Etikettarkiv: podcast

Janne, vilken story!

Publicerad den av
Svara

Varje söndag under 2015 har jag tipsat om en podcast, antingen ett specifikt avsnitt som jag gillar extra mycket eller en hel podcast-serie, och det tänker jag fortsätta med. Men alla de tipsen är på engelska och jag lyssnar ju på svenska poddar också, som jag gärna skulle vilja rekommendera, så jag har beslutat mig för att tipsa dig om ett antal svenska poddar jag lyssnar till.

Jag har tipsat om #100procentpodden, #vågapratapodden, Ledarkanalen som alla är nya podcasts och Värvet, som är en trotjänare. Men även Värvet har en bit kvar innan det blir en lika trogen följeslagare att lyssna till som klassiska Sommar i P1. Lyssnade till Kjell Enhager häromdagen och småfnittrade lite för mig själv när jag föreställde mig vissa bekanta i sociala media som jag riktigt kan se framför mig hur de missnöjt och upprört fryner på näsan åt Kjells livsinställning att älta positivt.

BoldomaticPost_Varfor-finns-du-ni-till-Hur-maSjälv njöt jag. Inte minst åt hans lovsång till Varför drygt 18 minuter in i programmet om du lyssnar till versionen utan musik. Som jag önskar att fler företag och kommuner följde Kjells råd och frågade sig varför de finns till för att därefter jobba för att leva upp till det. Ja, individer med för den delen. Jag har gjort just det i mitt liv, och det gör det onekligen enklare att göra val i vardagen.

Det fanns ett tillfälle då jag riktigt rös av kraften i hans berättelse, och det var när han berättade om Janne, som cyklade Vätternrundan när det värsta möjliga inträffade. Vilken berättelser. Herre min ge. Jag vill inte förstöra din upplevelse dock, så ta och lyssna själv vettja så du får höra hur något fullkomligt omöjligt blir möjligt. För om inte Jannes story får dig att inse att det faktiskt är så, ja, då vet inte jag vad som skulle krävas.

Vilket är ditt favorit-sommarprat?

 

Ledarkanalen – tredje nya bekantskapen!

Publicerad den av
Svara

Varje söndag under 2015 har jag tipsat om en podcast, antingen ett specifikt avsnitt som jag gillar extra mycket eller en hel podcast-serie, och det tänker jag fortsätta med. Men alla de tipsen är på engelska och jag lyssnar ju på svenska poddar också, som jag gärna skulle vilja rekommendera, så jag har beslutat mig för att tipsa dig om ett antal svenska poddar jag lyssnar till.

Jag har tipsat om #100procentpodden och #vågapratapodden hittills, vilka är två nya poddar skapade av vänner till mig. Tror du mig om jag säger att jag har ytterligare bekanta som börjat podda? Så är det i alla fall. Ninni Udén och Karin Ulfhielm är bekanta som jag aldrig träffat i 3D men som jag likväl tycker att jag känner. Sociala media när det är som bäst helt enkelt!

Nåväl, dessa två kvinnor har också börjat podda, och deras podcast heter Ledarkanalen.

Ta senaste avsnittet med Sara Sadik som var en sån kick! Jag blir så glad när jag hör unga modiga ta-sig-för-samma själar dela med sig av sina erfarenheter, och Sara känns verkligen som någon jag kommer höra talas om mer. Och du med för den delen.

BoldomaticPost_Jag-kan-kanna-kaoset-inombordAvsnittet om krishantering med Jeanette Fors-Andrée var också väldigt intressant. Och samtidigt, nästan lite tragiskt. Både för att jag skulle kunna rabbla upp så många exempel på onödiga lögner som lämnats av individer i trångmål. Samtidigt. När jag skriver detta så vurmar mitt hjärta för dem. Jag kan känna kaoset inombords, som gör att man inte längre tänker klart, som ett sårat djur gör vad som helst för att försöka skydda sig.

Men också för att jag önskar att ingen tvingades genomleva ett drev. Som en lavin…. när snömassan väl satts i rörelse så är den i det närmaste ostoppbar.

