Målarmirakel?

Ibland förbannar jag den, viljan, min vilja. Den som gör att jag, efter att ha målat vardagsrum i torsdags och första strykningen av matsalen igår, idag har
1) målat andra strykningen – och lyckligtvis sista! – av matsalsväggarna hela dagen (tillsammans med äldsta barnet som gjorde merparten av rollandet),
2) cyklat drygt elva kilometer (fångade Pokémon så det var högst frivilligt – skönt komma ut ur huset!),
3) skrapat bort alla färgstänk från golvet med bakskrapa (bästa tipset om du inte testat det förut!),
4) dammsugit runt väggarna för att bli kvitt allt målarskräp,
5) såpaskurat golvlisterna, och elementen,
6) dammsugit runt väggarna än en gång,
7) flyttat tillbaka alla möbler på sina respektive platser,
8) och dammsugit resten av rummet,
nu sitter i soffan och har två åtaganden kvar att ombesörja:
I – det dagliga blogginlägget (beviset på att jag lyckades är att du just nu läser detta inlägg)
II – tjugominuters gitarplonkande
när det enda jag egentligen vill är att äta en god bit mörk choklad och titta på Jamestown på SVT Play.

Lennart Strandberg skrev så här om viljan:
Viljan är inget undantag, den är ett normaltillstånd.
Den är inget mysterium, men kanske ett mirakel.

Normaltillstånd, jo, det kan jag köpa. Just idag vette hundan om den känns som ett mirakel dock, fast det kanske är precis just det som den är, å andra sidan? Jag menar – matsalen är ju färdigmålad, eller hur?

Inspirerad att fortsätta blogga på temat från #blogg100 2017 bjuds du här på en bokreflektion inspirerad av boken ”Någonstans finns viljan” av Lennart Strandberg.

#blogg100 – Är viljan på plats?

”Kanske kan man tänka att man vill må bättre, orka mer, men så länge man inte gör något åt det är inte viljan på plats.”

Läser du det, och blir upprörd? Indignerad, stött?
Ta då av dina dömande glasögon, och läs meningen igen.

”Kanske kan man tänka att man vill må bättre, orka mer, men så länge man inte gör något åt det är inte viljan på plats.”

Läser du det nu, och känner lugnet infinna sig? En känsla av förståelse och acceptans?

Avsaknaden av vilja är en förklaring till varför jag inget gör, varför jag vill det ena och det andra, drömmer om ditten och datten, och ändå inte lyfter ett finger för att ta mig ett endaste steg närmare drömmen.

När jag vill, men inte är villig, så saknas bränsle.
Då finns inte alla nödvändiga ingredienser på plats, och jag gör bäst i att välja en annan väg, en väg där jag både vill och är villig. Emellanåt kan jag återbesöka drömmen, och känna efter om det är dags, om även viljan klivit in i matchen, eller om hen fortfarande lyser med sin frånvaro.

Att banka fram viljan genom oupphörlig inre fajt, en litania av Du borde! Du måste! Du behöver det! Kom igen nu, ditt dumma spån, bara gör det!, är troligen det mest effektiva sättet att säkerställa att viljan aldrig kliver fram ur skuggorna. Varför skulle hen? Allt hen får är ju skit och klagomål, bättre då att hålla sig så långt borta som möjligt.

Om jag istället förhåller mig till avsaknaden av vilja med förståelse och acceptans, ska jag inte bli förvånad över om jag endera dagen vaknar upp, med viljan som sällskap, ivrig, redo, villig.

Skillnaden mellan att förhålla mig öppen för att viljan kan komma, snarare än sluten, arg för att viljan inte kommer, är stor. Både i min upplevelse i stunden – det slutna stänger ner, begränsar, hindrar mig – och på lång sikt. Jag åstadkommer så mycket mer när jag inte begränsar flödet inom och runt mig, när jag är lyhörd för vad jag vill och är villig att göra, och agerar, när bränsletanken är fylld av vilja.

