#blogg100 – Kvällssolens glöd.

”I den där gullvivslyckan jag känner varje vår finns ett stråk av vemod, en aning om livets skörhet och alltings förgänglighet, av människors godhet såväl som ondska. Jag tänker att jag ville, jag önskar jag kunde ge alla människor gullvivans doft och lenhet, äppelträdens blom och kvällssolens glöd.”

Så vackert.
En bok, som i text, i bild (såväl fotografier som teckningar) och inte minst i dess inneboende tyngd (det är en mycket vackert inbunden bok, Picknick – utflykter & inflykter) ger mig frid. Jag förnimmer gullvivans lenhet, värms av kvällssolens kvardröjande glöd, känner hur jag omfamnas av Pia och Dennis, hur de bjuder in mig att – om så bara för ett ögonblick – uppleva världen genom deras ögon. De öppnar dörren och ger mig – helhjärtat och varsamt – möjligheten till upplevelser och reflektioner.

När jag sitter här i kvällssolens glöd och bläddrar varsamt i boken ler jag, nöjd i vissheten att denna bok kommer vara min följeslagare denna sommar; en sommar då utflykt och inflykt är precis vad jag längtar efter!

#Blogg100-utmaningen 2017 – inlägg nummer 81 av 100.
Boken ”Picknick – utflykter & inflykter” av Pia Kammeborn & Dennis Kammeborn.
Svenska inlägg här, engelska på helenaroth.com.

#blogg100 – Ramen kring tavlan vi lever i.

Pia skriver tankeväckande om traditioner. Jag läser hennes tankar, att traditionerna ”…både förankrar oss i verkligheten och sammanlänkar oss med de som funnits före och de som kommer efter oss.

Jag tror jag är dåligt på traditioner, rent generellt.
Eller? Börjar fundera.
Vilka traditioner är jag uppvuxen med? Vilka har jag fört vidare till mina barn?

Storebror som är född på Lucia skapade utrymme för traditionen att lilla syster – som var jag – lussade med ljus i min krona, medan mamma dukade fram frukost med choklad och vispgrädde. Sen flyttade storebror hemifrån…

Julkrubban, den vita kyrkan. Den satte vi upp, under högtidliga former. Mamma har den kvar, men det är flera år sedan den faktiskt blev uppackad ur sin förvaringskartong. Oftast firar vi julen hos henne. Men som skilsmässobarn sedan tidiga barnsben har jag firat jul på många olika ställen, på många olika sätt, genom åren, och har jag aldrig riktigt landat in i ”så här måste det vara för att vara jul”. På gott och ont?

Kass på att pynta hus och hem är jag, vare sig det är till jul eller påsk, för att inte tala om Halloween, det finns inte på kartan.

Kass, kass, kass.
Inga traditioner att tala om…?
Eller? Funderar vidare.

Under många år firade vi nyår hos vänner på Österlen, men sen flyttade de isär, och då föll den traditionen bort.

Fast midsommarfirandet hos vänner i Tygelsjö lever och frodas, något både barn och vuxna uppskattar.

Födelsedagsfirande med sång på morgonkvisten med bricka med tänt ljus, en blomma av något slag och paketöppning (åtminstone för det yngre gardet). Den traditioner finns där. Minner mig om egna födelsedagar som liten, så den har jag både haft med mig och bibehållit.

Och födelsedagsmiddagen, där födelsedagsbarnet bestämmer vad som ska ätas, och var. Hemma eller på restaurang – det varierar. Om vi firar hemma så kommer födelsedagskristallglaset fram, med den silvriga foten med stor blytyngd i botten. Den där foten som skulle må bra av att stifta bekantskap med lite silverputs. Födelsedagsglaset fick flytta hem hit för ett antal år sedan från mamma, och plockas varsamt fram inför firande av detta slag.

”Genom traditioner kan vi ge saker och ting tyngd på ett vackert sätt. Vi kan visa att vi finns och är viktiga för varandra. Vi kan ta saker på allvar och skapa tillfällen till fest. Jag tror vi behöver traditioner. De är som ramen kring tavlan vi lever i.”

