Vilken dag!

Jag är helt slut, i både knopp och kropp. Men faktiskt mest i det sistnämnda. I morse gjorde jag 20 vardera air squats, sit ups, push ups och clockworks för att sen drämma till med 50 burpees. Gjorde dem 25 + 15 + 10 med någon minuts vila mellan. Har aldrig gjort så många burpees någonsin. Mäkta stolt!

Efter en frukost-smoothie cyklade jag drygt 8 km till Kockums Fritid, där Skolvisions andra konventdag gick av stapeln idag.

20140303-201537.jpg

Efter en härlig dag med Skolvision som för min del började och slutade med en stark känsla av hopp, så hoppade jag på cykeln hem igen. Happy dansade/sjöng hela vägen hem – alla 8 km – till mina medtrafikanters stora glädje eller förtrytelse, vad vet jag. Det bjuder jag på!

20140303-201936.jpg

Väl hemma vankades kvällsmat lagad av dotra min, och sen toppade jag dagen med 1,5 timmes körövning. Tralalalala!

Life doesn’t get much better than this! Men gissa om jag lär ha träningsvärk imorgon?

Nattgästen

Ikväll har jag suttit & snackat med Michael Sillion, som lånar soffan över natten eftersom han ska följa med till Skolvision i Malmö imorgon.

20140303-051514.jpg

Jag gläds åt alla dessa vänner mitt liv berikats av senaste året – Michael är en av dem. En #skolvårare som brinner för visionerna, som vågar tro på tanken om ett hållbart lärande samhälle, som tänker, skriver och agerar.

Mitt liv blir rikare pga människorna i det. Vad berikar ditt liv?

Vet ni vad detta är?

Frågade sonen sina föräldrar, och visade fram ett papper där han precis plitat ned tre krumelurer, som såg ut som e n i. Nä, svarade vi, efter att först ha sagt e n i och fått till svar att det inte stämde.

Det hela började förresten med att jag frågade ”Vad har ni lärt er idag?”, under middagen. Tonårsdottern svarade ”Inget” men lillebror ropade glatt ”Jag har lärt mig nått idag!” och studsade iväg efter penna och papper för att visa oss.

De där krumelurerna var siffrorna 100 – 10 – 1 med egyptiska tecken. Sonen fortsatte med babylonska siffror, kinesiska, romerska osv. Vi fastnade på de romerska, för varken sonen eller hans föräldrar kom ihåg vilken av D C L som betydde vad (500 – 100 – 50, har jag lärt mig nu). Så maken googlade och landade på en sida på Wikipedia med en jämförelsetabell. Nytt papper fram och sonen kastade sig över det för att skriva av tabellen:20140224-191547.jpg

När han kom till det kinesiska tecknen så sa han ”Oj, den såg inte lätt ut!” och det höll vi med om (se längst upp till höger i tabellen, under kinesiska). Efter en stunds tystnad kom det ett glatt utrop ”Jag klarade det, kolla själv!”.

Detta ivriga studium av kinesiska tecken för siffror fortsatte och ett tu tre utbrast han ”Det var den kinesiska femman, mamma!”, och det var det. Det var den siffran han kom ihåg från lärarens genomgång under dagen, som han ritat som exempel på första lappen.

Frågade när tabellen var klar (han har själv lagt in de egyptiska talen 1 och 10 som han mindes från dagens lektion, eftersom de egyptiska ej fanns med på Wikipedia-sidan) om jag fick fota hans tabell och blogga om den. Han samtyckte. Och det är jag glad för.

För det här gör mig glad och det vill jag gärna sprida. Han är en gosse som gillar matte, men som tyckt det varit trist senaste året, ja, utom Kluringarna då. Så att se honom komma hem och vara så ivrig att dela med sig av sina nyvunna kunskaper och insikter, det värmer en mors hjärta. Tack Elenore, för att du än en gång öppnade den spännande dörren in i matematikens värld för honom!

Och tänk, jag och maken lärde oss också något nytt idag, tack vare att jag ställde frågan:
Vad lärde du dig idag?

Stop stealing dreams!

So, I wrote about Seth Godin and Q&As yesterday, and got around to watching his talk at TEDxYouth once more. And was stunned. Flabbergasted. Inspired. Again.

So, here he goes – give him 17 minutes of your life, and see if you’re stunned as well:

I am not buying what he says 100%, but I agree with most of it. And I sure think it’s time to have more conversations about this most relevant question:

What is school for?

Efter ett par dagar…

…så kommer känslan tillbaka. 20140218-233345.jpgDen där förunderliga ”Har jag verkligen vara med och kickat igång det som blivit till #skolvåren”-känslan. Och det har jag. Helt sanslöst.

