Favoritrestaurang i Malmö!

Kin Long. Har bott i Malmö sedan 1992 (och innan dess mellan 79-86) och jag vet inte hur många gånger jag läst eller hört att bästa kinakrogen i stan är Kin Long. Och aldrig har jag varit där. Har inte lockat, för ärligt talat ser det ut som en vanlig kinakrog sett från gatan.

Kin LongMen igår.
Då blev det så att jag och maken, av en slump, faktiskt klev in på Kin Long för kvällsmat. Redan från början kändes det som att restaurangen på insidan avvek från ”det klassiska” som åtminstone jag förknippar med kinarestauranger, som guldiga tjockmagade Buddhas, rödlackerade hyllor osv. Inne på Kin Long var inredningen smakfull och stilren. Justa vibbar från början med andra ord. Vi fick ett bord för två och började bläddra i menyn.

Lite ont om vegetariska rätter, så när vi blev tillfrågade om vi valt klart inledde vi en konversation med ägaren, Chien-Chung Wang (läser jag mig till i en artikel från Sydsvenskan). Ett tu tre så hade vi i samråd med Chien beställt, en vegansk knaperstekt biff och till mig vegansk anka med shiitake och extra ingefära. Visade sig att de specialimporterar veganskt sojakött (oläckert namn tycker jag, men det verkar vara den svenska benämningen på produkten) så alla rätter går att få i vegansk (eller åtminstone vegetarisk) tappning.

tom skålEfter en stund serverades vår mat, vi smakade, och sen var vi fast. Från att aldrig ha varit på Kin Long tog det exakt två tuggor innan restaurangen seglade upp på vår topplista över favoritrestauranger i Malmö!

Ännu en liten stund senare var våra skålar tomma. Inte ett riskorn kvar!

Oerhört glada för att vi äntligen insett varför alla lovordar Restaurang Kin Long, berättade vi så klart detta även för Chien, som nöjd med vår återkoppling gav oss tipset att ringa och boka bord i fortsättningen, eftersom det ofta är fullsatt. Förståeligt!

Detta var första gången jag åt på Kin Long, jag vågar lova att det inte var sista.
På återseende, Chien, I’ll be back!

 

När andan faller på

Maken och jag har funderat över lite sensommarsådder, och eftersom vi var inne i stan idag så tänkte vi titta efter lite fröer. Och sen insåg vi…. var i allsindar hittar man fröer inne i centrala Malmö?

Men då vaknade någon fördold minnesbild i mig, att det finns en liten gammaldags järnhandlare nära Moderna Museet och månne att han kanske har lite fröer, och kanske tom fröer från Runåbergs, som är vårt favoritställe att shoppa fröer online på. (Men just nu ville jag ha fatt i fröer bums för jag var lite i odlingstagen, som du snart kommer se!)

Och minsann om det inte stämde på pricken!

malmö järnhandelMalmö Järnhandel hade ett ställ med fröer, och visst var det bland annat fröer från just Runåbergs. Sagt och gjort, vi införskaffade lite sallads-, rädisa, asiatiska kålbladväxt- och salladslökfröer och lite annat smått och gott.

När jag väl luskat rätt på de fröer jag jag var intresserad av så gick jag runt och insöp atmosfären, tittade på pryglar och tingestar av allsköns färg, form och funktion. Matti i butiken frågade om jag letade efter något speciellt men jag bara sa att jag njöt av att snoka runt. Han smajlade och höll med om att det finns mycket att titta på bland hyllorna!

ToolPoolOch dessutom finns ju ToolPool här, vilket jag gillar lite extra mycket. Kolla in det, gilla dem på Facebook och låna ett verktyg om du har behov av det.

Får ännu en påhälsning från minnesbanken innanför skallbenet som säger att den genomsnittliga borrmaskinen som säljs används totalt 15 minuter under sin livslängd. Har inte dubbelkollat huruvida det faktiskt stämmer fullt ut, men tänker att det *tyvärr* känns ganska sannolikt. Och likförbaskat ska vi alla ha en… eller så lånar man en hos Matti på Malmö Järnhandel!

