Kategoriarkiv: Personligt

Frågor

Publicerad den av
8

Får en tanke när jag läser Niklas Orrenius krönika, där han beskriver hur han översköljs av sin åttaårings frågor vid läggdags. Tanken som väcks lyder:

Är förmågan att ställa en fråga viktigare än om någon har förmågan att besvara den?

Jag förväntar mig näppeligen några svar på den frågan, för det är just det som eg är min poäng. Dvs, när jag kommer på en fråga – så tror jag, i många fall åtminstone – att jag besitter svaret själv. Men det kan hjälpa att höra den uttalad, för att få igång mina egna tankar i frågan. Och ibland är jag inte kapabel att ställa frågorna som jag behöver – då är det skönt att umgås med andra frågvisa människor.

Jag landar i följande, för egen del:

20130930-124708.jpg

Jag har funderat kring det här med frågor tidigare, och sedan dess kan jag lugnt säga att jag verkligen arbetat med min förmåga att ställa frågor. Har du?

Skatten

Publicerad den av
2

Fick hem skatteberäkning för barnen i veckan. De ska betala 25 respektive 13 kronor var till Skatteverket. I brevet medföljer mycket ordentligt ett inbetalningskort.20130918-132247.jpg

Men så började jag tänka. Alltså. Om jag ska få TILLBAKA på skatten, så säger Skatteverket till mig att ”Om beloppet understiger 100 kr, så betalar vi inte ut summan, utan den står kvar på ditt skattekonto.”. Det har hänt mig, och vid det tillfället var det helt ok för min del, eftersom jag inte var i den sitsen att jag verkligen var i behov av dem.

Men, när nu barnen ska BETALA mer skatt, och beloppet understiger 100 kr, då gäller tydligen inte samma princip. Vore det inte rimligt om det stod ”Eftersom beloppet understiger 100 kr, så behöver du inte betala summan detta året, utan den kvarstår som en minuspost på ditt skattekonto.”?

Eller?

Tillägg 23/9-2013:
Observanta bloggläsare har gjort mig uppmärksam på att det är så det är. Det står nämligen i det finstilta på baksidan.

20130923-104719.jpgMitt problem – jag är inte så intresserad av det finstilta, så jag hade inte ens vänt på pappret! Brukar du läsa det finstilta?

Att få sista ordet

Publicerad den av
Svara

Funderar mycket på det där. Behovet – driften – önskan att få sista ordet i en konversation. Tänker på hur mycket tävling det är i det där. Vinna/förlora-känslan tror jag är en oerhörd drivkraft i strävan att vara den som ”sätter punkt”.

Eller? Är det något annat?

Jag känner igen mig. Har haft ett stort behov av att få sista ordet, under merparten av mitt liv. Känner efter, och funderar över var det kom från. Känslan av att vara betydelsefull? Kanske med ett inslag av besserwisser? Att få sätta punkt och därmed känna att jag är i kontroll? Självhävdelsebehov?

20130917-161559.jpgMen, vad betyder det egentligen att få sista ordet?

Be curious

Publicerad den av
2

Monday morning. Lying in bed, waking early due to a stuffed nose. Flicking through the photos in my IPhone I come across this quote:

20130916-063122.jpg

It speaks to me and I make up my mind to act on this the coming week. I’ll be curious, but will do my best to leave out all shades of judgement. Because after all, who am I to judge? Who are you?

Will you join me?

Trio i guldkorn

Publicerad den av
Svara

Familjen har huserat i den kungliga Hufvudstaden denna helgen, med anledning av ett födelsedagsfirande.
Strålande väder och mycket trevligt på alla sätt och vis.

Inte minst dessa foton, min trio i guldkorn, som förgyllt helgen!

20130915-160022.jpg
Skånsk kärlek vinner hver gang!

20130915-160106.jpg
Underbart företagsnamn med avseende på deras punch line.

20130915-160128.jpg
Viktigt ha skyddshjälm på sig när man huserar på en byggarbetsplats (utanför Stockholm Central).

Brukar du hålla ögonen öppna för de små sakerna som förgyller vardagen?

the edge

Publicerad den av
3

I like living on the edge, being allowed to discover my boundaries, and breaking new ground. For me, the edge to a large extent revolves around thinking and feeling. I am not a physical daredevil, at all. But I know my mental edge and I push at it, stretching it, moving it outwards.

Pushing against the edge (or border, if you prefer that word) to see what lies on the other side.

20130910-065106.jpg

It seems many people have forgotten about this way of life, which to a large extent is what small children do, just by being what they are. It’s in their nature.

What’s in yours? Would you dare to push against your own edges today? Do you dare not to?

Blundar

Publicerad den av
2

Jag har noterat att jag blundar allt oftare. När jag sluter mina ögon, så känner, hör, luktar, och smakar jag med ett större djup.

20130902-201917.jpgNär jag övar med kören så sluter jag ögonen allt oftare när jag sjunger. Det ger mig en ökad närhet till tonerna.

När jag stoppar ett solvarmt nyplockat hallon i munnen. Smaken fyller min munhåla och sprider sig ut i resten av min kropp.

När jag lyssnar till en podcast eller ljudbok som berör. Synintrycken sorteras bort och min hörsel blir mer akut, jag hör det underliggande, det som inte sägs, det outtalade.

När jag kramar en älskad. Värmen, doften, hjärtslagen och kroppens styrka berör mig i mitt innersta.

När jag dansar till en favoritlåt. Jag förlorar mig i ljuden, rytmen, tonerna och känslan som låten förmedlar. Glädjen uppfyller mig.

Korta små stunder av fördjupade sinnesintryck. En härvaro som ger lugn och harmoni, balans och njutning. Livet är som skapt för att njutas av. På djupet!