Frågorna jag sitter med är bland annat dessa:

Är det värt det att kasta iväg snöbollen som kanske – kanske inte sätter igång en lavin?

Vem är jag att kasta första stenen?

Vem är jag att döma?

Och glömmer jag att det finns individer inblandade?

Hur bra är jag på att skilja på sak och person?

Och nej, givetvis säger jag inte att granskning är fel, att avslöjanden inte ska göras. Självklart ska maktförhållanden nagelfaras, maktmissbruk belysas och lyftas fram i det publika. Absolut.

Jag säger inte ens att du ska tycka eller tänka eller agera på något visst sätt i förhållande till detta. Nä, när jag sitter här och reflekterar så är det till mig själv jag tittar. Jag ställer mig själv frågorna ovan. För mina svar och efterföljande handlingar är mitt sätt att föra mig i världen. Och det vill jag ska vara väl grundat i min egen värdegrund, i mina livsval, i de värden jag sätter högt.

Men vill du, så kanske du kan lära dig något om och av dig själv genom att ställa dig själv frågor likt dessa?

#vågapratapodden – ännu en ny bekantskap!

Publicerad den av
Svara

Varje söndag under 2015 har jag tipsat om en podcast, antingen ett specifikt avsnitt som jag gillar extra mycket eller en hel podcast-serie, och det tänker jag fortsätta med. Men alla de tipsen är på engelska och jag lyssnar ju på svenska poddar också, som jag gärna skulle vilja rekommendera, så jag har beslutat mig för att tipsa dig om ett antal svenska poddar jag lyssnar till.

Inga-Lill & Alexandra Lellky ingår båda i samma Mastermind-grupp som jag och Charlotte (och icke att förglömma den unika Wivan som senaste året kastat loss i livet på ett sätt som inspirerar mig enormt!) och dessa två kvinnor är grundare till Cancerkompisar.se som jag skrivit om tidigare.

Cancerkompisar.se finns till för anhöriga till cancer-drabbade. Att det finns ett behov för anhöriga att ha ett öra som lyssnar, utan dömande, där tom förbjudna tankar kan yppas, någon som vet vad det innebär, som själv varit med, det har jag aldrig tvivlat till. Snarast är det väl förvånande att ingen tagit itu med att skapa ett Cancerkompisar för länge sen!

Nu har även Cancerkompisar lanserat en podcast, en serie om (initialt åtminstone) tio avsnitt där anhörigperspektivet lyfts upp. Anna Bystedt från Guldkanalen intervjuar 10 cancerkompisar, dvs människor vars närstående drabbats av cancer och som bland annat genom Cancerkompisar fått hjälp att hantera sina tuffa situationer. Podden är döpt till #vågapratapodden.

cancerkompisarJag har bara lyssnat till det första avsnittet ännu, via Soundcloud, och jag grät när jag lyssnade. Människoöden berör, inte minst när de berättas av den som genomlevt det. Ingela är öppenhjärtig och modigt sårbar, och jag kan bara tacka för att hon väljer att #vågaprata öppet om hur det är att förlora inte bara en utan båda föräldrar till cancer på kort tid.

Jag tror det var i denna podden som jag hörde något som jag direkt tog till mig. Oavsett vilket så känns det högst relevant, så även om det möjligen var någon annanstans så passar det väldigt väl in här. Att fråga ”Hur mår du?” kontra ”Hur mår du idag?” kan göra så oerhört stor skillnad för en person som befinner sig i en tuff situation av något slag, som t ex att ha anhöriga som är döende i cancer. Frågan hur mår du är för generell, hur fasiken tror du man mår om ens närstående ligger för döden liksom. Men när man lägger till det lilla försynta idag till den där meningen kan man svar för nuet. Behöver inte svara övergripande, utan kan kanske svara utifrån där man befinner sig just nu. Trött, i behov av en kram, njuter av en stunds vila i solskenet, eller vad det nu kan vara som nuet bjuder på.

Det där tyckte jag var så himla smart. Och kanske kanske det kan göra det enklare för mig att bemöta en människa i kris framöver. Kanske det gör det enklare för någon att #vågaprata med mig till och med?

