Sonen fick en bok i 11-års-present av (bonus)moster och kusin. De högläser den själva och fastnade för den, så när oktoberfesten stod inför dörren, var presenten given.

Mördarens apa, av Jakob Wegelius.

Sonen la händerna på boken redan samma kväll, började läsa och var hooked. En vecka senare när vi åt på restaurang med morfar hade Mr B boken med sig, och mellan rätterna plöjdes kapitel på kapitel. Morfar som själv är bokmal av rang gladdes stort åt barnbarnets uppenbara läsiver.

Och ett tu tre kom han med boken till mig och sa att han läst ut den. Bästa boken ever! Det ni, det är ett gott omdöme det. Sen skulle vi åka på helgutflykt norröver, varpå han raskt packade ner boken, så att jag skulle få läsa den. Jag hade lite annan lektyr med mig men blev varm i hjärtat av hans omtanke.

Och när jag väl började läsa den tog det endast ett par dagar innan jag plöjt den (alla 619 sidorna, älskar tegelstenar!). Sista kvällen (eller ärligt talat, mitt i natten) så släckte jag tom ljuset i syfte att somna… när jag efter några minuters vridande fram och tillbaka i sängen – till makens förtret – insåg att jag inte ville det. Jag ville läsa klart för att få redan på vem som egentligen gjorde vad och hur i allsindar skulle det gå för alla och envar, alla dessa härliga karaktärer som porträtteras med varsam och skicklig hand av författaren, både i ord och bild.

Kvalitetslitteratur måste jag säga. En bok som passar perfekt för högläsning (lagom långa kapitel) för en lågstadieknodd, som slukas av en elvaåring under två tre veckor, och som plöjs på två tre kvällar av en bokmal till 43-årig mamma. Så vill du ha ett boktips för alla åldrar så grabba tag i ett exemplar av Mördarens apa! I gengäld kanske du har ett alla-åldrar-boktips till mig?