Etikettarkiv: bok

Jag och orden

Publicerad den av
1

Hade en intention för denna den första dagen av två av mitt skrivretreat. Att skriva 10-15 000 tecken kring ett specifikt ämne, något som kan utgöra stommen till ett kapitel i en bok som jag är delaktig i. En bok där jag ska bidra med just ett, möjligen två kapitel. Men jag hade inga måsten med mig till min småländska gäststuga. Inte ett enda. Utan det var just en intention. Och imorse när jag vaknade hade jag redan ord formade, i kö väntande på att få hamna på pränt.

2034720 347 tecken senare är orden till just boken slut. De har flödat klart. Orden som kommit under dagen, och som fastnat på papper, kommer stuvas om, justeras, tas bort, få nya vänner. Har inte en aning ifall de passar den tänkta boken, men oavsett vilket så finns det nu en stomme, en gedigen sådan. Över 20 000 tecken att använda som byggmaterial för mitt kapitel. Skönt.

Andas ut och njuter. Nöjd. Stolt.

Har tagit det lugnt hela dagen, ingen press, bara glädjefullt utforskande. Samtidigt har jag hunnit med en drös 30-minuters pass av intensivt skrivande. Satte klockan mest för att säkra att jag inte sitter stilla allt för länge utan att ge min kropp en liten bensträckare. Och när den ringde sista gången insåg jag, att de ord som nu köar inom mig hör inte till boken. De hör hemma någon annanstans.

Så jag satte en ny 30-minutrare, och tog upp ett blankt papper.
Låter orden komma till mig.

Jag och orden.
Vår kärlekshistoria fortsätter.

Kvalitetslitteratur!

Publicerad den av
Svara

Sonen fick en bok i 11-års-present av (bonus)moster och kusin. De högläser den själva och fastnade för den, så när oktoberfesten stod inför dörren, var presenten given.

mördarens apaMördarens apa, av Jakob Wegelius.

Sonen la händerna på boken redan samma kväll, började läsa och var hooked. En vecka senare när vi åt på restaurang med morfar hade Mr B boken med sig, och mellan rätterna plöjdes kapitel på kapitel. Morfar som själv är bokmal av rang gladdes stort åt barnbarnets uppenbara läsiver.

Och ett tu tre kom han med boken till mig och sa att han läst ut den. Bästa boken ever! Det ni, det är ett gott omdöme det. Sen skulle vi åka på helgutflykt norröver, varpå han raskt packade ner boken, så att jag skulle få läsa den. Jag hade lite annan lektyr med mig men blev varm i hjärtat av hans omtanke.

Och när jag väl började läsa den tog det endast ett par dagar innan jag plöjt den (alla 619 sidorna, älskar tegelstenar!). Sista kvällen (eller ärligt talat, mitt i natten) så släckte jag tom ljuset i syfte att somna… när jag efter några minuters vridande fram och tillbaka i sängen – till makens förtret – insåg att jag inte ville det. Jag ville läsa klart för att få redan på vem som egentligen gjorde vad och hur i allsindar skulle det gå för alla och envar, alla dessa härliga karaktärer som porträtteras med varsam och skicklig hand av författaren, både i ord och bild.

Kvalitetslitteratur måste jag säga. En bok som passar perfekt för högläsning (lagom långa kapitel) för en lågstadieknodd, som slukas av en elvaåring under två tre veckor, och som plöjs på två tre kvällar av en bokmal till 43-årig mamma. Så vill du ha ett boktips för alla åldrar så grabba tag i ett exemplar av Mördarens apa! I gengäld kanske du har ett alla-åldrar-boktips till mig?

 

 

 

Americanah!

Publicerad den av
2

Har du läst den?
Jag har.

americanahAmericanah är en sån där bok som leder mig in i en ny värld, ger mig en upplevelse jag aldrig personligt erfarit, öppnar vyer, möjliggör helt nya tankar, flippar upp och ned på mina ignoranta blinda fläckar, som när de landar är något lite mindre blinda. En förståelse, eller, åtminstone en glimt av förståelse, jag ser och erkänner att jag inte vet, att det finns saker jag aldrig kommer få uppleva själv, aldrig kan säga att jag till fullo förstår hur det känns.