#Blogg100-utmaningen 2017 – inlägg nummer 56 av 100.
Boken ”Någonstans finns viljan” av Lennart Strandberg.
Svenska inlägg här, engelska på helenaroth.com.

Vattenmelonen

Minns ni Marian Keyes bok Vattenmelonen från 1995? Det gör jag. Jag fick den av en nära släkting när jag och min man just separerat, efter 10 år tillsammans. Det som gjorde separationen lite extra jobbig var att jag var i åttonde månaden med vårt första barn. Boken handlar om just en sådan situation, och det var så himla skönt att läsa om någon – må så vara en fiktiv person – som genomlevt det jag just då gick igenom.

Det var i sanning en livskris, och jag tackar för att jag fick genomgå den! Det var väckarklockan jag behövde för att titta inåt, känna efter på riktigt vem jag är, hur jag är, mår jag bra, vad gör mig lycklig, hur vill jag leva mitt liv, vad vill jag ge mitt ofödda barn, och så vidare.

Där började också resan som gett mig den viktigaste insikt jag någonsin fått, nämligen att det går att lära gamla hundar att sitta, bara man är ihärdig nog! Den insikten kom sig ur att jag bestämde mig för att vända min inställning från minus till plus, från negativ till positiv. Och jag lyckades. Denna erfarenheten gagnar mig och mina coachklienter, eftersom jag med total säkerhet kan säga att det går att göra stora förändringar, bara man vill det tillräckligt väl.

Trassel

Tror du att det går att lära gamla hundar att sitta? Dela gärna dina tankar nedan!

Vilja

Har du någonsin funderat över skillnaden mellan att VILJA något och vara VILLIG att göra jobbet som krävs för att nå dit du vill? Jag använder detta mycket i min coaching, eftersom det sätter fokus på det som krävs på ett väldigt enkelt sätt.

Vilja & villighet

Säg en människa som vill sluta röka. Om h*n svarar tio på frågan hur gärna h*n vill sluta röka, på en skala från 1-10, så blir min nästa fråga Hur villig är du att göra jobbet som krävs för att sluta röka, på en skala från 1-10?
Det är HÄR som avgörandet faller, i mina ögon. Om svaret är under sju, ja, då kommer personen med största sannolikhet inte att sluta röka hur mycket vederbörande än vill det. Finns inte villigheten så så blir det ingen förändring ändå. Om svaret däremot är över sju är det mycket mer troligt att personen verkligen är villig att lägga den insats som krävs för en förändring. (Om h*n svarar under sju på första frågan öppnar sig helt andra frågeställningar så klart!)

Först när du själv verkligen vill genomföra en förändring och är villig att satsa din energi och tid på det kommer det att hända. Om din vilja och villighet inte är synkroniserade, är det dags att reflektera ordentligt. Du kan till exempel gräva lite grann i din bristande villighet, varför är den så låg? Kanske anledningen bakom din önskan efter förändring (dvs, det du uttrycker att du vill) kommer utifrån, snarare än inifrån? Kanske det är någon annan som vill att du ska sluta röka, för att knyta an till exemplet. Om du tycker det är svårt att ställa tuffa frågor till dig själv så rekommenderar jag att du kontaktar en professionell coach. Vi är utbildade att ställa kraftfulla frågor, och även att lyssna till det som du kanske inte säger.

I boken SWITCH – how to change things when change is hard (finns även på svenska, med titeln Byt Spår! skapa förändring genom att bryta invanda mönster) berättar bröderna Dan och Chip Heath om elefanten och elefanttränaren/mahouten. Det handlar om just detta. Läs boken själv, eller vänta på att jag framöver skriver ett blogginlägg om just det!

Har du något exempel där du varit välsynkad mellan vilja och villighet, eller kanske tvärt om, riktigt dåligt synkad? Dela gärna med dig i kommentarsfältet nedan. Vem vet, just din berättelse kanske kan hjälpa någon annan framåt!