Månadsarkiv: juni 2019

En högläsningsbok dagen till ära

Publicerad den av
Svara

Befinner mig hos själssöstra mi och står framför hennes bokhylla. Suktar efter att få låta mig uppslukas av än den ena, än den andra boken. Böcker som lockar, som finns på min Goodreads att-läsa-listamin Goodreads att-läsa-lista, och massor av böcker som ännu inte hamnat där men som nu, när ögat faller på dess lockande bokryggar – alla dessa fantastiska titlar! Och författare vars namn väcker igenkänning och nyfikenhet av ett eller annat skäl – borde berika den (som om den behövde berikas mer… Ja! Klart den ska fyllas till brädden!).

Påminns jag plötsligt om dagens utmaning på Instagram, som jag följt alla dagar i juni hittills. Letar fram originalinlägget om #bokpassionen och läser:
6. En högläsningsbok. 

Så ögat glider mer medvetet över bokhyllorna på jakt efter en bok att högläsa. Dras till de böcker jag läst. Och det är många. Själssöstra sa jag av en anledning – och jag menar det! Tummar lätt på Lasse Berg och de två första böckerna om Kalahari, tvekar liten, men så: Ja! Där är den! 

Valet känns sjävklart inte minst denna dag, Sveriges nationaldag:
Vägmärken av Dag Hammarskjöld.

Den skulle jag mer än gärna både läsa högt och få läst högt för mig! Boken som har den så skönaste vackraste av fraser, en fras jag tom bloggat om:

”Var morgon skall vårt väsens skål räckas fram för att mottaga, bära och återskänka. Räckas fram tom –”

Ibland blir det mindre bra

Publicerad den av
9

Städa, städa, städa.

Det här med att vara AirBnB-värdinna tar på krafterna. Putsar tom speglar och passar på att plocka ner (och putsa!) vinter-innerfönsterna i köket.

Bär ner dem i källaren och får syn på sidan av frysen, där jag skrivit ’Hello, sunshine’ inom ett hjärta, med svart whiteboardpenna. Det blev aldrig riktigt snyggt så jag tar tillfället i akt att ta bort det med fönsterputsen.

Tror jag ja.

Det som funkade finfint på whiteboardtavlan går bet på frysen. Så jag tar fram en röd whiteboardpenna och gnuggar noggrant in det över alla spår av min frys-hälsning. Tar fram trasan med fönsterputs igen och börjar torka bort det röda och också det underliggande svarta intorkade, är teorin.

Det funkar dåligt kan jag meddela. Det röda smetar ut sig istället för gå bort. Blir lätt desperat och gnuggar sonika ut allt det röda så det blir jätterött och jättefullt.

Tar fram nagellacksborttagningsmedel, och har tillräckligt med sinnesnärvaro att testa i bakkanten av frysen. Dålig idé! Den förstör frysens ytterskikt.

Googlar.

Tar fram T-röd. Testar också det på ett hörn, händer inget med ytskiktet men tyvärr knappt något med den stora röda flammiga blaffan mitt på frysen heller.

Gnuggar, gnuggar och gnuggar lite till. En flyktig tanke av att förbanna mig själv för att jag överhuvudtaget skrev på frysen, men än mer att jag skulle ge mig på detta just nu, med AirBnB-gäster på ingång…

Tar fram galltvål. Gör inte mycket skillnad det heller. Mer än att jag ser att mekanisk nötning nog kommer göra skillnad, om jag gnuggar en timme eller två eller tio.

Hämtar så ett suddgummi. Tänker att det kan inte bli värre i alla fall. Och helt rätt. Det börjar försvinna. Ja! Det funkar. Suddar. Tar ett foto. Suddar, suddar och suddar tills jag har ont i tummen! Med suddgummits hjälp får jag bort 90-95% av det röda. Och lika mycket av det underliggande svarta.

Torkar av med trasa en extra gång och vet med mig att jag ska sudda ännu lite till, men nu är det tillräckligt presentabelt, så jag nöjer mig.

Inser samtidigt att ibland blir det inte så bra. Men vad det än var som blev mindre bra, så blir det inte ett dugg bättre av att jag bankar på mig själv!

Uppföljning maj 2019: Som jag är.

Publicerad den av
Svara

Likt förra året har jag för avsikt att stämma av gångna månaden i förhållande till årets intentioner. Det ger mig en månatlig påminnelse av vad jag har för intentioner för året, och ger mig också utrymme för reflektion och eventuell justering.

