Det mellanmänskliga

Lånade en bok på bibblan, kallad Det mellanmänskliga, skriven av Martin Buber för drygt sextio år sedan. Tror det var ett tips jag fick på Twitter, som jag agerade på. Och boken är en liten juvel. Tunn, stor text, och djupt filosofisk. Tar inte lång tid att läsa, men är djup och tarvar omläsning både en och flera gånger.

20140408-085013.jpg

Det mellanmänskliga, av Martin Buber

Läste den för första gången i helgen och njöt. Skrev ned sidor att gå tillbaka till, meningar att fördjupa mig i, tankar att utveckla.

Jag har talat, tänkt och bloggat om mellanrum mer än en gång. Det mellanmänsklga uppfattar jag som just en typ av mellanrum. Men Martin Buber hävdar att det mellanmänskliga mellanrummet i det närmaste blir till, tillkommer som en egen identitet, att det nästan blir något påtagligt, ett tredje väsen som föds, då äkta och ärliga möten äger rum.

Han skriver om att detta kan vara något vi skyggar från. Det kan uppstå då två främlingar får ögonkontakt på en buss, men pga konvention och normer, så kanske endera parten, eller båda, viker ned blicken, det blir för mycket, det mellanmänskliga tar för stor plats, kännas för verkligt och äkta, Men tänk om vi vågade stanna kvar i det?

Han gör också en mycket intressant distinktion mellan två människotyper, högst generellt. Mellan de som ser sig som de ÄR, kallad väsensmänniskan, och de som ser sig som de skulle vilja uppfattas som, bildmänniskan. Väsensmänniskan är i sitt väsen, sitt varande, medan bildmänniskan önskar projicera en bild, en mask, så som hen vill bli uppfattad av andra. När en av vardera människotyp möts, visar Martin Buber på hur många människor som faktiskt möts… och det blir ett intressant litet tankeexperiement, som du får läsa om i boken.

För detta är en bok som ska läsas. Inte tu tal om det. Det är en bok jag aldrig hört talas om, och det gör mig lite beklämd, för det är verkligen en riktig juvel. Det är en bok som vore intressant att läsa med ungdomar. För den pekar i en riktning, visar på vad som är möjligt, och det inger mig med hopp. Och mod.

Mod att fortsätta skala bort mina egna lager, pålagda av mig själv och samhället, konventionerna, så här ska man vara för att passa in-mönsterna, och att bli ännu mer mig, bli allt mer av en väsensmänniska. Men jag ser det inte som att jag måste ändra på mig för att jag inte duger. Jag tror snarast det är som att återvända hem. För jag tror att just detta, att vara jag, vara den jag är, är människans utgångspunkt, i mångt och mycket. Bildmänniska blir vi – kanske? – då vi reagerar på samhället runt omkring?

I takt med att jag blir och vågar vara, mer ärlig med mig själv och vem jag är, så kanske jag vågar stanna i känslan av det mellanmänskliga allt mer?

Alltid för er

När maken var i USA på jobb skickade han en fråga om jag kunde hämta en bok han beställt på biblioteket.

20140303-055534.jpg

Hämtade hem boken ock snart nog kom maken hem och sträckläste den. Maken fick nys på den via ett inslag i P4. Så jag blev lite nyfiken och läste den själv också.

Och vilken berättelse det är. Om kärlek, om föräldraskap, om svek och att härda ut. Om oddsen på fel sida och om livsglädje.

Det är en lättläst bok som berör, och mer än en gång tänker jag tanken ‘Men detta kan ju inte vara möjligt!‘. Men det verkar inte bättre än att det är så. Och ibland överträffar verkligheten verkligen dikten.

Så får du chansen att läsa Alltid för er av Gunilla Lindh och Cecilia Berglund så ta den.

The Ink Bridge

20140217-214705.jpgRead The Ink Bridge by Neil Grant, and found it mesmerizing. Beautifully written, a bit on the mystic side. You know, when it’s not fully clear what is intended with the words? Like there is a hidden meaning somewhere, just waiting for me to figure it out myself.

It’s classified as a young adult-book, but for the life of me I cannot figure out why. Except perhaps that the two main characters are teens during most of the book. Might that be a reason?

In the book are two passages that I returned to once I was finished reading it. One of them reads like this (the other one I save for a rainy day):

Below the metal bird, tiny boats rose and dropped on waves. Islands swelled like mountains from the cloudlike sea. Omed could not believe the world was so big. He had read of such things – towns, cities, oceans, countries, people – but a reader can only imagine with what he already carries inside. His father has said, Omed, you cannot make a cup without clay. You cannot make something from nothing. By seeing, he could gather clay.

