Får en fråga vid frukostbordet:
– Mamma, hade du gångertabellen när du var liten?
– Ja, det hade jag.
– Hade pappa det också?
– Ja, det hade han. Till och med oldemor [född 1918] hade gångertabellen tror jag.
– Oj, var de uppfunna då?
Ja, jag tror bestämt det.
Men nu undrar vi, när ‘uppfanns’ gångertabellerna? Vet du?
I kvällningen spelas det sockminton (badminton med hemmagjord boll av en socka och ett hårband) över klädstrecket på Gula Hönan.
Det blir, än en gång, uppenbart att en i familjen är dålig förlorare. Allra mest tydligt är det i singel-sporter, i lagsportsammanhang märks det inte lika väl.
Funderar över vilken jobbig känsla det där är och undrar hur jag som förälder kan hjälpa/stötta.
Kommer inte eg på något. Mer än det vi gör. Spelar fair, inga läggmatcher här inte. Snackar om att inte vara så hård mot sig själv. Kramar om och låter känslan ebba ut av sig själv. Försöker föregå med gott exempel vid både vinster och förluster och skrattar bort båda med en klackspark, för det är så roligt att bara umgås. Och kanske än mer, försöker att bara leka och spela utan att tävla.
Kanske är det också så att det finns fler dåliga förlorare i familjen, som bara lärt sig dölja det bättre?
Men, det gör varken till eller från, tycker jag. Hur hanterar man dåliga förlorare? Har du något tips?
Om du är i behov av att se lite kärlek, omsorg, omtanke och ömhet, så kolla in detta blogginlägg med 21 bilder/händelser som visar just det:
http://cavnews.wordpress.com/2013/07/16/21-pictures-that-will-restore-your-faith-in-humanity/
Jag njuter av bevis på omtanke, omsorg, ömhet och kärlek, i det lilla och det stora. Så här skapar vi en bättre värld!
Ut och sprid god kharma idag – ge någon en kram, skänk en främling ett leende och förvåna dig själv! Har du svårt att komma på saker så kolla in Micke Gunnarssons Fredsuppdrag, där finns det gott om idéer!
Antar du utmaningen?
Continuing my ponderings from listening to Seth Godin being interviewed by Krista Tippitt on On Being, I am reminded of the world that I believe we can create, a world that works better than today.
Seth talks about building your tribe, and he talks about tribes in a new form, where the internet helps to create tribes not limited by geography.
The challenge of our future is… are we going to connect and amplify positive tribes, that want to make things better for all of us, or are we going to degrade to warring tribes, who are willing to bring other groups down, just so they can get ahead.
I believe in a world of positive tribes, a world where we help each other out, rather than compete against each other. Water, for instance, will likely be a scarce resource in the future. Should we fight fr it or collaborate? I’m not saying it will be easy to get to a world of positive tribes, but it can be done. Do you agree?
Besökte Uppåkra Arkeologiska Centrum häromdagen för första gången. Mellan 100 f Kr och 1000 e Kr var Uppåkra ett maktcentrum att räkna med. Jämför med Birka i Mälaren, som var ett maktcentrum under cirka tvåhundrade år.
Gratis guidad tur bjöd på augmented reality vilket i denna formen är unikt.
Är du i närheten så ta dig dit, men se till att tajma de guidade visningarna, utan guidens levandegörande ser det annars mest ut som åkermark. Men under jordytan döljer sig oerhört många fynd!
Vad lämnar du för spår efter dig tror du?
En kärleksvecka. Hur låter det? Har själv gjort en överenskommelse med en älskad – och det känns fantastiskt.
Testa det vet jag, ta en vecka med bara kärlek, omsorg, omtanke och ömhet! Med din partner, dina barn, bästa vännen eller hela världen för den delen.
Testa och se vad det ger dig, och din omgivning. Mer kärlek helt enkelt – hakar du på?
Har stoppat sommar på burk idag – kryddig krusbärsmarmelad och kanelpudrad rabarbermarmelad blev det.
Fast det bästa av allt var påsarna med svarta, vita, röda vinbär och hallon som hamnade i frysen. Och buskarna är långt från renplockade!
Ser fram emot att öppna en burk sommar till höst och vinter – och tänk på alla bärfyllda smoothies jag kommer skapa!
Naturen ger många gåvor – vad gör du av dem?
Så har vi sagt hej då till Gotland. Familjen anslöt söndagen då Almedalen tog slut och vi har haft en skön veckas inledande semester.
Att gå från trehundranittio knyck ner till noll (nästan) gick förvånansvärt bra – och jag är inne i sommarlunk. Försöker att hålla långa mellanrum – och tänker inte så aktivt. Dvs, söker inte upp tankarna. De som kommer är välkomna men jag släpper dem fria.
Nu ska vi njuta av sommaren på hemmaplan, dvs Skåne. Vad tycker du vi ska hitta på?
Jag har nu haft min Nikon D5100 i ett drygt år och jag är oerhört nöjd med den. Jag tycker det är ofantligt kul att fotografera och jag lär mig hela tiden.
Har bara ett objektiv än så länge, och allt som oftast tycker jag det räcker finfint. Fast jag är allt lite nällad på ett makroobjektiv, eftersom jag gillar närbilder.
Jag fotar nästa bara i manuellt läge. Har ännu inte börjar använda RAW-format, men det kommer nog. Men först vill jag lära mig använda kameran bättre inomhus och i dåligt belysta situationer.
De foton som jag använder på bloggen med by HERO_Respondi på är tagna med min systemkamera. Övriga är oftast tagna med min fån. Gillar appen Instagram och det är oftast den jag använder för att behandla foton i fånen.
Gillar du att fotografera?
Under en strandpromenad en vacker sommarkväll frågar ett av barnen
Mamma, stämmer det att ens bästa förebilder är ens föräldrar?
Intressant fråga som föranledde en ännu mer intressant dialog. Det var hens egna tankar, och inget hen hört.
Så här i efterhand så funderar jag över hur oerhört viktiga förebilder vi alla är. Till egna barn, men också till andras. Till medmänniskor över lag. Vi kuggar ju i varandra, som jag skrivit om tidigare.
Tänker också över vilken typ av förebild jag vill vara. Vad, av allt jag är och gör, skulle jag önska att barnen ser och tar avtryck av? Hur går dina tankar?
HERO - the coach 