The angel

For many many years I’ve had a friend, Jenny, who have acted like my saviour many a times. In Swedish we say räddande ängel, literally meaning the angel who saves me. I guess you can translate it to guardian angel as well, only, in Swedish I would say skyddsängel, which is slightly different from räddande ängel. But, I think you get my drift anyway.

Here’s an example: When my daughter was born, my life was in upheaval, as my husband had called me up to break up with me, just five weeks prior to giving birth. Now, that was actually one of the best things that has ever happened to me, ending that relationship, but I can promise you this: being single, undergoing divorce and, to top it off, unemployed, sure wasn’t how I had pictured myself as a first-time mom!

The first days back home from the maternity ward, when my daughter was four days old, I didn’t cherish the thought of being alone. Not because I couldn’t handle my newborn, but rather because I wanted to share her splendor with someone. My mother was working and was going to come down on the Friday, staying over the weekend, but still there was that Thursday night, our first night home. So I called Jenny. And almost without me having to voice my request, she offered to come stay with me that night, and even cooked dinner for us.

20140407-063251.jpgIt was so nice just having her there, and even though this is just one example of Jenny coming to my help, I promise I have a ton of these stores. Luckily I am not in as much need of being saved nowadays, but still, I know she’s there for me. And I sure hope she knows the same is true of me.

Do you have an angel?

Tallinn, Estonia – a new acquaintance

The cosiest airport in the world, there was a sign stating, when I was boarding at the Lennart Meri airport of Tallinn, Estonia yesterday. It’s the first time years that I actually visit a new country, and I liked it. I was there for business, hope to go back for that purpose as well, but will likely see what can be done to bring my loved ones there as well.

20140404-120150.jpg

I stayed in the old town, which is lovely, reminding me quite a lot of Visby on Gotland. Small enough that it’s easy to walk all around it in a few hours, but still full of small places to explore, so I am sure you can spend a few days here.

20140404-120211.jpg

20140404-120254.jpg20140404-120305.jpgMy friend Camilla told me the night before I flew out about this restaurant with ”a red sack hanging from the front of the building” so when I stumbled upon the PEPPERSACK I knew where I had to grab dinner!

 20140404-120315.jpg

20140404-120329.jpgSo I say, thanks for a lovely welcome Tallinn, I’ll be back for sure! I felt like I got a little taste bite, and I want more. If you’ve been there, perhaps you have a gem or two to share with me, for my next visit?

Trycker på paus!

Trött och seg. Långt från gårdagens sprudlande dancewalk-sprittande. Men vet du, det är ok detta med. Låter det flyta på. Tänker det finns en anledning till att vi har en kropp som skickar signaler, så varför inte lyssna till signalerna?

20140401-112517.jpg

Bläddrar i bildströmmen och fastnar för denna. Njuter av bilden, den togs igår under Dancewalk:en, och jag gläds åt att naturen är en sådan förunderlig skapelse! Pausa, viskar kroppen försynt, och jag lyssnar inåt. Volymen är inte högre uppskruvad runt omkring mig, utan att jag hör och kan ta fasta vid den försynta viskningen. Passar på när jag har möjlighet. Imorgon vore det värre, för då ska jag till Tallinn på jobb i dagarna två. Känner mig själv så pass väl att jag vet att jag troligen inte ens hört viskningen om den kommit imorgon.

Vad viskar din kropp till dig, just nu?

Dancewalk!

Ibland upplever jag att det är lite för mycket negativa strömningar, hat, misstro, misstänksamhet, ilska, våld – överallt. Det har varit lite för mycket av den varan under den gångna helgen, inte minst med tanke på tragedin inom fotbollen i helgen.

