Mentalt mätt

Ibland är det som om jag är mätt. Mentalt. Psykologiskt. Känslomässigt.
Mätt som en plätt, och precis som när jag är mätt i magen, är det – vid mental mättnad – bäst att bara låta vara. Inget att göra, inget att agera på, mer än att bara vara och låta tiden gå. I sinom tid har den mentala skaffningen smält undan, och jag är redo att ta in nytt. 

Än bättre är det dessutom att dagens mentala mättnad är av bästa slag – som en riktigt god tre-rätters-middag. Har fått mig till livs bekräftelse för vem jag är, hur jag är, vad jag är, och samtidigt uppmuntrats att fortsätta. Jag är på rätt väg. Det känns!

Individualiseringen

Vad gör vi med världen? Såg ett tankeväckande budskap på P-huset Anna i Malmö i fredags kväll:

20130818-191108.jpg

Med det fysiska rummet påverkar och formar vi samhällsklimatet.

Själv vurmar jag för att individen ska utmanas, uppmanas och uppmuntras att blomma ut i sin fulla potential – men jag ser inte hur det kan göras utan ett socialt sammanhang. Jag förhåller mig hela tiden till mig själv och den omgivning jag befinner mig i.

Jag tror också att en individ som äger hela sitt jag besitter insikt och kunskap om värdet av gemenskap och sammanhang.

Hur tänker du kring världen vi är i färd med att skapa?