Ut/Inflykt: ChattyMeals

Igår var det premiärdags för mig då jag deltog i mitt livs första ChattyMeals på temat ”Fördel kvinna: den tysta utbildningsrevolutionen” tillsammans med Slobodan (pappa till konceptet och kvällens värd), Emma Leijnse (som skrivit boken som utgjorde kvällens ämne) och Miguel.

Jag har följt ChattyMeals på Facebook ett bra tag, men det har aldrig riktigt klaffat. Du vet hur det är, livet kommer på något vis emellan och sätter käppar i hjulet. Ett stort antal av de tidigare ämnena har lockat mig och jag har både klickat i mitt intresse som spridit vidare i mitt flöde, men jag kom aldrig till skott själv. Förrän i söndags då nästkommande middag dök upp i flödet igen, med ett tema som lockar mig enormt med tanke på mitt skolintresse. När jag klickade mig vidare till hemsidan och såg att Emma själv hade bokat in sig som en av gästerna, så kände jag att det var dags att slå till. Sagt och gjort, jag skapade mig en egen profil och anmälde mig därefter till gårdagens ChattyMeals.

Jag satte mig på cykeln – redo för en utflykt, med en förhoppning att upplevelsen kanske också skulle kunna ge utrymme för en inflykt – och gav mig av. Låste min cykel när Emma kom cyklandes hon också, så vi slog följe sista stegen hem till Slobodan, och väl där blev vi varmt emottagna av kvällens värd.

Och vet du – det var en så där fantastiskt fin kväll, med gott sällskap, intressanta samtal – både om kvällens ämne och om annat, för nog fransade vi ut i kanten ett par gånger får erkännas! -, rikligt med smarrig middag och dito efterrätt, och framför allt, en miljö som var riktigt väl anpassad för oss alla att både lyssna och dela med oss, av tankar och funderingar, av frågor och försök till svar. Med respekt och värme vägledde Slobodan oss genom kvällen, då samtliga kvällens gäster deltog i ett ChattyMeals för första gången.

När jag cyklade till eventet så funderade jag över om jag själv skulle kunna vara värdinna för ett ChattyMeals. När jag cyklade hem fanns det inget tvivel kvar i mig: jag kommer både att delta som gäst och ordna egna ChattyMeals som värdinna framöver. Var så säker!

Inspirerad av Pia Kammeborn och Dennis Kammeborns vackra bok Picknick – Utflykter & Inflykter, är mitt sommartema satt till just det. Det kommer allt bli fler utflykts- eller inflyktsinspirerade blogginlägg på temat.

Inflykt: Ett farväl

Sitter på tåget tillbaka till Malmö, efter ett och ett halvt dygn i Stockholm, för att bevista en begravning. Vackert och sorgligt, finstämt och glädjefyllt, minnesvärda återblickar och sorg över förlusten av en betydelsefull själ. Tårar av sorg och tacksamhet; kramar som förankrar själen, som jordar mig och ger mig en ökad medvetenhet om Här och Nu.

Vacker orgelmusik, jag blundar, låter den inre blicken löpa fritt, likt en sommarfjäril i solskenet, en fjäril som flyger än hit, än dit, gör små nedslag här och där, får liv och ger liv; sinnena likt sidenband som fladdrar fritt i brisen. Prästen talar väl, läser dikter med inlevelse och förmedlar med värme den bild han fått av henne vi tar farväl av.

I psalmerna låter jag rösten bära, ljust, klart, samtidigt som tår följer tår. I himmelen, i himmelen; sjunger det vackraste jag förmår, givet alla känslor som är i omlopp; inom mig och alla de många som likt mig är här för att hedra denna själ, som betyder något alldeles eget för oss var och en.

En fin dag. För en fin själ. 

Tacksam att jag gav mig själv denna inflykt, om än även en fysisk utflykt, etthundratjugo mil, tur och retur med tåg, men det känns mindre betydelsefullt än inflykten som öppnar ett mellanrum, ett avstick från det vardagliga, ett utrymme för reflektion. Livet. Döden. Kontrasterna och relationen dem emellan. Kärlek och sorg, och det faktum man står inför – när det som blir inte är vad man önskat, när den faktiska verkligheten skiljer sig från den önskade. Livsdrömmar att släppa taget om, för det som är, det är, och sakteliga, ett steg i taget, skapa nya. Buren av kärleken som varit; som aldrig kan göras ogjord. Alla dessa relationer en människa uppbär, vi är som trådar i en stor väv. Även när en tråd brister, kvarstår andra och säkrar vävens fortlevnad, ty varje tråd, varje liv, har varit del av detta livets väv, och därmed går du aldrig oss förlorad, vilket Jaques Werup minner oss om i Envoi.

