Månadsarkiv: november 2013

Om reflektion, del 3

Publicerad den av
Svara

Att reflektera.

Att få en stund att tänka över och landa i mina varför.

Att ta sig den tiden. Det bidrar till min livskvalitet.

Under höstlovet var jag i Kerala med familjen, och höll mig från sociala media i stor utsträckning. Men ibland föll lusten på och så skedde då jag läste ett tweet från #skolvåren:

20131107-213551.jpg20131107-213557.jpg20131107-213603.jpgAtt skapa denna vana att reflektera, från ung ålder, det vore en ofantlig vinst – för oss alla. Vi skulle se ett ökat välbefinnande, en ökad livskvalitet och mental hälsa. Men, vi vet alla att barn gör som vi gör och inte som vi säger. Hur kan vi lära barnen detta om vi inte aktivt själva utövar reflektion, såväl hemma som i skolan?

Reflekterar du?

Om reflektion, del 2

Publicerad den av
3

Att reflektera. 20131107-193130.jpg

Att få en stund att tänka efter och landa i mina varför.

Tar du dig tid till reflektion?

Tillräckligt ofta?

Tillräckligt länge?

Ser du värdet i det?

Kan du märka skillnad i ditt liv beroende på om du unnar dig själv tid för reflektion eller ej?

Jag gör det. Det gör enormt stor skillnad. Och jag är glad att jag äntligen lyckats hitta olika strukturer i vardagen som möjliggör detta. För jag märker själv att egentid ofta hamnar långt ner på prioriteringen.

Om du känner igen dig i det, så är det ett gott skäl att skaffa dig en coach.
Har flera coachklienter som säger så här:

Det är så skönt att gå en CoachWalk med dig, för det ger mig en möjlighet att reflektera. Och det tar jag mig sällan tid till själv.

För det är just det en coach möjliggör, en stund av reflektion för dig, där du dessutom får stöd att gå djupare än du vågar/kan göra själv.

Det stödet får jag av min coach. Var får du det?

Om reflektion, del 1

Publicerad den av
6

Att reflektera.

Det är det mest värdefulla jag kan göra, att ge mig själv en stund att fundera över, och landa i, mina varför. För mig är detta inte en vana jag fick med mig under min uppväxt. Det är inte heller något jag fick lära mig i skolan. Och inte har någon chef bistått mig till insikt om värdet av reflektion.

Nä, för egen del är detta en vana som kommit till mig under de senaste åren. Successivt började jag göra olika saker som gav reflektionstid:

  • läsa böcker som gav tankespjärn
  • skriva journal
  • följa bloggar som liksom böckerna gav tankespjärn
  • twittra och facebooka utifrån ett tydligt syfte att göra ett positivt avtryck

Och så utbildade jag mig till coach. Började coacha. Blev själv coachad, och utbildade mig ännu mer. Läste ännu mer. Då tog det fart på riktigt, mitt reflekterande. Jag lärde känna mig själv mer och mer.

Nu bloggar jag dagligen, och det är i sanning ett av mina främsta reflektionsverktyg. Jag vet sällan vad jag kommer att skriva om, och under resans gång när jag skriver, så tar jag mig tid att gå på upptäcksfärd bland upplevelser, tankar och känslor.

20131107-190434.jpgHur ofta tar du dig tiden till reflektion?

Vykortet!

Publicerad den av
1

Vykortslös, det är vad resan till Kerala, Indien, blev. Högst ovanligt, jag brukar alltid skicka åtminstone ett tiotal vykort. Men denna gången blev det inte så. Visserligen så fanns det faktiskt ett något bättre vykortsutbud här i Kerala än jag upplevt i Mumbai, där vykort är sällsynta – åtminstone om du vill ha några snygga som inte är solblekta.

Men, det går ju att skicka vykort på mer än ett sätt, så här kommer en variant:

Hej,

Kerala är varmt och skönt, grönt och frodigt! Efter två nätter i Kochi har vi nu förflyttat oss till Munnar, en stad i bergen, Western Ghats, känd för alla kringliggande teplantager. Vi bor faktiskt mitt i en teplantage, vilket onekligen känns ganska så exotiskt!

Vi har åkt på snirkliga bergsvägar till Top Station, som är en utsiktspunkt där man ser in till grannstaten Tamil Nadu. Fantastisk utsikt!

Vi ägnade en dag åt att knata omkring i staden Munnar, där vi också gick på temuseeum och fick lära oss lite om historiken kring teodlandet. Tebuskarna är överallt! Var man än tittar sig omkring, växer tebuskar i vackra rader. Shiva, vår chaufför, berättade mycket för oss om teodling, bland annat att en tebuske (egentligen ett träd, som kan bli 10 m högt!) kan skördas var tjugonde dag i hundra år. Wow!

Stor kram från AHABG

20131106-052435.jpgSkickar du vykort?

