Åkte glad i hågen iväg till Skarhults Slott i sällskap med mig själv då jag inte fick något napp på min efterlysning. Tajmade min ankomsttid till klockan elva, då slottet öppnade, för att komma i tid till den första öppna guidade visningen för dagen, den om Den dolda kvinnomakten. Mycket välgjort, både utställningen i sig, guidens tilltal och berättelsen. Ögonöppnande – framför allt kring hur oerhört lite jag lärt och läst om kvinnans plats i historien.Efter visningen åt jag en lättare lunch i slottscaféet och tog en promenad i parken innan det var dags för öppen guidad visning nummer två: Älskare och älskarinnor. Tack vare lite personalbrist släpptes vi alla (och vi var många, uppemot etthundra personer i alla åldrar) in på ”vinden” som nyligen röjts ut (och som vi efteråt kunde kika runt i – där skulle jag kunnat gå runt en längre stund om det varit tillåtet, som det var nu fick vi kika in genom dörrarna till de andra ”vindsutrymmena”. Anledningen till citattecknen är att vinden i själva verket mest liknade en vanlig våning.). Slog mig ned och blev än en gång glatt överraskad av den höra kvaliteten på visningen – en kunnig guide, som talade med tydlig röst, kring ett ofantligt fascinerande ämne, den kvinnliga sexualiteten under femhundra år. Pendelrörelsen från ”sex är bra, skönt, njutning är något vackert” till ”sex är dåligt, fy skäms på dig, kvinnor har inte ens (eller ska inte ha) en sexuell drift” från sextonhundratalet till dags dato.

Två saker tar jag i synnerhet med mig från Älskare och Älskarinnor:
Den första är Besiktningsbyrån. Denna institution som instiftades 1847 i Stockholm fick efterföljare i flera svenska städer under artonhundratalet, men Besiktningsbyrån i Stockholm var i drift längst, ända till 1918. På Besiktningsbyrån skrevs ”lösaktiga kvinnor” in, för att inspekteras av läkare en-två gånger i veckan, allt för att säkra att karlarna som besökte dem inte skulle riskera att dra hem sexuellt överförbara sjukdomar hem till äkta frun. När jag hörde detta tappade jag hakan. Har aldrig hört talas om Besiktningsbyrån innan, och blev därför särdelen tacksam för än mer information då jag på kvällen råkade hamna framför tredje säsongen av Fröken Frimans krig, som till största del handlar just om denna oerhört kränkande behandling av kvinnor. Bilda dig, om du, liksom jag, helt gått miste om detta. Googla, läs på om Besiktningsbyrån och andra historiska klavertramp, åk till Skarhult för utställning/guidad visning och se Fröken Frimans krig!

Den andra är Pendelrörelsen. Guiden började med att förklara att de flesta av oss kanske har en syn på att vi historiskt sett varit på väg hela tiden mot ett mer öppet och tolerant samhälle, och att vi genast skulle förkasta denna syn och ersätta den med pendelrörelsen. För det har svängt, fram och tillbaka mellan århundradena. Från att man trodde att kvinnlig njutning var ett förbehåll för en lyckad graviditet och därvid något som stod högt på agendan, till att kvinnor överhuvudtaget inte ansågs ha någon sexualdrift. I dags dato så är pendeln, tyvärr, på väg mot den mer negativa synvinkeln, med tal om inskränkt aborträtt till och med i Sverige, Ryssland som fastlagt att våldtäkt inte kan ske inom äktenskap, och en högst påtaglig diskussion om värdet i att separera könen, på bussar så väl som på badhus, något som guiden påpekade i stort hänger ihop med synen på den manliga sexualiteten som något vilt och okontrollerbart, något som kvinnan måste skyddas från.

Ja, gisses. Så många tankar detta väckte i mig! Guiden avslutade med en uppmaning till oss alla att göra vårt bästa för att bryta den negativa pendelrörelsen –  och jag skickar därför den uppmaningen vidare: Låt oss tillsammans göra vad vi kan!

När Älskare och Älskarinnor tog slut fanns det en öppen guidad visning kvar, som började bara en kort stund senare, så jag stannade kvar för den också. Denna gången bjöds vi på en byggnadshistorisk visning utomhus: Skarhults slottshistoria. Om Skarhult och dess historia, rent byggnads- och bruksmässigt, fängelsehålan, parken, the folly, och mycket mer. Inte lika provokativt och tankeväckande som de två första visningarna, men än en gång hög kvalitet på guidningen (alla tre guiderna var kvinnliga historiestudenter från Lunds Universitet) och innehållet.

Nöjd med dagen, och trött efter närmre fyra timmar på slottet, satte jag mig i den lånade bilen och körde hem, med hjärnan surrande av tankar och reflektioner. En särdeles givande utflykt i eget sällskap!

Inspirerad av Pia Kammeborn och Dennis Kammeborns vackra bok Picknick – Utflykter & Inflykter, är mitt sommartema satt till just det. Det kommer allt bli fler utflykts- eller inflyktsinspirerade blogginlägg på temat.