Inspirerad av Pia Kammeborn och Dennis Kammeborns vackra bok Picknick – Utflykter & Inflykter, är mitt sommartema satt till just det. Det kommer allt bli fler utflykts- eller inflyktsinspirerade blogginlägg på temat.

#blogg100 – Se vanligheten med nya ögon.

”…utflykter handlar mycket om det, att göra ovanliga saker, för att det är spännande och ger nya perspektiv både genom sin ovanlighet och genom att man ser sin vanlighet med nya ögon efteråt. Det känns alltid bättre att ta sig till något än bort från något. Då är det också roligare att komma tillbaka. Därför är utflykter lustfyllda. Man är på väg till något härligt.”

Tänk – så mycket en utflykt kan bjuda på, genom att den bjuder oss på dessa två öppningar:
* Nya perspektiv genom sin ovanlighet.
* Att man ser sin vanlighet med nya ögon efteråt.

Idag: Sveriges nationaldag.
En dag som jag saknar traditioner för. Men kanske jag ska bjuda på en utflykt? Det vore väl en god idé, denna dag, att ge mig och mina nära och kära, något ovanligt som kan ge nya perspektiv, något som ger kontrast till vardagen?

#Blogg100-utmaningen 2017 – inlägg nummer 98 av 100.
Boken ”Picknick – utflykter & inflykter” av Pia Kammeborn & Dennis Kammeborn.
Svenska inlägg här, engelska på helenaroth.com

Utflykt: Dalby med omnejd

Passar bil i en vecka, så det gäller ju att passa på. Inte minst när det är finaste sommarvädret och alla är lediga från skola och jobb. Sagt och gjort, jag cyklade ivrigt till vår närliggande COOP i morse; handlade på mig allt som krävs för en riktigt smarrig Pisa-picknick, och vände cykeln hem igen för att skära morötter och gurka, skölja tomater och fylla vattenflaskor, plocka fram badkläder och frysklamp. När allt var redo packades bakluckan full, innan vi (ja, jag då) tryckte foten på gaspedalen och drog från Malmö.

Men vart?
Ja. Det fanns en längtan från delar av sällskapet att bada, men då blåsten var typiskt skånskt livlig idag, kändes inåt landet smartare än havet. Österlen? Kullen? Brösarps eller Glumslövs backar? Körsbärsdalen (fast är de inte utblommade vid detta laget så säg?) eller Söderåsen? Det finns så många fina ställen att välja mellan, men idag blev det, till slut, fördel Dalby, dels för att Dalby Stenbrott finns inom nära räckhåll, men också för att Dalby i sig inte kräver timslång biltur i solgassigt varm bil. Mot Dalby med andra ord!

Med storbarnet som DJ, drog vi sjungandes ut på väg 11. Bestämde oss för Dalby Söderskog som första stopp. Väl där var klockan inte ens elva, så lunchhungriga var vi inte riktigt än.Så vi promenerade runt Kroppekärrsrundan. Eller ja. Nästan. Trefjärdedelar genom rundan landade vi i det namngivna kärret, tror jag. Så vi hittade en torrare och mer Vans-skorvänlig detour (storbarnet igen där), tog oss ut på vägen som går längs Söderskog, och väl åter vid bilen satte vi sikte på Dalby Stenbrott.Smarrig Pisa i underskön och väldigt udda miljö innan tre av fyra rötter tog ett dopp. Skönt vettehundan om jag kan säga att det var, men efteråt är det ju alltid skönt i alla fall. Dalby Stenbrott har ju kallt vatten även efter en het sommar, så temperaturen var inte direkt ligga-i-länge-och-njuta inte.På vår något krokiga väg till stenbrottet körde vi förbi lanthandeln i Torna Hällestad där minstingen noga observerade skylt för Ottoglass, så den hade vi bespetsat oss på. Men picknickmätta bestämde vi oss för ännu ett stopp på vägen. Sagt och gjort, vi gav oss ut på de militära övningsfälten med siktet inställt på Silvåkra fågeltorn vid Krankesjön. Många svanar, och gök i både tröster-, sorg- och bästerskrud, grodor vars läte det är svårt att göra annat än dra i mungipan åt, och vidunderlig utsikt så klart!Men sen var vi glassmogna! Torna Hällestads lanthandel nästa. Och eftersom Trollskogens Vandrarhem ligger nästgårds tog vi en sväng ditom också, klappade de inhysta getterna och hälsade på Felicia (som driver vandrarhemmet och även har många andra spännande strängar på sin lyra) som just kom hem från en lång skogstur-med-hund-och-dotter.