Kontraster

Publicerad den av
2

Under höstlovet var jag med make, två barn och mor i Kerala i Indien. Vi fördelade tiden på tre städer, med start i Kochi, vidare till Munnar uppe i bergen och slutligen Varkkala. Har aldrig varit i Kerala förrut, men i Mumbai-området har jag varit mer än en handfull gånger, då jag arbetade för ett företag som byggde en fabrik där. Anders arbetade i samma projekt och var i Mumbai en gång, medan resten av ressällskapet aldrig varit i Indien. Indienprojektet, som jag kallar det, höll framför allt mig sysselsatt i över tre år, och därför har barnen hört mycket om Indien. Det är nog främsta anledningen att vi åkte: att möjliggöra för dem att få en egen bild av landet som mamma och pappa pratat så mycket om!

20131105-145238.jpg

Gick en kvällspromenad i Kochi

20131105-145207.jpg

Utsikt över en Tata-ägd teplantage, från Hotel Gruenberg utanför Munnar

20131105-145519.jpg

Vid Indiska Oceanen, Varkkala South Cliff

Att ta sig från Sverige, till Kerala, och tillbaka till Sverige ger verkligen möjlighet att uppleva kontraster. Tyckte om Kerala, och läste innan resan om någon som rekommenderade det som första besök i Indien – och det kan jag bara hålla med om. Kerala är en välmående stat i Indien, inte minst med tanke på att i princip alla går i skola och kan läsa och skriva. Det gör stor skillnad!

Dock är det en enorm kontrast mellan Skåne (Sverige) och Kerala – något som vi faktiskt lyckades ta reda på mer om av chauffören som körde oss sista resan från Varkkala till flygplatsen i Trivandrum. Han visade sig vara en mycket intressant karl och under bilfärden hade vi en lång intressant diskussion om Indien, Kerala, valdeltagande, miljö, elefanter på gatan, Indiens historia (han hade studerat historia, och det märktes) och mycket annat.

Kontraster möjliggör ögonöppnare – om jag tar mig tid att reflektera över mina upplevelser. Det väcker tankar hos mig. Jag funderar över likheter och skillnader i samhället, hur det kommer sig att utbudet av bananer är så erbarmligt litet i Sverige och hur olika människoöden kan se ut. Även barnen har tagit sig tid att fundera över kontrasterna som de la märke till. Och det gläder mig, eftersom det var precis det jag hoppades att de skulle uppmärksamma.

Kontraster möjliggör ögonöppnare – reflekterar du över kontraster du upplever?

Vänskaper

Publicerad den av
Svara

Har du varit med om att du har en god vän som spelar ofantligt stor roll i ditt liv, under en period, kort eller lång, och sen, helt plötsligt så tar det slut. Ibland blir det soppatorsk, vänskapen dör i ett enda slag, efter att ha hackat, spottat och fräst ett par meter. Ibland sker det mer som en pyspunka på cykeln, det blir tyngre och tyngre, och till slut kör du på så lite luft att det är som att cykla i kvicksand.

Och så ett tu tre står du där och personen som du trodde skulle spela ofantligt stor roll i ditt liv för alltid, befinner sig helt plötsligt ute i periferin. Eller kanske helt ur sikte.

Men däri ligger gåvan: människor kommer in i våra liv för att lära oss något, och när lärdomen är gjord behöver vi släppa och gå vidare. Ibland går det snabbt, ibland kanske det tar en eller flera livstider. Men när det är dags att släppa ska man släppa & gå vidare, i visshet att det som skulle bli, blev. Eller som Olle Strömbeck sa om #pedagogiskpub i Lund – bryt & byt – dvs, bryt upp och byt partner!

Har varit med om detta flera gånger 20131023-233749.jpgoch just i bryt-ögonblicket kan det kännas väldigt underligt. Lite vemodigt, sorgligt till och med. Men med lite perspektiv kan jag ofta med glädje se tillbaka på lärdomarna och insikterna som vänskapen givit mig, samtidigt som jag kan se hur det gagnat mig att byta! Jag håller med 20131023-231121.jpgNora i tweeten, med det undantaget att jag inte ser det som att relationer misslyckas, utan snarast som att lärdomen är uppsnappad, och det är dags att gå vidare, att säga Ciao, som ju betyder både hej och hej då. Ett hej då till något eller någon, möjliggör ett hej till någon eller något annat!

Har du förmågan att se tillbaka på det som var en gång, med kärlek och ömhet?

Just idag är jag stark

Publicerad den av
Svara

Detta är en låt som Kenta sjunger, som gått mig förbi, tills för något år sedan då maken letade upp den på YouTube. Och det är jag glad för, för nu plockar jag fram den med jämna mellanrum och boostar mig själv med den.

Känslan i detta framförandet ger mig ståpäls. Det ger mig styrka.

Vad gör dig stark?