För att kontra detta gav jag mig ut på en dancewalk på Bulltoftafältet under förmiddagen. Solen skiner, vårvindarna är ljumma och det spritter i benen mina. Med Pitbulls Timber featuring Ke$ha, Jubel av Klingande och ett par andra riktigt medryckande låtar i ögonen snörade jag på gympaskorna och dansade iväg.20140331-132017.jpg

Det är fantastiskt roligt att möta folk när jag dancewalk:ar, inte minst tantgängen som är ute och stavgår på Bulltofta. De tittar på mig och ler, ser på varandra och fnittrar. Nästan så jag kan höra deras tankar…

– Men titta, så roligt hon ser ut att ha!

– Undrar om jag skulle våga dansa iväg så där.

– Vad skulle folk säga om vi släppte stavarna och dansade iväg istället?

Samtidigt som jag skriver detta snurrar dock tankar av tvivel genom skallen min.

– Guuud, folk kommer tycka jag är fullständigt ytlig som går ut och dansar som reaktion på helgens våldsyttringar.

– Patetiskt, fullkomligt patetiskt, och att blogga om det också. Patetisk är vad du är, det kommer garanterat någon tänka.

– Äsch, vad fasiken bryr jag mig, jag ville ut och dansawalk:a och det står jag för! Varför skulle tankar om vad någon kanske, eller kanske inte, tänker hindra mig?

Ja, varför?

Isn’t life grand?

20140327-195245.jpgAt least that’s a feeling I spend a lot of time with lately. It’s a very fleeting sensation though, it comes and goes. One second I can be in the middle of that senstion, and the other it’s lost. I do greatly enjoy it when it visits though, and I had such an experience yesterday, while out walking.

Part of the joy of life for me, is the very fact that my experience of it fluctuate so much. With every new thought there is the chance to experience new turns on the roller coaster of life – going up or down – since my feeling is a direct result of my thinking. Not too long ago, I lacked this understanding of the nature of life.And those days I chased the highs, and despised myself for falling into the lows. I rarely experience that anymore. Of that I am grateful, I must say.

However, last night, I enjoyed the grandness of life to its fullest:

Isn’t life grand?

Inas WODAR

Min vän och SuperCoach Academy-kollega Ina är en fit kvinna, som brinner för fysiskt OCH psykiskt välbefinnande. Och hon lever som hon lär! I slutet av februari så dök det upp en FB-invit till 30 dagars WODAR med Ina, vilket närmast lät som kinesiska för mig. Vaddå WODAR?

Jo, det visade sig vara en svengelskifierad variant av WOD som står för Work Out of the Day. För en liten slant kunde jag anmäla mig till 30 dagar av hjälp, stöd och pepp och inte minst 30 olika WODAR á la Ina. Jag slog till. Och det ångrar jag inte en sekund ska du veta!
20140310-212333.jpg

Min kropp tackar mig med träningsvärk och det är väl ändå för skönt! Det är ju ett tecken på muskler som spänns, senor som tänjs och ben som stärks. Dessutom har hon lagt in lite fysiska vilodagar som dock innehåller andra typer av härliga inslag och/eller utmaningar.

Nu har de trettio dagarna gått och jag har därmed ett varierande program av WODAR att återanvända – härligt!

Får du chansen att hoppa på något liknande – jag hoppas och tror att Ina kommer göra om det – så gör det! Eller skaffar du dig din träningsvärk på annat sätt?

Praktiskt lärande på hemmaplan

Sonen fick en läxa med hem, som innebar lite detektivarbete i köksregionerna. En av frågorna löd Hur många liter vatten får plats i vasken?. Vår köksvask är gigantisk, och redan miljömedvetne sonen valde därför att kolla hur många liter vasken på toaletten rymde istället.

20140304-113825.jpg

20140304-113840.jpgOm ni undrar varför han jobbar med en blå plastpåse i vasken, är det enkla svaret att proppen som stänger vasken har fått fötter för tillfället. Svaret förresten var nio liter. Skulle tro att vår köksvask rymmer åtminstone fem gånger så mycket så jag är glad att han hittade detta alternativet.