Och jajamensan att fröerna kom i rättan tid. Har bredsått grönsgödslingsfröer bredvid gojibärplantorna och sått rädisor, spenat, sallad på friland i första uppgrävda potatisbädden. Plus att jag förkultiverat ett antal olika fröer i olika jordfyllda byttor och krukor så jag har något att fylla kommande tomma odlingsbäddar med, efterhand som vi skördar i trädgården.

När andan faller på är det bäst att agera, och det gjorde jag idag. Känns mig nöjd och glad med det. Själv då? Föll din anda också på idag?

Goodnight Sun @ Västra Hamnen

What a magnificent afternoon and evening. Will let the pictures speak for themselves.

Utsikt över sundet vid Scaniabadet

View over the sound at Scaniabadet

Förberedelser inför Goodnight Sun av och med Peter Tegnér, skicklig musiker och gitarrist. Definitivt ett måste!

Preparations before Goodnight Sun by and with Peter Tegnér, skilled musician and guitarist. A definite must if you are in Malmö in July!

Västra Hamnen i Malmö - människor flanerar, fikar, äter glass, badar, skrattar och har kul. Lever livet helt enkelt!

Västra Hamnen in Malmö – people walking, snacking, having an ice cream, taking a bath, laughing, having fun. Living life!

Titanic, populärt ställe att utmana sina egna rädslor. Så också för denna turistande yngling. Jag messade fotot till honom när han kom upp igen!

Titanic, a popular place in Västra Hamnen for challenging ones fears, as this touristing outh discovered when his friends brought him here. I texted the photo to him afterwards, because it turned out so good.

Sprattlar lite med benen under Goodnight Sun

Wiggling my legs during Goodnight Sun.

Mor och son myser.

Mother and son snuggling close.

Rätt upp och ner

Rätt upp och ner. Här är jag. På Scaniabadet i Malmö, Västra Hamnen.

vindblåstSatt där och såg mig omkring, och påmindes om ett blogginlägg jag läste förra sommaren. Om kroppar. Om hur olika de är. Hur vackra de är, just på grund av sina olikheter. Och hur stor variationen verkligen är. Det var en mamma som skrev och uppmanade just andra mammor att visa sig, på stranden, i baddräkt, i bikini, och att inte skämmas för gäddhäng och sträckmärken på mage och lår, stora eller små eller ojämna bröst, eller inga alls för den delen. Magar och rumpor som putar ut eller in. För det är ju så, att genom att visa att jag är ok med den jag är, så som jag ser ut, så skickar jag signaler till omgivningen, inte minst till mina egna barn. (Minns du vem som skrev det där så får du gärna länka i kommentarerna nedan, skulle så gärna läsa det igen, och ge cred!)

Det där satt jag och tänkte på idag. Så jag tänkte bjuda lite på mig själv. Rätt upp och ner. Med slapp mage som huserat två barn, orakade armhålor, små bröst och håret på ända. I den mån det framgår vill säga. Kunde kanske bett maken ta foto, men jag är ju en selfie-fantast, så ni får stå ut med lite udda vinklar och vrår.

jag

Det här är jag. Oretuscherad. Precis som jag är. Älskad! Av både mig själv och av andra.

Undrar lite om det är det förstnämnda som är anledningen till att jag vågar skriva/visa detta? Alltså, att jag faktiskt älskar mig själv. Hade jag vågat stå rätt upp och ned framför dig, här på bloggen, om jag inte var trygg i att jag älskar den jag är?

Räddat ett liv?

cykelkorgenTar tåget hem från Stockholm. Promenerar bort till cykelparkeringen på andra sidan kanalen. Noterar att mitt röda regnskydd på cykelkorgen som Skånetrafiken förärat mig för något halvår sen verkar vara lite öppet. När jag parkerade cykeln där dagen innan la jag ned min cykelhjälm i korgen och snörpte åt regnskyddet. Nu är det definitivt uppsnörpt. Kommer närmre och tittar ner i korgen. Cykelhjälmen borta.

Ahmenvafaaan, börjar tankarna spinna. Vem faaan snor en cykelhjälm? Alltså, vad är det för fel på folk!!!

Tittar mig omkring, i närbelägna cykelkorgar, på trottoaren, i vägrenen osv.
Ingen hjälm.