Podcast 27/52 – Mindset: being vs doing

Publicerad den av
Svara

The One You Feed is a favorite podcast of mine, and even though this one with Carol Dweck isn’t of the best show’s I’ve listened to from this podcast, it is interesting. And since Carol Dweck’s thoughts on fixed vs growth mindset is the talk of the town at the moment, I figured maybe someone would benefit from listening to this interview with her.

BoldomaticPost_fixed-vs-growthI like the reasoning behind fixed and growth mindset, possibly because I can recognize my own journey from (mostly) one to (mostly) the other. Luckily my direction has been from fixed to growth. For me, that is a huge part of the reason why my inner dialogue has gone from harsh to gentle, now that I think of it.

 

What fixed vs growth mindset is? Well, in short, as I understand it, fixed mindset is based on the belief that I have a specific amount of talent and intelligence, that cannot grow and evolve. This means that there’s no real point to trying harder, because I’ve got a fixed amount to work with. Hence, perhaps I’d get stuck in ”I’m no good at maths” and would fail to see that I can get better at maths if I work at it. Fixed mindset is encouraged by praising the result, like ”Oh you are such a clever girl!”, ”You got a good grade on that test!” and such. Accompanying though of fixed mindset might be ”I suck at this, so there’s no point in trying, because I will never get better.”, ”I hate drawing because it never looks like I want it to.”.

Grown mindset on the other hand says that you can get better, at anything really, as long as you put some effort into it. The focus is more on the process than the result. Regardless of my starting point, if I apply myself to it, I will get better at it. In time, I might even achieve mastery, if I put in the hours. So accompanying thoughts might be ”I have no clue how to crack this code, but if I work at it, I could probably figure it out. Let’s get started!”. Growth mindset is encouraged by putting attention to the process, like ”I can see how you’ve really put in an effort here!”, ”I see how you used all those different colors of green to draw that tree. It really bring it to life.”.

Anyway. What I find most significant in this podcast is the way Carol Dweck stresses the risk of fixed vs mind growths becoming ”a thing”, especially in school circles. This I believe is definitely a risk, and I fear that’s where it will end up in Sweden. It’s easy to fall in the trap of ”methodizing” something like this. That would be very unfortunate. Because this is not a thing you do. It’s a way you are.

Now, I say mindset something I am, rather than something I do, but of course, I will act out of my being, so it’s not as easy as saying it’s only about being and not about doing. The feedback to others that I exemplify above is a form of doing. But the risk, that Carol Dweck and I share a concern about, if you try to Do this without Living it. The risk of trying to give kids/pupils a growth mindset, while being stuck in fixed for my own development…. I mean, you can see for yourself how weird that would be, right? I guarantee that kids – if you are teaching, or parenting etc – will pick up on the mixed signals you are sending out, and they will see right through you.

So the question for me, is how do I switch my internal beliefs about myself, from fixed, to growth? How to live a life more based on a growth mindset?

 

Podcast 27/52 – Philosophize this!

Publicerad den av
1

How can you not want to listen to an episode of Philozophize this!, when this is the prompt for the podcast:

philosophize this

I have listened to the first two episodes and definitely recommend you give it a try. I have followed the advice and started with episode one. Have listened to episode two as well, which was very funny in parts, providing me with opportunities to learn new things, which is something I love doing! And as the pod is now on episode number 63 (featuring Kant), I am geared for a summer of learning, inching my way towards current day philosophers, one episode at a time.

BoldomaticPost_Its-scary-to-live-in-a-world-w

And again, as I listen to Stephen West I am reminded that I am a philosopher. As I think, and trust, you are as well. Philosophy means love and wisdom. A philosopher therefore is anyone with a love of wisdom, you see, so how can one not then be a philosopher?

 

Podcast 23/52 – the wisdom of tenderness

Publicerad den av
1

I can’t help it. Here’s another On Being-episode that I so hope you will listen to. Krista Tippett in a conversation with Jean Vanier, an episode recorded in 2007 when he was 79 years old. Jean is the founder of L’Arche, just having celebrated it’s 50th anniversary, hence the re-broadcast of the interview. And I am grateful for that, since I might not have discovered this particular episode in the archives of On Being otherwise.