Vad upplever du då du blundar?

Väntan

Publicerad den av
2

Bestämt möte. Anländer några minuter före utsatt tid, genast uppstår dilemmat: sätta mig ute och vänta, eller gå in? Bestämmer mig för att sätta mig på uteserveringen och vänta.

20130824-153150.jpg

Och där sitter jag. Och väntar. Kollar runt för att inte missa hen. Tiden går. Kollar lite Twitter, facebookar lite, kollar runt igen.

Skickar ett FB-meddelande för att dubbelkolla att vederbörande inte sitter där inne och väntar.

Och tiden går. Efter 20 minuter inser jag att jag är väldigt dålig på att ta vara på tiden, jag är ingen bra väntare när osäkerheten gör mig sällskap.

Har jag tagit rätt på dag? På tid? Dubbelkollar. Jodå. Skickar ännu ett FB-meddelande och frågar om något annat dykt upp.

Tystnad. Paxar två stolar och går snabbt inför att säkra att hen inte väntar där inne. Men nej då. Ingen där.

Påminns om hur det var att arbeta i Indienprojektet jag var inblandad i under 3-4 år. Vilken frustration det kunde ge upphov till, och så mycket väntan.

Någon berättade en historia för mig när jag var som djupast insyltad i projektet. Slutklämmen löd att en indier som kommer en timme eller två försent ser det som att hen gett den väntande en gåva. En eller två timmar att bara vara och bara njuta av.

Men det är där jag faller. När jag väntat utan att veta varför jag väntar så njuter jag inte. Jag låter mig snarast bli uppjagad!

Slår en sista orolig lov runt mig, hoppas febrilt få syn på hen som jag stämt träff med. Ingen tur.

Nä. Nu får det vara nock. Tänker först beställa fika till mig själv, för att njuta ordentligt. Men det känns inte rätt det heller. Jag drar helt enkelt. Jag får ingen ro i kroppen här.

Och just när jag gör mig redo att gå får jag svar. Hen har glömt vår träff. Och genast kan jag andas ut – jag har inte gjort något fel. Och tänker att där finns det mer att utforska, för hur gagnar mig rädslan för att det är jag som gjort något fel?

Hur hanterar du liknande fall av ofrivillig väntan?

WorkFlowy

Publicerad den av
Svara

Have you discovered WorkFlowy? I’ve used it for almost a year now and it suits me perfectly. Mostly because I am prone to lists. I like lists. 20130819-145040.jpgWhenever there is something to do, out comes pen and paper and I write down a list. That’s why I was so happy when WorkFlowy popped up in my field of vision. I’ve tried other digital list tools before, but this one is the one I like the most. You see – it’s a list tool. That’s it. It’s nothing more and nothing less, it just very easily let’s you write lists.

I had great use of it in May, for the birthday lunch I was organizing for my mother. Easy to use, typing guest lists and replies, what to serve, who was doing what etc.

I also it to write down what the kids wanted for last Christmas. I could then share this list with relatives. Very nifty!

As an added bonus – but basically default by now – it’s accessible in a web browser or as an application.

Are you a list person?

Mitt i prick!

Publicerad den av
1

På sommarlovet följde minstingen med momo på loppis. Många fynd gjordes, bland annat en ‘kardborrboll-darttavla’ för fem kronor.

Igårkväll var han inte helt nöjd med livet. Ville spika upp den där tavlan på rummet men hans elaka föräldrar kom med alternativa lösningar till spikande som inte gjorde honom lycklig.

Jag frågade:

Vill du att jag kommer och kastar med dig?

Efter lite grumsande kom det ett:

Ja, ok då.

Sagt och gjort. Fixade en jättebra upphängningspunkt och så kastade vi några testkast. Efter att ha rådbråkat min hjärna för att undvika att vi skulle tävla mot varandra i att samla mest poäng, så kom vi på att vi kunde bara lägga samman poängen och se var vi landade. En miniräknare kom framåt gömmorna i hans rum och den använde han.

Men det blev inte riktigt bra. Helt plötsligt stod det ett tal som slutade på sex, och eftersom det bara finns jämna tiotal på tavlan insåg han att han slagit in fel nummer i miniräknaren.

Så vi bestämde oss för att räkna i huvudet istället. Och då kom jag på det – vi skulle satsa på att tillsammans nå EXAKT ett tusen poäng!

20130828-061625.jpg

Vi satte igång, kastade varannat kast var, och räknade. 120. 340. 350. 780 osv. När vi nådde 880 började det bli spännande! Jag frågade hur mycket jag behövde kasta för att nå exakt 1000, och fick 120 till svar. Men inte blev det så. Det gick några kast till, sen var vi helt plötsligt på 1060. Och då skulle vi ju kasta 60 för att subtrahera oss ner till exakt 1000.

Vi höll på där fram och tillbaka tills jag rätt vad det var satte bollen på 40. Och eftersom vi stod på 960 så blev det ju ETT TUSEN!!

Vilken glädje! High five! Stoooora kramen! Genast ville han spela en gång till – men klockan var läggdags och jag lovade att vi kunde spela en omgång varje dag om han ville.

Det ville han. Men så kom han på att ikväll har han fotbollsträning. Så jag sa att då kan vi ta en vända direkt efter skolan istället.

Mycket nöjd och glad gjorde han sig i ordning för sängen. Mycket glad och nöjd mamma tänkte:

Där fick jag till det utan tävling, istället med gott samarbete! Dessutom med matematik som han älskar, men bestämt sig för att hata, denna terminen.

Det är inte så enkelt att komma runt tävlingsmomentet tycker jag – har du några bra tips?