Sonen tyckte detta var himla spännande, och det fanns mycket lärande i utforskandet. En läxa som han till stor del kunde göra helt själv, som var klurig, och där det mer handlade om utforskandet än att nå Ett Rätt Svar. Och jag kan bara tänka mig vilka spännande samtal det kan bli i skolan när de olika svaren ska jämföras och diskuteras. Sånt här gillas även av mig som tycker att alltför många läxor fallerar på dessa punkterna.

Hur många liter vatten rymmer din köksvask?

Vilken dag!

Jag är helt slut, i både knopp och kropp. Men faktiskt mest i det sistnämnda. I morse gjorde jag 20 vardera air squats, sit ups, push ups och clockworks för att sen drämma till med 50 burpees. Gjorde dem 25 + 15 + 10 med någon minuts vila mellan. Har aldrig gjort så många burpees någonsin. Mäkta stolt!

Efter en frukost-smoothie cyklade jag drygt 8 km till Kockums Fritid, där Skolvisions andra konventdag gick av stapeln idag.

20140303-201537.jpg

Efter en härlig dag med Skolvision som för min del började och slutade med en stark känsla av hopp, så hoppade jag på cykeln hem igen. Happy dansade/sjöng hela vägen hem – alla 8 km – till mina medtrafikanters stora glädje eller förtrytelse, vad vet jag. Det bjuder jag på!

20140303-201936.jpg

Väl hemma vankades kvällsmat lagad av dotra min, och sen toppade jag dagen med 1,5 timmes körövning. Tralalalala!

Life doesn’t get much better than this! Men gissa om jag lär ha träningsvärk imorgon?

Vet ni vad detta är?

Frågade sonen sina föräldrar, och visade fram ett papper där han precis plitat ned tre krumelurer, som såg ut som e n i. Nä, svarade vi, efter att först ha sagt e n i och fått till svar att det inte stämde.

Det hela började förresten med att jag frågade ”Vad har ni lärt er idag?”, under middagen. Tonårsdottern svarade ”Inget” men lillebror ropade glatt ”Jag har lärt mig nått idag!” och studsade iväg efter penna och papper för att visa oss.

De där krumelurerna var siffrorna 100 – 10 – 1 med egyptiska tecken. Sonen fortsatte med babylonska siffror, kinesiska, romerska osv. Vi fastnade på de romerska, för varken sonen eller hans föräldrar kom ihåg vilken av D C L som betydde vad (500 – 100 – 50, har jag lärt mig nu). Så maken googlade och landade på en sida på Wikipedia med en jämförelsetabell. Nytt papper fram och sonen kastade sig över det för att skriva av tabellen:20140224-191547.jpg

När han kom till det kinesiska tecknen så sa han ”Oj, den såg inte lätt ut!” och det höll vi med om (se längst upp till höger i tabellen, under kinesiska). Efter en stunds tystnad kom det ett glatt utrop ”Jag klarade det, kolla själv!”.

Detta ivriga studium av kinesiska tecken för siffror fortsatte och ett tu tre utbrast han ”Det var den kinesiska femman, mamma!”, och det var det. Det var den siffran han kom ihåg från lärarens genomgång under dagen, som han ritat som exempel på första lappen.

Frågade när tabellen var klar (han har själv lagt in de egyptiska talen 1 och 10 som han mindes från dagens lektion, eftersom de egyptiska ej fanns med på Wikipedia-sidan) om jag fick fota hans tabell och blogga om den. Han samtyckte. Och det är jag glad för.

För det här gör mig glad och det vill jag gärna sprida. Han är en gosse som gillar matte, men som tyckt det varit trist senaste året, ja, utom Kluringarna då. Så att se honom komma hem och vara så ivrig att dela med sig av sina nyvunna kunskaper och insikter, det värmer en mors hjärta. Tack Elenore, för att du än en gång öppnade den spännande dörren in i matematikens värld för honom!

Och tänk, jag och maken lärde oss också något nytt idag, tack vare att jag ställde frågan:
Vad lärde du dig idag?