Väntar ivrigt!

I skrivande stund sitter jag på planet till USA. Igen. Det är bara knappt två månader sedan jag senast satt på ett plan just till USA. Fast den gången till Santa Monica i Kalifornien. Nu har piloten New York i sikte. Har besökt staden en gång innan, 1986, då min far – nyligen benämnd alla USA-nördars konung – bodde ett år i Washington DC. Då gjorde vi en rundresa och besökte även San Fransisco och Los Angeles, förutom Washington DC och New York.

20140308-114219.jpg

Jag ser fram emot den andra av fyra långhelgskurser inom ramen för SuperCoach Academy 2014, som går av stapeln 13-16 mars. Alla helger har fått ett namn, ett begrepp, men jag minns faktiskt inte vad denna helgen ska handla om. Den första kallades för Foundation Weekend och handlade just om att fördjupa min förståelse, bygga en solid grund att stå på i hur jag förstår omvärlden och det faktum att jag skapar min värld, inifrån och ut.

Det där med att jag inte minns förresten. För mig är det just ett sånt där bevis för hur förunderligt livet kan vara. Ni som känner mig, som kanske jobbat med mig inom ramen för ett eller annat projekt – tycker ni det låter underligt att jag är på väg till en kurs vars tema jag inte minns? Jag kan själv bli lite fascinerad över det, men jag är ganska glad över att jag är där jag är. För kursen går av stapeln ändå. Jag behöver inte veta vilket tema Michael Neill satt på helgens övningar, för att få ut något av det. Kanske är det till och med så att jag kan få ut ännu mer av det just för att jag inte ställt in mig på något specifikt.

Med öppet sinne väntar jag ivrigt på insikter och lärande, möten med fantastiska människor, tankespjärn, klivstenar och både tårar och skratt. Låter ganska bra va?

The problem isn’t the problem!

Day three of Foundation Weekend at Supercoach Academy 2014, Michael Neill invited Cathy Casey and Mark Howard in to be our teachers. 20140121-153531.jpgHowever, he set up a public event the night before and one of the most interesting things I brought with me from that 2-hour session, was this:

20140121-151740.jpgMight be hard to decipher, but what this drawing shows, is that the problem isn’t the problem, your thinking about the problem is the problem. Do you get it?

Let’s take an example. How about, not being able to fall asleep. You lie awake at night, trying to get to sleep, tossing in turning in your bed. right. I’m sure you’ve experienced that.

Well, what happens is that you start to worry and fret about not falling asleep. And that keeps you awake, going nuts, worrying about not getting enough sleep to get thru tomorrow etc etc.

You think (worrying) about the problem (not sleeping). If you’d not worried about the not sleeping part, you’d probably either have fallen asleep, or you could have done something else during that time. Maybe read a book, or even write one, plan the weekend outing or whatever. That way you would go about your business, using this extra time awake for something or other. But worrying about not falling asleep – where will that get you?

So, do you see how the problem isn’t the problem, your thinking about the problem, the initial issue, is?

Day 4 Foundation Weekend, SCA2014

Well. What a trip this has been, in more ways than one. Am sitting at LAX airport right now, waiting for my flight to take off for home. Had some serious insights today, which for sure will make for some blog posts in the future. Thank you Kenny for being my partner in crime for that last coach session. 🙂

Me and LisaHotel CarmelHad lunch with Lisa, my wonderful room mate at Hotel Carmel, and fellow SCA2014 attendee, before going to the hotel, finishing the packing, and took of on the Big Blue Bus of Santa Monica. Real nice that, can’t beat a one dollar ticket to get to the air port, can you?Big blue busLAX sunsetLAX

Have a long journey ahead of me, and luckily, it’s evening now, so I hope I will be able to sleep on the flight. Right now though, I just want to be at hoooooooome with my family! You know that feeling?

Day 3 Foundation Weekend, SCA2014

Started the morning doing a sample CoachWalk with my roommate, a really nice experience along the Santa Monica Beach, walking into the rising sun. Not to mention the fact that Ethan Hawke came running past us. So there’s my celebrity spotting checked off the to-to-list for my LA-visit.

At Supercoach Academy, Cathy Casey and Mark Howard have been our catalysts for the day, providing ample space for a lot of deep conversations. Lots of laughter, recognition, insights. But right now, I just feel confused. The lovely prospect of that is that my thinking will clear, like a snow globe, and then there will be clarity of mind.

Muddled mindAt least, that’s what I am counting on right now. So that’s it for me. But please tell me, what you do when you feel like you have a muddled mind?

Day 2 Foundation Weekend, SCA2014

Another day done, 2 days to go of Foundation Weekend. Time flies when you are having fun! And I must say, so far it’s really been a treat. And luckily, even though we are ending early today, there’s more to come, since there’s this thing tonight between seven and nine, that I am planning to attend.

Attending SCA2014

I am very glad that SCA is set up in such a way that it gives room for plenty of in between spaces. The breaks, the one-on-one-conversations and coaching sessions as well as the long lunch break, gives room for me to land. To pick up on the analogy of ensuring a good foundation, the in between spaces gives my foundation time to settle.

