son, och det sistnämnda är extra anmärkningsvärt. Händer allt för ofta att barn inte riktigt räknas, men Ihab riktade sig tydligt till Mr B – och hade också en mycket tydlig glimt i ögat. Vad mer kan man begära så säg? Bortsett från en överlycklig Mr B som älskar sin nya mobil, enligt utsago. Ganska glad mamma också, för nu kan han spela Pokémon GO på egen mobil istället för låna min. Raskt levlade jag upp från 2 till 6. Nu ska vi bara köpa skärmskydd och ett skal på nätet innan vi kan anse processen avklarad.

Kontentan av det hela – behöver du proffshjälp när det gäller mobilinköp (eller något av det andra de tillhandahåller i butiken, både på webben och fysiskt) – kontakta SwedenMobile, och får du glädjen att betjänas av Ihab så kan du skatta dig extra lycklig.

Jag älskar att möta proffs! Var mötte du senast ett riktigt proffs? Och du – sa du det till dem?

Plockarpromenad med Pop

Publicerad den av
2

plockarpromenad med PopHäromveckan gick jag och maken på plockarpromenad på Bulltofta, med plockarkorgen på armen. Katten Pop följde med.

Lucas och Pop säger hejEfter en stund stötte vi på vår lokalkändis Lucas.

Pop sniffar vildplommon

Sen började husse och matte med det trista, tyckte Pop. Han jamade beklagansvärt över att vi helt plötsligt bara stannade hela tiden.

Träden är fyllda av naturens guld just nu.

Katten Pop tycker att matte och husse är som besatta av att ta vara på naturens guld, i detta fallet vildplommon, eller om de nu heter krikon eller mirabeller. Vildplommon är enklast att säga, för det kan folk relatera till.

Pop på huppegupptäcksfärd

Om ni ska envisas med att plocka fallfrukt (för det är i princip allt vi gör – och de är oerhört fina, det mesta av frukten som hamnat på marken) så tänker jag gå på huppegupptäcksfärd alldeles själv, sa Pop och undersökte en av övergångarna in till kohagen.

Full plockarkorg

Träden är fyllda av naturens guld just nu. Se så mycket vi plockar på mindre än en halvtimme. När plockarkorgen är full styr vi kosan hemåt.

Slut i rutan

Vår promenad blev dryga tre km lång och katten Pop följde med matte och husse hela vägen. Därefter förtjänar han i sanning en ordentlig tupplur, eller hur?