Utflykt: Köpenhamn

Tog mig till Köpenhamn i helgen, för att tillbringa lördag-söndag tillsammans med allrafinaste Eva-Britt, som fått låna en lägenhet på Nørrebro av en väninna på vift.Anlände lagom till lunch, och när vi ätit oss mätta tog vi en promenad. Första anhalt Jægersborggade, som vi knatade upp- och nerför och tog oss in i en räcka olika udda butiker. Den Sidste Dråbe var inte en av butikerna vi besökte, men jag lockades att fotografera deras skylt, för vilket perfekt namn på en Spiritushandel! Tog oss därefter in på Assistens Kirkegård – vackert till tusen! Jag föll pladask för denna magnifika japanska lönn-lövprakten – vidunderliga färger!

Eva-Britt lyckades hitta tillbaka till det mest magnifika av bokträd någonsin, som hon stött på vid ett tidigare besök på kyrkogården – och oj. Vilken kraft. Vilken energi! En riktig ent, om jag nånsin stött på en!

På jakt efter Søren Kierkegaards begravningsplats stötte vi på den ryska begravningsplatsen, där Nikolaj von Gersdorffs öde rörde våra hjärtan:
Den sidste Gersdorff av Marselisborglinien. Rejst av vennerTog oss vidare till Blågårdsgade, innan vi styrde kosan hemöver igen. 

Efter en knapp mils promenad landade vi i soffan, med lite ost, oliver, rött vin och djupa samtal. Välgörande, på alla sätt och vis, inte minst samtalen. Att ha en vän som känner mig så väl som Eva-Britt, som varit min vän i dryga tjugo år – det är i sanning en ynnest.Vi vaknade på söndagsmorgonen, tog det lugnt, frukosterade, snackade, skrattade och lunchade innan jag knatade till Hovedbanegården för att hoppa på tåget hem igen. Det här ska vi göra om, var så säker på det!

Inspirerad av Pia Kammeborn och Dennis Kammeborns vackra bok Picknick – Utflykter & Inflykter, fortsätter jag på temat fastän sommaren är över. För visst kan man göra utflykter året om!

Ju Mer Dom Spottar

För vad tror de växer upp när så mycket hat gror?
Tänk i andra banor
Jag ber dig!

Håll hårt i din goda vän, för där ute finns det gott om ormar
Gå med dem som vill dig väl, även om dina fickor är tomma
Glöm dem som vill sänka dig, sudda bort bad-minded tjommar
Ju mera dom spottar på mig, desto snabbare kommer jag blomma

Kapten Röd ”Ju Mer Dom Spottar”

Adventslyft nr 11 – Livsglädje

livsglädjeLIVSGLÄDJE är ett ord som lockar fram ett leende på mina läppar. Och som med flera av de andra orden jag valt så finns det många exempel jag skulle kunna ge på livsglädje. Men jag väljer min vän Michael Sillion, även kallad Lord Sillion.

Vi har lärt känna varandra tack vare sociala media i allmänhet och #skolvåren i synnerhet, och det gör mig väldigt glad. Vi har träffats afk även om vi mestadels ses på sociala media. Men det är inte utan att jag med extra värme minns en fredagkväll i Visby, under Almedalsveckan 2013, då jag och Michael rockade loss på dansgolvet på Gutekällaren precis efter öppningsdags. Ensamma på dansgolvet (ja, dansgolven, men vi hittade en favorit!) fick vi en rejäl genomkörare, vilket verkligen var skönt efter en veckas Almedalande!

Förutom att uppvisa en fantastisk livsglädje så är Michael också en oerhört generös och inspirerande person att hänga med. Tack vere honom upptäckte jag RSA Events som blivit mig en trogen följeslagare i Podcaster. Så jag uppmanar dig att hänga lite med honom du med, t ex på Twitter, eller på någon av hans bloggar (den långa, eller den korta).

Livsglädje – jag tänker på min vän Michael Sillion, framtidsskaparen.
Livsglädje – vem eller vad tänker du på?

 

Adventslyft nr 10 – Engagemang

engagemangENGAGEMANG. Ett ord som jag gillar. Till och med älskar. Jag älskar engagemang. Det antyder intresse, drivkraft, vilja, nyfikenhet, jävlaranamma och inte minst en himla massa omsorg och omtanke. Och där har du nog storyn bakom Cancerkompisar i ett nötskal.

Cancerkompisar är rörelsen som min kära vän Inga-Lill Lellky är grundare till, tillsammans med sina barn. Då Inga-Lills man var sjuk och senare dog i hjärntumör hade hon turen att få en ”cancerkompis” via kuratorn på sjukhuset, dvs en kvinna som gick igenom samma sak som Inga-Lill, en kvinna vars man också var dödligt sjuk i cancer. Tillsammans kunde de stötta varandra, ventilera allt, och därigenom ge varandra styrka att kunna stå stark bakom sina döende makar. Där såddes fröet till det som idag är Cancerkompisar.

Själva syftet med Cancerkompisar är att ge stöd till anhöriga och nära vänner till cancersjuka. För som deras slogan lyder:
Bakom varje cancersjuk står någon som måste vara stark!

Eftersom cancer drabbar var tredje svensk så är det ingen stor risk för mig att påstå att du antingen själv är anhörig eller vän med någon som drabbats av sjukdomen. Därför skulle jag vilja be dig att kolla in Cancerkompisar och även sprida ordet vidare. Tack på förhand!

Engagemang – jag tänker på Cancerkompisar, en rörelse som Inga-Lill Lellkys fenomenala engagemang givit upphov till.
Engagemang – vem eller vad tänker du på?