Jag tror bestämt att jag ser en stor utvecklingspotential här. Utrymmet att skapa fler tillfällen till fest är stort – vidöppet! Att säkra en vacker, stadig och lätt utsirad ram av traditioner kring tavlan jag – och min familj – lever i. Ja. Så är det.

#Blogg100-utmaningen 2017 – inlägg nummer 77 av 100.
Boken ”Picknick – utflykter & inflykter” av Pia Kammeborn & Dennis Kammeborn.
Svenska inlägg här, engelska på 
helenaroth.com

#blogg100 – Låta vardagen vara vacker.

”Att våga låta vardagen vara vacker.”

Om du stött på Pia och/eller Dennis Kammeborn och deras rike Kammebornia, så vet du, att här finns två själar som verkligen gör det. Låter vardagen vara vacker. Och skör. Rik på så många vis, utom kanske just pengamässigt, och därmed även tuff. Fylld av ljuv blomsterdoft, rykande varm choklad och sprakande brasa i eldstaden, snötunga skyar såväl som de ljuvaste sommarängarna fyllda av skir grönska bjuder de in mig till Kammebornia, att fundera, reflektera, slå mig ner en stund i samkväm… och bara vara. Att tillåta mig det. Eller kanske än hellre, att unna mig det, ge mig den gåvan!

Mitt liv, min vardag, blev genast lite vackrare i den stund jag trillade över Kammebornia – som i ord och känsla, fotografier och teckningar, stickade sockar, sjalar, mössor och tröjor och katten Watsons öden och äventyr, lever som de lär. Vågar låta vardagen vara precis så där vacker som den är – om vi väl får syn på det. Lite grann som hösten för ett par höstar sedan fullkomligt knockade mig med sin ögonbedövande skönhet. Och insikten jag fick, att hösten alltid, säkert, varit så vacker, färgerna så djupa, höstlöven så eldigt färgsprakande… fast jag helt enkelt aldrig sett det, på det viset.

Tänk – om det är vad det handlar om, när vi vågar låta vår vardag vara vacker?
Att vi låter oss se det vackra? Öppnar våra ögon och hjärtan för det?

#Blogg100-utmaningen 2017 – inlägg nummer 73 av 100.
Boken ”Picknick – utflykter & inflykter” av Pia Kammeborn & Dennis Kammeborn.
Svenska inlägg här, engelska på 
helenaroth.com

Dags för möten!

Imorse packade jag samman det sista och knatade iväg till bussen för att sammanstråla med Stellan för vidare färd till Göteborg.

Precis innan jag lämnade tog jag en liten titt i Picknick – utflykter & inflykter, den vackra boken som Pia och Dennis Kammeborn gav ut tidigare i år. Jag hoppas få träffa dem i 3D för första gången under bokmässan!Vi har fått stiftelsen loveisabibliotekets monter på plats, och börjat förbereda oss för dagarna i Göteborg. Har också varit och hälsat på i Hoi förlags monter, där merparten av medförfattarna till Medvetna Val kommer hålla en inspirationsshow på fredag – kom gärna dit!

Dessutom kommer vi ha små korta pass i montern (D02:38) enligt följande schema:

Och. Icke att förglömma. Idag har jag (och Stellan så klart) träffat Klas Parknäs för första gången. Jag fann Klas kort efter #skolvåren:s första afk i juni 2013, och har med stor glädje läst och tittat på all hans skapelser sedan dess. Och idag träffades vi. Äntligen! Vi sågs i hans vackra Ateljé Stillagatan. Och mer blir det, eftersom Klas under bokmässan ska måla den tredje Gåvan som stiftelsen loveisabiblioteket kommer sätta ut på ett barnsjukhus i Sverige.Nu säger jag god natt – imorgon hoppas jag blir en dag fylld med möten. Har redan idag kramat på både Marita och Pernilla och innan jag lämnar tänker jag minst krama på både Beppe och Pernilla

Ser fram emot alla möten – och den nya upplevelsen som Bokmässan är för mig!