Månadsarkiv: oktober 2019

Gamla klyschor

Publicerad den av
4

Gamla klyschor har ofta mycket sanning i sig. Så ock med den gamla dängan Borta bra men hemma bäst. Känner själv så, när jag landar i soffan efter fyra intensiva, fantastiska, förundransfyllda, skrattrika, musikaliskt utmanande dagar i Åre och Östersund tillsammans med övriga damer i Södra Sallerups damkör. Och jag verkar inte ensam om känslan, att det är bäst när jag är hemma, av katten Pops beteende att döma.Han har ingått i AirBnB-gästernas ansvar, jag hyr ju ut både hus och husdjur på en och samma gång vilket är ytterligt smidigt. Nu ligger han bakom mig i soffan, utsträckt på soffryggen, och snarkar högljutt.

Tillfreds. Trött. Tacksam.
Precis som jag.
(Ja, det sista gäller månne enkom mig, men låt gå för denna gången.)

Allt ordnar sig

Publicerad den av
Svara

Allt ordnar sig.

Stod det på stenen utanför det vackra grönknutade vitmålade trähuset i backen bakom Totts hotell i Åre.

Så är det. Allt ordnar sig. På ett eller annat vis.

Helt enkelt för att det som blir blir. Det som är är. Det kan jag inget göra åt – det som är ÄR ju bevisligen. Däremot kan jag, givet att jag tar avstamp i det som är, ta mig vidare, utåt, uppåt, framåt, göra det jag kan för att nästa stund ska bli annorledes. Om det nu är så att det som ÄR inte faller mig på läppen.

Då accepterar jag att det som är ÄR, och samtidigt nyttjar jag min kraft, min vilja, mitt engagemang och min visdom, till att medvetet skapa ett blivande ’är’ som jag, av endera skäl, ser gagnar fler mer.

Om jag däremot fajtas, vägrar acceptera, brottas i mitt inre eller i det yttre, mot det som ÄR… då går min energi åt till att fajtas mot det som är, vilket inte gagnar mig. Då tar jag inget avstamp, tar mig inte vidare, utåt, uppåt, framåt. Dras istället ner. Som i ett träsk. Kvicksand om det vill sig riktigt illa.

Missförstå mig rätt.

Jag är långt ifrån en person som skyr det mörka, det inåtvända, reflektionen och introspektionen. Snarast tvärt om.

Jag säger inte ’Sky mörkret’. Jag säger inte heller ’Var en dörrmatta som accepterar att folk behandlar dig helt gräns- och respektlöst’. Långt ifrån.

Det jag säger är att jag accepterar det som är. Agerar medvetet för att skapa en framtid jag ser gagnar (mig. Dig. Alla. Utifrån vad jag ser och förstå.). Och därmed eldar jag allt mindre för kråkorna; jag använder min egen energi alltmer medvetet. Känner det jag känner när jag känner det. Skrattar när jag skrattar. Gråter när jag gråter. Räds när jag räds. Och (!) fastnar inte. Vare sig i känslor som skickar mig till himmelriket eller helvetet.

De kommer. De går. Känslor är inte bestående. Och jag kan hjälpa dem vara i rörelse, i ett livgivande flöde, genom att leva (medvetet och aktivt) enligt devisen allt ordnar sig.

Förundran!

Publicerad den av
4

Lyssnar till Maria Borelius läsa Hälsorevolutionen och lystrar lite extra när hon pratar om förundran som är ett av de mest välgörande känslor vi har, som tom, enligt Maria och de hon intervjuar, bidrar till att minska mängden låggradig inflammation i kroppen. Oavsett hur det är med det är jag helt med på att förmågan att se och uppleva förundran bidrar stort till människans välbefinnande.

Maria skriver hur ett gemensamt drag för människan är förmågan att känna förundran över storslagna landskap och solnedgångar. Men också att musiken är ännu gemensam nämnare som har förmågan att väcka förundran.

