Ola Berg inspirerar till en målbild att sträva efter 

Sedan i höstas går jag och lär mig spela gitarr, varannan måndag efter körövningen, tillsammans med två andra hugade gitarrhungriga själar. Och vår lärare så klart. När han låter händerna rinna över gitarrens strängar, ljuder den vackert. När jag gör detsamma skramlar det mest.

Jag har velat lära mig spela gitarr ett bra tag, men aldrig riktigt kommit mig för. Plinkeplonkat lite ackord, hjälpt av en gitarr-app på fånen, och fick ju en crash course på Dooify vilket definitivt kastade mer bränsle på brasan, men inte tillräckligt för att ge mig själv kicken i häcken att ta tag i det. Själv.

Så när min lärare kastade ut en förfrågan efter hugade spekulanter så hoppade jag, glatt, på! Sedan dess så spelar jag, åtminstone fyrtio minuter varannan måndagkväll, och plinkeplonkar emellanåt lite hemma också. Men det är där min stora potential ligger gömd – i att ta mig tid, om så bara fem minuter, varje dag. Nöta ackorden, just nu har vi avancerat till barréackord, startat med F och nu också lagt till Bm (för att kunna spela Rod Stewarts Sailing). Och varje varannanveckasmåndag när jag med tafatta händer greppar gitarrhalsen och börjar ta ackord efter ackord, så vet jag att jag behöver ge gitarren mer uppmärksamhet. Jag behöver öva mer. Öva öva öva!

Och vaddå behöver? Vill? Vill jag inte? Bevisligen inte. Än. Men det pockar på, mer och mer, just viljan. Att kunna greppa gitarren och börja plinkeplonka och ackompanjera mig själv, sjungandes någon gammal slagdänga. Påminns om Ola Bergs analoga Spotify och drömmer om dagen då jag kan lägga ens en låt till min analoga dito. Ola har en ”kortlek”, med namn på låttitel och artist, för alla de låtar han lärt sig. Varje år lägger han till några låtar till sin lista, och kan då när som, givet att han har gitarr och analoga Spotify-kortleken med sig, dra av ett par låtar, gärna tillsammans med andra. Himla mysigt upptäckte jag själv när vi satt på en orange picknickfilt i Almedalen 2016 och jag fick välja ett par favoritlåtar att sjunga tillsammans.

Där en målbild som lockar mig, och även om jag ännu inte har en enda låt på ”min lista” så har jag embryon. Imagine. Sailing. Everybody hurts. Still haven’t found what I’m looking for. Nu tändas tusen juleljus och Stilla natt. Och ett par andra låtar också. Dags att lära mig några av dem fullt ut! 

Nyttan i att sätta mig i ”skolbänken” och vara total nybörjare går mig inte heller förbi. Det är oerhört lärorikt att testa på Nybörjarens anfallsvinkel emellanåt. När det där som ser så enkelt ut när någon annan gör det, kan  vara så ofantligt svårt att åstadkomma själv. Jag menar, försök du få fingertopparna att böja sig över strängarna i Bm, så att det faktiskt låter som det ska. Inte är det enkelt inte! Men med lite envishet och tid *öva öva öva* så vet jag ju att det går lättare och lättare, och till slut så sitter det där. Så är det ju med det mesta! När vår körledare plockar fram ett nytt stycke för mig och resten av kören att sjunga händer ju detsamma. Rösten och rytmen och klangen och dynamiken och artikulationen och andningen… allt ska de synka, och det gör de aldrig på första försöket. Men med lite övning så kommer det, och ett tu tre kan ett stycke som initialt inte alls lockade, helt plötsligt visa upp sig i all sin skönhet. Och det bär med sig en alldeles speciell känsla av tillfredsställelse, måste jag säga. Och större blir den, ju mer bängligt det var inledningsvis, allt som oftast. De där styckena som jag inte alls kunde förstå, de ger den mesta tillfredsställelsen när de väl sitter. Lite motstånd ger stärkta muskler – på alla plan, så även i lärandet!

16 thoughts on “Ola Berg inspirerar till en målbild att sträva efter 

  1. Ping: Ta det lugnt, det är gott nog. | HERO – the coach

  2. Att ändå våga utmana sig själv. Bra gjort.
    Lite som när jag började fota igen. Hela tiden ser jag alla dessa kamrater som är LYSANDE fotografer, samtidigt som mina egna alster är ”små och fula”. Del i lärandet är väl detta att våga låta sig själv vara elev och lära. Och finna lusten i det, även när självkritiken kan bli… irriterande.

    • Åsikterna kan fälla oss till marken gång efter annan. Tills man inser att även dina LYSANDE fotograf-vänner sitter i exakt samma sits, tvivlar på sina små fula alster och avundas dig dina lysande dito… Åsikter! Inte fakta. 🙂

  3. För en duktig flicka som jag själv kan det vara skitsvårt att vara nybörjare… men jag tränar på att möta utmaningar på ett lekfullt sätt, att vara kass, att försöka etc. Så himla bra träning. I Indien fick jag testa att surfa på vågorna och det gick ju så där… men ibland så fanns känslan där… Så härligt liksom. Analoga spotify! Så kul grej! Gillar’t skarpt.
    Kram

    • … eller en duktig pojke som jag. Gud, vad jag känner igen mig i din kommentar: ”… skitsvårt att vara nybörjare”. Men nyttigt.

      • *hehehe*

        Djupt och djupt… det är ju likförbaskat bara en tanke, eller hur? Jag menar – en insikt ändrar ens livsuppfattning i en sak på ett ögonblick, och det är det som gör att jag envisas med att ”djupt” och ”svårt” bara är åsikter som vi lägger på saker, när vi ser dem från ”just det aktuella perspektivet”.

        Oavsett – lycka till, med allt nybörjarskap du ger dig på!

    • Himla bra träning var ordet! Och egentligen ÄR det ju inte SVÅRT att vara kass, utan det bara är. Det är ju tankarna vi lägger på det som ger oss åsikten KASS liksom.

      Surfa på! 😀

      • Prova-på-dagar kommer upp på hemsidan i aug…så jag har lagt en påminnelse om att kika in då och anmäla mig. Först efter ett prova-på-tillfälle får man en chans att komma med i klubben för att få träning…. 😉

Kommentera här/Please comment here

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s