Etikettarkiv: kunskap

Helvetesveckan: 7 dagar som förändrar ditt liv (bok 2 av 12)

Publicerad den av
3

”Ett genomgående drag hos dem som når framgång är att de faktiskt agerar. De skrider till handling, de får saker och ting gjorda. Helvetesveckan ska vara en sådan vecka. Action!”

Pernilla letade bland sina böcker och sa Denna måste du läsa! Och denna! Ta denna också! Och var i allsindar är Helvetesveckan, den måste du bara läsa! Klev så på tåget hem släpande på en tung tygkasse fylld med böcker av allsköns slag; däribland Helvetesveckan: 7 dagar som förändrar ditt liv, av Erik Bertrand Larssen.

Nu har jag läst den.
Och ja. Jag har för avsikt att genomföra en helvetesvecka för egen del. Men vem vet…

”Det du säger till dig själv och det du säger högt har alltid en inverkan på dig. Det beror på att vi har lärt oss betydelsen av ord och meningar, och de skänker omedelbart betydelse, en förståelse och en rad associationer.”

Och där öppnar jag för att smita undan.
”För avsikt”. ”Vem vet…”
Båda ordvalen pekar på öppningar för att inte genomföra en helvetesvecka.
Det var min avsikt men sen kom livet emellan.
Mmm. Vilken underbart härlig smaskig ursäkt. Hade säkert funkat superduperbra!

”Helvetesveckan ska vara en hävstång. Den ska skapa så starka känslor inom dig att den ger bestående effekter. Den ska vara något som du kan titta tillbaka på och mäta dig i förhållande till. Den ska lära dig något om din egen kunskap och din egen kapacitet.”

Jag vet att jag har hög kapacitet. Att jag har en oerhört god förmåga att hålla mina löften till mig själv. Så jag tvivlar inte på att jag kan genomföra en helvetesvecka. D i sig är inte utmaningen för mig. Snarast är det att göra veckan på ett sätt som gagnar mig på flera plan och lyfter fram den typ av varande, handling och/eller aktivitet, som jag önskar se mer av i mitt liv. Att genomföra veckan utifrån en tydlig bild av exakt vad det är jag vill åstadkomma. Och det kräver förberedelser.

”Förberedelser är mycket ofta viktiga, men ibland tar vi dem som en ursäkt för att slippa sätta igång.”

Och jag vill inte smita undan.
Så det jag ska göra nu är att förbereda för att göra förberedelserna för att genomföra en rothsk helvetesvecka, helt enkelt genom att boka in tid i kalendern för att ta nästa steg.

Så.
Tre schemalagda ”förbered helvetesveckan”-tillfällen i kalendern.
Det var ju inte så svårt. Det svåra är -– kanske? kanske inte? – att se till att hedra dessa tillfällen.

Boken jag skriver om är del i den bokläsningsutmaning jag skapat för mig själv under 2020, att läsa och blogga månatligen om 12 svenska och 12 engelska böcker, böcker som jag redan har hemma.

Kompetens!

Publicerad den av
Svara

Det här är jag riktigt bra på.

Har du hört någon säga det, och verkligen mena det? Älskar att ta del av människors erkännande av sin inneboende kompetens. Kanske för att jag älskar proffs?

Detta är mitt område.

Sagt med självsäkerhet och -insikt, med en självklarhet. Vetskapen att det stämmer, att det inte är något jag drar till med för att dänga någon i huvudet eller i ett försök att blåsa upp mig själv. Bara ett krasst konstaterande, att det här är något jag är skicklig på.

Jag kan det här!

Oh, vad det är attraktivt! Inte i betydelsen snyggt som så, utan snarast tilldragande. Jag dras till människor som kan sina saker. Spelar inte roll om det handlar om sanddammar (ett begrepp jag aldrig hört talas om innan Kenyaresan!), jakthundsträning, hur man går tillväga för att skapa stickmönster eller koreansk handakupunktur.

Kompetens:
… ett samlingsbegrepp för en individs förmåga att utföra en uppgift genom att tillämpa kunskaper och färdigheter säger Wikipedia.

Ett giftermål mellan teori och praktik, mellan att veta något och kunna verkställa det.
Mellan att tro sig om bra på något och faktiskt veta att man är det. Läckert är vad det är!

 

Befästa nyvunnen kunskap

Publicerad den av
18

Varit på nybörjarkurs i Lindy hop. Började dansa lindy hop när mitt första barn var runt året, och fortsatte i 2-3 år kanske, innan det rann ut i sanden. Har hela tiden sagt att jag ska ta upp det igen, och nu är tiden inne. Så jag hittade första helgkurstillfället som funkade för mig, anmälde mig på stående fot och sagt och gjort, i 4 timmar båd´ lördag och söndag svingade jag mina lurviga till härligt uppiggande och glädjefylld swingmusik – älskar det!

Förvånansvärt mycket satt kvar i kroppsminnet från back-in-the-days när jag senast dansade, och det var såååå roligt. Fast stortåleden klagade (cyklade rakt in i en sten för ett par veckor sedan, och tog stöten med stortån som inte varit så glad på mig sedan dess) och ben och rygg verkligen kände av motionen så var det helt underbart.

