Etikettarkiv: maktmissbruk

Världar krockar i en lyxsvit

Publicerad den av
11

Det har runnit mycket vatten under broarna sedan Dominique Strauss-Kahn, dåvarande chef för Internationella Valutafonden anklagades för att ha försökt våldta en hotellstäderska. Många skandaler, många övergrepp, många liv som förstörts.

Den tredje krönikan från Rebecca Solnits Män förklarar saker för mig handlar just om detta. Kapitlet har rubriken Världar krockar i en lyxsvit, med underrubriken Några tankar om internationella valutafonden, global orättvisa och en främling på ett tåg.

Inledningen är kraftfull. Andra paragrafen kommer här i sin helhet:
Hon hette Asien. Han hette Europa. Hon hette tystnad. Han hette makt. Hon hette armod. Han hette rikedom. Hon hette Hon, men vad ägde hon? Han hette Han, och han utgick från att han ägde allt, inklusive henne, och han ansåg att han kunde ta henne utan att fråga om lov och undan några efterverkningar. Det var en väldigt gammal historia, men slutet på den hade förändrats lite grand under de senaste årtiondena. Och det här gången skakar följderna om en massa grundvalar, som allesammans uppenbarligen behövde skakas om. 

Hon fortsätter: Chefen för Internationella valutafonden står åtalad för sexuella övergrepp. Om den termen gör dig förvirrad kan du ta bort ordet ”sexuella” och bara koncentrera dig på ”övergrepp”, på våldet, på hur en person har vägrat att behandla en annan person som en människa, på att han har förvägrat någon de mest grundläggande mänskliga rättigheterna, rätten till kroppslig integritet och fysisk trygghet. ”Människans rättigheter” var ett av den franska revolutionens stora fraser, men det har alltid varit diskutabelt huruvida den inbegriper kvinnans rättigheter. 

Ord och inga visor, och det som Solnit gör, om och om igen i boken, när hon samlar alla dessa krönikor hon skrivit under ett flertal år, är att hon knyter ihop säcken. Hon vägrar se varje enskild händelse som just det, en enskild händelse. Hon bistår mig, sida upp och sida ner, med att ge mig bilder som sammantaget ger mig en helhetssyn på kvinnoförtryck och maktmissbruk, allt för att urskilja mönstren som förenar kvinnoförakt, trakasserier, näthat, våldtäkter och mord. Så är det formulerat på bokens baksidestext, och det är också det jag får mig till del som läsare.

Inspirerad att fortsätta blogga på temat från #blogg100 2017 bjuds du här på min tredje bokreflektion kring boken ”Män förklarar saker för mig” av Rebecca Solnit. Jag har för avsikt att blogga en bokreflektion för varje kapitel:
Män förklarar saker för mig
Det längsta kriget
Världar krockar i en lyxsvit
Till hotets lov
Gammelmor Spindel
Woolfs mörker
Kassandra bland kräken
#YesAllWomen
Pandoras ask och den frivilliga poliskåren

Män förklarar saker för mig

Publicerad den av
9

Män förklarar saker för mig är både titeln på en bok av Rebecca Solnit som jag just läst, som ett inlägg hon inledningsvis lät publicera på TomDispatch.com. Hon avslutar första kapitlet, dvs just den titelbärande krönikan, på följande vis:
De flesta kvinnor utkämpar ett två-frontskrig, ett krig som gäller det föregivna ämnet och ett som helt enkelt gäller rätten att yttra sig, att ha idéer, att vara någon som anses sitta inne med fakta och sanningar, att ha ett värde, att vara en människa. Det har blivit bättre, men det här kriget kommer inte att ta slut under min livstid. Jag utkämpar det fortfarande, naturligtvis för min egen skull, men också för alla de yngre kvinnor som har något att säga, i hopp om att de ska få säga det.

Det är en särdeles läsvärd bok, och jag är glad att jag äntligen läst den (utgiven initialt 2014). Tre saker framträder extra tydligt för mig när jag läser boken:

För det första så lyckas Rebecca förhålla sig till ”inte alla män”-frågan på ett tjusigt sätt. Med den största respekt och värme konstaterar hon att det, så klart, inte handlar om alla män. Samtidigt som hon är tydlig med att det finns något i den våldsbejakande kulturen som stora delar av världen ”bekänner sig till” som verkar drabba (drabba? Är det rätt ord? Kanske. Kanske inte. Men jag använder det i väntan på ett bättre ord…) män i högre utsträckning än kvinnor.