Maj har flugit förbi i raketfart, och vilken underbart härlig, fantastiskt, utvecklande månad det varit sen då!

2019. Året då jag ska…
* ha kroppens välbefinnande i fokus bland annat genom att:

  • fortsätta göra min dagliga sjua med burpees: ✅
  • Headspace:a dagligen: ✅
  • springa minst 75 löprundor –> spring-när-jag-känner-för-det-intention: Inte sprungit i maj heller, och gör nu om denna punkt. Har en stortåled som strular lite, tror jag dansat lite för mycket Lindy hop!
  • kallbada så ofta jag bara kan – och komplettera dem med att duscha kallt: 7 dopp i maj, och nu känns det nästan sorgligt att vattentemperaturen kryper uppåt så gränsen för vad jag kan ”räkna som kallbad” nog är uppnådd. Jag har satt en personlig gräns på ≤14 grader.
  • dansa Lindy hop så ofta jag bara kan (anmäld till kurs under våren, och så social dans på det!): Social-dansat ett par gånger sedan kursen tog slut. Tanken är att fortsätta under sommaren!
  • fortsätta cykla och gå så mycket jag bara kan: promenerat 6 och cyklat knappt 30 mil.

* ha mitt mentala och själsliga välbefinnande i fokus bland annat genom att:

  • läsa minst 75 böcker, varav 12 svenska och 12 engelska redan är utvalda. Dessa 12 + 12 ska jag reflektera om på mina bloggar: Läst 24/75 böcker. Bloggat om Tjärdalen (bok 5 av 12 på svenska) och The Wind-up Bird Chronicle (motsvarande på engelska).
  • lära mig minst fem stycken låtar utantill (i både text som komp) på gitarr, vilket jag kommer åstadkomma genom att sikta på minst tio minuters gitarrspel varje dag: Ojojoj. Endast plinkeplonkat på gitarren 8 gånger under maj. Bättring utlovas!
  • jag ska låta Mark Nepos fantastiska bok The book of Awakening bli min dagliga följeslagare: ✅
  • hålla digital 24-timmars sabbat minst två gånger per månad: 4-5 samt 18-19 maj tog jag välbehövlig digital sabbat. Har du inte testat, så gör det, om så bara för glädjen i att få återvända till det digitala efteråt! Under juni räknar jag med digital sabbat 6-7, 15-16 och sen får jag se hur det blir i Kenya!

* ha mitt skapande i fokus bland annat genom att:

* ha ekonomisk resurshushållning i fokus bland annat genom att:

  • så, så och så lite till; varje vecka medvetet arbeta med mina olika inkomstkällor: ✅Steppar rejält här!
  • stämma av mitt uppsatta faktureringsmål varje månad: ✅Nådde målet i januari och mars. Nådde inte målet i februari, april och maj.
  • föra kassabok över mina privata intäkter och utlägg: Har funkat bättre under maj, men inte optimalt, så ”Behöver också hitta en bättre rutin så det inte blir en sådan backlog att fylla i kassaboken långt i efterskott” får stå kvar sen förra månaden.

Och så slutligen – på alla plan – experimentera och leka, njuta och  testa, utforska och utmana mig, samtidigt som jag fortsätter vara i varsam samvaro med mig själv: Månaden har varit så späckad att jag inte får in den på ett foto… utan drar till med två! Pilotomgången av 60 timmars tankespjärn gick av stapeln 8-10 maj och både inför, under och efter har #tankespjärn varit i fokus så klart! Vilken grej. Vilken ynnest! Trädgården frodas och jag får hjälp av goda och kunniga vänner med gröna fingrar – vilken skillnad det gör! Jag inspirerades av Michel och Mariella Issa, har spånat med Janine som dessutom startat Skåne Networking Community på FB som fullkomligt exploderade ur startblocken!. Har sjungit av hjärtats lust (Gaaaalen!), kallbadat (tom på körens sommarfest!) och varit på TEDxSlottsparken-repetition (jag ska vara moderator, ska bli så grymt kul! Går av stapeln 14 juni 2019, livesänds, så håll utkik!), varit på begravning, sett Guds olydiga revben efter boken av Gunilla Thorgren med samma namn – och blev fullkomligt wow:ad! Dessutom hade jag och Monika grymt kul på Party-a-long med Dirty Dancing på Spegeln. Utöver detta har jag hunnit med mycket jobb inklusive en heldagsinspektion från Läkemedelsverket ute hos kund, har städat hus så det stod härliga till, tagit foto och lagt ut det på AirBnB, lagt ut en drös saker till försäljning på Shpock och blivit Särskilt Förordnad Vårdnadshavare till mitt allra första Gode Barn. Stort!

