Vatten, lille vän!

Läste ett inlägg på Facebook av Naturskyddsföreningen med ett tips på hur man kan säkra att bin och andra av våra livsviktiga pollinerare får möjlighet att dricka vatten, vilket tydligen är en av de svårigheter som de små krypen stöter på i sin vardag. Inte så konstigt kanske, så lite vattendrag som finns kvar, rent generellt. Och bina behöver just grunda vattendrag, för att inte drunkna. 

 

Instruktion: Bivattnare

 
Jag läste det där och blev överlycklig, eftersom jag har en stor skål med sonens spelkulor i pannrummet i källaren. Han ville inte skänka bort dem, men använder dem inte längre. Men nu kom ett par handfull spelkulor till användning, och fatet som maken hittade ställd vid sidan av en av containrarna på vår lilla återvinningsstation (där det givetvis inte borde stått, eftersom det inte är en förpackning) var alldeles lagom grunt.

 

Bivattnare hos familjen Roth

 
Dessutom finns det lite andra väldigt enkla och smarta tips för att göra livet enklare för våra vänner pollinerarna. Bland annat att plantera blommor, inhemska helst, och att undvika att använda gifter i din täppa, oavsett om den består av en blomlåda på fönsterkarmen, en balkong eller stora trädgården. Vad mer kan man göra för att göra livet lite drägligare för pollinerande insekter?

Adventslyft nr 18 – Livgivare

En vän skrev tidigare i höst på Facebook att hen fått hem sin honung från Adopt a bee, och genast väcktes min nyfikenhet. Googlade, läste in mig på det hela och satte en påminnelse till mig själv att köpa en andel nu i december när 2015:s andelar släpptes. Så nu är det gjort!

livgivareOch det här ville jag verkligen lyfta, så här agerade jag bakvänt i förhållande till tidigare adventslyft. För här hade jag något specifikt att lyfta och sen sög jag på karamellen tills ordet dök upp. Och då blev det LIVGIVARE.

För det är i sanning vad bin är och gör. Bin är givare av liv. Utan dem skulle livet som jag lever förändras radikalt på mindre än ett år. Det är en lite skrämmande tanke, ärligt talat, att världens bin mår så dåligt som de gör, enligt diverse dokumentärer jag tittat på.

Har du funderar över hur många av matvarorna som finns i ditt skafferi och kylskåp som är beroende av pollinering av bin? Om vi inte illa kvickt uppfinner mekanisk pollinering på något annat vis, alternativt sätter folk i arbete på att leka mänskliga bin kan det gå riktigt illa om bina försvinner. Och det känns osannolikt att vi skulle kuna ersätta bina som pollinerare så snabbt att inget skulle märkas i livsmedelsproduktionen.

Därför hoppas jag att initiativ såsom Adopt a bee får större spridning, så vi får fler bikupor i vår omgivning. Vi har, i familjen Roth, funderat på att sätta en bikupa i trädgården, men så räds jag/vi honungsslungningsmomentet lite grann…. så det har inte blivit av. Inte än. Men vem vet – till nästa år kanske vi har en kupa själva?

Livgivare – bin gav mig associationen till livgivare. Så jag adopterar gärna ett bi eller två via Adopt a bee och uppmanar dig att göra detsamma!
Livgivare – vem eller vad tänker du på?

Arla morgonstund

Vaknar i arla morgonstund. Kan inte somna om, eller, vill inte somna om, snarare. Går upp, tar morgonrocken, den vita i frotté, och smyger nerför trapporna. Katten Samifix vill gå ut, så jag släpper ut honom.

20140607-071745-26265204.jpg

Det kvittrar i träden och solen skiner. Vindstilla, mer eller mindre. Tar på mig träskorna och tar mig ut till kycklingarna, som jag släpper ut. De flyger glatt ut genom hönshusdörren och börjar dricka från utomhusvattentornet. På snart två veckor har de vuxit oerhört, närmast dubblat sin storlek, gissar jag. Mer och mer av de riktiga fjädrarna kommer fram, en av dem är lite vackert ljusbrun på ryggen.

Går mot brevlådan och hämtar tidningen och stannar. Förbluffad. Det surrar. Är det? JA, det ÄR det! Grannens rödbladiga blommande träd (av för mig okänd sort) är alldeles fullt av bin. Halleluja! Har bara sett fem bin tidigare i år, för ett par veckor sen då jag slet på odlingslotten och de surrade runt i hallonlandet. Men nu är de här. Äntligen. Vi behöver de där små krypen och det är en markant skillnad när jag tittar ut över trädgården idag kontra för 10-11 år sedan då vi flyttade hit. Det surrar, flyger och far väldigt mycket färre insekter och det grämer mig. Och då ska ni veta att Hasselbackens trädgård är ett paradis för insekter. För så mycket insektsvänliga blommande växter vi har, och så rufsig vår trädgård är, så inbjuder den verkligen till surr.

Går in igen, efter att ha misslyckats med att fånga de små flygfäna på bild. Tar ett foto på en vacker fläderblomma istället. Eller hylleblom, som det heter här nere i Skåne, det är det danska namnet på fläder. Det är dags att plocka dessa hylleblomster och sätta saft! Lämnar tidningen på matsalsbordet, plockar på mig min puttepadda och tar mig ut igen. Sätter mig vid trädgårdsbordet och börjar knattra.

20140607-072232-26552466.jpg

Livet. Det är det här det. Jag njuter av det. Jag hoppas även du njuter av de små ögonblicken av vardagligt underverk, så som de jag beskrivit ovan. Funderar kring hur det där citatet om lycka lyder nu igen? Googlar och finner detta:

Happiness is not getting what you want, it’s appreciating what you have. Gratitude is the key to happiness. – Michael Josephson

Ligger mycket i det där, tror jag. Vad tror du?