Världen skapas mellan människor

Publicerad den 12 mars, 2014 av Helena Roth

Lyssnade till Bob Hansson i P1s Tankar för dagen. Han pratade om Gösta. Hjärn-Beppe har berättat om Mats. Det är fascinerande vilken betydelse en annan människa kan ha i ditt liv. På gott och ont. Påminns om min enorma insikt (som jag ännu inte skrivit om till fullo – det kommer) då Beppe framträdde på #afkHuddinge i februari. Han läste då berättelsen om sin skolgång och om mötet med Mats. Ett sånt där signifikant livsavgörande tillfälle, då Beppe dräpte sin inre Katla. Blogginlägget är läst av över 12 000 personer. Ett tydligt tecken på vilken kraft det finns i just berättelser.

Bob snackar om att världen inte skapas av människor utan mellan människor. Så har jag aldrig uttryckt mig, men det slog an något i mig när jag hörde det. Jag skrev ned det i blogg-inspirations-högen.

Är tvungen att skriva ned det ytterligare en gång. Säger det högt för mig själv. Världen skapas mellan människor.

Just det är ju Det! Det är där kopplingen mellan individ och grupp, kollektiv, samhälle görs. Världen skapas mellan människor, och tänk vilken värld vi kan skapa om varje människa är sin bästa version av sig själv, för att låna Bobs uttryck. Själv har jag tidigare skrivit om att varje människa måste utmanas, uppmanas och uppmuntras till att blomma ut i sin fulla potential.

Medan jag flyger mot det stora landet i Väster så drömmer jag mig bort, drömmer om ett hållbart lärande samhälle. Kanske lite motsägelsefullt för den delen, flygning och hållbarhet är inte bästa kompisar direkt. Jag får kompensera med att verkligen göra och vara mitt bästa jag under resan helt enkelt.

Tror du på att världen skapas mellan människor?

Praktiskt lärande på hemmaplan

Publicerad den 11 mars, 2014 av Helena Roth

Sonen fick en läxa med hem, som innebar lite detektivarbete i köksregionerna. En av frågorna löd Hur många liter vatten får plats i vasken?. Vår köksvask är gigantisk, och redan miljömedvetne sonen valde därför att kolla hur många liter vasken på toaletten rymde istället.

Om ni undrar varför han jobbar med en blå plastpåse i vasken, är det enkla svaret att proppen som stänger vasken har fått fötter för tillfället. Svaret förresten var nio liter. Skulle tro att vår köksvask rymmer åtminstone fem gånger så mycket så jag är glad att han hittade detta alternativet.

Sonen tyckte detta var himla spännande, och det fanns mycket lärande i utforskandet. En läxa som han till stor del kunde göra helt själv, som var klurig, och där det mer handlade om utforskandet än att nå Ett Rätt Svar. Och jag kan bara tänka mig vilka spännande samtal det kan bli i skolan när de olika svaren ska jämföras och diskuteras. Sånt här gillas även av mig som tycker att alltför många läxor fallerar på dessa punkterna.

Hur många liter vatten rymmer din köksvask?

Ögon som ser

Publicerad den 10 mars, 2014 av Helena Roth

Samtalade med min make om det här med förändring, och hur man på ett bra sätt tar tillvara och upptäcker de utrymmen till förbättring som finns i en verksamhet.

Han inledde vårt samtal med att säga:

Ta vilken verksamhet som helst och bjud in människor utifrån, så kommer de att finna den potential till förändring som finns. De som jobbar där har, om inget annat, en nedsatt förmåga att se, men de som är nya har öppna ögon, de har ögon som har en förmåga att se.

En av grundförutsättningarna för detta är ju dock att jag, som ny/utomstående, inser vilken styrka jag besitter, just därför. Under min senaste vända på Yrkeshögskolan Syd i Hässleholm, där eleverna bland annat får öva på SWOT-analyser, utifrån vilka möjligheter de har att få jobb efter utbildningen, var det en deltagare som sa ”Men jag har ju ingen erfarenhet, vilket för mig blir en svaghet.”.

Jag frågade henom om hen kunde se någon styrka i det, men det kunde hen inte. Och det gjorde mig lite ledsen. Så jag sa just detta – dvs, att styrkan som ny just är fräscha ögon som kan se. Och minsann om inte det gjorde åtminstone en av deltagarna lite tryggare i känslan att faktiskt ha något unikt att bidra med, inte till trots, utan tack vare, bristande arbetslivserfarenhet inom sagda yrke!

Vad har dina ögon förmågan att se?

Väntar ivrigt!