(But there’s a thought – how many other gem’s are hidden in the archives? I might just set my mind to listening through all of On Being, every episode produced…. now there’s a quest!)

Being very interested and involved in the school debate and the educational system, I found this bit especially interesting to listen to:

The balance of our world frequently is seen as a question of power. That if I have more power and more knowledge, more capacity, then I can do more. […] And when you have power, we can very quickly push people down. I’m the one that knows and you don’t know, and I’m strong and I’m powerful, I have the knowledge. And this is the history of humanity. And that is all of what I’d call the whole educational system, is that we must educate people to become capable and to take their place in society. That has value, obviously. But it’s not quite the same thing as to educate people to relate, to listen, to help people to become themselves. 

BoldomaticPost_It-s-the-realization-of-how-t

There’s something to ponder, for me, and others, of whom I ask the question Why school? The reason for asking, for me, is to get people thinking about the society we create, through the whole educational system (as well as other structures, but for me, the educational system and family are the top two factors.), and if we are creating that which we want to see more of. Like Jean Vanier said, capable people taking a place in society is all fine and dandy. But then what? What else is needed/desired?

L’Arche, which centers on sharing the lives of people with intellectual disabilities, is new to me, as Jean Vanier is. I get intrigued, as I listen to what Jean speaks about, which is the thing I dream of. A world of people becoming themselves, relating and listening, sharing tenderness and love. A culture of welcoming. To and of all.

Fascinating to listen to the wisdom of tenderness this old gentleman has, towards life, all of it, regardless. And to hear him speak of growing older, and absolutely loving it. Witnessing the increasing frailty of his own body, being in total acceptance that his mind no longer can keep up as it used to, that his body demands an afternoon nap and so on. It’s just pure love. Magnificent.

What if…. I met the world from the wisdom of tenderness? What if…. we all did?

 

Podcast 21/52 – Failure is your friend

Publicerad den av
Svara

I’ve had a lot of thoughts and conversations centered around the concept of failures, what it is, what it isn’t, why it affects us so much, and how we should look at it in order not to let fear of failure paralyze us. Hence, when I stumbled upon a new (for me) podcast, Freakonomics Radio, featuring an episode entitled Failure is your friend, they had me hooked already.

BoldomaticPost_The-quicker-you-fail-the-moreI haven’t even read the Freakonomics books, but I think there’s one in the book shelf upstairs. After having listened to this episode and one more, I’m definitely picking up the books as well. Because I really like this. They had a fun and kindhearted questioning take on the subject, and seem to be like that overall, which I find very refreshing.

So, not only do I here give you a new podcast, which makes me very happy, since I’ve been a bit introverted lately, listening to the same-old-same-old, but also a subject that I really care a lot for. I also give you an episode which I think is a valuable listen for most everyone.

The fear of failure can be paralyzing, and it has certainly affected me (more in the past than now, luckily!) and many I see around me as well. And I have yet to see that fear of failure serve individuals or humanity at large. On the contrary, many are the things without which our society would not be the same, that are a direct result of people failing well, failing fast, and failing productively.

Are you served by how you relate to failure?

Podcast 20/52 – total flip!

Publicerad den av
1

Today I’ve listened two times to a podcast that flipped my world. I had no idea. There’s so much in this episode of The One You Feed that poked at what I have previously known to be true, and now feel might not be. I am definitely eager to check out what Portugal has been doing, for instance, that’s for sure. And if what they seem to have done has been so radical, and successful, why haven’t I heard more about it?

Ok. By now you might be thinking, what has she meen smoking to get all woozy like this?

Well. Nothing. I swear. But interestingly enough, the episode is actually centered around the war on drugs. Check it out for yourselves, the episode is The One You Feed with Johann Hari, on the demons we face, and why waging war on them might only have gotten them to grow ever stronger… I for one am definitely gonna check out his book Chasing the scream, that’s for sure!

I also wonder if your guess on the percentage of people who use any type of drugs (legal or illegal) who ever have a problem with it is as off target as mine was?