Vad vill jag vara för mig själv?

Publicerad den av
3

Hinder? Möjliggörare?
Lekkamrat? Fängelsevakt?
Hejarklack eller mobbare?

Vad vill jag vara för mig själv?
Och vad gör jag för att vara det jag vill vara?
Möjliggörare. Lekkamrat. Hejarklack.

Är jag alltid det? Är jag inte mitt eget främsta hinder emellanåt? Agerar min egen fängelsevakt och mobbare? Jodå. Det händer. Hinder oftare än mobbare, fängelsevakt är en roll jag ikläder mig emellanåt också. Men det som händer när jag väljer möjliggöraren, lekkamraten, min egen främsta hejarklack:
Att ge mig själv lov att leka. Att utforska. Att ta del.
Att njuta. Att skratta. Röra mig. Dansa. Sjunga med till musiken!

Vid Gud, så mycket härligare livet blir när jag ger mig själv utrymme, tillåtelse, uppmuntran, att vara allt det där. Den lekfulla. Den utforskande. Den deltagande. Den njutningsfyllda, som skrattar högt och innerligt och låter kroppen röra sig när den så önskar. Den som dansar gladeligen, utan minsta tanke på hur det ser ut, på att hålla tillbaka, på att inte ta för mycket plats. Dansa, av lust och liv, sjunga för fulla muggar – att leva.

Vad vill jag vara för mig själv?
Den som på alla sätt bidrar till att jag älskar att leva livet!

Vad jag älskade (bok 6 av 12)

Publicerad den av
8

Siri Hustvedt. Vad jag älskade. På Ds rekommendation läste jag Sommaren utan män och när jag var klar med den (Vackert – intensivt – känslosamt.) frågade han om jag läst Vad jag älskade? Nej, svarade jag, vilket möttes av ett omedelbart: Då måste du göra det.

”Han tog mig i underarmen och skakade den. Denna plötsliga gest av kamratskap, till och med av tillgivenhet, gjorde mig osedvanligt lycklig. Jag har ofta tänkt på den, eftersom den där korta dialogen kom skuggorna fick mitt liv att ändra riktning. Den kom att markera det ögonblick då ett vindlande samtal mellan två människor oåterkalleligt slog in på vägen mot vänskap.”

Fann den på Myrorna, och har just lagt den ifrån mig, färdigläst. För denna gången. En bok jag gärna skulle läsa igen (kanske på engelska nästa gång?) eftersom den fullt möjligt kvalar in som den bästa roman jag någonsin läst.

”Avundsjuka och grymhet är en oundviklig följd av berömmelse, hur obetydlig denna berömmelse än må vara. Detta kan uppstå var som helst – på skolgården, i styrelserum, i universitetskorridorer eller på de vita väggarna i ett galleri.”

Välskriven. Fascinerande.
En story som griper tag, och sen tar ett nytag, ett till och slutligen ännu ett.
Vändningar som jag instinktivt kände på mig men verkligen inte ville skulle ske…

”Att veta och ändå kunna inte veta är det svåraste av allt.” – Philip Guston

Beskrivningar av konstverk som är så målande att jag utan problem ser dem för mitt inre öga, karaktärer som är så genomtänkta och välskapta att de skulle kunna sitta brevid mig, som människor av kött och blod.

”När jag kom ut ur huset på Central Park West tittade jag bort mot träden som helt hade slagit ut, och jag greps av en outsäglig och sällsam känsla. Att vara vid liv är något oförklarligt, tänkte jag. Själva medvetandet är oförklarligt. Det finns ingenting vanligt i världen.”

Det sätt som Hustvedt väver in de olika verk som skapas av bokens olika karaktärer, oaktat om de är målningar, installationer, böcker eller teaterstycken, gör mig matt av blotta tanken på hur mycket hon själv måtte ha vidgat sin egen värld för att kunna vara skapare, inte ”enkom” till en fantastisk roman, utan samtidigt till ett antal verk i verket, av så vitt skilda karaktär. Imponerande!

Boken jag skriver om är del i den bokläsningsutmaning jag skapat för mig själv under 2019, att läsa och blogga om 12 svenska och 12 engelska böcker, en varannan vecka, böcker som jag redan har hemma.