Hon läser vidare: Musik är otroligt viktigt för förundran. […] musik som skapar stor förundran ofta består av många olika instrument, som symfonier. När man närmar sig någon form av crescendo, någon storslagen mittpunkt där musiken är som mest dramatisk.

Kombinationen av storslagen natur och dito musik, det kan ju inte leda till något annan än förundran i kvadrat. Precis vad helgen bjuder. På körresa med Södra Sallerups kyrkokör, körledare och kompositör Jens Bragdell Eriksson och pianist Jesper Olsson bjuder vi till konsert 4 okt 2019 kl 18 i Offerdals kyrka och i Stora Kyrkan i Östersund den 5e kl 18.

Vi framför bland annat Jens egenkomponerade Stabat Mater som är mitt livs musikaliska höjdpunkt! Stora ord. Mycket förundran. Lyssna själv, finns på YouTube såväl som Spotify.

Och gällande Skånska pastoratet var det skylten som låg i vår chartrade buss – något vi genast var snabba att anamma, och skylten, den plockade vi resolut med oss.

Vi åtnjuter de vackraste av vyer på vår färd mellan Östersund och Åre, till Tännforsen och Karolinermonumentet i Duvås (möjligen något mindre storslaget…), med tunnbrödsbak och kolbullar som uppladdning inför fredagens konsert.

Förundran. I sanning!

Uppföljning september 2019: Som jag är.

Publicerad den av
4

Likt förra året har jag för avsikt att stämma av gångna månaden i förhållande till årets intentioner. Det ger mig en månatlig påminnelse av vad jag har för intentioner för året, och ger mig också utrymme för reflektion och eventuell justering.

September. Det går snabbt nu. Tror aldrig jag haft en kalender så smockfylld som nu. Lite för bra. Jag har inte möjlighet att vara flexibel och i flow säga ja till saker när det är så tjockt, så förändring tarvas och sista veckan i oktober börjar det lätta lite på trycket, så då…

2019. Året då jag ska…
* ha kroppens välbefinnande i fokus bland annat genom att:

  • fortsätta göra min dagliga sjua med burpees: ✅
  • Headspace:a Meditera dagligen: ✅ I 70 dagar har jag nu kört minst tre omgångar Wim Hof-andning (hittat en ny favoritvideo som jag kör första 15 minutrarna på) som start på dagen vilket är en underbart meditativ stund, som dessutom hjälper mig att vara i min kropp. Dessutom har jag i två veckors tid haft en Deepak Chokra-meditationsstund varje dag. Ljuvligt även det!
  • springa minst 75 löprundor –> spring-när-jag-känner-för-det-intention: Inte en endaste gång.
  • kallbada så ofta jag bara kan – och komplettera dem med att duscha kallt: Jaaaa! Det börjar bli kallt nog för att kunna hävda att det faktiskt är kallbad jag ägnar mig åt. Fem gånger i september har jag antingen kallbadat (mer eller mindre, dvs vattentemperaturen har möjligen inte varit under 14 grader vilket är min egenpåhittade regel, men det har åtminstone inte varit ”sommarväder” direkt) eller kallduschat. Oh vad det är skönt!
  • dansa Lindy hop så ofta jag bara kan: Fortsättningskursen nivå C har börjat och två lektioner är avklarade. Så. Fantastiskt. Kul. Det. Är. Att. Dansa. Lindy hop!
  • fortsätta cykla och gå så mycket jag bara kan: promenerat drygt 7 och cyklat drygt 24 mil. Agerade på det här ”senaste dryga året har jag en slags inre sug efter ”minst en mil i kroppen” varje dag” genom att lägga till ”Minst en mil i kroppen” i min Way of life-app som jag numera använder som tracker (främst för att jag släppte Headspace, där jag haft automatisk koll på min meditations-runstreak. Och ja. Jag är knäpp. Runstreaks är min svaghet, det är bara att konstatera.)

