Om tacksamhet

Publicerad den 21 februari, 2015 av Helena Roth

Sus bloggar om tacksamhet och det väcker något i mig. Kanske inte minst eftersom jag var en av de där väninnorna i Umeå. Läs och reflektera, och kom sedan tillbaka till mitt blogginlägg, som fortsätter nedan.

Läst än?

Om inte – gör det här: https://rektorndotcom.wordpress.com/2015/02/21/inte-tacksam-direkt/

Ok, nu förutsätter jag att du läst.

Själv landar jag i just det att vi alla lägger in olika saker i begreppet tacksamhet. Själv njuter jag av min ökande medvetenhet kring den tacksamhet jag känner – som kanske också kan kallas att njuta i stunden. Eller en lättnad över att något blev av, eller inte blev av. Många olika begrepp som jag för min del börjat samla under paraplyt tacksamhet.

Jag skrev en variant av ovanstående stycke som en kommentar till Susanne på Facebook, och fick följande kommentar tillbaka:

Åh H, bra tanke med paraply! Jag tänker mer jordankare. Olika sidor av samma mynt som sannolikt är mer av en ikosaeder än tvåsidigt mynt.

Oliver och tacksamhetsburken Tacksam för att ha Sus i mitt liv (Är det nu jag ska erkänna att jag slog upp ikosaeder för att säkra att jag hade rätt bild i sinnet? Ja, det gjorde jag. Och ja, jag tänkte mig nått sånt som det visade sig vara. *pjuh*)

Tacksamhet är inte något jag låtit ta stor del av mitt liv tidigare. Tror jag. Försöker minnas tillbaka och kan absolut se stunder då jag varit enormt tacksam. Men inte dagligdags och inte så medvetet. Kanske mer så som Sus tänker kring ordet, att det är den riktigt stora tacksamheten hon tänker sig, när hon smakar på ordet, känslan, begreppet.

Idag väljer jag nog mer det andra sättet, har sedan nyår till och med en tacksamhetsburk där jag lägger små lappar med de där små tacksamhetsglimtarna, stunderna av njutning, glädje, vidunderlighet och humor. Dagens lapp blev en lapp till just Sus, som jag verkligen uppskattar att ha i mitt liv, för allt som oftast utmanas jag i tanken i hennes sällskap. Andra stunder skrattar jag så jag nästan kissar på mig. Och jag älskar att befinna mig i båda de stämningslägena, och alla däremellan med. Så kan det vara att vara tacksam när man heter Helena och är jag. Och det e jag banne mig bra tacksam för!

Hur tänker du kring tacksamhet? Paraply eller jordankare? Tänker du på det riktigt stora, eller väver du in det lilla i begreppet? Eller befinner du dig på en helt annan sida på den där ikosaedern?

Dela med dig!

Publicerad den 16 januari, 2015 av Helena Roth

Igår huserade jag på en yrkeshögskola hela dagen, och jag hade väldigt roligt. Jag gillar att vara samskapare av nya insikter och tankar. Fick två telefonmeddelanden under dagen, som jag lyssnade till, och det första av dem var så roligt att jag satt och skrattade när jag lyssnade.

Handen på hjärtat, där hade det kunnat ta slut, eller hur? För hur ofta delar vi med oss av vår upplevelse, vår glädje, vår känsla? Jag vet inte hur du svarar på den frågan, men jag vet att jag skulle kunna dela med mig så väldigt mycket mer.

Och igår så agerade jag faktiskt på det. Jag hade inte tid att ringa tillbaka när jag lyssnade av meddelandet (det gjorde jag i förmiddags istället), men jag hade tid att skicka ett litet mess. Så det gjorde jag, och jag fick ganska omgående ett svar.

Skrattet

Nu kanske du tänker ”Men det där var väl ingenting?” och det är just precis det jag försöker säga. Det tog mig säkert inte ens en minut att knappa in mitt meddelande. Det krävdes nästan ingen insats från min sida för att förmedla mitt tack, men jag tror mig veta (och sen är jag ju läskunnig också) att det uppskattades hos dess mottagare.

Så du, jag har en utmaning till dig. När du läser detta, tänk efter om det finns någon som gett dig en skön känsla den senaste tiden, och hur du skulle kunna förmedla din tacksamhet till vederbörande. Och nu – gör’t! Utmaning antagen?

