Gamla klyschor har ofta mycket sanning i sig. Så ock med den gamla dängan Borta bra men hemma bäst. Känner själv så, när jag landar i soffan efter fyra intensiva, fantastiska, förundransfyllda, skrattrika, musikaliskt utmanande dagar i Åre och Östersund tillsammans med övriga damer i Södra Sallerups damkör. Och jag verkar inte ensam om känslan, att det är bäst när jag är hemma, av katten Pops beteende att döma.
Han har ingått i AirBnB-gästernas ansvar, jag hyr ju ut både hus och husdjur på en och samma gång vilket är ytterligt smidigt. Nu ligger han bakom mig i soffan, utsträckt på soffryggen, och snarkar högljutt.
Tillfreds. Trött. Tacksam.
Precis som jag.
(Ja, det sista gäller månne enkom mig, men låt gå för denna gången.)




Så jag har dammat. Skurat toa, badrum, tvättstuga, kök. Passade på att lägga ut lite prylar som ska väck på Shpock och FB. Fortsatte med dammsugning, tre våningar, med start uppifrån. Och när jag så var klar i källaren… tittade jag bakom badkaret. Attans… det där är husets främsta sorgebarn, som i princip aldrig städas… men nu så. Det var liksom lika bra att fortsätta på inslagen väg. Så jag drog ut badkaret, beväpnade mig med skurhink, -borste och -trasa och skred till verket.