* ha mitt mentala och själsliga välbefinnande i fokus bland annat genom att:

  • läsa minst 75 böcker, varav 12 svenska och 12 engelska redan är utvalda. Dessa 12 + 12 ska jag reflektera om på mina bloggar: Läst 59/75 böcker och är helt plötsligt tre böcker före. Har Nextory att tacka för detta, eftersom det inneburit att jag lyssnat på ljudböcker när jag normalt sett hade lyssnat till poddar. Fast jag ÄR en fysisk-bok-läsare i hjärta och själ. Så är det. Har bloggat om Vad jag älskade (bok 9 av 12 på svenska, fast jag läste OCH bloggade om den i juni, men då glömde jag bort mig och läste ännu en svensk bok som ”fick stå kvar” som bok nummer 6) och Lame Deer, Seeker of Visions (motsvarande på engelska).
  • lära mig minst fem stycken låtar utantill (i både text som komp) på gitarr, vilket jag kommer åstadkomma genom att sikta på minst tio minuters gitarrspel varje dag: Att jag bestämde mig för Shallow, Utan mina andetag, Still haven’t found what I am looking for, Try och Annie’s song senaste uppföljningen har hjälpt… men pyttelite. Har bara spelat gitarr 7 dagar under september månad, så än en gång, bättring utlovas. Tydlig koppling till det där med smockfull kalender. Jag. Vill. Inte. Ha. Det. Så. Så då får jag ändra på det!
  • jag ska låta Mark Nepos fantastiska bok The book of Awakening bli min dagliga följeslagare: Back on track, nu läser jag min dagliga Nepo, mer eller mindre. Äntligen!
  • hålla digital 24-timmars sabbat minst två gånger per månad: I september höll jag digital sabbat tre gånger, den 7-8, 21-22 och 27-28e. I oktober viker jag 3-6 (! Ska på körresa – varför inte hålla mig undan sociala media och skärmar i allmänhet?), 10-11 och 25-26 till digital sabbat.

* ha mitt skapande i fokus bland annat genom att:

  • boka in minst fyra stycken två-dagars-skrivretreats under året: Följande datum gäller: 13-14 september, 28-29 oktober, 11-12 november, 9-10 december. Det smög sig. Eller… det blev åtminstone inte så mycket skrivande gjort. Men jag hade det i åtanke åtminstone. Hoppas på bättre tur nästa omgång 28-29 oktober.
  • fortsätta med dagliga Facebook Lives så länge det fortsätter locka mig:
  • blogga dagligen: Njae, alltså, slirat ganska rejält här. 8 svenska blogginlägg och 3 engelska. Långt från ”dagligt”. Sedan den 27e september är jag på banan igen dock!
  • börja podda: Har klippt 7 avsnitt och har typ 15 kvar… så det vill till att boka in stund för det med. Bokar bums in det med i kalendern! 19, 26, 27 september. Det hjälpte inte. Kalendertjockan gjorde att jag prioriterade annat. Och oktober är än värre, så jag ska boka in dagar för podfiffande i november: 4 och 15e.
  • släppa (minst) 4 e-böcker under 2019: Spinner tankar men inget som konkretiserats. Än. Fast kanske ökar chansen även för detta tack vare att jag nu datumsatt skrivretreat?

* ha ekonomisk resurshushållning i fokus bland annat genom att:

  • så, så och så lite till; varje vecka medvetet arbeta med mina olika inkomstkällor: ✅
  • stämma av mitt uppsatta faktureringsmål varje månad: ✅Nådde målet i januari och mars och i augusti! Whoop!! Nådde inte målet i februari, april, maj, juni, juli eller september (men det var inte så långt ifrån denna månaden).
  • föra kassabok över mina privata intäkter och utlägg: Check på den!

