Simmande meditation

1 – 1 – 1 – 1…. 1 – 1 – 1.
Om och om igen, hör jag siffran ett i mitt sinne. För varje armtag jag tar, ekar siffran i mitt inre. Tills jag slår i kaklet, vänder och låter siffran två tas ettans plats.

2 – 2 – 2 – 2…. 2 – 2 – 2.
Om och om igen, hör jag siffran två i mitt sinne. För varje armtag jag tar, ekar siffran i mitt inre. Tills jag slår i kaklet, vänder och låter siffran tre tas tvåans plats.

Och så håller det på. I en dryg halvtimme, medan jag crawlar 25 meter, vänder, crawlar 25 meter till, vänder. Om och om igen, och för varje vändning töms sinnet lite mer. För varje vändning blir siffran lite mer tydlig och glimrande inom mig. Att släppa taget; om allt. Armar och ben rör sig, som de lärt sig att röra sig när jag crawlar. Andningen, oftast vart fjärde armtag, alltid åt höger, andas ut under vatten, för att långsamt dra in ett djupt andetag medan ansiktet är i lä under min höjda arm, redo att dyka ned i det lätt klorerade vattnet.

Så skönt det är att under en halvtimme bara hålla fokus på en siffra i taget, som vid vändningen lämnar över till nästa siffra, likt en stafettpinne. När jag tar de första simtagen, ackompanjerad av ettans ensamma ekande ton, får den emellanåt en följeslagare som säger Du har precis bara börjat, du har hur långt kvar som helst. Det kommer ta en evighet. Du har inte ens gjort en fyrtiondel av det du föresatt dig idag. Gisses! Tankar som får komma och gå, medan jag håller mitt fokus på ettan.

Lika oviktiga som tankarna som följer den flödande och fylliga fyrtio i spåren, Nu är du klar, bara ett par armtag till, sen är du klar. 100% avklarat. Nu är du i mål, kilometern du föresatt dig ligger bakom dig. Tänk så snabbt det ändå går, bara du är ihärdig och låter armtag följas av armtag, bensprattel följas av bensprattel, ett andetag i taget. Tankar som får komma och gå, medan jag håller mitt fokus på fyrtio.

40 – 40 – 40 – 40…. 40 – 40 – 40.
Om och om igen, hör jag siffran fyrtio i mitt sinne. För varje armtag jag tar, ekar siffran i mitt inre. Tills jag slår i kaklet, stannar upp, och tar mig bort till bassängkanten. Klättrar uppför stegen och med en härlig känsla i kroppen tar mig bort till bubbelpoolen, den varma. Glider ner och låter kroppen slappna av efter en kilometers crawl.

Goal completed!

I use Runkeeper since many years by now, and the past two (or three?) years I’ve set year long goals for walking, biking and swimming. Last year was the first time I actually managed to reach all my goals, but this year, I teamed up with my daughter on setting shorter goals, for three months in a row. If nothing else to stop me from coming to the last month of the year and having 90% of the swimming goal left to meet.

So on January 1st I set goals to swim 4 km, bike 300 km and walk 250 km by March 31st.  My daughter also set goals for the same type of activities, and the same time period, but personalized goals suiting her.

TGoal runkeeperoday I reached the first goal, as I’ve been crawling one kilometer each day for the past three days, while staying at a hotel with a wonderful 20 m pool in the basement. I’ve been in Germany for work, and as luck has it, the hotel we live in is a fancy one, so…. I’ve made the most of it, and today clocked in at 4,5 km total (as I had already a 1,5 km swim logged since earlier this year).

So now I have to set a new swimming goal for myself. Am thinking of upping the ante a bit, not because I must, or feel I need to, but because I really really enjoy swimming, and having this goal makes me get out of the house and go to a pool to swim. So it does work as a sort of a trigger. But be not mistaken, I am doing this for me, because I enjoy swimming.

What do you enjoy doing, that you sometimes don’t take the time, or effort, to ensure that you actually do?

This blog post, number 5 of 100, is a part of the #blogg100 challenge currently running in Sweden

Crawl

My daughter Alma taught me to crawl a few summers ago. I’ve always lived being in (and mostly under) water, but just never got the hang of the breathing part of crawling. Hence I managed one maybe two breaths before I sort of drowned.

But then Alma taught me and since then I’ve been practicing more and more. I remember in the beginning when I first swam in a 50 meter long indoor pool. That was a stretch, just managing even one length of that was almost more than I could manage. Because while I no longer ‘drowned’ my breathing and crawling technique was far from perfect and I got so tired so quickly.

But I persevered. Did 25 me a h of breast stroke x 2, back stroke, crawl. Repeat x 10. Then slowly the percentage of crawl increased and since at least 2 years I’ve been able to do a full kilometer of crawl. It’s great because I avoid the crick in my neck that breast stroke give me.

20140729-160901-58141705.jpg

Just did one km at Segevångsbadet in Malmö, a nice slow swim to get some relief from the almost tropical heat of southern Sweden. All the while my son and his best friend were having fun jumping in the pool. Summer at its best!

20140729-161004-58204782.jpg