HepTown ordnar kurser och sociala danstillställningar och en av sakerna jag verkligen uppskattar med deras kurser är att man till lindy hop anmäler sig som antingen förare eller följare, oavsett vilket kön du är. Flest karlar som förare, visst, men många som börjar som följare går sedan kurs som förare också. Det gillar jag. Det spelar liksom ingen roll vad du är för kön, det är villigheten att dansa som räknas. Och på kurserna så byter man hela tiden partner, så att alla följarna får dansa med alla förarna mången gång om, oavsett som man anmält sig som ett förare/följare-par. Otroligt nyttigt att känna efter hur olika steg kan tas, hur det känns att dansa med lång som kort, med van som ovan och inte minst hur olika folk bounce:ar på sitt alldeles egna sätt till swingmusiken – och lärorikt till tusen.

Här ett klipp på två oerhört skickliga karlar som dansar så härligt tillsammans:

Nu är det social dans på Moriskan och jag ska dit. Finns inget bättre sätt att befästa nyvunnen kunskap än att 1) sova på det, så att kropp och knopp får smälta det nya och 2) kasta sig ut och testa, testa och åter testa den nyvunna kunskapen. Så det ska jag göra. Nu!

Vad vet jag?

Publicerad den av
Svara

Tja du, vad vet jag? Det är en fråga som jag svarar helt annorlunda på idag, jämfört med för bara ett par år sedan. Då visste jag massor. Och eftersom jag dessutom kopplade mitt egenvärde till att jag visste och hade rätt, så var jag en riktigt besserwisser.

Idag. Vad vet jag idag?

Jag skulle nog vilja säga att jag fortfarande vet massor. Har byggt på med mer kunskap, mer erfarenhet osv. Men där slutar jämförelsen, i någon mån. (Fast jag kan tänka mig att det fortfarande finns många som ser mig som en besserwisser fortfarande. Å andra sidan så är min upplevelse av min skillnad, just det: min upplevelse. Och den är utgångspunkten för hur jag uppfattar min värld.) För en av de saker jag vet – är jag det finns en massa jag inte vet. Jag vet tex idag att jag definitivt inte Vet och har Rätt, för allt och alla.

Vem vet vad som är rätt?

Jag kan veta vad som är rätt i stunden för mig, eller som jag brukar säga, jag vet när något gagnar mig, och jag vet när det inte gagnar mig. I stunden, vill säga. För det som gagnar mig idag kanske inte gagnar mig imorgon. (Ett exempel: Regnar det idag gagnar det mig verkligen att ikläda mig regnkläder under en promenad, är det strålande sol imorgon gagnar det mig inte att göra detsamma.)

Jag vet också, att mitt egenvärde inte alls är kopplat till att jag Vet och har Rätt. Och det är en befrielse må du tro. Så mycket mindre energi jag lägger idag på att upprätthålla en fasad av att vara allvetande och in-the-know. Energi som definitivt gagnar mig bättre då jag använder den till annat. Att säga ”Jaha, det visste jag inte” istället för att låtsas ha full koll (vilket i sig är en chimär) är faktiskt enormt skönt. Testa, om du inte gjort det förut. Kanske även du ödslar en massa energi på att vidmakthålla en yttre fasad?

Från otänkbart till tänkbart till…?

Publicerad den av
1

Läs vad Emerich Roth skriver.

Emerich Roth är en av få överlevande i Sverige som fortfarande gör sin röst höjd, då han delar sina minnen landet runt. Stefan Zablocki är en annan av de få kvarvarande från Förintelsen, och honom har jag ynnesten att känna, då han varit en vän till familjen nästan hela mitt liv. När jag läser vad Emerich säger om andra världskriget påminns jag om att Stefan sagt något liknande.

Andra världskriget

Emerich Roth uppmanar mig och dig till följande:

”Låt inte rasistiska uttalanden och omdömeslösa generaliseringar passera oemotsagda på jobbet, på festen, på städdagen eller när det nu kan vara ni stöter på dem.”

Han fortsätter att uppmana till att bilda mig, informera mig, sök kunskap, uppnå förståelse. Eller kanske oförståelse? För det är så mycket med detta som jag inte kan förstå. Inte vill förstå. Men det har hänt. Och det händer om och om igen. Kan vi bryta cirkeln? Jag tror det. Jag lever mitt liv utifrån att det går, kanske tom utifrån att det redan är så, som jag önskar det vore. Och tillsammans kan vi göra det otänkbara som blivit tänkbart otänkbart igen.

Hur landar Emerichs ord i dig?

Individualiseringen

Publicerad den av
5

Vad gör vi med världen? Såg ett tankeväckande budskap på P-huset Anna i Malmö i fredags kväll:

20130818-191108.jpg

Med det fysiska rummet påverkar och formar vi samhällsklimatet.

Själv vurmar jag för att individen ska utmanas, uppmanas och uppmuntras att blomma ut i sin fulla potential – men jag ser inte hur det kan göras utan ett socialt sammanhang. Jag förhåller mig hela tiden till mig själv och den omgivning jag befinner mig i.

Jag tror också att en individ som äger hela sitt jag besitter insikt och kunskap om värdet av gemenskap och sammanhang.

Hur tänker du kring världen vi är i färd med att skapa?