That wakes a whole bunch of thoughts inside of me – about books, the art of reading, education, dreaming of a more wholehearted society and so forth – do you get the same reaction?

Tiden där emellan

När resten av familjen var borta 20140126-193802.jpgpå olika aktiviteter la jag mig på soffan, drog en yllefilt över kroppen och läste ut ”Tiden där emellan” av Maria Dueñas. Det är en bok som föll mig på läppen, inte minst för att det är en tegelsten. Älskar tegelstenar till böcker!

Medan jag läste boken slogs jag av hur lite jag egentligen vet om Spanien och dess 1900-talshistoria. Spanska historien innan dess har jag nog bättre koll på, inte minst för att jag läst många andra tegelstenar till böcker av fantastiska spanska författare. Men just 1900-talet är något av en vit fläck. Franco har så klart inte undgått mig så klart, men innan det då och varför blev det som det blev, och vad hände eg under spanska inbördeskriget och…. ja, en massa funderingar väckte denna boken hos mig.20140126-193815.jpg

Härligt det där – hur en glimt av något kan bli som en lockande försmak, något som pockar på och säger ”Ge mig lite mer, jag vill ha mer”.

När jag låg där i soffan och läste så var det bara en sak till jag önskade mig, och det var att få sällskap i soffan av katten, och tro’t eller ej, ibland blir önskningar uppfyllda. Härligt va?

Stroke of insight

Have you watched Jill Bolte Taylor‘s TED Talk about her stroke of insight (and she really means stroke)?

It’s a favorite of mine, and I strongly recommend it:

However, what I recommend even more is that you get a hold of a copy of her book My stroke of insight. In the book Jill describes what she discovered before/during/after she got her stroke. Since she’s a neuroanatomist she studies the brain. Her personal experience of having a massive stroke, coupled with her expertize of the brain makes for a very interesting book.

The thing I took with me from the book is her sensations of being one, and being everything. But you’ll simply have to read it to understand what I mean!

Have you experienced getting an insight that rocks your entire world?

The Rainbow Troops

My brother suggested I read The Rainbow Troops by Andrea Hirata. So I suggested the book for the library to purchase, and lo and behold, it worked this time around as well. I got a note saying the book was ready for me to pick up, and I did.

20130826-091806.jpgThe story is about a group of children going to a dirt poor free school on the island of Belitong in Indonesia. It’s a fascinating story, told with beautiful language.

As I am very interested and involved in the Swedish school debate, trying my best to add some depth to it, by asking the question ”Why school?”, the most interesting part comes at the very end. There [on page 285 in the hardback copy in the picture] the two paths schools seems to be taking in the world are clarified:

  1. Schools as a means to provide individuals with knowledge which leads to self-value, celebrating humanity with dignity, joy of learning and the light of civilization.
  2. Schools as a means to materialism, to making money, getting rich, gaining power and fame.

Those are two ways to answer the question of ”Why school?” – my question to you is: What’s your answer?

Gandhi has a question for us

That’s what my US mentor Max told me the other day, over SKYPE. I had to laugh, as this was when I was preparing for my speech at Rotary, and I had witten down a quote by Mahatma Gandhi a few days earlier, thinking that I wanted to use it in my presentation of #skolvåren (aka school spring).

Be the change you want to see in the world. – Gandhi

What Max said was this:

How will you provoke a response from the most powerful leaders in the land? – Gandhi

And in connection with #skolvåren, that sure is a good question to ponder! We have already made good headway, but it’s a long way to go.

So when my husband later that week asked me whether I would like to watch the movie about Gandhi with him, even though we have both seen it many years past, I just had to face that fact that someone’s trying to give me a message, indeed. Third time’s the charm!

So yes, I am listening. I am recalling the insights that came to me while reading a good biography a year or so ago, and also there’s the book ”Mahatma!” by Zac O’Yeah on my bedside table, that is just waiting for me to pick it up and start reading.

20130819-151034.jpgI am picking up several messages. One has to do with going at it a person at a time. Gandhi managed to awaken 350 million Indians, and while it took some time, the goal of India, free from the English, was succeeded in the end. Patience, that’s what Gandhi is telling me. And I feel patient. The rolling stone is moving already, and there’s no stopping it.

I was given a message, and it came to me in many forms.
Have you experienced this? If yes – did you listen to it?

Djungelbarn

Läste ut boken Djungelbarn av Sabine Kuegler, en förunderlig resa att följa. Snacka om att 20130808-102536.jpgha upplevt totalt skilda perspektiv. Stenåldersleverne kontra modern livsstil.