Publicerad den 9 mars, 2014 av Helena Roth

I skrivande stund sitter jag på planet till USA. Igen. Det är bara knappt två månader sedan jag senast satt på ett plan just till USA. Fast den gången till Santa Monica i Kalifornien. Nu har piloten New York i sikte. Har besökt staden en gång innan, 1986, då min far – nyligen benämnd alla USA-nördars konung – bodde ett år i Washington DC. Då gjorde vi en rundresa och besökte även San Fransisco och Los Angeles, förutom Washington DC och New York.

Jag ser fram emot den andra av fyra långhelgskurser inom ramen för SuperCoach Academy 2014, som går av stapeln 13-16 mars. Alla helger har fått ett namn, ett begrepp, men jag minns faktiskt inte vad denna helgen ska handla om. Den första kallades för Foundation Weekend och handlade just om att fördjupa min förståelse, bygga en solid grund att stå på i hur jag förstår omvärlden och det faktum att jag skapar min värld, inifrån och ut.

Det där med att jag inte minns förresten. För mig är det just ett sånt där bevis för hur förunderligt livet kan vara. Ni som känner mig, som kanske jobbat med mig inom ramen för ett eller annat projekt – tycker ni det låter underligt att jag är på väg till en kurs vars tema jag inte minns? Jag kan själv bli lite fascinerad över det, men jag är ganska glad över att jag är där jag är. För kursen går av stapeln ändå. Jag behöver inte veta vilket tema Michael Neill satt på helgens övningar, för att få ut något av det. Kanske är det till och med så att jag kan få ut ännu mer av det just för att jag inte ställt in mig på något specifikt.

Med öppet sinne väntar jag ivrigt på insikter och lärande, möten med fantastiska människor, tankespjärn, klivstenar och både tårar och skratt. Låter ganska bra va?

Set your ideas free

Publicerad den 8 mars, 2014 av Helena Roth

Svara

At Tender Greens, Santa Monica, they had these pictures on the wall, with the most profound messages. I’m gonna share them with you because I think they are worthy of being shared, each and every one. They are of the same quality as the Tender Greens food is, if you ever have a chance to try it, do!

Set your ideas free The Three Principles are Mind, Consciousness and Thought. I relate this message of setting my ideas free with the third principle, that of Thought – because when I allow myself to not get stuck in thinking, there will be new thoughts, new thinking. And with them, ideas come.

When did you last set an idea free?

Alltid för er

Publicerad den 7 mars, 2014 av Helena Roth

Svara

När maken var i USA på jobb skickade han en fråga om jag kunde hämta en bok han beställt på biblioteket.

Hämtade hem boken ock snart nog kom maken hem och sträckläste den. Maken fick nys på den via ett inslag i P4. Så jag blev lite nyfiken och läste den själv också.

Och vilken berättelse det är. Om kärlek, om föräldraskap, om svek och att härda ut. Om oddsen på fel sida och om livsglädje.

Det är en lättläst bok som berör, och mer än en gång tänker jag tanken ‘Men detta kan ju inte vara möjligt!‘. Men det verkar inte bättre än att det är så. Och ibland överträffar verkligheten verkligen dikten.

Så får du chansen att läsa Alltid för er av Gunilla Lindh och Cecilia Berglund så ta den.

Att ta nästa steg

Publicerad den 6 mars, 2014 av Helena Roth

Lotta Karlsson, aka Fröken Flipp, visade på dådkraft redan dagen efter Skolvisions Malmö-konvent. Dagen efter la hon upp följande foto/text på Facebook:

Kunskapande Idag inledde vi dagens lektion med Happy Dance, fortsatte med fingerrörelser för att aktivera hjärnan och resten av lektionens SO-planering har ni här. Eleverna arbetade i basgrupper med Islam. En elevs reaktion när hon kom in i salen och möttes av ”On top of the world” på högsta volym: ”Lotta, asså, du är one of a kind!”. ”NI ME”, blev min självklara respons. #skolvision framtiden startar NU! och nu nu nu nu!

Är det inte underbart? Svårare än behöver det inte vara att gå från tanke till handling! Lotta går definitivt i framkant och du kanske kan haka på du med, med ditt eget nästa steg.

Så utan att tänka allt för mycket på det: Vilket är ditt nästa steg?

Skolvision i Malmö – en fotokavalkad

Publicerad den 5 mars, 2014 av Helena Roth

Måste dela med mig av lite av alla underbara foton jag tog i Malmö på Skolvisions andra konvent. Den tredje konventdagen går av stapeln i Göteborg den 11 september och jag hoppas innerligt att du tar dig dit – inte minst för att jag tyvärr missar det pga resa.