Låser upp min cykel och börjar cykla hemåt, fortfarande lätt irriterad, för jag menar:
Sno en väl (!) begagnad cykelhjälm, vem tusan gör det?

Irritationen växer inom mig, och i just den stunden får jag syn på mina tankar. Inser att jag inte vill ägna 20-25 minuters cykeltur i en stegrande irritation. Så jag ignorerar den senaste tanken, och funderar istället kring det faktum att kanske det är någon som verkligen var i behov av en cykelhjälm som blev överlycklig av att hitta en liggandes i en cykelkorg. Kanske den kommer till nytta hos sin nya ägare, och kanske, kanske, så räddar jag, eller min fd cykelhjälm rättare sagt, ett liv endera dagen.

Genast känns det mycket bättre och jag blir tom lite småglad vid tanken på att min bättre begagnade cykelhjälm åker Malmö runt och skyddar skallen på någon som saknade en hjälm. Känns riktigt bra till och med. För vem vill inte vara med om att (potentiellt åtminstone) rädda ett liv?

Frossa i nässlor och kirskål!

Just nu är det en underbar tid, för både nässlor och kirskål tittar upp i markerna. Jag bor precis vid Bulltofta rekreationsområde i Malmö. Eftersom jag går många och långa coachwalks i området så jag känner det väl. Vid detta laget har jag örnkoll på bästa nässel- respektive kirskålplockarställena, och det finns gott om dem!

Jag använder både nässlor och kirskål på mer eller mindre samma sätt:

  • Jag har färska blad i gröna smoothies som jag dricker till frukost varje morgon (växlar gröna blad minst var tredje dag för variation).
  • Jag gör fetaostpaj med antingen snabbt förvällda nässlor eller kirskål.
  • Och så icke att förglömma favoriten på kirskål, snabbt stekta i het olja, med lite flingsalt och färskpressad citron på. Oj vad smarrigt!
  • Husets minsting är inte så förtjust i nässelsoppa (fast han gillar all annan soppa) så tyvärr blir det sällan det. Men vi passar på ibland när han inte är hemma. 🙂
  • Torka kan man så klart också göra, åtminstone vad gäller nässlor. Men av någon anledning använder jag inte torkade nässlor lika mycket, så jag har inte för avsikt att torka några större mängder i år. Men gör man det kan man med fördel smula ner nässlor och ha i hembakt bröd.

Jag har nu bestämt mig för att se till att skaffa mig ett rejält förråd i frysen med snabbt förvällda, kylda och urkramade nässlor och kirskål, så att vi under vinterhalvåret också kan dra nytta av detta naturens gröna guld.nässlor och kirskål Så jag stoppar en eller två mindre pappåsar (Malmö Stads kompostpåsar funkar finfint) och en sax i fickan när jag ska ut och knata på Bulltofta.

Brännässlor plockar jag genom att klippa av nässletoppen och sen nypa till lätt med saxen och lägga ner det i pappkassen. Kirskålen knipsar jag av med tumme och pekfinger, för de varken bränns eller har en hård stjälk, så det finkar finfint.

På bilden ser du kirskål i det vilda, och hemma hos mig i en kruka. Jag är tyvärr inte betrodd med kirskål i trädgården, vilket ju är lätt ironiskt eftersom jag gärna skulle haft det. Men jag vågade inte sätta ut kirskålen jag grävde upp från mammas hus i somras i trädgården, utan satte det faktiskt i två krukor. Och som du ser så tar de sig! Du ser också nässlor, och på den höga bilden till höger ser du hur det ser ut med fjolårets nässlor, torra vita stänglar, vid vars fötter de nya späda nässelplantorna kommer för fullt. Påsarna är resultatet av en av mina skördepromenader, och nederst en av våra middagspajer med fetaost.

Använder du nässlor/kirskål till något annat så dela gärna med dig av recept, tips och idéer. T ex har jag ryktesvägen hört att nässelpesto ska vara riktigt smarrigt. Och så kan man så klart använda nässlor som gödning i trädgården. Vad mer?

 

 

Kungörelse om bygglov – skojar du med mig?