För det andra så är hon en fena på att blanda både fakta och åsikter i sina texter, på ett sätt som gör det väldigt tydligt vad som är vad. Åtminstone för mig, vid första genomläsningen. För jag har redan konstaterat att detta är en bok värd att läsa både två och tre gånger.

För det tredje så älskar jag det faktum att hon lyckas med konststycket att hålla fler än en tanke i huvudet samtidigt. Hon ser komplexiteten i frågor som kvinnoförtryck och maktmissbruk, och räds inte att problematisera det hela, utan att kategoriskt fördöma vare sig den ena eller andra sidan på kuppen. Mer sånt tack.

Inspirerad att fortsätta blogga på temat från #blogg100 2017 bjuds du här på en första bokreflektion kring boken ”Män förklarar saker för mig” av Rebecca Solnit. Jag har för avsikt att blogga en bokreflektion för varje kapitel:
Män förklarar saker för mig
Det längsta kriget
Världar krockar i en lyxsvit
Till hotets lov
Gammelmor Spindel
Woolfs mörker
Kassandra bland kräken
#YesAllWomen
Pandoras ask och den frivilliga poliskåren

Ledarkanalen – tredje nya bekantskapen!

Publicerad den av
Svara

Varje söndag under 2015 har jag tipsat om en podcast, antingen ett specifikt avsnitt som jag gillar extra mycket eller en hel podcast-serie, och det tänker jag fortsätta med. Men alla de tipsen är på engelska och jag lyssnar ju på svenska poddar också, som jag gärna skulle vilja rekommendera, så jag har beslutat mig för att tipsa dig om ett antal svenska poddar jag lyssnar till.

Jag har tipsat om #100procentpodden och #vågapratapodden hittills, vilka är två nya poddar skapade av vänner till mig. Tror du mig om jag säger att jag har ytterligare bekanta som börjat podda? Så är det i alla fall. Ninni Udén och Karin Ulfhielm är bekanta som jag aldrig träffat i 3D men som jag likväl tycker att jag känner. Sociala media när det är som bäst helt enkelt!

Nåväl, dessa två kvinnor har också börjat podda, och deras podcast heter Ledarkanalen.

Ta senaste avsnittet med Sara Sadik som var en sån kick! Jag blir så glad när jag hör unga modiga ta-sig-för-samma själar dela med sig av sina erfarenheter, och Sara känns verkligen som någon jag kommer höra talas om mer. Och du med för den delen.

BoldomaticPost_Jag-kan-kanna-kaoset-inombordAvsnittet om krishantering med Jeanette Fors-Andrée var också väldigt intressant. Och samtidigt, nästan lite tragiskt. Både för att jag skulle kunna rabbla upp så många exempel på onödiga lögner som lämnats av individer i trångmål. Samtidigt. När jag skriver detta så vurmar mitt hjärta för dem. Jag kan känna kaoset inombords, som gör att man inte längre tänker klart, som ett sårat djur gör vad som helst för att försöka skydda sig.

Men också för att jag önskar att ingen tvingades genomleva ett drev. Som en lavin…. när snömassan väl satts i rörelse så är den i det närmaste ostoppbar.

Frågorna jag sitter med är bland annat dessa:

Är det värt det att kasta iväg snöbollen som kanske – kanske inte sätter igång en lavin?

Vem är jag att kasta första stenen?

Vem är jag att döma?

Och glömmer jag att det finns individer inblandade?

Hur bra är jag på att skilja på sak och person?

Och nej, givetvis säger jag inte att granskning är fel, att avslöjanden inte ska göras. Självklart ska maktförhållanden nagelfaras, maktmissbruk belysas och lyftas fram i det publika. Absolut.

Jag säger inte ens att du ska tycka eller tänka eller agera på något visst sätt i förhållande till detta. Nä, när jag sitter här och reflekterar så är det till mig själv jag tittar. Jag ställer mig själv frågorna ovan. För mina svar och efterföljande handlingar är mitt sätt att föra mig i världen. Och det vill jag ska vara väl grundat i min egen värdegrund, i mina livsval, i de värden jag sätter högt.

Men vill du, så kanske du kan lära dig något om och av dig själv genom att ställa dig själv frågor likt dessa?