Do you ensure you give yourself that type of space in your ordinary day-to-day life?

Day 1 of Foundation Weekend, SCA2014

It’s been a full day, but still, I come away with a sense of calm. That feeling is helped along by my realization that there’s another 15 days to go, in total, before Supercoach Academy 2014  comes to a close in September. So there is plenty of time to create loads of wonderful conversations, meet with all these magnificent people, and get to a deeper level of my understanding of the three principles of Mind, Conciousness and Thought. And that, my friends, makes me one happy camper!Morning walk

Morning walk on beachI started the day with a walk along the Santa Monica beach, and ended it in a similar fashion. Can life get much better than this?

Stolt över min utveckling!

Fick ett mail från Susanne Tobiasson, 20140111-135042.jpgen fantastisk kvinna jag lärt känna tack vare #skolvåren. Under hösten har jag coachat Susanne, och i samband med ett jobbyte nu vid terminsstart så mailade hon mig sin reflektion av höstens coachingresa.

Hennes ord gjorde mig oerhört berörd, och jag frågade om jag fick lov att dela hennes reflektion. Tacksam för att jag fick det! Frågade även om hon ville vara namngiven eller anonym och fick ett rappt svar att hon självfallet ska vara namngiven, för hon är ju stolt över sin utvecklig. Och det, min vän, det ska du verkligen vara!!

Så här skriver Susanne:

Tack för en fantastisk coachhöst Helena. Det är knappt jag förstår hur stort det påverkat mig. Jag har ju pratat om hur osynkad jag är i min bild av mig själv och att jag i många lägen aldrig tvekar det minsta på att jag fixar allt, men i andra är helt utan tro på min förmåga. Det glappet är väldigt mycket mindre nu och det syns verkligen i jobb-bytet.

Du är magiskt bra på det du gör!! Det du lyft upp och som vi pratat om är verkligen genomlyst och satt åt sidan.

– Susanne Tobiasson

Jag gläds åt människans utveckling, ibland synliggjord, ibland dold, någon gång går den med raketfart och andra stunder går det långtsamt långsamt. Men utvecklas, det gör vi. Allesammans. Oavsett om vi tar hjälp eller inte. Finns inga rätt eller fel där. Men jag vet, av personlig erfarenhet, att professionell coaching verkligen kan göra att man levlar upp rejält. Men det kan så klart ske på andra sätt också.

Vad är ditt bästa knep för att levla upp i din personliga utveckling?

Coaching och skolintresset – en kombo?

Jag är förändringsagent och coach, med ett brinnande intresse för samhällsutveckling med skola och lärande som främsta verktyg. Och ja, jag vill hemskt gärna kombinera dessa två saker! Men inte på vilket sätt som helst. Och gång på gång landar jag i förvirring för att jag tror att jag är tydlig, men det är jag bevisligen inte. De som inte vill lyssna eller förstå kan jag inte göra något åt, men för de som verkligen vill försöka kommer här ett försök till klargörande.

Så här är det:
Jag har inget intresse att coacha lärare & pedagoger
inom sitt ämne eller yrkesutövande.

Det kan andra göra mycket bättre än jag! Det är inte här mitt intresse ligger, överhuvudtaget. Vad är jag intresserad av då? Jo:
Jag är intresserad av människan bakom ämnet och yrkesutövandet.

Jag är nyfiken på vilka mänskliga hinder du fastnat i, som gör det svårt för dig att ta plats, fullt ut, i ditt klassrum, bakom ditt tangentbord, snabbköpskassan eller bakom bussens ratt! För ovsett var du arbetar och hur du utövar din profession, så är det Du, människan, som är utövaren.

Och Du kan öva dig på det professionella, lära dig mer om ditt ämne och bli en expert, utmanas, växa och utvecklas yrkesmässigt, men om du inte gör detsamma med dig själv som människa – ja, då påstår jag att du förnekar världen något unikt. Du förnekar världen Dig. I din fulla kraft.

Det fascineras jag av. Jag vet vad som kan hända när en människa verkligen kliver fram och tar sin plats. Jag lockas av att få människor att våga skala sig själva som en lök, tills juvelen som gömmer sig bakom alla dessa lager av mönster och rädslor, blir synlig och börjar gnistra. Det är vad jag vill katalysera! Det betyder inte att jag vill coacha alla jag möter. Det betyder inte att jag är rätt coach för alla jag möter. Långt ifrån. Jag är intresserad av de som verkligen är beredda att titta på sitt eget mänskliga jag och där min coachingstil klaffar med klientens behov.

Så mitt intresse i skolvärlden, som förändringsagent och professionell coach, handlar om människan, snarare än om professionen och dess utövande. Kanske det inte har framgått tidigare. Eller så har det det. Oavsett vilket så tydliggör jag det nu, igen, i klartext.