Angränsande till vår tomt finns en tomt som legat som servitut till ett annan grannhus. Nu har tomten sålts och det ska byggas nytt hus på tomten. De nya ägarna knackade på härom helgen och ville bara säga hej och berätta att det snart kommer att påbörjas byggnation, vilket jag tyckte var himla kärt av dem. Det blir säkert bra det här, men jag sa också till dem att jag var nyfiken på bygglovet och sa att jag trodde vi skulle få hem papper så vi kunde kommentera och/eller godkänna planerna.

Tji fick jag. För vad vi fick hem i brevlådan var följande:

bygglovet

Tji och tji förresten. Jag fick ju rätt så till vida att vi får hem information och ges möjlighet att överklaga osv.

Men snälla stadsbyggnadskontoret, är det inte läge att vakna upp till det faktum att det är 2015?

Hur svårt vore det att skicka hem ett brev där det utöver ovanstående information även finns en inloggning så vi via nätet kan titta på bygglovet och därefter avgöra om vi tycker det ser ok ut eller ej? Det vore väl ett i dessa dagar fullt rimligt alternativ till att fysiskt ta sig in till Stadshuset vars öppettider ni inte ens skriver ut?

Påminns om när jag mailade dåvande Husie Stadsdelsförvaltning efter de underlag som stadsdelsnämnden fattade beslut om. Beslutsprotokollen fanns tillgängliga på nätet (men ni ska inte tro att de var lätta att hitta!) men inte underlagen. Fick motsvarande besked som stadsbyggnadskontoret använder sig av, nämligen ”Varmt välkommen till Husie SDF för att titta på underlaget”. Gissa om jag tog mig dit? Nä. Så intressant var det inte för mig. Men det grämde mig så pass att jag kontaktade dem åtminstone, för det verkade så vansinnigt att beslutet fanns att tillgå digitalt men inte vad beslutet de facto handlade om. ”Förslag bifallet” säger liksom ganska lite, trots allt.

Och där kommer vi väl till kärnan egentligen – om medborgardialog och öppenhet, kommunikation och delaktighet är ledord för offentliga myndigheter och förvaltningar – varför ser det då ut så här, idag, 2015? Kanske för att det inte är ledord utan bara tjusiga flufford som ”man måste skriva” fast myndigheten/förvaltningen inte har någon avsikt att leva efter dem?

Fast där kanske jag skiter i det blå skåpet inser jag. Stadsbyggnadskontoret kanske inte alls har för avsikt att finnas där för Malmöbon? Vad vet jag, menar jag!

Googlar genast mig fram till ”Om Stadsbyggnadskontoret” där jag finner följande:

Om Stadsbyggnadskontoret

2013, 2010 och 2008. Mmm. Ni övertygar inte Stadsbyggnadskontoret, inte alls, ärligt talat.

Klickar mig dock vidare in på Årsanalys 2013 och ser som ett av tre huvuduppdrag följande:

  • Med humanistiskt grundade värderingar utgår vi från en helhetssyn där Malmöbon står i centrum. Vi värnar också i vårt vardagsarbete om det kunskaps­ delande förhållningssätt som varit så framgångsrikt hittills.

Kunskapsdelande förhållningssätt var det ja (är dessutom allergisk mot särskrivningar… Märks det att jag blir mer anti ju mer jag läser om Stadsbyggnadskontoret?). Men låt gå för det. Och då har ni här ett ypperligt förslag från mig att börja använda nätet som ett ypperligt verktyg för just kunskapsdelande!

Fast det är säkert så att jag missat något vitalt. Offentliga myndigheter/förvaltningar kanske endast har till uppgifts att tillhanda handlingar i pappersform om jag kommer dit i egen fysisk person? Nån som vet? Finns det någon kommun i landet vars stadsbyggnadskontor kör en något mer modern kommunikation än Malmös?

Operation Pannrumsröjning

I helgen drog jag igång Operation Pannrumsröjning. Vi bytte från gaspanna till bergvärme för ett år sedan och sedan dess är det markant kallare och mindre luftgenomströmning i pannrummet, vilket inte är helt optimalt för allt som består av organiskt material, får jag erkänna. Så tvättmaskinen har gått varm med kläder och annat av tyg, både sånt som ska bevaras och sådant som jag har för avsikt att skänka till EU-migranter i Malmö.