Tänk så fantastiskt det är att jag kan få knapra min ignorans i kanten, ta små myrsteg in i de sfärer som jag aldrig kommer befinna mig i, för att jag är den jag är, född där jag är född, med allt som följer med det privilegium jag bara tar för givet så som medborgare i ett av de – på många sätt, åtminstone statistiskt – mest välmående länderna på jorden.

Böcker.
Älskar dem.
Älskar berättelserna, orden, bilderna som målas upp för mitt inre, känslan som förmedlas. Hur jag inte kan få nog av vissa, medan andra förblir olästa, eller stängs igen efter 10 – 20 – 30 sidor. Fångar mig inte. Nått som stör. För min del är det oftast berättelsens rytm, ordens sammansättning, anslaget, hur boken pratar med mig. Ibland känns det som jag och en tilltänkt bok är som två likadana magneter. Ni vet, det går inte att få ihop dem, hur man än försöker. De är inte menade att sättas ihop. Så är det med mig och vissa böcker. Och idag har jag inga problem med det. Som yngre hade jag svårt att acceptera det. Såg det som att jag fallerade på något vis, så jag hade en stentuff inre regel som sa att om jag började på en bok så slutförde jag den. Den regeln har jag fimpat sedan en 10-15 år, men den hängde i länge. För länge.

Americanah var inte en av de böckerna dock. Snarast tvärt om. Vi klickade direkt, jag och Americanah. Språket. Humorn. Klimatet, dofterna, synerna. Allt ovant, annorlunda, och därför lockande, nyfikenheten väcktes omgående. Läs den. Och du – har du inte sett Chimamandas TED Talk om The danger of a single story så gör du det med!

Satte den i händerna på maken när jag läst klart den, och även han gav uttryck för samma upplevelse som jag. Fascinerande bok. Nu ska den tillbaka till biblioteket så någon annan kan få glädjen att läsa den! Men kanske du kan ge mig tips om någon annan bok att lägga händerna på när jag ändå tar mig till bibblan? Gärna en som, likt Americanah, ger mig tankespjärn. Har du någon sådan på lut?

 

Den femte systern

Publicerad den av
Svara

Den femte systernLäste ut Den femte systern av Mårten Sandén igår på eftermiddagen, efter långfredagens konsert i Husie Kyrka (Stabat Mater av Pergolesi, vackert, men oj vilket lidande!).

Läsvärd bok. Suggestiv och väldigt spännande. En fantasyroman, som räknas som ungdomsbok. Jag plockade den faktiskt från dotterns utrensade saker, eftersom jag lockades av baksidestexten, och med stor behållning läst många ungdomsböcker, framför allt med fantasyinriktning. Så den lockade.

Har haft svårt att släppa boken om kvällarna och och därför tänkte jag förekomma mig själv (andra boken på rad som jag har svårt att släppa, börjar bli sena kvällar ska du veta!), så nu är den slut. (Får välja en tråkigare bok härnäst…)

Fastnade för ett stycke som känns väldigt relevant i dessa dagar av ändlösa diskussioner om tiggeri och EU-migranter. Jag läste dessa rader, och stannade till. Läste om dem igen. Som ett knytnävsslag i magen. Om hemlösa, om levande och döda. Vilken tragik det är att vi inte lyckats skapa en bättre värld. Att det faktiskt finns människor som inte ser någon annan utväg än att ta sig till ett kallt, främmande land, för att sitta i timmar och frysa för en klase bananer och några spänn i en pappmugg. Då har man det inte bra där man kommer från, det är ett som är säkert. Så här löd stycket jag berördes så starkt av:

Spökena i tunnelbanan var alltid flest så här i eftermiddagslugnet, men det var uteliggarna också. Och i början hade hon flera gånger tagit fel på levande och döda. Så småningom hade hon insett att det inte var så stor skillnad. Hemlösa var hemlösa, oavsett vilken värld de var vilse i. – ur Den femte systern av Mårten Sandén

Visst kan vi väl – tillsammans – göra världen till en bättre plats, för alla?