Med det var vi nöjda, mycket nöjda till och med, så därefter vände vi bilen mot Malmö.

Inspirerad av Pia Kammeborn och Dennis Kammeborns vackra och inspirerande bok Picknick – Utflykter & Inflykter, är mitt sommartema satt till just det, och vem vet, kanske blir det fler utflykts- eller inflyktsinspirerade blogginlägg vad det lider. 

#blogg100 – Njuta mer av livet.

Vi hoppas att fler människor ska kunna dansa på ängarna, att fler människor ska tillåta sig att leka mer och njuta mer av livet och skapa sina egna riken.”

730 dagar daglig meditation på raken – det ska firas det! Bestämde jag mig för. Så sagt och gjort; jag bjöd barnen på trerättersmiddag. Tog med vördnad fram tre av de tolv tallriksmellanlägg som oldemor virkat som jag nyligen förärats, torkade av bordet, dukade med finporslinet (fast silverbesticken kom inte fram – next time!) och oldemors egenvävda linneservetter under lindens gröna träd, plockade en sommarbukett och satte i vas, och tog fram stolsdynorna.

Anna gav inspiration till förrätten, fast receptet var endast utgångspunkten från vilken jag tog avstamp. Till huvudrätt lagade jag nässel/kirskålspaj med fetaost (recept nedan), en familjefavorit i repris, serverad med en sallad på grovrivna morötter blandade med finskuren apelsin. Efterrätten stod Mr B för då han lärt sig laga ”bärglass” på hemkunskapen – dagens variant tog slut på förra sommarens infrusna björnbär (igår tog vi slut på hallonen).

Gott.
Vackert och trivsamt.
Lite speciellt; små saker som gav förvånansvärt mycket.
Ger mersmak – jag har ett sug efter lite mer fest och glamour i livet – vi ska nog hitta på fler saker att fira, ska ni se!

Nässel/Kirskålspaj med fetaost
Pajdeg – själv kör jag oftast med Latmajas pajdeg av Anna Bergenström:
100 gram smör
2,5 dl vetemjöl
1 krm bakpulver
En nypa salt
–> Smält smöret och låt svalna en stund. Rör ned vetemjöl, bakpulver och salt. Tryck ut i pajformen direkt, och förgrädda i 200 grader i 10 minuter.

Fyllning:
1 paket fetaost
Vitlöksklyftor
Snabbt förvällda och hackade nässlor och/eller kirskål
4-5 ägg (eller fler… var generös!)
2-3 dl mjölk
Timjan, kungsmynta, eller andra örter som ger lite extra smak
Peppar
–> Knäck ägg och ha i mjölk, riven vitlök och örter efter smak, peppar. Lägg nässlorna/kirskålen (ibland har jag även i gräslök, löktrav, vitlöksblast, ramslök, hackad grönkål, hackad squash… man tager vad man haver funkar finfint här!) i botten av pajformen. Skär fetaosten i bitar och lägg över det gröna. Häll över äggstanningen och grädda i 30-40 minuter på 200 grader. Låt vila en liten stund innan servering. Ät och njut.

#Blogg100-utmaningen 2017 – inlägg nummer 85 av 100.
Boken ”Picknick – utflykter & inflykter” av Pia Kammeborn & Dennis Kammeborn.
Svenska inlägg här, engelska på 
helenaroth.com.

#blogg100 – Kvällssolens glöd.

”I den där gullvivslyckan jag känner varje vår finns ett stråk av vemod, en aning om livets skörhet och alltings förgänglighet, av människors godhet såväl som ondska. Jag tänker att jag ville, jag önskar jag kunde ge alla människor gullvivans doft och lenhet, äppelträdens blom och kvällssolens glöd.”