Vad har detta med skolan att göra då? Jo, jag råkar tro på förebilder. Och säga vad ni säga vill, alla barn möter en sjuherrans massa vuxna under sina år inom skolväsendet och det obligatorium som kallas skolplikt. Och här är kruxet:
Jag vet att barn gör som vi gör och inte som vi säger.

Så om en vuxen, låt oss säga en anställd på en skola, säger åt ett barn att lita på sig själv, våga testa något nytt och nyfiket kasta sig över ett outforskat ämne, men inte själv gör något av detta, ja, då tror jag inte det funkar. Barnet/eleven kommer genomskåda den vuxne och se att det bara är snack. Men om samme vuxne förutom att berätta om detta för barnen även gör det själv, ja, då tror jag vi kommer få se något helt annat (både hos barnet och den vuxne, märk väl!).

20140103-093015.jpgJag tror en anledning till att man som vuxen inte vågar GÖRA det man SÄGER, i mångt och mycket ligger i fasaden man döljer sig bakom. Lagren som hindrar människan från att gnistra. Mönstren och rädslorna. Skammen och skulden. Minnena från tidigare oförrätter, misstag, hånskratt. Allt det där som kan skymma Dig från att synas, hindra Dig från att ta plats. Fasaden måste rämna för att Du ska kunna kliva fram.

Jag vet att det finns många gnistrande juveler i skol-Sverige – jag har mött tonvis av dem! Men det finns allt för många som snarast fortsätter att dölja sig bakom fasader och lager. Det betyder tyvärr att barn och elever – tack vare skolplikten – möter en massa vuxna som säger en sak men gör något helt annat. Och vad gör barnen och eleverna då?

På detta vis önskar jag kombinera min passion för coaching med den för skola och lärande. Kanske framgår det tydligare nu?

Kravlös coachingpepp?

Om kravlös coachingpepp är vad du är ute efter – gå inte till en professionell coach, och framför allt inte till mig!

Jaha, tänker du kanske nu. Vadan detta utrop? Jo, termen kravlös coachingpepp dök upp under en #skolchatt på Twitter som en motsats till kvalificerad kompetensutveckling. Det fick mig att verkligen inse att när det gäller coaching i skolans värld tror jag vi talar om olika saker.

Nån annan skrev att det vore bra om ‘lärare slapp ta råd av allehanda coacher som inte tillbringar en minut med att undervisa’. Och jag kan förstå det där. Om det är coaching på din praktik du är ute efter, dvs vad du konkret gör i klassrummet, ja, då tror jag att lärare med coachingutbildning funkar alldeles ypperligt. Under förutsättning att dessa individer är trygga i sig själva och sin egen praktik och därmed inser att deras sätt inte nödvändigtvis är rätt sätt, utan bara ett sätt.

Denna typ av coaching kallas för transaktionell, den handlar om vad du Gör.

Transaktionell coaching är inte min kopp te. Det är inte alls vad jag strävar efter, det finns andra coacher för den typen av klienter. Och även om jag inte vill påstå att detta innebär kravlös coachingpepp kanske det kan uppfattas så.

Själv arbetar jag med transformation, dvs den du Är. Vad är din högsta dröm? Likväl som vad är din största rädsla.? Vem Är du och vad gör du som hindrar ditt Jag från att lysa igenom och ta plats?

(Märk väl – jag snackar inte om ditt ego här, utan om ditt fulla jag, där du är i kontakt med dig själv och det högre medvetandet. Låter flummigt? Kantänkas, men detta är något som professorer inom kvantfysik lyfter och beforskar, så vetenskap är i allra högsta grad inblandad.)

20131220-081750.jpgVad väljer du? Vad är det du har behov för, just nu? För märk väl att jag inte säger att den ena alltid är rätt och den andra alltid fel. De har olika syften helt enkelt och är därför verktyg i en verktygslåda, att användas vid rätt tidpunkt. Hammare är bäst till spik, skruvmejsel till skruv.

Jag lovar dig dock att den typ av transformationscoaching som jag ägnar mig åt är så långt från kravlös coachingpepp som du kan komma. Tror du mig inte kanske du ska testa helt enkelt?

Supercoach Academy 2014

In May I signed up for Supercoach Academy 2014 with Michael Neill. It will be a transformative experience, of that I have no doubt. What I didn’t realize was that it started to be life-altering from day one. Just having signed up I immediately got access to a lot of resources and challenges, that have, already, made a profound impact in my life.

When I told one of my coach clients about this, I got this response:

Oh, that will be so great for me!

I am so grateful for the wisdom of my clients, because isn’t this the truth! When I as a coach challenge my insights, expand my awareness, and grow my understanding, of course it will benefit my clients!

Now, you don’t have to be my client, to sign up for SCA2014 or be/want to be a coach to experience what I am talking about. During the month of October Michael Neill released a daily clip on YouTube in his series ”A month of transformational coaching”. Here’s the first clip:

If this spiked your interest, check out the rest of the videos as well. And if you want to find out more about SCA2014 – just call on me and I’ll help you find your way. Perhaps you’ll even want to join me?