Alltid för er

Publicerad den av
Svara

När maken var i USA på jobb skickade han en fråga om jag kunde hämta en bok han beställt på biblioteket.

20140303-055534.jpg

Hämtade hem boken ock snart nog kom maken hem och sträckläste den. Maken fick nys på den via ett inslag i P4. Så jag blev lite nyfiken och läste den själv också.

Och vilken berättelse det är. Om kärlek, om föräldraskap, om svek och att härda ut. Om oddsen på fel sida och om livsglädje.

Det är en lättläst bok som berör, och mer än en gång tänker jag tanken ‘Men detta kan ju inte vara möjligt!‘. Men det verkar inte bättre än att det är så. Och ibland överträffar verkligheten verkligen dikten.

Så får du chansen att läsa Alltid för er av Gunilla Lindh och Cecilia Berglund så ta den.

Djungelbarn

Publicerad den av
Svara

Läste ut boken Djungelbarn av Sabine Kuegler, en förunderlig resa att följa. Snacka om att 20130808-102536.jpgha upplevt totalt skilda perspektiv. Stenåldersleverne kontra modern livsstil.

Sabine berättar i boken om sin uppväxt i urskogen i Västpapua, tillsammans med en i princip helt okänd stam. Boken är lättläst, med ett ganska barnsligt språk, vilket passar väl då den ju beskriver en flickas uppväxt i djungeln.

Det är inte en bok som idealiserar vare sig det ena eller andra sättet att leva, men den kulturkrock som Sabine upplever ger utrymme för väldigt mycket tankespjärn i mig. Och det leder mig tillbaka till frågan som fyllt mitt liv sedan mitten av februari, nämligen Varför skola. För mig handlar nämligen den frågan om samhället och individen – hur vill jag leva? Vad mår jag bra av? Om jag mår bra av det, mår samhället i stort också bra av det då månne?

Ja, många frågor väcks, frågor som jag umgås med dagligdags. Läs boken och se vilka frågor den väcker i dig. Hjälper den dig att vända på perspektiven?

Farväl

Publicerad den av
4

Sitter i bilen på väg norrut, ska på begravning idag. Tänker på gårdagens inlägg om premiärer. När det gäller begravningar är en typ av premiär första gången jag någonsin går på en. Men varje begravning är, på sitt eget sätt, sin egen premiär. Varje begravning är en engångsföreteelse, en unik händelse.

Varje gång någon jag känner dör har jag en möjlighet att reflektera. Har som tur är inte fått så många tillfällen att göra detta. Men idag ges jag denna möjlighet.

Varje individ tillför något unikt till världen. Läser just nu sir Ken Robinsons bok Out of our minds . Läste igårkväll ett stycke som inleddes med att han berättade om den fysiska världen som består av allt runt omkring oss, alla händelser och andra människor. Han fortsatte med följande passage:

20130522-064820.jpg

Och han har så rätt i detta:

We share the first world with other people: we share the second one with no one.

Idag tänker jag därför hylla den värld som funnits och som nu tagit slut. Den unika värld som jag har haft glädjen att vara en del av – eftersom allas våra unika världar befolkas av de och det vi omger oss med.

Vila i frid min vän. Tack för att du var en del av min unika värld.