Så vackert.
En bok, som i text, i bild (såväl fotografier som teckningar) och inte minst i dess inneboende tyngd (det är en mycket vackert inbunden bok, Picknick – utflykter & inflykter) ger mig frid. Jag förnimmer gullvivans lenhet, värms av kvällssolens kvardröjande glöd, känner hur jag omfamnas av Pia och Dennis, hur de bjuder in mig att – om så bara för ett ögonblick – uppleva världen genom deras ögon. De öppnar dörren och ger mig – helhjärtat och varsamt – möjligheten till upplevelser och reflektioner.

När jag sitter här i kvällssolens glöd och bläddrar varsamt i boken ler jag, nöjd i vissheten att denna bok kommer vara min följeslagare denna sommar; en sommar då utflykt och inflykt är precis vad jag längtar efter!

#Blogg100-utmaningen 2017 – inlägg nummer 81 av 100.
Boken ”Picknick – utflykter & inflykter” av Pia Kammeborn & Dennis Kammeborn.
Svenska inlägg här, engelska på helenaroth.com.

#blogg100 – Ramen kring tavlan vi lever i.

Pia skriver tankeväckande om traditioner. Jag läser hennes tankar, att traditionerna ”…både förankrar oss i verkligheten och sammanlänkar oss med de som funnits före och de som kommer efter oss.

Jag tror jag är dåligt på traditioner, rent generellt.
Eller? Börjar fundera.
Vilka traditioner är jag uppvuxen med? Vilka har jag fört vidare till mina barn?

Storebror som är född på Lucia skapade utrymme för traditionen att lilla syster – som var jag – lussade med ljus i min krona, medan mamma dukade fram frukost med choklad och vispgrädde. Sen flyttade storebror hemifrån…

Julkrubban, den vita kyrkan. Den satte vi upp, under högtidliga former. Mamma har den kvar, men det är flera år sedan den faktiskt blev uppackad ur sin förvaringskartong. Oftast firar vi julen hos henne. Men som skilsmässobarn sedan tidiga barnsben har jag firat jul på många olika ställen, på många olika sätt, genom åren, och har jag aldrig riktigt landat in i ”så här måste det vara för att vara jul”. På gott och ont?

Kass på att pynta hus och hem är jag, vare sig det är till jul eller påsk, för att inte tala om Halloween, det finns inte på kartan.

Kass, kass, kass.
Inga traditioner att tala om…?
Eller? Funderar vidare.

Under många år firade vi nyår hos vänner på Österlen, men sen flyttade de isär, och då föll den traditionen bort.

Fast midsommarfirandet hos vänner i Tygelsjö lever och frodas, något både barn och vuxna uppskattar.

Födelsedagsfirande med sång på morgonkvisten med bricka med tänt ljus, en blomma av något slag och paketöppning (åtminstone för det yngre gardet). Den traditioner finns där. Minner mig om egna födelsedagar som liten, så den har jag både haft med mig och bibehållit.

Och födelsedagsmiddagen, där födelsedagsbarnet bestämmer vad som ska ätas, och var. Hemma eller på restaurang – det varierar. Om vi firar hemma så kommer födelsedagskristallglaset fram, med den silvriga foten med stor blytyngd i botten. Den där foten som skulle må bra av att stifta bekantskap med lite silverputs. Födelsedagsglaset fick flytta hem hit för ett antal år sedan från mamma, och plockas varsamt fram inför firande av detta slag.

”Genom traditioner kan vi ge saker och ting tyngd på ett vackert sätt. Vi kan visa att vi finns och är viktiga för varandra. Vi kan ta saker på allvar och skapa tillfällen till fest. Jag tror vi behöver traditioner. De är som ramen kring tavlan vi lever i.”

Jag tror bestämt att jag ser en stor utvecklingspotential här. Utrymmet att skapa fler tillfällen till fest är stort – vidöppet! Att säkra en vacker, stadig och lätt utsirad ram av traditioner kring tavlan jag – och min familj – lever i. Ja. Så är det.

#Blogg100-utmaningen 2017 – inlägg nummer 77 av 100.
Boken ”Picknick – utflykter & inflykter” av Pia Kammeborn & Dennis Kammeborn.
Svenska inlägg här, engelska på 
helenaroth.com