#afkHuddinge gick av stapeln 14-15 februari samtidigt som #skolvåren fyllde ett år. Att ett år kan gå så snabbt. Att så mycket kan hända på ett år. Som jag lärt mig saker. Om mig. Om andra. Om vänskap och om vilja att lyssna för att förstå. Om att röra runt i grytan. Om att våga utmana. Om att våga hålla fast vid det som är #skolvårens grundpelare, frågan ”Varför skola?”, trots att många många röster gör sitt för att få ner det till ett Hur eller två.

Men alltså, de där Hur:en. De kommer ändå. Det finns så ofantligt många Hur där ute. Vissa helt fantastiska, eller som Askungen säger ”alldeles, alldeles underbara”. Andra kanske är fantastiska fast jag inte förstår dem. För det är inte för mig de funkar. Men de funkar för dig. Och då är det ju fantastiska. Och sen kanske det finns några Hur som inte är fantastiska alls, Hur som inte funkar för en endaste kotte. Men jag hoppas att de är rysligt få! Kanske finns de inte alls?

Det finns dock bra många fler Hur än Varför, åtminstone är det min upplevelse. Så jag väljer att hålla fast vid Varför. Jag gillar Varför. Jag går igång på Varför. Och jag kan se hur det kan få igång andras tankar också, ibland utan att människor jag samtalar med ens ser hur deras tankar lyfter när de klättrar runt på frågan ”Varför skola?”.

Men jag gillar Hur också. Och jag har mina egna Hur. Ett av dem är att samskapa #afkSkolvåren-evenemang. Ett annat är att bjuda in till att gästblogga på skolvåren.se. En tredje att samtala med människor. Och samtal kan ske på så många olika sätt och vis, där den enda förutsättningen är att ingående parter är öppna för att lyssna. Mina Hur är förankrade i Varför. Är dina?

Låt blommorna blomma!

Blommor är tänkta att blomma. Det är lite grann vad blommor ska göra. Blomma. Men blommor blommar vid olika tillfällen, och detsamma gäller oss människor.

Ebbott Lundberg blev intervjuad av Kristoffer Triumf i Värvet och kläcker ur sig följande klokskap:

20140209-165841.jpgVad skulle hända om denna insikt till fullo slog rot i samhället och de system för t ex lärande som vi byggt? Själv ser jag framför mig ett hållbart lärande samhälle, där alla ges optimala betingelser för att blomma till fullo. Vad ser du?

Förstår du inte?

För dig som inte förstår vad som lockar med Skolvision, Learning is the shit eller t ex en #afkSkolvåren, för dig som säger att du vill förstå, för dig som säger att du vill veta varför människor blir fulla av entusiasm och inspiration.

Jag vill utmana dig till att om du verkligen vill försöka förstå, så kom dit. Ta dig dit och träffa de andra som är där. Samtala med deltagarna, möt dem, lyssna med en äkta önskan att förstå. Känn in vad som händer. Våga ta ett smakprov.

https://twitter.com/frokenann/status/431081072160686080

Hur kan du veta att det inte är något för dig om du inte testar?

Och om du testar, och upptäcker att det inte är något för dig – vad är det som säger att det därmed inte kan/får vara något för andra? Måste vi alla få inspiration, tankespjärn, gemenskap och utmaning av samma saker?

Flow och modmuskelgympa!

Vilken dag med Skolvision. Vilken energi. Så mycket kärlek, nyfikenhet, upptäckarglädje och värme. Vilken flow! Arbetar du i skolans värld i någon form och vill få lite inspiration, från en eldsjäl till en annan, då tycker jag du ska anmäla dig till något av de två kvarvarande konventen, i Malmö 3 mars och i Göteborg den 5 mars. Nedan en liten bildkavalkad från vår dag i Tensta Träff:

20140205-221153.jpg20140205-221321.jpg20140205-221232.jpg20140205-221254.jpg20140205-221343.jpg20140205-221246.jpgSitter på tåget hem nu. Har twittrat och facebookat en smula om dagen, och filat på en offert. Men bäst av allt – satt brevid en man som jobbade på sin dator. Helt plötsligt fladdrade Intiativ Samutveckling förbi på hans skärm. Oj, tänkte jag, är det en iS:are så vill jag ju säga hej. Men… då måste jag ju avslöja att jag smygkikat på hans dator. Vågar jag? Vågar jag inte? Ska jag?

Hehe. Gissa om jag vågade?

Klart jag gjorde. Och vilket fantastiskt möte det visade sig bli! Vi avslutade när han skulle kliva av, och skakade tass på att han ska kontakta mig för ev samarbete under Almedalen. Se där vad bra det blev! Och min farhåga att han skulle bli sur för jag snokat på det som fladdrar förbi på hans datorskärm var helt fiktiv, för det var snarast precis tvärt om! Som det så ofta är.

När flexade du senast dina modmuskler (tack Pamela von Sabljar för termen!)?