Och så slutligen – på alla plan – experimentera och leka, njuta och  testa, utforska och utmana mig, samtidigt som jag fortsätter vara i varsam samvaro med mig själv: Inledde månaden som jag avslutade den förra, som volontär på Backyard Sessions, har ridit grand old tinker-lady Tinka tillsammans med Pernilla på Lyckegården, varit hundvakt till både Sigge (se bildbevis) som Maya, cyklat till Malmö C snabbare än jag trodde var möjligt på en vanlig hederlig treväxlad damcykel, varit kulturell ännu en gång med Heléne, denna gången var det EsterBlenda på Skarhult Slott som gav oss en fin upplevelse. Skogs- och svampupplevelse, ljuvligt kallbad och GMP-utbildning som bjöd på en surprise minsann. Ett tu tre dök min doodle från 2016 års GMP-utbildning upp på skärmen, då Karen Ginsbury funnit den vid en googling tidigare under året. (Är du i läkemedelsbranschen och behöver årlig GMP-utbildning: leta upp Karen Ginsbury. Helt suverän!)

 

Tolv år

Publicerad den av
7

En av de mest känslomässigt tuffa bloggtexter jag skrivit heter just så. Tolv år. Handlar om något helt annat än vad dagens tolv år belyser. För idag är det ett firande som ska till. Idag för tolv år sedan, den förste oktober 2007, var jag nybakad egenföretagare, då min tidigare anställning tog slut den siste september.

Jag hade inget uppdrag den där måndagen för tolv år sedan, då jag inte ville tala i egen sak innan min anställning tagit slut. Jag hade dock bokat lunch med en tidigare uppdragsgivare, och det resulterade i att jag fick en månads uppdrag. Och på den vägen är det…

Tolv år.
Som jag hållit mig själv i uppdrag av ett eller annat slag.
Det är allt ganska coolt!

Klev in i företagandet utan prestige, med tanken att testa. Och jag gav mig själv lov att backa ur när som helst, om jag inte tyckte om livet som egenföretagare, eller om det skulle smyga sig, eller för den delen om ett helt fantastiskt erbjudande som anställd skulle dyka upp. Uppenbart nog så blev så inte fallet (fast jag fick ett bra attraktivt och ego-smekande erbjudande under de första åren, det fick jag. Under vånda och samtidigt trygg i beslutet, tackade jag nej.), jag har kört på, har haft roligt, har utvecklats och utmanats, och fullkomligt älskar den variation jag skapat i min(a) yrkesroll(er). 

För så är det ju. Jag har idag många olika yrkesroller. Jag är kvalitetskonsult, utbildare, coach, trädförmedlare, nätverkare på olika vis, och banne mig om jag inte också ser mig som både bloggare och poddare om än i blygsam skala. Och jag älskar det! Dessutom är det onekligen så att mitt egenföretagande gjort det enklare för mig att vara God Man till ensamkommande, för att anknyta till ursprungstexten Tolv år.

Och faktiskt har jag på sistone insett att jag såg blivit i det närmaste oanställningsbar (för alla andra utom mig själv, vill säga). Lite svårt att sätta fingret på vari det oanställningsbara ligger, men det är som om jag blivit lite förvildad. Så där som katter kan bli, om de helt sonika flyttar hemifrån för att klara sig själva. Passar inte längre in i de normer och regler som gäller på arbetsplatser. Givetvis menar jag inte att jag biter och rivs, eller mjauar om jag blir instängd i ett rum… utan snarast att jag liksom inte vill gå till e t t kontor, inte heller träffa samma människor varje dag, definitivt inte ha en chef som säger till mig vad jag ska eller inte ska göra, och gud förbjude att jag inte skulle ha friheten att säga Ja eller Nej på eget bevåg. Nu vet jag ju att det finns anställningar som definitivt inte matchar denna min (månne) nidbild, men jag har ju allt jag önskar mig och lite till i min roll som egenföretagare, så varför ändra på ett vinnande koncept?

Nä. Som det ser ut just nu satsar jag på minst 12 år till i egen regi, och… ärligt talat, i dagsläget kan jag inte se att jag nånsin skulle göra något annat än att vara egen. Så jag hoppas innerligt det blir bra många fler än tolv år till!