Sabine berättar i boken om sin uppväxt i urskogen i Västpapua, tillsammans med en i princip helt okänd stam. Boken är lättläst, med ett ganska barnsligt språk, vilket passar väl då den ju beskriver en flickas uppväxt i djungeln.

Det är inte en bok som idealiserar vare sig det ena eller andra sättet att leva, men den kulturkrock som Sabine upplever ger utrymme för väldigt mycket tankespjärn i mig. Och det leder mig tillbaka till frågan som fyllt mitt liv sedan mitten av februari, nämligen Varför skola. För mig handlar nämligen den frågan om samhället och individen – hur vill jag leva? Vad mår jag bra av? Om jag mår bra av det, mår samhället i stort också bra av det då månne?

Ja, många frågor väcks, frågor som jag umgås med dagligdags. Läs boken och se vilka frågor den väcker i dig. Hjälper den dig att vända på perspektiven?

Bok som ger tankespjärn!

Har just läst klart sir Ken Robinssons bok 20130616-110554.jpgOut of our minds. Oj vad jag fått tankespjärn av den. Jag håller med om mycket, men ifrågasätter också mycket, så där som det blir när jag tar till mig något och försöker spinna vidare på det. Det är utvecklingen av tankar i mig som ger mig en skjuts framåt i mitt lärande och min förståelse.

Ett budskap jag tar med mig från boken är vikten av helhet, värdet av alla de olika discipliner som finns. Jag värjer mig mot att vi rangordnar kunskap som mer eller mindre fin/rätt/viktig. Ni vet – varför anses det finare att kunna skriva en avhandling än att kunna få en havererad bilmotor att fungera? Sir Ken är inne på samma spår i boken och lyfter fram lite fakta som var ny för mig. Intressant!

20130616-110625.jpgJag har för vana att låna böcker på biblioteket istället för att köpa dem själv, men ibland ångrar jag mig… Just i detta fallet är det så. Har nog aldrig skrivit upp så många sidor som jag vill gå tillbaka och fundera mer kring. Skriver sidorna på små lånekvitton och för första gången fick jag tom vända blad på min lilla lapp.

Nu ska jag fotografera alla sidor jag skrivit upp. Ssen samlar jag fotografierna i mitt ”detta kan bli ett blogginlägg”-arkiv, så får vi se om det blir något av det. Arkivet är redan ganska gediget, och eftersom det växer dag för dag så blir det bara större.

Hur hanterar du all input du får som du kanske vill bearbeta mer?

Bokinsikter

Jag läser mycket och har så alltid gjort. Min mamma säger att från den dagen jag lärde mig läsa släppte jag inte böckerna.

Minns mina tonår där boken var en vän som gav mig en möjlighet att drömma mig bort, från skilsmässor, flyttar och bara allmän tonårsångest. Gick till och med timslånga promenader med boken i hand, djupt försjunken i läsandet. Det hände ibland att jag gick in i en lyktstolpe eller två, men det bekom mig inte nämnvärt.

Läser just nu To sell is human av Dan Pink. Det duggar insikter må ni tro! Är halvvägs genom boken men har redan en dryg handfull sidor att gå tillbaka och detaljstudera. Skriver upp sidnumret under tiden, så jag inte missar några guldkorn.

20130401-092547.jpg 20130401-092435.jpg

Har läst Pink tidigare och uppskattar hans lättförståeliga språk likväl som hans torra humor. Och ni har väl inte missat hans lysande klipp om motivation?

För den delen – detta är bara en av böckerna jag läser just nu. Har haft en kortare period under ett par år, där jag enkom haft en bok igång, men innan dess, och nu, så har jag flera böcker igång samtidigt. Beroende på humör och behov väljer jag bland dem. Och jag har faktiskt nått det stadium där jag inte tvångsmässigt tvingar mig igenom alla böcker jag börjar läsa.

Ibland är det mycket specifika citat eller verktyg/metoder jag tar med mig från en bok, ibland en känsla, och andra gånger ett jävlarannamma. Och ibland ingenting alls. Men de flesta böcker berör på ett eller annat vis.

Jag är glad åt att även barnen är bokslukare och storläsare, men då både jag och maken, tillika hela tjocka släkten är det, så är det inte direkt överraskande. Gener och miljö samverkar nog här!

Boken/Texten är viktig och ger en drös med gåvor:

  • Uppmuntrar fantasin
  • Ger ett språk med utvecklad vokabulär
  • Skapar möjlighet till insikter
  • Kan ge förståelse av andra tider, händelser och platser än de jag befinner mig i
  • Är ett sällskap

Vill du så dela gärna med dig av någon insikt du fått från en bok!