Adventslyft nr 8 – Tacksamhet

Publicerad den 8 december, 2014 av Helena Roth

Häromdagen lyssnade jag till en podcast som handlade om Positive Psychology, som måtte vara ett av de mest spännande forskningsområdena i dagsläget. Att släppa vårt krampaktiga tag om det patogena och istället börja hitta det salutogena, det som ger livskraft och styrka att leva, snarare än det som sänker och hämmar oss. Det är fascinerande.

Att visa TACKSAMHET är ett av de enklaste men också mest verksamma sätt att agera salutogent i ditt eget liv, visste du det? Något så enkelt som att inleda varje dag med att skriva ett mail/brev/tweet till någon som gjort skillnad i ditt liv, ger på 21 dagar oerhört stor positiv effekt i ditt liv, enligt forskning som utförts på Harvard University av bland annat Shawn Achor.

Att sitta här och reflektera på ordet TACKSAMHET väcker en föresats i mig att varje dag skicka en hälsning till någon som gjort skillnad. Jag inledde redan härom morgonen med ett tweet till twännen @thompotti, som jag avslutade med hashtaggen #dugörskillnad. Jag vet nämligen att människor GÖR skillnad. Men ibland glömmer de bort det. Likväl som jag själv glömmer bort det, och därför också är noga med att visa tacksamhet för mig själv.

Vissheten att vanan att visa tacksamhet faktiskt ger positiva effekter och har en stark påverkan på min förmåga att njuta och glädjas åt det som är min vardag, det som är mitt liv, gör det bara än mer fantastiskt. Och viktigt.

Tacksamhet – jag tänker på vikten av att visa min tacksamhet, och har därför föresatt mig att visa den dagligen, i en eller annan form.
Tacksamhet – vem eller vad tänker du på?

Instagrammade ögonblick av lycka

Publicerad den 18 juli, 2014 av Helena Roth

Sitter nere på stranden vid Sibbarp och läser bok. Make och son spelar fotboll med en boll de lånade av sällskapet vid nästa buskage, ett sällskap som just nu ligger och solar, läser och snackar.

(Dottern är hos momo och njuter av uppmärksamhet, excellent service och ett helt gästhus i egen besittning om någon undrar.)

Hört och läst många synpunkter på alla dessa bilder av solsken, fester, grillande på stranden, fikastunder i trädgården, barn med glass i högsta hugg, loppisfynd, bärplockning, och allt vad vi översköljs med på sociala media som Facebook, Twitter, Instagram. Många av dessa synpunkter är negativa, att vi målar upp oäkta fasader av hur bra vi har det, medan smärtan, sorgen, ensamheten inte får plats, inte är välkommen.

Så kanske det är, men samtidigt slås jag av tanken att alla dessa instagrammade ögonblick av lycka kanske också hjälper oss att känna tacksamhet. Tacksamhet över det jag har, just här och nu, över det jag värderar så högt att jag vill föreviga det och dela det.

Kanske det är en anledning till sociala medias framgång, att det också möjliggör en mikrostund av reflektion, av tacksamhet, glädje och njutning. Jag vet att jag själv kan känna hur tacksamheten över liv och leverne, hus och hem, familj och vänner, kan lägga sig mjukt och varmt i mitt inre, som vore det en gåva. För är det inte just det som tacksamhet är, en gåva som öppnar för en stunds lycka?

God morgon!

Publicerad den 4 juni, 2013 av Helena Roth

Ligger i sängen i det svala sovrummet
Utanför kvittrar fåglarna
Hör trafikljuden från bortom stora stolen
Ljuva fågeldrillar minner om sommartider
Vaknar lite tidigare än jag behöver
Kollar Facebook, interagerar
Lyssnar till två unga sångtalanger
Imponeras och gläds åt spridningseffekter
Twittrar lite som @skolvaren
Skriver lapp till sonens idrottslärare
Hjälper honom borsta tänderna
Bloggar från fånen
Funderar genom min dag
Ett möte på morgonen
Resten av dagen öppen framför mig
Bäst jag börjar röra på mig
Känner tacksamhet och förväntan
Livet är vad jag gör av det
Jag gör något bra av mitt liv
Livet är gott

Vad gör du av ditt liv?

HERO – the coach

I will hold a space for you, for exploration, discovery and insight

Etikettarkiv: tacksamhet