#vistårinteut – men vi slutar aldrig kämpa!

Idag har vi sett landsomfattande demonstrationer i Sverige, i syfte att skapa opinion och påverka rådande migrationspolitiska strategi, som gör gällande att Sverige avser skicka tillbaka ensamkommande afghanska ungdomar, som får avslag på sina asylansökningar (hur många fler ”vag berättelse med en osammanhängande och oklar hotbild” orkar vi höra om?), till Afghanistan i så stor omfattning som möjligt.

Åkte till Möllevångstorget, som var startpunkt för Malmö-demontrationen, för att visa mitt stöd. För faktum kvarstår, det är inte säkert i Afghanistan, hur många biståndsmiljoner eller miljarder vi än skickar till landet. En majoritet av de afghanska ensamkommande (oftast av folkgruppen hazara) som kommit hit, har dessutom växt upp som papperslösa i Iran, och har aldrig satt sin fot i Afghanistan, eller var riktigt små barn när de lämnade landet tillsammans med sina flyende föräldrar.
#utvisainteminaelever

Stötte på dessa två kvinnor, när demonstrationståget landat på Gustav Adolfs Torg. Frågade Oh, får jag föreviga er? och möttes av ett Ja, sprid det!, så jag tog fotot som jag sedan slungade ut i sociala media.

När demonstrationen började rundas av så gick jag hemåt, i intensivt och djupt samtal med mitt ena Gode Barn, som har turen att ha fått permanent uppehållstillstånd. Vi samtalade om Afghanistan, om talibaner, om hazara, pashtuner och tadzjiker, om Gandhi och non-violence-rörelsen, om hur det är att vara arton år och ha upplevt saker som ingen människa borde genomlevt, än mindre en tonåring, om att fastna i hat, eller vända det till något konstruktivt, och om det finns hopp om Afghanistan inom ramen för mitt Gode Barns livstid.

Hopp finns alltid landade vi i, och väljer båda, på egna grunder och verkligen totalt skilda livsberättelser, att tro på det goda i människan. Kanske är det därför vi klaffar så bra som God Man – Gott Barn?!

Det goda i människan – det ger mig en bra känsla när jag sitter här och sammanfattar denna dag som gått under parollen #vistårinteut, men vi slutar aldrig kämpa. Låt oss skapa gott och välja livet, kärleken och hoppet!

On Change

Change

I like change. I call myself a change agent, so it would be strange if I didn’t like change, so it’s not a great surprise to anyone, I gather.

There is truth to the old saying that you cannot change anyone else, the only one I can change is myself. And hence, I am the foremost tool for being the change I want to see in the world, to paraphrase Gandhi.

What do you feel when you read the quote by Mister Shaw?

Gandhi has a question for us

That’s what my US mentor Max told me the other day, over SKYPE. I had to laugh, as this was when I was preparing for my speech at Rotary, and I had witten down a quote by Mahatma Gandhi a few days earlier, thinking that I wanted to use it in my presentation of #skolvåren (aka school spring).

Be the change you want to see in the world. – Gandhi

What Max said was this:

How will you provoke a response from the most powerful leaders in the land? – Gandhi

And in connection with #skolvåren, that sure is a good question to ponder! We have already made good headway, but it’s a long way to go.

So when my husband later that week asked me whether I would like to watch the movie about Gandhi with him, even though we have both seen it many years past, I just had to face that fact that someone’s trying to give me a message, indeed. Third time’s the charm!

So yes, I am listening. I am recalling the insights that came to me while reading a good biography a year or so ago, and also there’s the book ”Mahatma!” by Zac O’Yeah on my bedside table, that is just waiting for me to pick it up and start reading.

20130819-151034.jpgI am picking up several messages. One has to do with going at it a person at a time. Gandhi managed to awaken 350 million Indians, and while it took some time, the goal of India, free from the English, was succeeded in the end. Patience, that’s what Gandhi is telling me. And I feel patient. The rolling stone is moving already, and there’s no stopping it.

I was given a message, and it came to me in many forms.
Have you experienced this? If yes – did you listen to it?