Står i sonens rum och arbetar, med utsikt över vår trädgård. Det regnar och doften av blöt humus stiger från den solvarma marken, in genom det öppna fönstret. Det stilla trummandet på husets plåttak övergår i ett mer bestämt tapto, då regnet friskar i. Från grannarnas tomt hörs barnaskratt, blandat med åskans mullrande lågt borta.

Det regnar. Härligt, livgivande, välbehövligt regn som kommer att ge den slokande ananassalvian en efterlängtad rotblöta. Bortanför tomtgränsen ser jag människor gå förbi på trottoaren iklädda knallgula regnkläder. Ser bort till skogsdungen på Bulltoftafältet, där kattugglans hoande gladde oss under vårvintern. Regdropparna lägger sig som diamanter på valnötsträdets vackra blad, med en doft som den ljuvligaste parfym.

De olika nyanserna av grönt som framhävs extra mycket av vätan. Luftrummet kring bolltistelns blommor stilla för en gång skull, humlorna har tillfälligt tagit sin tillflykt någon annanstans. Äppelträdets klarröda frukter, höstanemonens rosa blomsterhav svajar lite lätt när vinden tilltar. Himlen är ljusgråblå, enstaka molnformationer sveper förbi i sakta mak.

Nu friskar regnet i än mer, de olika träddungarna bort mot Bulltoftafältet antar allt mer skilda färgnyanser, där regnet lägger gråa nyanser över det gröna. Regnet kommer snett från vänster, och fönsterrutan skonas nästan helt från regndroppar. Vattentunnan fylls så sakteliga, nedanför stupröret vid uthuset, uthuset som snart ska höra kacklet från hönor.

Livgivande regn, vad härligt att du besöker oss idag!