Här med Lotta Karlsson, alias @frokenflipp – kolla in hennes reflektioner efter konventet.

Lokalen börjar fyllas med deltagare.

På väggarna diverse tänkvärdheter – här möjlighet att dela med sig av tips eller egna behov. Under dagen fylldes det på med tankar, tips, idéer och behov.

Allra finaste stjärnögat Lou Rossling, snacka om att vara one of a kind!

Annette, mamma till Skolvision, som utmanar sig själv på scen, med den äran.

Torgny Steen, må-bra-mannen, berättar om hur hjärna och kropp fungerar, och lyfter fram det underbara i att man inte ens behöver tro på att det funkar. För det är så, det är helt enkelt så naturen har skapat oss. Christer Hellberg och jag lät deltagarna tankespjärna lite grann kring frågan Varför skola? innan Torgny satte igång hjärngympan.

Givetvis twittrades det friskt, och Benita lyckades fånga vad Pamela von Sabljar berättade om de sex heliga nycklarna, the six holy ones, som Pamela så väl lyckas använda. Hon lever som hon lär, helt klart!

John Steinberg utmanar och uppmanar till allehanda reflektion bland
att verkligen förstå vad pedagogens uppdrag är.

Härliga kulsprutan Micke Gunnarsson som står redo att äntra scenen.

Ja du, själv har jag först senaste året verkligen förstått hur detta funkar för mig, i mig, med mig. Och oj oj oj, vilken skillnad det gjort i mitt liv. Hur reflekterar du?

Anna Numell delade ut små tankekorn innan lunchen. Själv valde jag detta guldkorn, som i all sin enkelhet verkligen är ett kraftfullt budskap.

Skolvision går som sagt av stapeln igen i Göteborg den 11 september – jag uppmuntrar dig att köpa en biljett! Läste på Facebook om ett lärarlag som redan nu funderar över att lägga en studiedag den dagen, för att säkra att så många som möjligt kan gå. Kanske en idé att ta efter.

Det är min Post-It-lapp som sitter uppklistrad där på väggen. Mitt nästa steg är att fortsätta möta människor. Att samtala. Att verkligen lyssna och ta in. Jag älskar det och gör mycket av det, men vill göra det ännu mer. För det är skillnaden som gör skillnad!

Vad är ditt nästa steg?

#kommentera100

Publicerad den 4 mars, 2014 av Helena Roth

Trillade idag på twitter över ett lysande komplement till #blogg100-utmaningen, nämligen #kommentera100. Tack Jens Filipsson!

#kommentera100 handlar, som namnet antyder, om att kommentera minst ett blogginlägg dagligen, i hundra dagar, och jag tänker faktiskt försöka tänka på det där jag med. Jag kommenterar åtminstone en blogg/vecka, kanske, men eftersom jag vet hur glad jag själv blir av att få kommentarer på mina blogginlägg, så ska jag försöka visa min uppskattning mer. Framför allt då jag tror att min kommentar har något att tillföra, så det inte bara blir ”Superbra, fortsätt så!”, vilket för all del är himla trevligt det med, men kan jag ge lite tankespjärn så kanske det gagnar ännu mer.

Inledde #kommentera100 meden kommentar på Rasmus inlägg om Vår medfödda lycka. Det gäller ju att leva som jag lär

Hur ofta kommenterar du blogginlägg?

Vilken dag!

Publicerad den 3 mars, 2014 av Helena Roth

Jag är helt slut, i både knopp och kropp. Men faktiskt mest i det sistnämnda. I morse gjorde jag 20 vardera air squats, sit ups, push ups och clockworks för att sen drämma till med 50 burpees. Gjorde dem 25 + 15 + 10 med någon minuts vila mellan. Har aldrig gjort så många burpees någonsin. Mäkta stolt!

Efter en frukost-smoothie cyklade jag drygt 8 km till Kockums Fritid, där Skolvisions andra konventdag gick av stapeln idag.

Efter en härlig dag med Skolvision som för min del började och slutade med en stark känsla av hopp, så hoppade jag på cykeln hem igen. Happy dansade/sjöng hela vägen hem – alla 8 km – till mina medtrafikanters stora glädje eller förtrytelse, vad vet jag. Det bjuder jag på!

Väl hemma vankades kvällsmat lagad av dotra min, och sen toppade jag dagen med 1,5 timmes körövning. Tralalalala!

Life doesn’t get much better than this! Men gissa om jag lär ha träningsvärk imorgon?

HERO – the coach

I will hold a space for you, for exploration, discovery and insight