Podcast 19/52 – poetic tools

Publicerad den av
Svara

I listened to an On Being episode with composer Mohammed Fairouz, and immediately after listening to the edited version I listened to the unedited version, which was even better. Mohammed Fairouz is not a man I’d never heard of before, and I am glad that has been rectified.

He has a lovely positive outlook on the future, stating in no uncertain terms that he thinks the world will soon become a better place. Since I also hold that view, hard as it may be to stick to sometimes, given the barrage of negative news flowing all around, I exhale, and feel my body go a bit soft, relaxed, knowing there are many more people devoted to the same aspiration.

I’m going to say something that you may think me crazy to say. But I believe that the future is extremely bright. I believe that the future is hopeful. And I think that this generation is absolutely committed to making the world a better place. And I think they have the means to do it. And I think that if the world does not become a better place by the time that I’m 50 or 60, we have no one to blame but ourselves. We have the will. We have the drive.
– Mohammed Fairouz

It’s an episode that span large and far, in time, in space. Mohammed has a beautiful language, and I love the flow of the conversation. Mohammed says something which I’ve never heard and honestly never thought about. But it hit home somehow, and I’ve reflected upon it since I heard it. I believe there’s something there.

”Where”, you ask?
I reply ”Here”, and give you this:

BoldomaticPost_I-think-memorizing-poetry-is

Poetic tools. Isn’t that just a wonderful way to look at it? Poetic tools, do I even have any? I’m not sure I do. When spoken about this way, I sure get an urge to get myself some, don’t you?

Östra Grund – #hursvårtkandetvara

Publicerad den av
Svara

I onsdags förra veckan var jag på besök på Edboskolan, hos Fröken Ann. Därefter lyckades jag få till ännu ett skolbesök innan jag hade en lunchade inne i Stockholm. Jag hann med ett besök på Östra Grundskolan i Skogås nämligen, och träffade både Anders Enström och Peter Bragner, lärare respektive rektor.

Jag har inte detaljstuderat statistiken från Östra Grund men förstår jag det rätt har skolan på en tre-fyra år gjort en rejäl resa vilket också märks på deras stigande resultat. Jag lämnade skolan glad till sinnet, och ser fram emot att få besöka Peter och Anders igen. Varmt tack till er och de elever jag mötte på min rundtur!

Dessutom är det så att man på Östra Grund använder Itunes U och jag tipsar dig verkligen att kolla in deras ITunesU-kanal, där det finns massvis med material som ligger helt publikt, dvs tillgängligt för vem som helst (som har appen).

Lyckades tom få delta i en podcast som Anders och Peter kör med titeln #hursvårtkandetvara. Ungefär 17 minuter in i podden är det dags, och jag och Peter fick ett trevligt samtal om #skolvåren, #VarförSkola, likvärdighet och mycket annat. Dessutom var vi så inne i vårt samtal att vi missade att inspelningen helt plötsligt havererade, så det är ett break mitt i min beskrivning av en av de vägar till lärande som jag fantiserar om (se det som en kombo av dagmamma, förskolebussar och sokratiska samtal. Kanske får utveckla det där i ett annat inlägg vad det lider. Och kanske du får en tillräcklig bild för att fantisera vidare fritt själv!).

östra grund

På Östra Grund gjordes datasalen om till inspelningsstudio med en green screen. Coolt!

 

En av de mest fascinerande saker jag snappade upp på Östra Grund var det faktum att som enda (!) skola i Sverige kör Ung Företagsamhet för sina nior (alla utom 2-3 av eleverna i årskursen deltog, de som avstod gjorde det medvetet). Tydligen finns det någon mer högstadieskola som kör delar av processen, men Östra Grund kör det fullt ut. Och vet du? Man gör det med utökad tid. Dvs, inte inom ramen för befintligt schema satt utifrån timplanen, utan med 1,5 timme extra/vecka. Som eleverna väljer. Frivilligt. I nian. Det tycker jag är coolt, inte minst för att det viset att eleverna får ut något av processen. Undrar nyfiken varför inte fler högstadier kör UF under nian? För ärligt talat, #hursvårtkandetvara?