Räcka fram sitt väsens skål

Publicerad den av
9

Vid det senaste framträdandet med min kör hörde jag en rad som berörde mig. Jag blev så tagen att jag skrev ned det så gott jag mindes det, vilket var följande:

20130513-173658.jpg

Var morgon räcka fram sitt väsens skål tom

Jag googlade det och upptäckte att det var en rad ur Dag Hammarskjölds bok Vägmärken. Boken publicerades efter hans död, sedan manuskriptet, eller rättare sagt dagboken, upptäckts i hans lägenhet efter hans död. Så här lyder raden i original:

”Var morgon skall vårt väsens skål räckas fram för att mottaga, bära och återskänka. Räckas fram tom –”
– Dag Hammarskjöld

Den gav stort genklang i mig. Att varje morgon börja dagen ånyo, redo att ta emot, att bära under dagen och att ge tillbaka, där jag kan. Om jag börjar min dag med en fylld skål, då blir det svårt att ta emot nytt. Och jag älskar att ta emot nytt – det är i det jag kan lära mig, kan få tankespjärn, kan få teser bekräftade eller förkastade.

Börjar du dagen med att räcka fram ditt väsens skål tom?

Bokinsikter

Publicerad den av
4

Jag läser mycket och har så alltid gjort. Min mamma säger att från den dagen jag lärde mig läsa släppte jag inte böckerna.

Minns mina tonår där boken var en vän som gav mig en möjlighet att drömma mig bort, från skilsmässor, flyttar och bara allmän tonårsångest. Gick till och med timslånga promenader med boken i hand, djupt försjunken i läsandet. Det hände ibland att jag gick in i en lyktstolpe eller två, men det bekom mig inte nämnvärt.

Läser just nu To sell is human av Dan Pink. Det duggar insikter må ni tro! Är halvvägs genom boken men har redan en dryg handfull sidor att gå tillbaka och detaljstudera. Skriver upp sidnumret under tiden, så jag inte missar några guldkorn.

20130401-092547.jpg 20130401-092435.jpg

Har läst Pink tidigare och uppskattar hans lättförståeliga språk likväl som hans torra humor. Och ni har väl inte missat hans lysande klipp om motivation?

För den delen – detta är bara en av böckerna jag läser just nu. Har haft en kortare period under ett par år, där jag enkom haft en bok igång, men innan dess, och nu, så har jag flera böcker igång samtidigt. Beroende på humör och behov väljer jag bland dem. Och jag har faktiskt nått det stadium där jag inte tvångsmässigt tvingar mig igenom alla böcker jag börjar läsa.

Ibland är det mycket specifika citat eller verktyg/metoder jag tar med mig från en bok, ibland en känsla, och andra gånger ett jävlarannamma. Och ibland ingenting alls. Men de flesta böcker berör på ett eller annat vis.

Jag är glad åt att även barnen är bokslukare och storläsare, men då både jag och maken, tillika hela tjocka släkten är det, så är det inte direkt överraskande. Gener och miljö samverkar nog här!

Boken/Texten är viktig och ger en drös med gåvor:

  • Uppmuntrar fantasin
  • Ger ett språk med utvecklad vokabulär
  • Skapar möjlighet till insikter
  • Kan ge förståelse av andra tider, händelser och platser än de jag befinner mig i
  • Är ett sällskap

Vill du så dela gärna med dig av någon insikt du fått från en bok!

Morgonläsning

Publicerad den av
2

Just läst Oskar Skogs debutroman Pojken som fann en ny färg.

20130323-094041.jpg

En nätt bok med vackert språk och tänkvärt innehåll.

En bok som betyder något mer för mig än den gör för dig, av skäl jag inte går djupare in på. Ni som vet vet. Ni andra får leva i ovisshet.

20130323-095031.jpg

Ett av kapitlen heter Hållplatser, en metafor jag använt ofta på sista tiden, bland annat i samband med #skolvåren. Oskar skriver

Livet är en bussresa.

och jag håller med. Det är inte slutstationen som är det viktigaste – utan resan i sig, alla hållplatser där jag antingen kliver av eller på, människorna jag möter på resans gång och hur jag växer och utvecklas på resans gång.

Jag rekommenderar den varmt, och det gläder mig att jag tyckte om den!

Har du läst en bok som betytt något extra för dig? Dela gärna med dig, både av boktiteln och skälet, eftersom jag älskar att läsa och gärna vill hitta guldkorn som jag kanske inte stött på än!