Men det finns en himla massa annat där nere, som också kan komma andra till gagn, allt från ett antal par urvuxna (och i flera fall knappt använda, så där som det kan bli med små pojkars snabbväxande fötter) fotbollsskor, till leksaker, köksgeråd och annat smått och gott.

Operation pannrumsröjning

Himla skönt känns det att ha påbörjat detta, även om jag vet att jag har ytterligare ett par helger räddade, vad gäller sysselsättning. Dessutom måste jag tillstå att jag närmast blir matt av tanken på alla prylar… vilket vansinnigt samhällsmönster vi skapat med detta eviga shoppande. Glad i hågen blir jag därför när jag betänker att vi i familjen Roth trots allt förändrat våra (köpe)vanor rejält de senaste tio åren. Så pass att jag faktiskt lovar att pannrummet inte kommer bli så fullt igen, som det varit till dags dato.

Har du en massa prylar undanstoppade som du inte använder i dagsläget, kanske inte använt på åratal, och troligen aldrig mer kommer använda? Som kanske, kanske, skulle kunna göra livet enklare, varmare, tryggare eller gladare för någon annan? Om svaret är ja så kanske det är läge att fundera på motsvarande Operation Röj&Skänk hemma hos dig?

Au revoir!

Have two friends, very dear to my heart, that are embarking upon a grand adventure on November 7th. Or rather, about a year ago or so, they actually set the ball rolling, that has led to the point of them selling their house, packing up all their stuff, to head south in not even two weeks time.

Wivan

Last night they had an Au revoir-get together for friends and neighbors at a really cosy restaurant in Malmö, and I went of course. To hug, get a bit teary eyed, hug some more, have dinner, talk to interesting people – old and new acquiantances – and get to say Au revoir to Wivan and Anders.

My life is enriched thanks to their courage to explore space – both inner and outer – and to share their discoveries with me, and us all, for instance through their blog LIVE FULLY TODAY.

Wivan and Anders, know that I love and honor you, and bless the day our paths crossed!

Witnessing the inner and outer journey of these two truly extra ordinary souls, is an inspiration. And it makes me wonder what is possible in my life, that today seems totally impossible. I’m curious to find out! Are you?

Regn!

Vaknat under natten och hört regnet, skyfallet, åskknallarna. Tänkte nångång frampå morgonkvisten att fortsätter det så här så cyklar inte jag och dottern in till stan, utan då får det bli bussen. Och så blev det, men det vette hundan hur klokt beslut det egentligen var. Men vi kom åtminstone in till stan innan Skånetrafiken nödgades stoppa all stadsbusstrafik. I Malmö stad. Sanslöst. Och SOM det regnat. 

Vår bussresa var smått äventyrlig.image Först fick vi vänta 25 min, för den buss vi spetsat in oss på kom aldrig. Och den buss vi kom med höll på att stanna vid viadukten under Inre Ringvägen vid Ulricedals-hållplatsen. Eller rättare sagt, chauffören stannade bussen, när han kört ut till mitten av den mindre insjö som bildats där. Jag hojtade att han skulle backa, eftersom det stod vatten så det nästan började ta sig in via det bakre dörrparet. Istället körde han långsamt framåt, så jag ropade att han fick gasa på lite. *Ja, jag var en odräglig baksätespassagerare, jag vet!* Men, det gick vägen, och vi kom igenom, till skillnad från en regionbuss vi körde förbi som väntade på att bärgas. När vi väl var framme vid Mindfloor efter bussbyte på Värnhem och ett par kvarters promenad, var vi båda dyngsura om byxor, strumpor och skor från knäna och nedåt. 

Och hela två gånger, både morgon och kväll, har jag tömt regnvattenmätaren. Båda gångerna har den varit fylld förbi 30-mm-märket. Tror aldrig jag varit med om det, och idag hela två gånger! Sanslöst!

image

Vädrets makter slutar aldrig att förbluffa mig, och ärligt talat hade jag inte en tanke på att det fortfarande skulle vara stopp i busstrafiken när dagens kurspass var avslutat vid sex-tiden ikväll, men så var fallet. Jag knatade till Värnhem och kunde som tur är ta en regionbuss hem därifrån, medan Alma, som hade en kvällsaktivitet, fick skjuts hem av en kompis. 

Har du drabbats av regnovädret?